Senaste kommentarerna i forumet

Det börjar ju med en insikt och där tycks du ju redan vara. Du är ju här och skriver för att du är medveten om att det är ett problem. Nästa steg kan tyckas vara svårt att ta, och alla verkar finna olika vägar för att göra det. Det viktigaste är nog att du bestämmer dig för en förändring och sen kan du börja planera hur du ska gå till väga. Många här säger t.ex att man måste tänka en dag i taget, men för mig fungerar just det sättet dåligt. Kanske du kunde börja med att göra programmet här inne och se var det leder. Det skulle kunna ge dig en bra start.

Jag tänker också på det där med din pappa. Jag förstår att du kan känna skam förenat med detta, det gör de flesta, men egentligen helt i onödan, skulle jag vilja påstå. Om din pappa själv har haft alkoholproblem, som du säger, så borde han ju ha full förståelse för hur det är. Nu känner jag ju förstås inte din pappa och du känner väl honom själv bäst, men jag misstänker att i de flesta fall så har man inget att skämmas för att berätta för närstående. Jag vet att om någon i min närhet hade anförtrott sig själv till mig med ett problem som de själva ej förmår att lösa, som t.ex problemdrickande, så hade jag sett det som ett tecken på styrka att våga ta hjälp. Hur hade du själv reagerat? Som sagt, med reservation för att jag inte känner din pappa så tror jag ändå att du har allt att vinna på att prata med honom. Kanske inte just idag och du kanske inte behöver berätta om precis allt.

Hej alla!

Är väldigt ny här och ja jag dricker för mycket alkohol. Dricker varje kväll och hela helgen. Pga pandemin jobbar jag hemifrån sen början av december och det hjälper ju inte direkt. Sambon och jag kan tömma en vinbox en kväll plus någon öl/cider och lite chips till det. Formen är ju rund om man säger så. Sköter mitt jobb men presterar inte som jag borde. Vill inget hellre än att ta av alkoholhatten och leva ett "vanligt" Svensson liv. Har levt detta livet med alkoholbilden sen jag var liten med en alkoholiserad pappa som idag har varit nykter i 21 år utan en droppe. Vågar inte prata med honom pga skammen. Detta är inget liv värt att leva. Kunde sparat en massa pengar men allt som är över i månaden går till sprit och sprit. Tom så att man går i för små kläder med hål på. Usch vad man känner sig dum...…...

Sju veckor - hela året nykter!
Men ännu bättre: "livet som nykter är ju skönt!" ???

Kram!

Hoppfullhet!
Vad skönt för dig att få vara i den känslan, välförtjänt!

...och smittsamt!
Tack Varafrisk!??

Vanans makt och automatiska tankar är minst sagt tufft att hantera i nykterhetsarbetet. Jag var hjälpt av att bryta de automatiska tankarna ”viiiin, jag vill ha viiiin, nuuu” med medvetna tankar. Jag stannade bokstavligt talat upp i steget och tänkte ”Hmm, den här känslan brukar jag dricka vin på. Men nu dricker jag inte längre så då får jag göra något annat.”

Efterhand som tiden gick hittade jag faktiskt andra substitut för att vila och skingra tankarna. Raska promenader och en bra ljudbok, ett varmt bad, min goda grapefruktdrink, och förstås choklad. Det var min livlina i början. Min brygga mellan missbruket och ett liv helt utan alkohol.

Efterhand som man utövar en annan vana i de kritiska lägena så omprogrammerar man hjärnan. Nu när det känns pressat tänker jag snarare ”ut och gå nuuu, och sen njuta i badet en lååång stund.” Det låter nästan som trolleri, men det funkar faktiskt.

Kram ?

Skönt att höra VaraFrisk! Fokus på nåt som växer istället.
Här är den här studien jag skrev om
https://liu.se/artikel/tophat
Men man rapporterar veckovis sin konsumtion och får som det var då nåt slags månadssnitt. Det var helt enkelt svårt att hamna på grönt (man vill ju vara bäst) även om konsumtionen gått ner ordentligt. För mig var det faktiskt ändå bra att skriva in. Jag drack rätt sällan och förskönade min konsumtion och det var kanske därför jag blev så irriterad på att jag aldrig hamnade på grönt. Men de egna Sms:en tyckte jag om. Sen fick man också information. Studien är gratis. Annars är kanske The Alcohol experiment bra. Det känns som att många gillar den.
Och den fokuserar kanske på att tänka rätt... känns som om att du behöver börja lite där. I de positiva sakerna. Som att fixa dig framför spegeln, njuta av att bli skjutsad och kunna titta på nya saker längs vägen, skämma bort dig med hämtmat.
Trevlig helg!

”Livet som nykter är ju skönt!” Den meningen säger allt viktigt. Det har varit en ynnest att få följa dig på din nyktra resan, och himmel vilken skillnad det är på ditt tänk nu. Har du läst din egen tråd från början? Man kan knappt tro att det är samma person ??

Kram ?

Åh fy sjutton vad tufft du har det, både på jobbet och med sömnen!
Jag har ett tyngdtäcke. Har du testat det? Fixar såklart inte hela problemet, men lite grann.
Som vanligt inga klokare saker att säga, förutom att jag tycker du är superbra på att faktiskt hantera en tuff vardag så gott du kan!!! Det märks att du har mycket kunskaper!?

Någon (Mary, tror jag. Ber om ursäkt om jag minns fel) påpekade för ett tag sedan att jag verkar vara en sådan som behöver förstå.
Det är sant.
Just nu känner jag ett tvingande behov av att göra en recap av de senaste dagarna, försöka förstå vad som hände, vad som ledde fram till att jag hamnade där jag gjorde, i ett beslut att dricka. Men också - hur jag faktiskt lyckades avstyra den dåliga idén. Letar jag ursäkter? Kanske. Men, jag vill hellre tro att där finns lärdom att befästa.

I grunden finns sömnbrist, en oförmåga att sova. Eller vad man nu ska kalla det, sömn är en "icke-handling" och alltså ingen förmåga som kan tränas, tyvärr.
I onsdags valde jag att jobba hemifrån då dagen var fullsmetad med möten. Vid lunch var tröttheten nästan outhärdlig, trycket över tinningarna, tyngden på kindbenen, domningarna i ansiktet, känslan av att svaja när jag reser mig. Så välbekant nu, den kommer och går dagarna igenom. Fast - när jag jobbar hemma så kan jag ju ta en lur på lunchen!
Dålig idé. Jag borde ha lärt mig att jag kan inte ta en kort tupplur. Återigen missade jag väckarklockan, hörde den inte. Sov över ett möte, två missade samtal där de försökte ringa och påminna mig/fråga varför jag inte kopplade upp mig. Hur är det möjligt? Min telefonsignal är "hemsk", vald utifrån att den ska höras över buller på jobbet. Jag måste vara typ medvetslös när jag somnar dagtid. Enorm skam över det missade mötet - hur ska jag förklara? Sa att jag gjort en tankevurpa angående tiden, att jag tänkt att mötet var en timma senare...
Varför kan jag inte sova på nätterna? Om jag är så trött att jag kan sova som en stock fast hårdare dagtid, varför vaknar jag vid 1-2-tiden varje natt?? Det förblir en gåta.
På em/kvällen kom gubben över, vi fixade lite och fikade, jag var glad, tycker verkligen om att umgås med min älskade gubbe. Men skamkänslan från dagen fanns där ändå i botten. När han åkte hem och jag såg vad klockan hunnit bli fick jag stresspåslag allan. Skit! Min kvällsrutin, klockan är för mycket, jag behöver min tid att varva ner för att kunna sova... Och imorgon måste jag orka, får inte gör bort mig imorgon också. Magen knöt sig, försökte "snabbvarvaner" (ja, felaktigt ihop-skrivet, med det var tvunget att gå fort) och gick och la mig. Sov oroligt. På morgonen hade jag fortfarande ont i magen av stress, hård knut. Tänkte igenom dagen - ska göra det, det och det... Åkte till jobbet och började förbereda. Äntligen en dag med fast planering :-).
Tills - Hög chef kommer och frågar "Nu prioriterar du väl ändå fel?" Nej, det var inte min chef. Så jag svarade att jag gjorde vad jag kommit överens om med min chef att jag skulle göra. Får tillbaka att "jag är övertygad om att ifall jag ringer din chef så kommer han att hålla med om att du bör hjälpa mig idag"...
Det var bara att släppa allt jag hade för händer och starta upp nästa uppgift.
Asförbannad, men naturligtvis "leende". Det går inte att jobba så här. Alla dagar "ad hoc", kaos, utan eftertanke, kastas hit och dit, aldrig bli klar med något. ONT i magen. Ont i huvudet. Trött.
När jag kommer hem ska jag dricka vin. Slappna av, glömma, få magkramperna att släppa, kanske tom titta på en film, det var länge sedan, allt för att "blurra över" den här dagen...
Timmar av tankar på hur skönt det ska bli att få komma hem och dricka. Mina motiv var till slut mycket väldefinierade. Även om... jo, självklart fanns det också tankar på det som blir förstört, mina dagar, vad jag ska skriva här på forumet, tänk om jag blir bakfull...
Så när jag kom till färden hem: -Inte handla det där vinet riktigt än, är det sant att jag måste ha det? Vad har jag för alternativ? Kan jag koppla av och dämpa smärtan på något annat sätt? Tänka lite till...
Tack och lov att jag inte hann tänka klart innan jag kom hem!
Jag hade alltså inget vin med mig hem så jag satte mig och skrev kort här och tittade sedan på dagens bonusavsnitt från "alcohol experiment" om att surfa på suget. Jag har nog aldrig riktigt förstått det där med att surfa på suget...
Men nu, som det förklarades, då "såg" jag.
Med surfa på suget menas att man inte försöker komma ifrån det utan istället vara i det, känna efter hur det känns, definiera vad man vill åt genom att dricka, vilka behov som utlöser suget. Och sedan, när man grottat in sig riktigt ordentligt i suget, lyfta blicken och fråga sig om man kan fylla behovet på ett annat sätt...
Öh... Det var ju det jag gjort!! Timma efter timma i känslan, välmotiverat, väldefinierat vad jag ville ha. Tills jag "vaknade" och kunde fråga mig om jag möjligtvis hade något alternativ - och ja, jag har ju lärt mig att jag kan koppla av med te också, det tar bara lite längre tid. Och tid hade jag ju!
Och tur hade jag också. Tur att jag var på jobbet där det är en omöjlighet att dricka, att ge efter direkt för suget. Att jag var tvungen att vänta och inte kunde söka omedelbar "tröst". Då hade det gått illa...
Nu tar jag med mig erfarenheten och styrkan av att jag lyckats avstyra återfall. -Jag kan!
Nästa gång kan jag förhoppningsvis använda strategin medvetet och inte "av en slump". Det är bra!
Rutiner. Jag har alltid tyckt om att ha ett fast "ramverk" av rutiner. Det ger mig frihet. Frihet att vara spontan innanför ramarna.
Nu blir det allt mer tydligt att jag är direkt beroende av mina rutiner. Jag blir skitstressad när de faller...
Okej.
Det är jag själv som skapat min nya kvällsrutin för avkoppling nu när jag inte dricker.
Hur kan jag foga in möjligheten att vara lite social någon kväll också, även på vardagar?
Känns knäppt att inte kunna umgås med den jag älskar för att jag blir stressad efteråt...
Det skulle jag inte bli om jag visste att jag kan sova längre än till klockan två...
Så var jag tillbaka till sömnfrågan igen... Okej. Tålamod.

Ser att jag missat mina affirmationer de senaste dagarna också.
Så här kommer de igen:
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram alla!

Vaknar ofta med oro i kroppen...lite känsla av att det finns problem som väntar på mig....som kan bidra till att jag går in m ed fel inställning till dagen?

Nu är det som det är...och vissa saker kan jag inte alls styra över som tex pandemin...och hur det är på jobbet just nu....fast jag kan ändå styra över min jobbdag...min dag.

Så nu måste jag egentligen lämna köksbordet, gå in i badrummet..föna håret och på med lite färg i ansiktet?

Sen ska jag väcka min dotter som ska köra mig t jobbet. Hon ska nämligen få låna bilen. Kommer och hämtar mig i em eller vid lunch ifall jag jobbar hemifrån istället.

Ikväll blir det hämtmat?

Imorgon blir det handelsträdgården för jag är på Se klart?? Ska köpa fröer imorgon??

Ska även laga en god middag som tar tid och med fina produkter??

Å jag är på även m dig Mrx?? From idag??

Känner faktiskt lite hoppfullhet idag??

Tack vänner❣️

Grattis till 7 veckor! ? Väldigt skönt när man har nått den insikten att det inte är värt att testa att dricka. Och att man faktiskt mår så mycket bättre av att inte dricka alls.

Kram

Du girade undan, gud vad starkt gjort!!!! ???‍♀️

Idag 7 veckors nykterhet. Varit en odramatisk vecka, mått bra. Ja, tankar på alkohol kommer, men jag vet att det inte är lösningen på trötthet etc. Ibland tänker jag faktiskt " herregud, vad har jag gjort???" när jag inser att ju längre nykterhet, desto mer omöjligt att återgå till hur det var. Och jag har förstått fullt ut att jag inte kan dricka "normalt". Jag vågar inte ens testa, inte ens om flera månader. Jag litar inte ett skvatt på min hjärna i det avseendet. Men livet som nykter är ju skönt! Och jag har så mycket annat gott jag kan stoppa i munnen. En god kopp te och en riktigt smarrig rawfoodboll ger faktiskt en väldigt skön avslappning. Smågodis till helgen är guldkanten, men som jag vet det sjutton om det är så bra i längden. Blir bubblig i magen och mår ej helt 100 av det...

Jag minns jätteväl att du berättade om dina föräldrars gård. Så fint.
Vi köper fröer. I helgen. Och såna där små så-krukor i plast. Eller pluggbrätten. Med en dyna under som man kan vattna på.
Jag tänker börja med:
Tomater (lite sent men det gör inget)
Luktärter
Zinnia
Solrosor
Kål- näe det var helt misslyckat förra året.
Kanske sockerärter?
Såjord behövs.
Sen tycker jag du ska följa Sara Bäckmos konto på fb + blogg.
Och gå med i Farbror Gröns trädgårdsland. Så roligt att följa.
Obs- om Bosse Rappne eller liknande personer finns här så får ni gärna stötta! Massa synpunker klarar vi oss utan eller hur @varafrisk?
Jag tycker vi har som mål att fröna ska vara i jorden del 1, på söndag?
?

Dataspel, mat, godis, spel om pengar, shopping, dejting, sex. Allt man kan göra/nyttja kan man också överdriva. I slutändan handlar det ju om att man flyr från något. Något som man inte orkar ta tag i.

Kram ?

Värme och glädje till dig! ❤️

Att dina föräldrar var alkoholister är ännu en varningsklocka. Sjukdomen är ofta ärftlig. Och det är en progressiv sjukdom, som bara blir värre och värre och i värsta fall slutar med döden. Om din arbetsgivare kräver att du går i behandling så får arbetsgivaren fixa fram en behandling. Företagshälsan brukar vara en bra början.

Att du kunnat dricka ”hyfsat” efter incidenten innebär inte att det inte kommer att hända igen. Efter en sådan rejäl snedfylla är man ofta lite på sin vakt, lite försiktig. Sen när man är invaggad i att allt är lugnt riskerar det att spåra ur igen. Samtidigt blir det normaliserat vad det innebär att ”spåra ur”. Många tycker att typ allt är okej så länge ingen annan drabbas, eller att ingen annan vet om det. Men det är din kropp du fördärvar!

Fortsätt läs och skriv mycket här på forumet!

Kram ?

Det var ett tag sedan du skrev här. Förstår att det tar tid att komma in i det nya och så vidare, men det vore kul med en liten uppdatering om hur det går.

Jag förstår absolut att det kan kännas som en lättnad, men att det är nervöst samtidigt. Det bästa är väl att slappna av och bara göra det du behöver för att bli frisk. Det tar ju tid, men du har en lyckligare framtid att se fram emot! Skriv gärna av dig lite mer här om hur du hamnade i den situation du är i nu och hur du ser på framtiden. Det kan hjälpa både dig och andra att skriva ner dina tankar.

Varafrisk, Haka på mig och min gamla forum polare, tomen. Vi håller oss nykter alla dagar i veckan men tillåter oss att falla ibland. Vi kör typ månad för månad. Tomen leder över mig i februari med 18-1. Jag har 16-3. Alltså vi räknar vita dagar per månad.

Imorgon skall jag till doktorn för första gången och få medicin mot mitt alkoholmissbruk. Känner mig nervös men samtidigt glad och lättad. Önska mig gärna lycka till..

Efter att jag läst Se klarts och Mrx senaste inlägg så rinner mina tårar och jag blir alldeles varm i hjärtat!!

Mrx...jag har läst dina senaste inlägg om att du har arbetat hemifrån..jag tror kanske att det är ett år nu? Och jag har tänkt...det är beundransvärt att du befinner dig där du är...med den kontroll som du ändå har på alkoholen. Så tack för ditt inlägg och stor stor kram till dig:) Så förbannat onödigt att en rattfyllerist körde på din bror!! Ja...vi bär på våra trauman!

Å du Se klart...jag måste nog läsa din tråd ifrån början en dag....för att läsa om din historia. Ja...jag är gärna med i ett fröprojekt...för jag behöver en ledare där...min mamma var toppen på att odla så även min syster...men de lever inte längre...min bror är också helt otrolig...han vill inte träffa mig ensam på en fika utan sin fru och utan min man...som om jag vore en elak djävul?? Så jag behöver nog någon som jag leda mig...

Alla dessa inlägg som jag får...som jag är otroligt tacksam över att få....men jag är inte så lätt att leda. Det är inte ofta som jag säger att jag vet och jag kan...men jag har lärt mig så mycket om mig själv..och har gått så mycket om terapi och terapeutiska samtal...likväl förbannat har jag inte fått bukt på mitt alkoholmissbruk/beroende. Och, det skrämmer mig...för jag förstår vilken otrolig kraft alkoholberoendet har...hur alkoholen kidnappar hjärnan...och det är så läskigt!!

Jag måste nog säga att jag har är en hyfsad bra kurator, kollega, vän, maka, mamma.... som kan vägleda andra...inte lika bra på att leda mig själv...fast jag är så nära...jag vet det!

Så...var börjar vi Se klart när det gäller fröerna??

Stor varm kram till er alla:)

Några här har nystat lite i det man kallar negationer. Det man INTE får, bör, ska. Det är ofta också en dålig strategi. Vad forskningen säger har ju tydligen hjärnan väldigt svårt att följa negationer. Den ser inte ordet "inte" utan tanken sitter kvar på det man helst inte vill tänka på. Prova säg till dig själv, tänk INTE på en apelsin notera vilken bild du ser i huvudet ?
Så man ska istället hitta saker man vill, bör, ska för det fattar hjärnan och tankarna kan fokusera på det istället. Så smarta små saker/nya vanor som man VILL göra och som kan kväva det andra dåliga behoven är en bra och långsiktig idé! ?

Jag läser att det finns en del varningsklockor när det gäller din relation till alkohol. Din arbetsgivare kräver att du tar hjälp. Går det kravet att ignorera utan konsekvenser från arbetsgivaren? Jag tror inte det. Förstår att du någonstans känner dig botad efter den upplevelsen du hade. Jag tänker dock att det tyvärr är många som känner så efter en tids nykterhet och som oerhört snabbt faller tillbaka i tidigare spår och värre. Du har på ett sätt ett momentum nu. Ta hjälp. Om inte annat så gör det för att arbetsgivaren kräver det. Fortsätt gärna skriva här. Andra beslut kan du ta på vägen tänker jag.

Välkommen!

Kort historia om lite taskig psykiskt mående pga av stress. Lyckades byta jobb ändå och det är grymt. Började med Ssri och har kunnat dricka på en lagom nivå med det, inte lagom för nån annan, men för mig. Har ett stort vinintresse som funkar när jag är med andra. Sen kom pandemin. Sitter hemma ensam och jobbar hela dagarna och ett tag blev det typ vin i kaffekopp vid tre på teams. Tyvärr slutade detta i att jag söp ner mig så jävligt en dag på arbetstid och ringde chefen och sa att jag skulle ta livet av mig. Blev en natt på beroendeakuten, annorlunda upplevelse.

Nu till mitt problem. Arbetsgivaren kräver att jag tar hjälp, är näst intill omöjligt att få en tid nånstans. Sen var den upplevelsen så stark att jag känner mig botad redan, är de så konstigt? Hjärtat slår så mycket trevligare och ångesten finns inte när jag inte dricker. Är jag naiv att tro att jag var på botten och fixar det här nu? Har självklart testat att dricka för att se vad som händer och det är lugnt att ta några glas och inte fundera på att hoppa i sjön. Mitt största problem förutom att jag dricker är att jag inte vill berätta det för min familj (bror, svägerska och barn). De skulle bara tycka att jag är en looser, våra föräldrar hade alkoholproblem. Jag har bra stöd av andra dock. Trevlig kväll