Senaste kommentarerna i forumet

Shit vilka ilskna utbrott jag fick, det var så jag själv nästan hukade. På jobbet fick jag mina utbrott också, suck. Sen blev jag en sanningssägare också, ärlig in absurdum liksom. Hade en episod angående min dotters LSS-boende som nästan fick mig att åka och vända upp och ner på hela stadshuset. Tack och lov hiade jag mig. Jag bad om andras åsikt, fick bra råd, och valde sen att se mellan fingrarna.

Nu när jag blir förbannad har jag en coolare approach. Jag hinner tänka ”Orkar jag ta striden? Är den verkligen värd att slåss för? Kan jag ta mig ur det här på ett enkelt sätt?” Men om jag väl bestämmer mig för att ta striden, då bör någon eller några huka eller smita ut bakvägen.

Humörsvängningar är nog den fas jag var minst förberedd på, den förvånade mig verkligen. Och gladde mig oerhört, för även positiva känslor blev ju så mycket starkare ?

Kram ?

Det står att vid första besöket ska man lämna urinprov och blåsa, men tar de även blodprov? min största rädsla är att något kommer ifrågasättas om mina barn. De har det jättebra och ser inte mitt skit då det oftast händer när de lagt sig. Men är livrädd att detta kan vändas emot mig.

Även om det är ett steg fram och två tillbaka ibland. Men just nu är det framåt som gäller!
Ha en fin kväll. Här snöar det så fint :)

Personligen känner jag mig väldigt ostolt. Känner att min tid rinner iväg. Att jag försakar allt jag vill göra. Jag är inte totalbotten men jag är definitivt inte mitt bästa jag. Och det tär i min skalle eftersom jag vet vad jag borde göra och vad jag kan men jag gör ingenting.

Så bra jobbat med 2 mån då har du säkert fått smak på fördelarna med att vara nykter . Tänker att 2 mån är bättre än att ha varit full den tiden. Känns så bra att få vara med här, där vi alla kämpar och ror åt samma håll . Jag tar en dag i taget och ber att jag ska fixa detta nu ?

Jag är en lugn, sansad och eftertänksam person. Jag kan vara glad, blir sur ibland men - arg är en förbjuden känsla.

Fast i morse blixtrade det. Mina planer för arbetsdagen blev sabbade - IGEN!!!
Tur att jag satt ensam på mitt kontor när jag upptäckte det så att ingen oskyldig riskerade att komma i skottgluggen....

Mitt humör har åkt bergochdalbana alltsedan dess.
Tur att jag varit med förr så att jag kan inse att jag kommit till "Fas: Humörsvängningar", kan också kallas "Fas: Lita inte på tanten".

Det är normalt.
Det är okej.
Men faktum kvarstår. Jag litar inte på mig själv idag. Händer det en grej till så vet jag inte hur dagen slutar.

"Min oro är jag kommer bli en sån där bitter gubbe som bara känner sig ofullständig utan alkoholen"
Jag känner igen mig!
Nej, inte för att jag ser någon risk att bli en gubbe, men jag har också försökt att bli nykter förut och då missade jag att jag måste jobba mer med mig själv och förändra beteenden.
Jag blev en sjukt stressad och utarbetad grinig tant som verkligen inte orkade mer utan vin och sprit.
Den här gången lägger jag mer fokus på att må bra och att hitta nya strategier för att hantera mig själv och livet.
Jag tror att jag behöver det för att bli fri på riktigt.

Skönt att nykterheten går bra! Nedstämdheten gör ju inte gott för tröttheten, såklart och det kan lätt bli en ond cirkel. En läkarkontakt för nedstämdhet är en väldigt god idé! Det hjälper ju inte riktigt med Covid som härjar och att det inte blir många soltimmar heller. Det finns ju inga enkla vägar att få upp humöret igen, tyvärr. Det är ju tur att du har ett jobb som du gillar, men kanske kan du hitta en ny eller väcka en gammal hobby till liv? Om du har en trädgård eller en balkong du kan ställa lite krukor på är det ju snart dags att fundera på vad man ska odla denna säsongen.

Jag är minst lika nyfiken som Rule74. Nu hörde jag förvisso från någon annan här på forumet att Antabus kan höja levervärden. Det var inget jag kände till sedan tidigare, men det tar väl du fortfarade? Det skulle höja både ALAT och ASAT, tydligen. Jag kanske får läsa lite om det. Om du inte ville dela med dig av vilket värde som är lätt förhöjt fortfarande förstår jag det dock. :)

Hej Rule74. Ja, jag har skrivit lite om detta i min tråd efter att ha efterforskat detta. Jag har sett en del skriva bland annat här på forumet att de har bra levervärden på blodprov och att det betyder att levern är frisk. Det är nog en väldigt vanlig missuppfattning. Framförallt de man normalt tittar på, ALAT och ASAT, visar främst på aktiv skada. Har man t.ex fettlever på grund av övervikt så kan man ha kroniskt förhöjda värden av ALAT och ASAT. De går dock ner igen om man börjar äta hälsosamt och motionera och gå ner i vikt.

Har man fettlever på grund av alkohol så kommer ju värdena på ALAT och ASAT så småningom att sjunka till värden som i alla fall ligger inom referensvärdena. Att ALAT och ASAT är ok säger dock inte så mycket om eventuell skada du redan orsakat.

Sedan handlar det ju om referensvärden så man har ju lite olika värden ändå på grund av kön och kroppsbyggnad o.s.v. Dock är det väl vanligt att GT eller ALP är högt när man har skrumplever, men det verkar inte vara alla som har det heller. Jag är bekant med en man som fick en ny lever 2016 på grund av alkoholskada på levern. Hans ALP är fortfarande dubbelt mot den övre gränsen, men hans nya lever fungerar ju bra annars så läkarna är inte oroliga för det. Alla andra värden är normala.

En annan är ju bilirubin, som kan gå ner om man blir av med en aktiv inflammation men efter det kan det hålla sig högre än normalt, även om det också kan vara helt normalt med cirrhos.

Tack snälla för fina välkomnandet! Kul att ni bryr er och lägger tid på mitt inlägg :)
Mitt drickande har gått ifrån snobbigt och påläst vindrickande under mer än 20 års tid till sörplande i smyg till direkt ifrån vinboxen när ingen ser :( Tragiskt och så himla onödigt... Fyllt på vinförrådet i smyg så inte frun skall förstå hur många boxar som gått åt, kört liken till pappersinsamlingen i smyg. Nu på slutet har jag varit så ivrig att jag halsat en öl i bilen på väg hem ifrån bolaget och kastat ut burken innan jag nått hemmet...sjukt beteende!! Inte njutfullt, inte ens sugen på smaken av öl eller vin - ett sorts tvångsbeteende - sorgligt...
Känner mig bara dålig...
Men: Jag har varit nykter ett år tidigare (några år sedan) och mådde kanon så jag vet att det går. Min oro är jag kommer bli en sån där bitter gubbe som bara känner sig ofullständig utan alkoholen - jag vill verkligen inte känna att jag försakar något som är bra och längtar till - kommer inte bli hållbart för mig. Jag kommer läsa på, inte räkna dagar och peppa mig själv (och er andra på forumet) - förhoppningsvis når jag en punkt när det hela inte lockar längre - då är jag FRI :) Någon som känner igen sig och vill haka på? The more the merrier! Tack snälla för att ni läser!

Är ledig idag...har sovit hela natten utan att behöva vakna eller gå på toa...vaknade efter sju och somnade om och sov ytterligare en timma ...skönt men var jättetrött när jag vaknade...åt lite lättare frukost och därefter ut på promenad men vår hund i ett snöigt vintrigt landskap. Gick både vid vattnet och i skogen. Så himla skönt!! Idag var det verkligen folktomt. Den senaste tiden när jag har varit ledig på en vardag har jag ändå mött flera människor mest i pensionärsåldern och jag tänker att det beror på Coronan....fast idag kanske man inte vågade ge sig ut pga halka. Hade på mig mina nya kängor och de funkade faktiskt ganska bra...lite öm i fötterna men så brukar det vara för mig med nya skor...men inget skoskav och dessutom bra sulor som biter bra på det hala snöiga underlaget.

Jag är ju en grubblare, funderar och tänkare...kärt barn har många namn....hur som helst...jag behöver dock vara ensam emellanåt med mina tankar...för att kunna tänka klart...och jag behöver vara ensam för att återhämta mig. Nu har ju vår dotter i princip bott hos oss...hon är absolut ingen jobbig individ (förutom när hon är manisk) men det är ändå något helt annat när hon är hemma. Så idag..när jag var ute och gick klarnade mina tankar...och jag tänker ...det här går inte...jag kan inte fortsätta så här....jag låter troligtvis mer bestämd när jag skriver än hur det har landat inom mig men verkligheten är att det kommer sluta med katastrof om jag inte gör någon form av förändring!!

Jag dricker ju av många olika anledningar....och de flesta anledningar är inga bra anledningar att dricka på...men min hjärna är inte omprogrammerad till att tänka...att du ska inte tycka om det här för jag tycker om öl och jag tycker om vin framför allt rött vin och jag tycker om bubbel. Jag tycker väl ändå att jag har hittat relativt bra alkoholfria viner, likaså bubbel men inte röda viner...det är som saft. Jag tror därför att en del av hjärnan behöver verkligen omarbetas..så enkelt är det.

Men så kommer det då till min hälsa...att jag är så trött...har ont i magen..osv...och att inte må riktigt bra skapar en oro inom mig en oro för min hälsa. Och, hur ska jag veta vad som är det ena och vad som är det andra?!?! Jo, jag måste ju börja med att ta bort alkoholen ur mitt liv...börja låta min kropp läka...och låta min hjärna tänka positiva tankar eller iaf tankar som innebär möjligheter. Jag vill även få tillbaka en mer rörlig kropp, en lättare kropp...nu är den alldeles för tung och osmidig.

Grejen är bara den att när jag börjar återfå lite mer positiva tankar då kan de rusa iväg och jag ska göra så mycket...och så rasar det igen. Så det gäller verkligen att skynda långsamt..som när jag har en ledig dag att vara hemma...vila..ta en promenad..vila...läsa...försöka stänga av hjärnan snabbt när den får tankar på alkohol eller något annat som inte handlar om alkohol men som kommer att leda mig till alkoholen...

Är tacksam för era inlägg....tycker om att skriva och tycker om att berätta....kanske återkommer jag senare..

Kram så länge:)

Det är bara vi själva som kan ta itu med drickandet. Men vi ska vara stolta när vi tar itu med det! Inte känna skam för att vi försatt oss i situationen. Man blir beroende när man dricker en beroendeframkallande drog. Och enda sättet är att låta bli helt. Så fort man tillför lite väcks mersug.

Kram ?

Fortsätt så, och fortsätt passera alla öppna fönster! Vi är många som stöttar! Läs och lyssna på allt du kan om alkoholberoende så lär du dig förstå vad den gör med din kropp och varför du kan känna som du gör. Det är så många som vittnar om ett fantastiskt liv utan alkohol, speciellt efter 4-6 månaders avhållsamhet. Jag vill dit och känna det! Själv är jag inne på min tredje dag nu efter att ha druckit en del sen november efter över två månaders uppehåll. Vi är många som stöttar dig - både i med och motgång!
Det kommer att bli bättre, och du är värd det!
Kram

Vad glad jag blir för din skull! Har läst din tråd om att du har skrumplever, och så nu detta positiva besked! Om det är något jag är orolig för är det min lever och bukspottkörtel - dessa livsnödvändiga organ som jag säkert sakta men säkert skadat under mitt drickande. Och då inte att förglömma vad alkoholen gjort mot hjärnan... Man får ångest bara att tänka på det.

Men jag fattar ändå inte - kan man ha skrumplever men ändå bra levervärden? Trodde att det var en kronisk sjukdom. Har ju läst om symtom på skrumplever som att:
Huden och ögonvitorna blir gula.
Urinen blir mörkare.
Avföringen blir ljusare.
Du mår illa.
Du minskar i vikt.
Du blir trött.
Du får ont i magen.

Du verkar ju ha haft de två sista i alla fall. Eller har du fler symtom? Ursäkta alla frågor, men detta är en av mina största rädslor så vill du får du hemskt gärna svara, men jag förstår om du tycker att det är privat.

Jag tycker också att du ska söka hjälp mot din nedstämdhet - kanske terapi istället för piller? Och så skönt att du har ett jobb du gillar mitt i allt detta - det är guld värt :).
Kram <3

Hej, jag har goda erfarenheter från beroendemottagningen. Jag bad om antabus och det hjälper mig mycket. Jag behöver aldrig deala med tanken ”ska jag, ska jag inte” och det är så skönt att slippa. Det ger mig ett lugn. Jag tänker fortsätta med det tills jag känner att mitt nyktra liv har satt sig lite bättre och när det blir, får jag se. Och nej, de tar inte körkortet. Så jag kan rekommendera det varmt. Lycka till ?

I dag är det dag 2 och jag känner mig just nu lite lugnare i sinnet.
Är rätt så säker på att det blir jobbigt i kväll. Men det är bara att hålla mig fast i min längtan att få bli helt nykter så ska det gå bra hoppas jag .
Hejar på oss alla ??
Mvh /Åsa

Jag håller med dig till stor del men vill ändå ta på mig själv ansvaret för mitt missbruk. Iaf när jag nyktert gör valet att inköpa och ta första klunken. Sen är det kanske nån annan funktion i hjärnan som träder i kraft. Men visst är det en sjuk, stark och bedräglig drog.

Finns ingen annan jag kan eller vill lägga det "ansvaret" på. Men har min läkartid nästa vecka. Det brukar ge mig en inspirerande spark i baken.

Ha en fin dag.

Vad bra att du kämpar med detta, och att du bestämt dig för förändring. Kan ju vara bra med extra draghjälp i början, tex AA på nätet, eller kanske någon vårdkontakt? Och även om det är svårt tror jag att det är bra att berätta för någon närstående, det blir svårare att ändra sig då. Ge järnet och möt de där förrädiska tankarna om att dricka för vad de är: beroendet som vill ha sin drog, det går över..

Tack för att du frågar TI. ?
Jo, med nykterheten får det bra. Jag har tappat räkningen på dagar nu, men tror det blir 6 veckor nu. Fysiskt mår jag ju bättre, bättre balans, bättre mage, ingen halsbränna, framförallt är det skönt att slippa vara abstinent med skakningar, svettningar och ångest.
Själva tröttheten ser it på ett annat sätt nu, inte så utmattande som i början men jag sover fortfarande väldigt mycket och är väl egentligen ganska nedstämd. Har inte lust med något och ser inte fram emot mot något. Tack och lov har jag ett jobb jag gillar. Jag kommer nog att söka läkarkontakt för min nedstämdhet, känner igen symptomen från när jag var deprimerad tidigare i livet och jag vill inte sjunka djupare ner i det. Förstår att vinet funkat som självmedicinering och nu flyter det andra upp.
Och just det! Mina levervärden är bra igen, ett av dom var bara marginellt förhöjt det andra var normalt nu. Så det gör mig glad i alla fall. ?

Tack Charlie70. Hoppas det släpper med tiden. Sluta snusa finns inte på kartan ännu men en sak i sänder.

Haft en tuff natt med konstiga drömmar och när jag vaknade kändes som att jag druckit igår. Tog en stund innan jag insåg att det var sömnbrist. Konstigt att kunna vänja sig vid att nästan alltid vakna bakfull.

Nu börjar helgen närma sig och det blir den stora prövningen.

Förstår att du är arg, men jag tycker samtidigt att du verkligen ska glädjas åt att du lagt det värsta missbruket bakom dig. Svinbra jobbat Adde!

Jag är numer helt hooked på antiinflammatorisk kost och livsstil. Kan rekommendera boken ”Hälsorevolutionen” av Maria Borelius och ”Food Pharmacy” av två tjejer som jag inte minns namnet på. Diabetes 2 är en sjukdom som blir mycket mer hanterbar med antiinflammatorisk kost.

Precis som med alkohol så är det bästa och enklaste att avstå helt från socker. Rätt så snabbt försvinner suget när man inte göder det. Men slå inte på dig själv för hårt, hellre socker än alkohol.

Kram ?

är min årsdag och istället för att fira så är jag så förbannad på mig själv !!!!!!

Jag kan ju det här med att "bara smaka" ...."bara ta lite"....."unna sig"..... "en gång gör väl inget"...."börjar i morgon"... !!!!

Jag har ju en sjukdom till förutom alkoholismen och det är diabetesen. Båda är dödliga och kroniska och båda är behandlingsbara utan piller eller konstiga mediciner. (Jag har db2) .

Alkoholismen är "lättare att "bota" då det "bara" är inte dricka alkohol medan diabetesen kräver ett mer långsiktigt tänk då jag måste vara vaksam på vad jag stoppar in i matluckan. Vi alla behöver mat medan socker är nåt vi absolut inte behöver men som petats in i all vår mat för att det är beroendeframkallande.

Och jag är ju sannerligen en beroendeperson !! Att jag ersätter ett beroende med ett annat beroende är ju väl känt och jag har ju kunskapen......men lika f-n så går jag på det :-((

Och, som sagt, jag har ju kunskapen både om hur beroendet fungerar OCH hur jag ska äta för att kontrollera, och rentav reversera, min diabetes men ändå gör jag fel !! Att äta rätt är inte på nåt sätt en uppoffring eller tillkrånglat sätt att sköta om mig så vad är problemet ????

Jo självklart är det mitt beroende när jag ljuger för mig själv och tänker "bara denna gången" !! Precis så tänkte jag ju när jag skulle kontrollera mitt drickande och jag vet ju så väl att det inte fungerar !!! Och precis som med alkoholen så går jag ut och sen in igen i ett destruktivt leverne och förnekande. Och blir så sur och trött på mig själv. Och det blir det ju inte bättre av. Jag har ju kunskapen men lyckas inte få till att den kunskapen halkar ner i hjärtat för att den ska bli riktigt effektiv. Vi pratar ju om världens längsta halvmeter eller den gyllene halvmetern, dvs avståndet mellan hjärnan och hjärtat !

Jag tänker inte lova nåt eller sätta nån gräns utan försöka få mig att acceptera att jag har en sjukdom som går att behandla med lätta medel. Det otäcka är ju att jag har exempel på släktingar som inte haft kunskapen utan travat på i gamla vanor och fått se sina tår, fötter, underben (upp till knäna, sen är det kört) bli kapade. De har blivit kortare och kortare av andra anledningar än åldern....

Jag har en viss förhoppning om att jag ska inse sammanhangen om jag sätter det på pränt och att det är lättare att se problemet så......det har ju defacto fungerat med min andra sjukdom.

Ta hand om er alla där ute och ta inte första glaset (eller bullen...) hälsar en sur gammal gubbe :-))

Bra jobbat. Min gubbe håller stenhårt på 2 vita månader . Alltid januari, februari. Han når väl inte fram till överkonsumtion i övrigt, men är ändå rädd och har respekt för kompisen a. Tycker att du är klok som tar en funderare och iakttar dessutom omgivningen och dig själv under tiden. Att ta helvita perioder kan aldrig vara fel. Man vet aldrig när man trillar över kanten, och att stoppa upp är bara hälsosamt.

Välkommen, du ska se att det finns en utväg. Vad bra att du börjat skriva här. Vi är många som bottnat i den förtvivlan du uttrycker. Med kompisen alkohol blir det så, förr eller senare. Själv snubblade jag tillbaka gång efter annan och det var först i våras som jag på allvar tog hjälp med mitt missbruk. Jag håller envist i tråden att ensam är inte stark. Du har allt att vinna nu på att ta tag i ditt liv, vet att det låter hurtigt , men allt blir bättre utan a. Vi finns här som stöd, kämpa på... en dag i taget. Jullan

Det första steget är taget. Själv har jag varit utan alkohol i 12 dagar nu och redan under denna korta tid så känner jag ett lugn som jag inte känt på många, många år.