Senaste kommentarerna i forumet

Det är många av oss här inne som är allt eller inget, svart eller vit, 0 eller 100... det finns många ord för det. Det är också många av oss som har dålig impulskontroll och har det genetiskt svårare att stå emot. Man kan ha en beroendepersonlighet, depression, utmattningssyndrom, funktionsvariation såsom ADHD (som jag fick reda på var anledningen för mig när jag gjorde en utredning efter mitt första uppvaknande i nykterheten).

Jag tänker så här. I detta sammanhanget är det ändå bra att vara svart/vit, 0/100, allt eller inget - för har man kommit dit vi är. Då man missbrukar alkohol, och troligen är beroende (även om beroendet "endast" är mentalt) så blir det lättare - i längden att avstå helt. Man vet att om man bara tar ett glas så slutar det inte där - för man har en sån personlighet. Man kan använda det som motivation i svåra stunder. Aldrig ta första glaset.

Så.... så länge jag inte tar första glaset så är det lugnt. Då är jag en "inget"-människa :)

Ja ni hör ju vilket härligt gäng ni redan är, jag hejar på och flikar in en mini-reflektion.
Att inreda LÅNGSAMT i nya rummen. Sådär som de säger i alla inredningsreportage ”vi lät det ta tid” fast man själv (iaf jag) är en sån som vill rolla och köpa nya kuddar NU.
Att sluta dricka har för min del varit mycket omvälvande och ett arbete som fortgår.
Det har snart gått ett år och jag har just börjat gråta igen. Så lång tid tog det att lära mig hitta i mitt nya rum.
Jag säger inte det här för att ta ner lust och energi, utan tvärtom. För att ge lite exempel på att allt kan man inte själv styra och planera/möblera, och det är också det som gör det fint och skönt att vara nykter. Hitta tillit, släppa taget, och samtidigt hålla hårt i beslutet. Paradoxalt tycker jag att det är, men en så stor frihet. En dag i taget! Kram ?

Jag fick den bästa av alla nyårsaftnar som jag kunde få!!!

Tja, en normal människa skulle kanske inte tycka det, men vem är väl normal?

Skriver ned så att jag inte tappar bort minnet av den.

Det började på morgonen, eller kanske snarare på natten, jag vaknade som så ofta nu redan vid två-tre-tiden. Sömnen förstörd av alkoholen. Mådde skit och var ledsen, så in i bänken trött.
Satt vid datorn i timma efter timma för att hitta ork att städa av lite inför kvällens nyårsmiddag, huvudet brukar ju klarna lite efter frukost och massor av kaffe.
Min älskade gubbe och jag skulle ju ha en mysig nyårsmiddag tillsammans och jag hade bestämt att jag fick dricka vin även nyårskvällen, en sista myskväll i mitt gamla varma sköna rum. Ville verkligen göra fint, ja, tom fixa mig själv lite extra fin.
Klockan blev 12. Fy vad jag är hängig! Kanske bättre att försöka sova en stund?
Nä, går inte.
Ok, jag vet medicinen som får fart på mig. Korkade upp en flaska vin och tog två snabba glas.
Ingen effekt!?!
Nehej, men kan jag kanske koppla av och vila lite ändå?
Nej.
Ett glas till och en dusch.
Äh, orkar verkligen inte städa, klarar inte att höra dammsugaren. Och mer vin kan jag inte dricka innan gubben kommer, då märks det...
Dags att laga mat. Ja den blev faktiskt god!!
Nu var det ju dessutom tillåtet att dricka mera vin tillsammans med gubben. Lyckades ändå hålla skenet uppe skapligt, allt fint :-D. Ett par glas till ska väl ändå få ordning på mig? Det har ju ALLTID funkat.
Nej, inte den här gången.
Bästa vännen vinet svek mig!!!
Gick och la mig redan strax efter 21, småfull och med huvudvärk. Kul brud, eller hur?
Vaknade vid fyra, om möjligt tröttare än någonsin - men sömnlös.

Kan man få en mer perfekt start?
Måste bevara minnet av den här kvällen, köra filmen om och om igen.

Nu har jag stängt dörren till mitt gamla varma mysiga dryckesrum, det enda jag tar med mig ut är filmen.
Hoppas jag kommer ihåg att sätta på den om jag skulle börja längta tillbaka.

Sitter nu i mitt nya rum. Det är tomt och kalt än så länge. Men det ska inredas och bli vänligt ombonat under året.

Dag ett.

Alltid den djävligaste dagen för mig.

Mår skit. Men jag SKA vara nykter idag.

Pixie: Ja, nyår är perfekt tillfälle för förändring har jag upptäckt.

Blenda: Tack! Jag blir jätteglad om jag kan sprida lite ljus :-).

Citrus: Välkommen att hänga på, glädjer mig att du vill följa.

Andrahalvlek: Å så kul att det går bra för dig! Vi kämpade ju tillsammans för ett år sedan - tills jag föll i februari nästan ett halvår nykter. KRAM!

Bra om vi blev flera?
Jag har hållit upp vid flera tillfälle men då i syfte att gå ner i vikt och bli hälsosammare. Därför tror jag att jag delvis ska tänka så nu med på samma gång som jag bearbetar min insikt med er. Då blir det inte så skrämmande
En månad ( att börja med) med hälsosam mat, mycket träning, och ingen alkohol. Hänger ni på? ? eller delar i alla fall! Förhoppningsvis kommer energi, god sömn och mindre ångest som en bonus!

Idag börjar också min nyktra resa. Jag har försökt att hålla uppe flera gånger tidigare men alltid fallit tillbaka. Det blev mycket vin och bubbel igår vilket gör att ångesten river i en. Ditt inlägg ger hög igenkänning. Kul om vi är ett gäng som kan stötta varandra. Det behövs ?

SEX veckor! Wow! Men jag förstår, man faller lätt tillbaka i gamla mönster. Men på’t igen! Se det som att du lärde dig något om dig själv. Jag tenderar också att dricka på stress, unna sig, slappna av osv.

Ikväll blir det film för oss. Sovit jättedåligt inatt pga vin igår. Sömnen far DIREKT för min del. Stor motivation till att låta bli, älskar ju att sova ?

Jag känner igen mig mycket i hur ni beskriver ert drickande. Så var det för mig fram till april 2020 då jag kände att jag behövde en förändring. Och jag tror verkligen att man ska ta den känslan på allvar, precis som ni verkar göra. För inga allvarliga konsekvenser hade kommit..ditills. Men jag ser i efterhand att jag bromsade precis i tid. Och jag upptäckte att jag dels mådde så mycket bättre utan alkohol, både fysiskt och psykiskt, dels att allt det roliga fanns kvar; god mat var fortfarande gott, vänner, natur och intressen fanns kvar. Dessutom njuter jag varje morgon av att vakna utan bakfylla, av att känna mig utvilad på ett helt annat sätt. De första veckorna var lite tuffa, man måste stå fast vid sitt beslut fast vinet lockar, men sen började åtminstone jag märka av fördelarna och faktiskt njuta av mitt nyktra liv. Lycka till med att hitta era vägar framåt!

Det låter väl som en bra plan att börja med Malin-My! Du säger att du knappt fattat själv, jag har tvärtemot dig fattat länge att mitt vinintag är osunt och försökt kontrollera och ha strategier.

Vi får hålla varandra uppdaterade och peppa varandra! Jag tror en vit period skulle göra att jag fick bättre kontinuitet och resultat av min träning - vilket skulle vara roligt.

Mina barn är i lågstadie- och mellanstadieålder, så inte jättesmå. Dina är lite äldre förstår jag? Jag lever ensam sedan två år tillbaka och har barnen största delen av tiden.

Jag höll upp i 6 veckor. Gick riktigt bra. Skrev här, lyssnade på poddar och läste böcker. Blev ett riktigt uppvaknande och jag mådde så mycket bättre. Hann till och med sluta fundera speciellt mycket över alkohol. Så blev vi bjudna på en middag. Som vanligt jättegod mat. Champagne och bra viner. Det låter kanske konstigt men jag ville egentligen inte dricka men kände mig som jag på något märkligt sätt inte bidrog till stämningen och drack ändå. Efter det kändes det som allt var förstört i kombination med att jag kände mig trygg med att "klara" en period utan alkohol och därför kunde dricka. Sedan ramlade jag tillbaka i samma vanor och nu under hösten som varit riktigt tuff jobbmästigt har det blivit klart mycket mer.

Det låter som att vi 3 inte är helt olika. ?.

Det låter som att vi 3 inte är helt olika. ?.

Men idag blir min start. Har varit ute och ska strax basta. Känns som en bra start och imorgon kommer jag vakna i samma känsla som du.

Så skönt att kunna vädra tankarna med mannen och ha stöd därifrån. Känner igen mig i det där med nedstämd och trött. Så klart barnen påverkas. Hur länge höll du upp sist? Jag kan inte minnas jag klarat mer än en vecka sen jag var gravid sist - för snart ett decennium sen!!

Jo jag har väl svaren. ?
Jag ska kolla om han vill ta en vit månad med mig, om jag vågar. Han är världens snällaste så jag är inte rädd för honom men jag vet inte om jag vågar för då erkänner jag ju för honom att vi ( mest jag) har ett beteende som behöver ändras. Jag vågar inte erkänna det. Jag tror han kommer svara ” varför då.. vi som har det så bra” och det har vi för det mesta. Jag tror han blundar för han trivs och vill inte ändra något. Han gillar sin livsstil och han gillar att ha en avslappnad fru. Jag tror han aktivt väljer ( tillsammans med mig) att blunda för att jag somnat på soffan, byter ut boxarna-ofta, gömmer rödvin i kaffemuggen.
Jag tror jag ska köra ”nytt år nytt liv” grejen. Att jag ska äta mer hälsosamt för att gå ner i vikt och då kan jag ju inte dricka alkohol ?. Tur att jag har några trivsel-kilon att jobba på... den skulle han och min omgivning köpa utan att ifrågasatta. Fegt? Ja. Men jag tror att det får bli så för jag orkar och vågar inte säga annat när jag knappt fattat själv.
Flyklinje- är dina barn små? Lever du ensam?

Tack KB70. Håller helt med och har själv lite svårt att förstå varför jag är så "allt eller inget".

Självklart skadar alkohol alltid relationerna till dem man älskar. Mer eller mindre. Men mest har mitt vindrickande kanske skadat mig själv? Men också då i förlängningen mina barn. Jag har varit mycket trött, frånvarande och ”oäkta” på något sätt. Jag ser fram emot mer energi, klarare sinne, bättre humör och äkta känslor! ✨

Jag har berättat för min man att jag känner att jag dricker för mkt och vill ta en rejäl paus. Känns inte laddat och jag tror han vill samma sak. Han dricker på ett väldigt sansat sätt och tycker inte att jag dricker för mkt. Men han har nog ingen koll egentligen. Hade jag ett beteende som gick ut över omgivningen när jag dricker hade han kanske sett på saken på ett annat sätt. Vi lever ett liv där det är så många tillfällen och en livsstil där alkohol ofta ingår. Men jag tycker nog familjen också påverkas eftersom jag känner mig så trött och nedstämd. När jag höll upp sist gjorde det att jag fick så mkt mer energi...

Tack för att du delar med dig. Din situation är annorlunda än min på det sättet att du har en partner som också gillar att dricka gott. Kanske ni tillsammans kan ta en vit månad eller så? Om du nu vill. Och han. Jag romantiserar gärna också den goda maten och drickandet, vill som inte vara utan det. Men jag vill sluta dricka i min ensamhet - det känns inte sunt. Kanske du och mannen kan ta en promenad tillsammans och sen se en serie.

Dina konsekvenser verkar vara samma som för mig - ångest och dålig sömn och vad sa jag/vad skrev jag. Jag skulle önska att jag hade mer tid för träning, orkar sällan träna dagen efter. Också en konsekvens.

Jag har också ett jobb med ansvar och har en normal fungerande vardag så sett. Universitetsutbildad och så. Barn.

Du har nog svaren inom dig ? fortsätt gärna skriva. Kram!

Stor igenkänning.
Jag tror inte jag skadar någon heller.. mest mig själv. Jag lägger mycket tid på barnen och deras intressen, jobbet, familjen, vänner, huset, träning, Mm Mm. ( ja jag är nära den berömda väggen ofta men klarar vända precis innan jag kraschar)
Men kanske skadas de mer än vad vi tror? Jag ska fundera över hur det påverkar dem en annan dag. Kanske är en bra grej för oss att diskutera? Kanske kan det ge en extra push i att låta bli?

Jag sammanfattade lite kring mitt sista år som alkis, riskdrickare, vinpimplare, vet inte vad jag var, men vet vad jag är, nykter.
Tacksam för det! Ta en dag i taget!
Nyår brukar inte ha nån jättestor innebörd för mig, däremot har jag de senaste åren presentat mig själv med en vit månad i januari, och i samband med det letat efter forum, bloggar, hälsoartiklar etc. Inte blivit så mkt klokare men hit hittade jag för några år sedan, kanske fyra-fem, och blev nästan besatt av allas berättelser men även av den gemenskap jag kunde se fanns här.
Nästan efter varje vit januari kände jag att ”jag borde testa längre” för att jag mådde bra, samtidigt var ett skäl till att jag klarade det relativt enkelt- att jag visste att jag kunde dricka igen.
Jag drack mindre under våren, mer på sommaren. Drink varje kväll, vin till lagad middag lika så, ibland mycket, men det märktes allt mindre på mig. Inser i efterhand att detta var ett tydligt varningstecken. Eftersom jag ofta själv ”fyllde på” ur box sommartid (har enbart druckits flaskvin här) så hade jag också dålig koll på hur mycket. Mer än att när jag hade börjat så var det svårt att sluta. Min man har alltid varit tvärtom. Middag- ett glas eller två- sen STÄLLER MAN UNDAN... men inte jag då...
Förra sommaren tycker jag att jag drack mycket. Till hösten var jag något som aldrig hänt innan/ alkoholmätt. Jag hade knappt något sug och september/oktober drack jag väldigt sparsamt, på vardagarna.
Men sen hände något som jag i efterhand tycker var som ett urspårat tåg som inte kunde stanna. Jag blev för full i alla sammanhang. Jag hade jättesvårt att vara måttlig. Jag gick på systemet och handlade ”till mig”, jag slängde flaskor och köpte igen. Jag drack ur hemskt sprit som stod långt inne i skåpen, glögg var väl det enda som lämnades orört,
Jag hade några hemska fyllor faktisk, en vid en familjesammankomst då jag fick gå och lägga mig. En vid en middag då jag försov mig så nästa dag att jag missade ett barnkalas. Det var inte det värsta jag kan tänka mig men det var spärrar på spärrar som släppte. Jag hade haft både sämre och många bättre perioder med alkohol. Men just i det här läget sammanföll det med någon otrolig trötthet över vad jag trodde att alkoholen skulle ge mig- och vad jag faktiskt fick,
Det var som en relation i mitt tidigare liv där jag hela tiden- önskade hoppades och trodde. Men det blev aldrig verklighet.
Jag började bli less och jag var väldigt trött. Efter julen förra året var jag utmattad, sov dåligt.
Nyår firade vi med dunder och roligt brak ihop med vänner. Det var alkoholen från sin bästa sida, och konstigt nog är jag glad att vi skiljdes som nån sorts - inte vänner - men med värdigt adjö.

På Nyårsdagen hände något som jag är evigt tacksam över. Middag med vänner (vi var i fjällen) och minimalt med vin kvar eftersom vi druckit massor). Jag kände oron hovra i bröstet. Men när det gick upp för mig att det var slut, fanns inget mer att uppbringa, infann sig ett lugn som jag ofta haft anledning att återvända till. ”Såhär kan det vara”. En frid. Stilla inombords.
Jag känner inte så varje dag, har inte gjort för jämnan. Men det är en plats jag kan återvända till, ett minne som är levande. Och som jag tror var min chans, lucka att slinka ut ur det som allt mer började likna ett fängelse.
Sen har det som för precis alla här varit upp och ner, det här året: det har jag skrivit så mycket om att energin kunde driva ett mindre kärnkraftverk. Men repetition är någons moder- osäker på vems- och det behöver jag, varje dag,
Jag lovar mig själv inte varje dag och högtidligt att jag ska vara nykter, utveckling måste ju finnas också i det vita livet. Men det är den grund jag vilar mitt ibland skrangliga liv emot, men ofta står det stadigt.
Viktigast av allt, jämte mina egna dagliga beslut har varit gemenskapen här, stöd och igenkänning. Att få glädjas åt andra, att kunna ha betydelse för andra, att höra ihop, att inte skämmas mer.
Att räkna upp fördelarna med nykterhet räcker inte dagen till för, det mörknar snart igen och jag har läst, vilat, druckit kaffe idag. Inget mer. Det räcker.
Önskar er alla om någon orkat läsa så här långt - ett år att, ja både att utmanas och att vila i.
Önskar er gemenskap, hur den än ser ut. Önskar er som inte gjort det än men som funderar. Modet att kliva in här och berätta! Allt börjar där. Kramar till medkämpar, rookies och ”gamlingar” alla behövs här.

Hej
Ja det är nog klokt att inte tänka ”aldrig”. Som jag skrev, önskan är ju att ha en hälsosam konsumtion.
Min omgivning har inte sagt något till mig. Men jag vet inte om det pratas. Min man dricker mindre än mig men även han uppskattar livsstilen som inkluderar gott vin och god öl. ( box-vinet är bara jag) Vi har båda jobb med mycket ansvar, ( jag jobbar som verksamhetschef med många anställda) och vi lever ett aktivt liv. Vi har 3 barn (2 vuxna utflugna ett halvstort) och många intressen. MEN Vi öppnar gärna ett gott vin tillsammans... ofta. Och jag dricker på kvällen själv ofta..Det får mig att varva ner och må bra. Det började som lyx i vardagen. Som kom oftare och oftare och blev mer och mer. Sen kom ångesten. Svårt att sova. Sms:en som jag skickar på fyllan som är helt logiska i stunden?. Sakerna jag säger när jag pratar i telefonen.. ( Coronan gör att vi inte träffar så mycket folk - men i somras vet jag att jag druckit för mycket vid flera grill-tillfällen då vi träffat folk). Ångesten ”vad har jag sagt” ”VAD har jag textat” ”vad tänker folk.”” Uppfattade barnen mig som full ?. ” MEN ändå har jag aldrig tänkt att jag har problem. Snuddat vid tanken men slagit bort den.
Just nu säger mitt inte ” en kall IPA när jag kollar Ivanhoe kan väl inte skada, det är semester och fredag” Första dagen och jag vet inte om jag klarar stå emot. Snart kommer maken att säga ”ska vi bada badtunnan ute och ta några öl” eller så tänder han en brasa, luftar mitt favoritvin och bjuder mig på det... ni hör?!? JAG vill dricka. ?

Välkommen!
Jag vet inte hur det är med motion men ett flåsigt pass frisätter en massa må bra- och slappna av- hormoner.
När vi slutar mata kroppen med alkohol återfår kroppen så småningom förmågan att koppla av sig själv, men just att växla mellan aktivitet och vila är ett bra sätt.
Ofta ligger kanske stress eller andra saker i botten av den där sjön som vi fyller med öl, vin, sprit. Efter en tid som nykter brukar det klarna och man kan börja fokusera på rätt saker. Lycka till!

Och bra att ni krokar arm, det finns otroligt mycket att vinna på att hitta som Andra halvlek beskriver det, en flock. Då är man aldrig ensam, och ofta kan man dra varandra lite.
Ett råd i välmening är att strunta i aldrig mer- perspektivet precis i början. Det är svårt nog att välja nykterhet dag för dag, med ett längre perspektiv av kanske 3 månader (rekommenderas bland annat här) i botten.
För mig har det varit ny dag, nytt beslut, säkert 7-8 månader. Jag passerar ständigt viktiga tillfällen som tidigare känts omöjliga att hålla nyktra men det går bra med en dag i taget då med.
I början kunde det handla om en timme, en kvart i taget.
Tålamod är en god egenskap i sammanhanget: de flesta av oss får öva upp det! Heja er! Kram ?

Hej, ville bara säga GRATTIS till dina 90 nyktra dagar ⭐️ Det är en stor pepp för såna som mig, som står och skakar på dag 1. God fortsättning/ A ?