Senaste kommentarerna i forumet

Du jobbar på jättebra! Jag gillar att du verkligen reflekterar. Du kommer att drabbas av svåra känslostormar, av känslor som du tidigare drack på. I början tänkte jag ofta ”den här känslan brukar jag dricka vin på”. Men när jag hade konstaterat det var det okej. Då stannade jag liksom upp. Och tänkte nästa tanke: ”Men nu dricker jag inte längre så nu får jag göra något, eller bara stå ut tills det går över”.

Känslor är bara känslor och de går alltid över. Fast ilska är min erfarenhet att den kan komma och gå under flera timmar, så där har jag lite mer att jobba på. Jag kan bli skogstokig på dumma människor, spelat dumma eller på riktigt dumma eller elaka.

Bra taktik att ta en rask promenad. Gå in på toaletten och sätta sig och djupandas en stund kan hjälpa också. Eller så kan man göra som jag gjorde några gånger och fullständigt explodera ? Ibland måste man säga ifrån, släppa sin konflikträdsla. Stå upp för sina behov och sina åsikter. Skitsamma om det blir jobbig stämning. Det är ingen som muckar gräl med en efter några sådana explosioner i ett kontorslandskap om man säger så. Tvärtom fick det den positiva effekten att jag fick många ryggdunkningar ”bra gjort”.

En dag i taget, vardag som helg, är enklaste taktiken. Snart kommer du att casha in fördelar som på ett pärlband.

Kram ?

Tack för ditt instick.

Jag dansar inte längre, det är därför hon börjat ge sig på barnen mer. Jag kommer gå, men om jag går nu utan att få med barnen är jag orolig för dem. Hon kommer garanterat få tokspel och hon kommer vilja göra mig illa, det som betyder mest för mig är barnen och jag vill inte att hon gör dem illa. Jag undrar om bäst är att "provocera" henne till att attackera mig istället och sen ringa polisen.

Antabus behövs inte, inte just nu iallafall. Jag är inne på slutkampen med henne och efter det kommer jag inte behöva dricka som medicin.

Jag vill egentligen flytta innan jul, kan inte se hur jag ska klara en jul med henne, hennes favorithändelse att tappa humöret. Men får nog sikta på efter nyår och skydda barnen under jullovet.

Hej!

Jag kämpar vidare. Har inte varit så aktiv på forumet det senaste. Fortsatt träffa tjejen jag dejtade, skönt med närhet, speciellt i dessa tider. Hon tog med sig en flaska vin till mig för att hon var för sen. Jag tackade och ställde den i skåpen. Någon dag senare när hon var här och frågade om vi skulle ta ett glas så sa jag att jag inte dricker en droppe innan jag är frisk i kroppen. Inte nämnt att jag aldrig mer kommer dricka än men det kommer om vi fortsätter träffas. Är hon inte OK med det så är hon inget att ha :)

Det går bra med alkoholen, känner mindre och mindre sug. Var inne på bolaget och köpte alkoholfri öl här om veckan, fick inte något sug på alkohol alls där inne. De nya vanorna börjar verkligen sätta sig nu!

110 dagar sedan sista ölen, 146 dagar sedan jag var full...Det går undan!

Bullret

Men med alla prover de tog så var det tydligt att det var ett alkoholmissbruk som var grundorsaken. Så jag sa som det var, att jag drack för mycket, ljög lite om hur mycket för jag skämdes.
Sen tog jag kontakt med kommunens alkoholrådgivningen och sjukvårdens alkoholmottagning. Har fått ett jättefint bemötande, fått hjälp med avgiftning och samtalskontakt. Jag valde att börja med antabus och det funkar jättebra för mig. Behöver liksom aldrig fundera på om jag ska dricka eller inte. Nu har det ju bara gått 14 dagar, så jobbigare dagar kommer väl. Jag är väldigt trött och vilar så mycket jag kan, väntar på att kroppen och hjärnan ska återhämta sig. Jag har inte berättat för så många ännu, bara några få nära vänner och det är skönt att ha några att prata fritt med, skratta lite åt eländet. Jag är så lättad att det kom fram och att jag fick hjälp, jag klarar det inte själv. Det här forumet hjälper mig också mycket. Jag tror vi alla har olika vägar till ett nyktert liv och jag tror det här är min. Det har ju bara gått 14 dagar för mig, men jag har inte mått så dåligt som jag trodde jag skulle göra. Mycket tack vare för att jag fick hjälp med avgiftning. Jag orkade inte med abstinensen och var rädd för konsekvenserna det skulle kunna bli. Men var inte rädd för att söka hjälp, den finns där ??

Jo de kan säkert vara bra men hade gärna viljat att de var soc som själv berättade för mig och inte boendet och planerar med mig och inte bara fattar beslut över huvudet på mig. Försöker ge mig själv ro men är svårt nu. Har så mycket inom mig som måste ut men får inte ur mig nåt. Så blir mega frustrerad. Jo vila behöver jag aldrig varit så här trött sen gör det grå vädret inte en piggare direkt. Tack Charlie70 och Sisyfos:)

Kan man ta bort ett inlägg? Blev dubbelt...

Så fint skrivet?
Att sluta jobba och sitta kvar i samma rum vid skrivbordet och jobba vidare med mitt eget. Inga barn här. Ett glas vin bredvid tangentbordet är lockande som alltid när jag är ensam. Idag gick det bra att låta bli. Stängde datorn lite tidigare och satte mig i soffan istället ?

Dag 10! Nu firar jag tvåsiffrigt!

Dagens första del var väldigt lugn och normal. Arbete, ja inte mycket mer att säga om det.

Under kvällen blev jag utmattad av en vardagskonflikt med en person som jag under dessa 10 dagar har insett är en rejäl trigger, framför allt när det kommit till det senaste årets vardagsdrickande. Stressade upp mig, blev irriterad och insåg att alkoholsuget som varit näst intill noll under min nykterhet direkt blossade upp igen. Tog en promenad, lugnade nerverna och tänkte igenom situationen, vilket fick suget efter a att lägga sig.
Efter den konflikten har kvällen i övrigt rullat på bra.

Imorgon kommer en ny prövning med många lockelser. Känner mig i nuläget relativt trygg i mig själv och tror att det ska gå bra. Tänker att jag imorgon innan kvällens aktiviteter ska läsa igenom hela min tråd, bara för att påminna mig själv och bygga på beslutsamheten.

Hej Piglet
Jag som många andra hade stora problem att somna in på kvällarna när jag slutade. Men jag hade som ett mantra jag rabblade för mig själv.
"Sömnen blir bättre, men det tar tid. Ha tålamod"

Jag tycker du är jätteduktig som tar tag i detta och kämpar.
Och gör det för din egen skull. Du kommer alltid att finnas i ditt liv.
Kram⚘

... din tråd nu och det är hög igenkänning. Fortfarande inte druckit ikväll och jag känner mig inspirerad av dig att fortsätta låta bli, Tack Andrahalvlek!

Så lång tid tog det innan jag kunde sova efter alkoholstoppet. Men sen har sömnen bara blivit bättre och bättre. Helt magiskt. Jag har erfarenhet av enorma sömnstörningar. Aldrig alkohol för mig igen bara av den anledningen! Vill inte strula till min sömn igen.

Kram ?

... och frågade hur jag mår. Så jag svarade helt ärligt att jag mådde skit. Och då blev jag ju påmind om hur dåligt jag mår. Så nu sitter jag här och grinar. Och vill inget hellre än att fly in i alkoholdimman och slippa dessa känslor. Har också börjat oroa mig för natten. Många gånger drack jag enbart för att kunna somna och klarade inte av att varva ner och sova utan alkohol. Efter att ha läst på lite fattar jag att alkoholsömnen inte är nån bra sömn och att man är typ i dvala. Sömnproblem vid nykterhet oroar mig nog mest av allt. Det är det som verkligen skulle kunna knuffa mig över kanten...

Men höll det inte i början utan drack en fredag lördag. Sen fortsatte jag med hjälp av allas stöd o peppning samtt att läsa om andras resor här på forumet och att bara ta en dag i taget. Efter ett tag bestämde jag året ut. Det finns ett program här på alkoholhjälpen som vissa gillar. Jag gjorde the 30 days experiment med Annie Grace. Det går att leta upp på nätet.Det kostar inget och man får mycket input hur alkoholen verkan i våra kroppar. Hon är lite amerikansk men ändå väldigt bra. Lycka till kram

Duktig....jag tänker att det ligger hos mig själv...att jag vill ha lyckats mycket mer än vad jag gör när jag skriver här. Och, det är inte bara för er jag vill vara duktig...jag vill vara duktig inför läkaren, inför kuratorn på rådgivningscentrum mfl. För Luther sitter ju där på axeln.....och är jag duktig då får jag ju bekräftelse vilket jag är stort behov av. Å teoretiskt så vet jag så himla mycket och jag är duktig på att prata och att skriva...så när jag inte klarar av vad jag har tänkt kring alkoholen så kommer lätt skamkänslor. Men jag tycker verkligen inte om ordet duktig eller att vara duktig....har varit det så himla mycket i mitt liv...så det räcker och blir över!! Fast jag vill ha hälsan i behåll och vara frisk...och orka göra saker....och njuta av livet...och som det är nu då behöver jag vara nykter och jag vill vara nykter...även vägen dit är verkligen kurvig, snårig och väldigt mycket upp och ner. MEN jag har inte gett upp!! Och, jag tänker precis som du skriver FinaLisa att jag ska nog välja vilka trådar som jag läser...för jag har så lätt att jämföra mig med andra. Så himla dumt!

Tänker att det kommer bli skönt att vara ledig...att kunna släppa jobbet och alla restriktioner som är där...from imorgon är det munskydd och visir som gäller . Att ha känsliga samtal i blåställ, munskydd och visir...det är speciellt...det gör något med mig...men jag vet...det finns de som har det mycket mycket värre...men det är så det blir för mig.

Imorgon blir det att få en ny ortos till min tumme eftersom jag helt och hållet har försnillat den...kan inte fatta var? Har tömt sopor men ingen ortos. Ska även till frissan men har ringt och kollat om man använder visir. Min CPAP - sömnmaskinen ska jag börja använda när jag är ledig och varvat ner lite grann.

Har köpt alkohol idag men har hällt ut en del i vasken. Det här går inte längre...hälsan är viktig... och livet är till för att levas....så måtte min plan hålla imorgon... men den där j-a hjärnan den spelar mig spratt gång på gång....å det är så himla läskigt...men när jag vaknar ensam imorgon...äter min frukost ...och tar min promenad....så ska jag göra allt vad för att den ska få rätt riktning...alltså hjärnan. Och det ska inte vara för att jag ska vara duktig.....utan för min alldeles egna skull.

Nu ska jag se på vardagshjältarnas gala...och visst är vi hjältar allihopa som har ändå kommit hit till detta forum!!

Kram:)

... med era fina kommentarer. Kände mig lite svajig i kväll. Är väldigt ledsen och tycker det är extremt jobbigt att vara i relationsmässigt limbo. Han är både snäll men avståndstagande mot mig och jag vågar inte tolka signalerna som positivt. Och även om han skulle välja att stanna med mig så vet jag att han kommer hålla mig på distans ännu längre tid. Vi har dejtat/varit tillsammans lågintensivt så länge nu. Jag har så länge velat bli insläppt i hans liv men han är mer nyseparerad än jag och har barn som mår dåligt så han har inte varit redo. Vi har precis träffat varandras barn och jag började hoppas på att det skulle ljusna för oss. Men nu inser jag att detta besked kommer göra att vi har en väldigt lång tid framför oss där vi träffas såhär lågintensivt. Det är bland annat det som gjort att jag känt mig så ensam. Jag älskar honom så jag vill inte vara med någon annan men jag sökte något helt annat än en relation som är mer som dejtande. Han har hela tiden försäkrat för mig att vi har samma målbild men olika tempo. Jag har så många kvällar varit ensam, ledsen och känt mig bortvald. Inte bra för att hålla sig ifrån alkohol....
Egentligen skulle det vara enklare att bli nykter utan honom. Sörja klart och sen bygga mitt liv men jag är så kluven på vad jag egentligen hoppas ska hända.
Han kan inte träffa mig förrän söndag. Denna vecka blir det bara två tillfällen vi ses, i tisdags när han tvingade mig att berätta och på söndag... Han har inte mer tid.
Jag känner att han är taskig som dinglar mig i limbo flera dagar. Jag bad honom göra slut på telefon igår om det ändå var det han ska göra på söndag men han säger att han inte vet och att han är ledsen och arg på mig för att jag ljugit och inte berättat innan vi involverade barnen.
Jag förstår att han är arg. Min plan var att ta tag i alkoholen i samband med att vi börjar umgås mer, jag dricker väldigt måttligt när vi är tillsammans så det skulle ge mig draghjälp. Och att mina problem då inte skulle gå ut över honom. Jag har dock några gånger blivit as plakat när vi setts men jag har bortförklarat det som engångshändelser. Vilket han nu till slut genomskådade....

Hej☺
Jag tycker du ska testa The Alcohol Experiment.
learn.thisnakedmind.com/the-alcohol-experiment-registration
Det är gratis.
Du får mail, information tips mm i 30 dagar.
Om du fortfarande dricker A under perioden så är det helt ok.
Men det kan hjälpa dig hitta lite extra motivation.

Jag har gjort experimentet och längtade efter mina dagliga mail och videos.
Fortsätt kämpa ?
Kram⚘

Jag slutade direkt efter en riktig skrämselfylla där jag har en gigantisk minneslucka och betedde mig konstigt, typ gick omkring men var helt okontaktbar.
Varje gång jag tänker på det blir jag så lättad över att jag inte dricker längre, jag riskerar inte att det händer igen. Det gick bra den gången, jag var hemma och den enda som märkte det var min sambo, men det finns inget som tyder på att det inte skulle kunna hända ute bland folk om jag skulle fortsätta. Jag känner att jag backade undan från ett stup i sista sekunden.

All styrka till dig, det låter som att du är på rätt väg för att lägga alkoholen bakom dig. Och att du även ser att den här mannen inte riktigt är den själsfrände han verkade vara, eftersom han verkar vilja bryta upp av ganska egoistiska skäl, att han inte kan acceptera att du undanhållit något för honom. Okej att man tappar tron om någon bryter löften gång på gång, men EN chans är inte för mycket begärt. Du verkar ha mycket annat bra i ditt liv, barn, vänner, karriär. Hittar du din balans så hittar du nog rätt även i kärlek till slut. Ha tålamod, och ta en sak i taget- nykterheten är nyckeln till så mycket.

Härligt att det känns uppåt! Det kommer ju komma tider då det känns tyngre också, så det är viktigt att du håller i detta och minns känslan hur du kände dig just när du skrev detta. Om du kan tänka tillbaka på den känslan då när det känns tyngre och samtidigt påminna dig själv att du kommer att känna så igen, så kommer det att vara lättare!

Precis så ska du använda det här forumet. Skriv ner allt du tänker och känner, ibland börjar nästan orden resonera med sig själva. Tvingas man formulera sig kan man få aha-upplevelser, och man ser mönster tydligare när man fått det på pränt.

Och sen är det bra att kunna gå tillbaka och läsa sin dagbok, påminnas om hur man aldrig vill må igen. Minnet är selektivt och de hemska minnena bleknar fortast.

Sen behöver man ju inte vara lika flitig som jag var. Under ett halvår fick jag ihop drygt 1.500 inlägg i min första tråd ”Behöver all hjälp jag kan få”.

Kram ?

Ju längre tiden led, desto mer kände jag att jag måste sluta helt för alltid. Jag hade ju tagit en vit månad, men den hade inte hjälpt mig. Så lite på grund av det drack jag väl tyvärr mer i slutet för att passa på liksom, så smart som man är. Jag visste att när semestern är slut så kan jag inte dricka mer efter det. Men att det blev ett för alltid växte fram över tiden. Jag tror att jag länge försökte förhandla med mig själv på något sätt, så jag kan ju inte säga att jag var säker innan jag slutade att det skulle bli där och då.

Jag slutade faktiskt med snus på ett inte helt olikt sätt för några år sedan. Jag visste att jag kände att jag ville sluta men hade inte satt något datum. Jag tittade på Sverige - Finland i hockey och i period-pausen gick jag och slängde ut min snus. På väg tillbaka till soffan hejdade jag mig och vände och slängde dosan också, som jag hade halva kvar av ungefär. Har inte snusat sedan dess.

Alkoholen dock drack jag upp allt av, sista dagen jag drack. Nästa dag var det nämligen söndag för jag visste att jag annars skulle dricka upp det jag hade kvar på söndagen, vilket skulle ha gett mersmak. Hälla ut den, på samma sätt som jag gjorde med snusen var inget alternativ.

När ni bestämde er att ha längre uppehåll hur strukturerade ni upp det?

Tänker på människor som slutar röka så har dom bestämt ett datum dom slutar. Eller bara slutade ni helt rakt av och tänkte att nu ex: dricker jag inte på tre månader?

Det där med att vara rädd för svaret. Det är nog många som känner så. Problemet med att känna så är att det ofta leder till "Sticka huvudet i sanden"-lösningen och det är ju inte bra.

Det är oftast inte försent att vända på det och bli nykter och med tiden reversera majoriteten av alkoholens skador. Problemet är att man paradoxalt nog inte tar tag i det för att man är rädd att det är försent och av den anledningen kanske man fortsätter för länge tills det är försent innan man tar tag i det istället.

Vad som varit innan kan du inte påverka. Vad du gör idag, imorgon och resten av ditt liv kan du påverka. Ta tag i det idag.

Funkar förvånansvärt bra faktiskt. Ta en dag i taget, jobba på att hitta nya nyktra vanor, lyft alla fördelar med nykterheten till skyarna, okeja alla grisdagar, och motionera pulshöjande. Sakta men säkert blir dessa enstaka dagar plötsligt 10 månader som i mitt fall. Kan jag så kan du!

Kram ?

...med sjukvården. Hur hamnade du där? Funderar på att söka hjälp men är rädd för svaret...

Kram