Senaste kommentarerna i forumet

I ett gammalt inlägg har jag reflekterat mycket över den där tiden, den som kommer en bit in i nykterheten och där jag tror du är nu, Illaute. Den "tredje" perioden som är en riktig vippbräda.
Efter många försök att dra ner på drickan så började jag känna igen ett mönster. Den första tiden som alltid var jobbig på ett akut sätt, när alkoholen skulle gå ur kroppen. Den efterföljande ångesten som skall passera och det dagliga mönstret som skall brytas. När den tiden var över, efter runt 3-4 dagar så kom en ny fas, en lättnad och njutning. Som att ha kommit över till andra sidan. Den fräscha och fascinerande känslan av att vakna nykter, pigg och klar i huvudet, den vågen kunde man rida på ett bra tag. Då man för många gånger trodde att allt var klart.
Sen kom den tredje vågen. Då när den stora upprymdheten och den nya klarheten börjar lägga sig och kännas som det normala efter ett par veckor. Då det inte är lika fascinerande att vakna nykter längre samtidigt som minnena av hur dåligt man mått förut börjar bli svagare och mer förlåtande. När man börjar tänka saker som att "det här var ju inte så jobbigt" jag borde ju kunna dricka normalt.
I den tredje perioden blev det också tydligt att alkoholen inte bara varit en dryck utan en sysselsättning som ägnats mycket tid. Som hela samhället ägnar mycket tid åt, i grupp.

I denna fasen började ofta andra problem skina igenom igen, de där problemen som kanske varit upphov till att man druckit från början. De där problemen man flytt ifrån, tankarna man dränkt. Då man tyvärr måste inse att det inte räcker att "bara vara nykter" för att allt ska bli bra.
I detta läget är det viktigt att ta tag i vad som skall bli fortsättningen på sitt liv. Vad skall bli min nya sysselsättning, min nya avkoppling, mina nya intressen och vilka problem måste jag attackera nu med nya metoder.

Illute, det låter som du är inne i den tredje vågen nu. Det låter också som att du har en väldigt bra inställning för att klara detta! Jobbiga tankar börjar väckas och jag tror att du snart vågar se dem med mer och mer öppna ögon. Du har börjat säga nej, lätta på kraven och är snäll och förlåtande mot dig själv. Många väldigt bra förutsättningar!

Ps.
Andrahalvlek; du skriver nästan alltid mycket bra saker men jag måste dissa din diss av skidåkning och golf. Två väldigt härliga saker. Känslan av att stå på toppen av skidbacken och titta ut över fjällen och de magiska utsikterna. Den kristallfriska luften. Sätta skidorna i glid och sväva ner över snön. Bara några få delar av varför man skulle. ? Kram

Hoppar in för att säga att vårt program just nu håller på att uppdateras, vi planerar att öppna det igen i slutet av januari! Fint att ha dig här.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Är jättenyfiken på hennes böcker som du rekommenderar, Andrahalvlek.
Jag fungerar lite som du. Suger in allt som har med anti-alkohol att göra. Lyssnar på poddar, kollar klipp på youtube osv. Går in i det med 100%.
Har provat att tänka att ”jag är en som inte dricker”. Börjar kännas mer och mer sant. Är ju lite ny än. 1 månad och 16 dagar för att vara exakt. Just nu känns det som att det kommer bli för alltid. Trots sug lite nu och då så finns det inte på kartan att jag kommer att dricka.
Hoppas att det förblir så.

Hej! Haha jag somnar alltid på 5 minuter när jag lägger mig ner så skulle aldrig få nån bok att sätta sig :)
På så sätt har jag haft det bra, att jag somnar lätt. Med alkohol eller utan!
Är så slut av allt jag gör om dagarna. ”Alcohol lied to me” har jag inte lyssnat på än, tack för tipset! Ja har letat efter de på svenska (Annie Grace) men inte hittat heller. Men förstår rätt bra ändå. Bra träning på engelska ;)

Har du gått på AA någon gång? Ibland funderar jag på det. Inte för att jag behöver för att klara det här (eller jo det kanske jag behöver?) men mer för att jag är nyfiken.

Intressant med Zoom-träffen den 21:a. Har skrivit in det i kalendern.

Ha en fin dag! ?

Traskade morgonrundan idag också. Tydligen pinnade jag på rejält, eller så är min kondition urusel. Jag tror mer på det senare. När jag kom in började jag hosta, så kallad ansträngningshosta som beror på att diafragman inte fått tillräckligt med syre under promenaden, och till slut ulkade jag så jag nästan kräktes.

Alla som någon gång har tränat hårt vet vad jag menar, även om jag inte tränade speciellt hårt på min promenad i morse men jag utmanade åtminstone gränserna till min komfortzon.

Det var en lång inledning, jag skulle komma till en helt annan sak. På slutet när jag drack så hostade, ulkade och kräktes jag nästan alltid när jag var bakfull. Att få upp den sura vinsmaken i munnen dagen efter var helt otroligt vidrigt. Det var ett relativt nytt fenomen för mig under bakfyllan dessutom. Jag minns att jag tänkte ”nu har jag levlat upp mitt missbruk och börjat kräkas dagen efter också.”

Jag var verkligen helt knäckt över detta ulkande, det kom ju sällsynt opassande också mitt i ett samtal med dottern i värsta fall, så jag fick panikrusa in på toaletten. Minns hur bekymrad hon var. I hennes värld kräks man när man är sjuk. Fast jag var ju sjuk på ett sätt, fyllesjuk.

Jag vill aldrig mer må så dåligt igen. Aldrig mer. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Ordet aldrig skrämmer mig inte heller längre. Faktiskt.

Kram ?

Välkommen hit! Att börja läsa och skriva här är ett bra sätt att komma igång. Mycket av rastlösheten beror kanske på att kroppen vill ha sin dos alkohol, det behöver inte vara så svårt att sluta eller förändra hur du dricker. Alkoholhjälpen har ett on line-program som jag tycker är bra. Jag fick rekommendationen att börja med tre alkoholfria månader, då hinner kroppen och hjärnan hitta balans utan alkohol. Själv mådde jag snart väldigt mycket bättre, lugnare, hittade vardagsglädjen igen, mindre ångest. Testa, du har inget att förlora!

Dricker mest folköl på veckor och på helger nån flaska vin. Känner sån rastlöshet och tristess och tar ofta till det hemska- att dricka för att slappna av. Jag vill förändras. Men hur? Steget för mig är fortfarande kort till att bara att åka och köpa några öl efter jobbet. Idag velade jag men åkte ändå tillslut och köpte folköl. Hur ska jag vidare?

Hur ska jag komma vidare?

Blir glad av att läsa om dina framsteg @dagsförförändring, och blir varm att läsa @andra halvleks kloka råd.
Jag har ju läst några inlägg av ovanstående men precis så är det, och vi behöver läsa och tänka tankarna många gånger!
Men det blir lättare. Det nyktra livet BLIR så småningom det normala och man ser med förundran på människor som dricker veckans alla dagar, det finns visst alltid skäl...
En dag i taget är ett råd som är enkelt och svårt, på sikt leder det till ett nytt och bättre liv. Det är 100% säkert för oss som tagit oss ända hit ?
Idag hade jag ett större genombrott i ett evighetslångt nybygge. Alltså dagen D. När vi spanade på allt som nu var klart- äntligen- så drabbades jag av ”åh vad det hade varit mysigt med en flaska champagne nu för att fira”.
Så det händer mig vid enstaka tillfällen att såna tankar kommer tillbaka. Men de går så snabbt över.
Jag tänker mer ”ja om jag hade druckit hade jag gjort det nu, men jag stannar upp och njuter av det här ändå”. När jag stod och tittade på det vi planerat för en tid slog tanken mig; Jag vill så gärna få leva länge! Det räckte bra som livsnjut. Kämpa på, det lättar!

Tyvärr är det så. Man måste lära sig hantera alla de där jobbiga känslorna nykter. Och det går. Förstås. I början tänkte jag flera gånger varje vecka: ”Åh, den här känslan brukar jag dricka vin på. Men nu dricker jag inte längre så jag får göra något annat.” Och känslor går över. Nu är inte alltid.

Jag minns när jag i min roll på jobbet var tvungen att säga nej till en medarbetare första gången. Vb svarade ”okej” och verkade mest nöjd med att få besked. Vb blev inte skogstokig, himlen ramlade inte ner, och jag överlevde. De fortsatta 20 gångerna jag sa nej var också tuffa, men det gick lättare och lättare. Allt man övar på blir man bättre på.

Sen många år tillbaka säger jag nej utan problem, men jag är noga med att berätta varför. Ungefär som man gör med små barn. ”Du får inte äta glass nu för vi ska äta middag om en timme och äter du glass nu så kommer du inte att äta så mycket mat till middag, och då blir du hungrig igen efter en timme. Du får ta glass efter maten istället.” (I bästa fall kanske man kan erbjuda medarbetaren något annat.)

Jag blev även en inbiten sanningssägare i nykterheten. Ärlighet in absurdum, både när det gagnade syftet och när det inte gjorde det alls. En gång var jag på väg att åka ner till stan och vända upp och ner på hela stadshuset i min sanningsiver, men jag hiade mig och bad om synpunkter från andra, som sen fick mig att tänka om. Tack och lov ??

Jag fick ilskna utbrott på jobbet också, skällde ut min chef inför andra några gånger i våras. Inte bra. Det gör jag inte längre, jag djupandas istället och tänker att jag ska sova på saken och först därefter framföra mina synpunkter.

Men jag märkte också att jag blev genuint glad i hela kroppen för olika saker, en glädje som smög sig på och sedan verkligen fyllde hela kroppen. Jag njöt av andras sällskap mycket mer, blev helt lycklig av att få skratta ihop. Jag skrattade mycket högre och hjärtligare, åt komediprogram på tv till och med. Kunde inte sluta skratta, det bara bubblade upp ur mig.

Starkare känslor får vi på köpet i nykterheten, och vi får lära oss hantera vissa av dem och njuta av andra.

Din vilja att vara andra till lags är nog ett sådant problem som dolts under alkoholen, och som nu blottlagts. Några sådana problem hittar alla under den grå blytunga yllefilten som alkoholen har varit.

Vad det gäller alkoholromantiken är ett vanligt tips att ”spela hela filmen”. Hur brukar det sluta? Lista fem fyllesynder som du kan drämma i skallen på alkoholdjävulen när hen sticker fram sitt fula tryne och viskar i ditt öra.

Kram ?

Ja det finns gott om dem. Och mönster är ju som små upptrampade stigar vi är vana att ta. För mig finns också många som får mig tänka på att dricka några glas. En tuff måndag kan verkligen vara en sådan. Jag försöker trampa upp nya bättre stigar så gott det går. Och låta de gamla växa igen. Så bra av dig att du inte föll tillbaka utan stod på dig. Det känns verkligen som att du är på väg mot en bra riktning. Heja du!

1) Tro på att du klarar av det.
2) Lyft alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en som inte dricker alkohol.

Jag håller på med trean för fullt nu, det går rätt bra. Snart står jag på barrikaderna ? Skämt åsido. Om man identifierar sig som en som inte dricker, så finns det ingen lockelse i alkohol. Lika lite som det finns en lockelse för mig i att åka på skidsemester eller spela golf. Varför skulle jag liksom?

Kram ?

Jag upplever inte alls vad du skriver som babbel utan så värdefullt för mig??å det värmer och betyder så mycket att fastän du har gått vidare och klarar av att vara nykter så går du tillbaka på stegen å möter mig där jag är. Tack❣️

Och även om jag har svårt att ta till mig de varma orden så vill jag åter igen säga tack❣️Du är också värdefull för mig❣️

Godkväll,
Jag har tänkt så mycket på det här med att tro på sig själv. Ofta pratar man om att uppvärdera sig, att tro mer om sig själv. Peppa sig.
Jag tror att för mig tex har det handlat om- och gör fortfarande- att ha en realistisk och lite sann syn på mig själv. Inte vara rädd för bristerna eller kanske tillkortakommanden. Men inte heller vara rädd för att se förmågor och fina sidor.
När jag tänker efter är det samma sak som att se nyktert på tillvaron.
I mitt fall blev självkänslan väldigt ojämn av att dricka. Jag kände mig ofta genomdålig för att jag drack. Samtidigt som jag förträngde att- och hur mycket.
När jag drack några glas vin kände jag mig ganska bra, jag bortförklarade att jag ”behövde” stressa av/ha roligt/få lugn.
I efterhand tycker jag att jag var väldigt krävande mot mig själv- men även mot livet. Att det var tvunget att vara så mycket. Att vanliga dagar inte dög. Som att just jag behövde mer, extra.
På sätt och vis en väldigt barnslig syn på livet, och jag tror faktiskt att man stannar lite i den inte växten av att dricka,
Som vanligt lite babbel från mig som väcks när jag läser det du skriver.
Du är värdefull för mig och för många!

Åh du är så duktig. De känslor vi bedövat med a ploppar upp lite hit och dit i början, det blir stabilare över tid. Att anpassa sig efter andra och inte kunna säga nej känner jag till. Vi får lära oss att sätta gränser och se till våra behov, behov som blivit undertryckta av bland annat a. Fortsätt kämpa, det är det värt. Kram Jullan

Då var dag 7 avklarad. Trots måndag har upplevt en del triggers. Är det inte lustigt, jag som hade varit så orolig för helgen, laddat, rustat mig och väntade på en anstormning av känslor... och sen gick allt så enkelt. Idag, en vardag och så drabbas jag av flera prövningar från oväntat håll och betydligt större utmaningar än de jag upplevde under helgen.

Den första utmaningen kom då jag i ett ärende tog en promenad genom en krogtät del av staden. Innanför dessa portar har åtskilliga timmar och tusenlappar spenderats under årens lopp. Jag passerade den ena mysiga krogen efter den andra och kunde inte hjälpa mig själv från att drabbades av minnen. Minnen av julbelysta men ändå mysigt mörka restaurangerna i goda vänners lag. Se hur främlingars vardagsliv rullar förbi i eftermiddagsmörkret. Alkoholromantiken och drömmen om ett lagom utanförskap, att lajva Röda rummet eller Paris 1800-tal. Att vara dom som säga nej till hamsterhjulet och festa bort det vardagliga. För några sekunder slås man av tanken att det här med att dricka lagom kanske ändå skulle funka för mig... men nej det gör det inte. Längtan blev dock rätt kortvarig och har inte lämnat någon bestående längtan efter a, men ändå en liten rädsla för mig själv.

Senare på kvällen utsattes jag för en andra prövning. I mina tidigare inlägg i forumet har jag i huvudsak fokuserat på de problem jag har när det kommer till festande, helger och att dricka för mycket när det väl serveras. Jag skulle fortfarande påstå att det är mitt primära problem och det jag har dragits med längst. Men det är så att det finns särskilda situation och känslor som fått mig att dricka även på vardagar, i alla fall under det senaste året.

Det är nämligen så att jag är en riktig people pleaser av rang. Jag tycker så illa om att säga nej eller att göra människor besvikna att jag så många gånger i hela mitt liv har valt att offra min egen lycka och hälsa för att vara andra till lags. Det senaste året har jag på grund av personliga tragedier och andra anledningar tvingats till att bli hårdare och säga nej, annars hade jag inte överlevt. Dock har varje nej tagit oerhört hårt, efter ett liv av people pleasing så saknar jag nog de naturliga verktygen för att hantera situationerna. Denna konflikträdsla är något som jag har dämpat med alkohol, ibland inför samtalen men framför allt efteråt, för att hantera skuldkänslorna. Idag tvingades jag att hantera en sådan situation. Direkt efter samtalet började skuldkänslorna banka innanför pannbenet, hjärtat bultar och ångesten kastar sig över mig. Där jag då befann mig fanns alkohol tillgänglig och till det även en omgivning som inte hade höjt på ögonbrynet om jag tagit mig något att dricka. En del av mig bad om att få dricka, bara den här gången, lite smärtlindring... Jag drack inte, utan gjorde vad jag kunde för att hantera mina känslor.

Känner mig lite nedslagen och trött. Imorgon är en viktig dag på jobbet och jag försöker flytta fokusen dit. Hantera ett problem i taget och andas.

Kan i alla fall rapportera ännu en dag i total nykterhet och imorgon är det dags för en till!

Jag brukar alltid hänvisa till programmet här på sidan, men om jag förstår det rätt så ligger det nere. Det är annars en bra början. Nu har du ju redan börjat en väg till förändring genom att komma hit. Här är vi många som på olika sätt har kommit underfund med att vi har problem med alkohol och på olika sätt försökt med blandade resultat att förändra våra alkoholvanor.

Har du funderat själv på vilka förändringar du själv skulle vilja göra? Det låter på din sammanfattning av din historia att du skulle må bäst av att åtminstone börja med ett uppehåll. Men det är väl där du behöver börja. Komma underfund med vad du vill. Sen är det dags att sätta planen i verket. Det är inte så enkelt, såklart, men genom att verkligen jobba på det, vara här och skriva och läsa, fundera på vad du vill göra, förutse problemen och så vidare så ökar dina chanser att lyckas.

Möjligen behöver du också ta till ännu mer hjälpt utifrån. Nu har jag ingen personlig erfarenhet men flera här på forumet har testat t.ex AA och den lokala beroendemottagningen. De flesta kommuner, om jag förstår det rätt, ska ha en beroendemottagning dit man kan vända sig.

Men börja där. Fundera på vad det är du vill åstadkomma. Totalstopp av alkohol eller att skära ner. Vad är bästa sättet att göra det på? Klarar du det själv tillsammans med forumet här eller behöver du ytterligare hjälp? Läs andra historier här och se hur de har lyckats/misslyckats och testa att följa det som funkar.

Fint du skriver i min tråd. Ja, jag har börjat förstå att jag har mycket framför mig. Hela min existens har ju blivit rubbad nu när jag har valt att bli nykter.
Har ersatt alkoholen med alla möjliga nya laster men jag tar tag i det senare, som sagt. Vill bara ta mig igenom den första abstinens-tiden.
Tror i och för sig inte att det kommer vara suget som får mig på fall. Det kommer i så fall vara situationen som får mig att dricka. Äh, vet inte vad som är vad förresten. Jag är ju förstås rädd att börja glömma bort allt skit som alkoholen gör med mig och mitt liv. Eller gjort. Nu vaknar jag varje morgon nykter. Känner att jag sakta men säkert börjar må bättre och bättre. Genuint bättre. Och det för med sig att jag tar bättre beslut som jag står för. Jag är annars en person som vill vara alla till lags. Ofta på bekostnad av mig själv. Ställer alltid upp. Fast jag får trubbel av det själv.
Nu känner jag att jag känner efter innan jag säger ja. Har till och med sagt nej. Det är något helt nytt för mig.
Jag vill också fylla mitt liv med mer meningsfulla saker nu. Den tiden som tidigare gick till att dricka. Vara i dimman. När man slutar dricka sparar man både pengar och tid.
Passar ju bra så här till jul.

Hej,

Ja vad skall man säga, som titeln säger så är detta mitt första inlägg. Och jag lovade mig själv och min ADHD hjärna att jag skulle vara brutalt ärlig i allt jag skriver. Jag är 31 år gammal och har i princip sen jag var 18 år gammal haft problem med alcohol. Men problemen har egentligen inte visat sig ordentligt ( inte vad jag kunnat se ) förens jag var runt 22 skulle jag gissa, allting flyter liksom ihop. Mitt liv har alltid varit präglat av en osund alcohol kultur, det var så vuxna hade roligt. Min pappa dricker för mycket, och det är alltid supar till alla högtider och grillkvällar och fredagstacos osv. Min mamma som egentligen inte drack så mycket för har på senare år börjat dricka mer och mer. Så det var alltid självklart för mig att man drog till på fredag och även lördag ( iallafall i yngre år ).

Jag skall försöka hålla mig relativt kort om jag klarar och egentligen säga att mina stora problem med alkohol började ca 2014 efter att jag fått mitt hjärta brutit av en gammal flickvän. Problemen med alkohol fanns redan innan och bidrog säkerligen till att förhållandet brast.

Efter detta så gick det sakta utför, jag lyckades klara mitt jobb men allting annat var i rent kaos, och alkohol var alltid inkörsporten till både amfetamin, cannabis och riktigt sorgliga betenden. Så pågick det i perioder med mycket dåligt umgänge, ännu lägre självbild och rent av självmordsbetenden i slutet.

En början till förändring kom Oktober 2019 när jag lämnade stan, flyttade till mitt eget hus och träffade en tjej. Jag hade även vid detta tillfälle börjat jobba på min ADHD ordentligt vilket har bidragit till mycket problem i samband med alkohol men också enda ventilen som fungerat utan för mycket ångest när bubblan är nära att spricka. eftersom jag i princip har druckit varje helg sen iallafall 2015 så är datum och så lite fuzzy och mycket har förvrängts som försvarsmekanism.

Men även under slutet av 2019 och delar av 2020 så har gamla betenden kommit tillbaka, min nya flickvän har sett baksidan av mitt missbruk, jag har varit väldigt öppen med att jag haft problem med droger, men inte att de var alchoholen som var det största problemet och min inkörningsport.

Svårt att hålla det kort, im sorry ):

I början av Oktober 2020 så slog det slint för mig och jag drack väldigt mycket och tappade humöret totalt på min flickvän, rörde henne inte, vilket var tur för hade inte kunnat leva med mig själv men skrämde henne och det var illa nog. Efter detta så var jag nykter i ca 6 veckor för att rädda förhållandet. Tyvärr tog det slut ändå men det var av andra anledningar och till viss del mina svårigheter med ADHD.

efter att det tog slut så fick jag ett återfall tyvärr. Har nu druckit flera gånger ( 4 eller 5) och även i fyllan tagit andra substanser då min impulskontroll är som helt borta. 2 av dessa gånger har jag dock klarat mig bra och varit väldigt städad. dock spelar det ingen roll då jag inte klarar konsumera alcohol utan att det tillslut leder till gamla mönster.

Har nu åter kontakt med mitt ex och vi skall starta upp igen, och från bådas sida så skall vi " göra om och göra rätt". lite mera långsamt och lite mera med känslor och psykiskt välmående i fokus.

Jag är nu livrädd att tappa greppet då jag redan i Fredags var och drack, jag vet totalt oansvarigt. Speciellt i dessa Covid tider.

Vill börja med att säga tack för den som tagit sig tid att läsa, betyder väldigt mycket. Finns så mycket mer jag skulle kunna säga men tänkte lugna mig innan detta blir en bok.

Hoppas att någon härinne kan hjälpa mig hålla True North

Om man säger som så var väl metandet ngt som jag/vi gjorde en gång per år som barn....men dagen var speciell❣️För då tog pappa ledigt fr jobbet på gården så även min mamma...å våra sommarbarn fr Gbg/mina kompisar var med...ev min storasyster och kanske en och annan släkting fr Skåne?? Fiskaren körde ut oss t en ö i Vänern där vi stannade hela dagen tills han kom och hämtade oss igen. Fiskaren var en kraftig, väderbiten trygg farbror för mig??

Fast metande i och för sig var ju väldigt rogivande...kanske är det ngt som min man och jag skulle testa..för visst borde man kunna genomföra det utan att äga en båt?

Sitter nu ner vid köksbordet för att rensa mina tankar och planera lite grann ...vad behöver jag göra och vad vill jag göra? Hur tänker jag kring alkohol runt helgerna? Och med maten ...vad tänker jag då?

Jag vet egentligen vad jag vill ...men jag behöver då verkligen stå emot alla om och men och när och varför??

Kram?❤️

Jag hade en sådan wakeupp-lampa en gång i tiden, men den gjorde bara att kattskrället vaknade före mig och sedan levde han rövare långt innan mitt eget alarm gick haha! Men I hear you, jag tror absolut på ljusterapi denna årstid. Jag är själv en solknarkare som bara solen kommer fram står ute och laddar batterierna. Nu vintertid tar jag extra D-vitamintillskott också vilket jag själv märker av, men ja, jag ska nog kika på en sådan ljusterapilampa, kan vara nice att ha medan man lagar mat eller vad som och då man ändå vill ha lite extra ljus. Jag vet att solarium är bajs egentligen och ökar risken för hudcancer, men även det kan ge mig en kick av energi och "feelgood" denna årstid. Jag är dock försiktig med det, men just nu i detta gråa väder, har det kliat i fingrarna lite.

Jag har lagt detta som en kommentar till någon annan här, men tänker att jag lägger det även som en ny tråd.

Jag kan inte vara säker än, men jag tror jag har hittat mitt läkemedel mot depression, tristess, arbetslöshet, dålig självkänsla och därmed också vin! Jag har sedan några dagar åter tagit min "Bright-light"-lampa i bruk! Jag vet att jag mår sämre på vintern och bara mörkert får mig att stänga in mig någonstans och trösta mig med något. Jag kom till den slutsatsen just för några dagar sen. Jag köpte denna lampa för tjugo år sedan, men eftersom jag har jobbat så har jag bara använt den ca. 20 minuter på morgonen. Nu bestämde jag mig för att den skulle fp stå på mera eftersom jag är arbetslös. Så den har stått på ca, 2 x 2 timmar om dagen, medan jag har tittat på någon film på Netflix eller varit på Nätet. Jag har känt att jag mår bättre, har mer energi och inte behöver så mycket tröst längre! Alltså har jag inte haft några problem med att avstå vin, trots att det finns hemma! Jag tror alltså att min "alkoholism" inte är fysisk; inget fysiskt behov, utan en psykisk vanemässig tröstnapp!
Så, har du möjlighet, och känner igen dig; testa med att köpa en sådan lampa! Jag själv ska bara försöka få någon att göra en snygg ställning på rullfötter åt den så att det inte ser så stökigt ut på soffbordet, och man kan rulla undan den när den inte är på! Prova- och lycka till!

Jag kan inte vara säker än, men jag tror jag har hittat mitt läkemedel mot depression, tristess, arbetslöshet, dålig självkänsla och därmed också vin! Jag har sedan några dagar åter tagit min "Bright-light"-lampa i bruk! Jag vet att jag mår sämre på vintern och bara mörkert får mig att stänga in mig någonstans och trösta mig med något. Jag kom till den slutsatsen just för några dagar sen. Jag köpte denna lampa för tjugo år sedan, men eftersom jag har jobbat så har jag bara använt den ca. 20 minuter på morgonen. Nu bestämde jag mig för att den skulle fp stå på mera eftersom jag är arbetslös. Så den har stått på ca, 2 x 2 timmar om dagen, medan jag har tittat på någon film på Netflix eller varit på Nätet. Jag har känt att jag mår bättre, har mer energi och inte behöver så mycket tröst längre! Alltså har jag inte haft några problem med att avstå vin, trots att det finns hemma! Jag tror alltså att min "alkoholism" inte är fysisk; inget fysiskt behov, utan en psykisk vanemässig tröstnapp!
Så, har du möjlighet, och känner igen dig; testa med att köpa en sådan lampa! Jag själv ska bara försöka få någon att göra en snygg ställning på rullfötter åt den så att det inte ser så stökigt ut på soffbordet, och man kan rulla undan den när den inte är på! Prova- och lycka till!

Hade en HEEEEEEEELT fantastisk helg med tanke på att den var nykter från fredag till söndag. Energi, kreativitet, OJ vilken skillnad mot för att vara mitt vanliga "zombie"-jag. Dock var jag väldigt trött, lade mig tidigt på kvällarna och har sovit dåligt hela helgen och även natten till idag. Vilket inte alls är så positivt då detta är den stressigaste veckan på evigheter och särskilt idag. Är lite mosig i skallen idag över allt som jag måste göra, men försöker örfila mig själv och varva skiten ur mig idag. Har inget val, ska hålla tal för tusentals personer senare i veckan och annat, så det är bara att bita ihop.

Att helgen blev så bra kan jag tacka flera yttre faktorer för, som att en vän bara ramlade in oannonserat och "blockade" tiden då jag hade bolaget i tankarna osv. Det byggde på tröskeln för att ta det beslutet och förenklade hela processen att stå emot.

Det intressanta är att i lördags hade jag lite kontakt med tjejen som har ramlat in i mitt liv över nätet och hon satt och drack något glas vin. Det berörde mig inget och även här är det så intressant att skulle hon vara hemma hos mig och ta ett glas vin, i mitt hem - där jag i normala fall hade blivit sugen - så hade det troligtvis inte berört mig alls. Mest troligt för att så länge det finns folk omkring mig så är jag Bror Duktig, har jag sagt att jag är nykterist så är jag det och den slags identiteten är väldigt stark. Igår att jag på ett onlinemöte med vänner som drack grogg, blandade drinkar, pratade om godaste julölen osv och jag kände mig mest trött på deras snack om alkohol. Det betyder ändå att jag under de senaste åren byggt upp en bra resistens mot den delen av giftet.

Det är bara så galet att just det där att dricka i smyg, att ingen vet om att jag gör det, få gå in i den där dimman osv... galet att det kan vara så beroendeframkallande.

Härligt att helgen gick bra. Måste känts fantastiskt när du vaknade igår morse. Att se paralleller mellan missbruk och sin barndom är nog vanligt bland oss. Jag kan inte påstå att min barndom var jätte tuff, men alkoholen fanns alltid med. Bland de käraste jag hade då, våra släktträffar med musik och spelemän var alkoholen en centralpunkt från ungdomarna till far och morföräldrar. Det är också en bild jag var tvungen att värdera om som vuxen och se problemen bakom.
Jag tänker att vi kan hitta vilka förklaringar vi vill bakom vårt problemdrickande, bara vi inser att då var då och nutiden äger jag själv.
Läste lite tillbaka i tråden ang godis och sötsug. Mina första månader mofflade jag godis utan stopp och kände att det hjälpte mig mycket. Jag tänkte att till en början får allt vara ok bara jag inte dricker och efter ett tag kände jag att viljan att ändra på det kom naturligt. Vid en tid kände jag att nu är jag redo att dra ner på sötsakerna också.
Saker tar tid, det är nog det viktigaste att ha med sig. Du beskriver att dina känslor är avtrubbade och det kan nog vara en del av långvarigt drickande också. Då tappar små värdefulla saker som natur, vackert väder, dofter och frisk luft sitt värde. Men väldigt många upplever att det kommer tillbaka med tiden, när stimulansen trappas ner och vi kommer närmare vårt sanna jag.
Du kommer säkert ha en tuff tid att ta dig igenom att låta känslorna du förtränger komma fram men jag tror att du kommer till den punkten också när du känner att det är dags. Kram