Senaste kommentarerna i forumet

Mitt dagboksförande är väldigt skönt. Skriver innnan jag somnar. Undviker telefoner, surfplattor och datorer i sovrummet. Men kommer dela med mig, har så många frågor och tankar. Det tar liksom aldrig slut, och är nyfiken på alla andras tankar och funderingar, positiva och mindre positiva. En helt ny värld helt enkelt.

Åh! Vad fint med andra julen! Jag drack också själv, och det var det som min sambo i första hand uppmärksammade. Intressant ändå, på partyn och vinkvällar har jag tagit som mest 2 glas vin eller öl, men ensam har jag ingen aning. Så motsägelsefullt, är det någon som har en teori om varför det kan vara så?

Grattis gamlahäst, så härligt att läsa om din nykterhet. Jullan

utan alkohol. Det är värt att fira ? med a-fri glögg o sen ett yoga pass
Idag är jag nykter , gott så .

Tack för din historia Kennie, påminner som sagt det om min. Och även om jag vet att vi är många i samma båt är det skönt att få höra! Mitt förnuft räknar upp massor med fördelar av alkoholstopp men ska väl ärligt erkänna att viljan/insikten inte är helt där än. Men jag skriver här och det är ett stort steg på vägen. Tänkte ha det lite som en dagbok ?

Hej! Känner igen mig i idén om att alkohol hör ihop med det goda livet, och att man tror att guldkanten försvinner utan den, men har upptäckt att jag hade helt fel om det. God mat och gott alkoholfritt ger minst lika mycket njutning, och man slipper det extremt onjutiga med att däcka i soffan... Har haft en liknande situation som din med alltför många vinkvällar som ledde till att jag mer eller mindre däckade och ofta hade minnesluckor. Jag bestämde mig för att vara helnykter i tre månader, som de rekommenderar på Alkoholhjälpen. Under den tiden upplevde jag hur mycket förändrades. Första månaden var jag lite låg, men sen började jag märka fördelat. Jag njöt av nyktra helgkvällar med familjen, där jag orkade intressera mig för vad barnen hade på gång, och av lugna helgmornar med kaffe och utan baksmälla. Tog mycket promenader och började träna, och livsglädjen kom smygande tillbaks. Har haft ett par mentala svackor, men nu är jag inne på månad åtta och mår så mycket bättre.. Läs på mycket fakta, och läs och skriv här så får du hjälp med motivationen. Min rekommendation är att ta tre nyktra månader och sen utvärdera och se hur du vill gå vidare.

Skrev nyss en kommentar till storebror(?) Adde. Kom att tänka på att det är tio år nu sen jag började hänga här. Blir lite fuktig i ögona när jag tänker på allt liv vi delat, vi i ’forumligan’. Vi som hängt här länge och hänger kvar.
Tack, tack för att jag fått följas åt med dig - genom det ena och det andra. Stora forumkramen och Tack? / mt

Första dagarna var extremt tuffa, låg mycket i sängen. Tog en paus från träningen och lät kroppen vila. (Långa skogspromenader istället) Mindfullness, ingen speciell mindfullness utan det som fanns på youtube funkade bra mot stressen och ångesten. Fungerar fortfarande när suget blir jävligt och att skriva här är bra.

Min helt ovetenskapliga teori: kroppen behöver förmodligen vila från tung träning under tiden den ”akuta abstinensen” sker annars bryts den ner ännu mer. Mat med bra näringsinnehåll och mycket vatten kan vara receptet. Promenader (ca 1timme) med förhöjd puls gör bara gott.

Det kommer att gå bra för dig hur du än gör i och med att du verkar ha bestämt dig för en förändring.

Kör hårt och kämpa med timmar/dagar

kom... Jag önskar dig goda dagar ända fram till nästa år?
Det börjar bli, nej det är nån slags jubileum sen vi möttes här... det är dryga tio år sen jag först loggade in. Jag är obeskrivligt tacksam för forumet och du är en av dem som var mig till stört och bäst hjälp där i början.... Det var minsann inte bekvämt alla gånger❗️Du och Berra, de brorsor jag aldrig haft... och hittade här? Så mycket som hänt under de tio åren. Så mycket liv vi delat. Tack kära Adde för att jag fått följas åt med dig❣️ / mt

tid ligger framöver som för mig bara är urjobbig. Och det av flera skäl.

1) Ensamheten förstärks och självmorden ökar.
2) Jag försöker förhålla mig till miljön och det fast jag är en vit äldre man. Att se detta otäcka köpvansinne som ökar år efter år utan nån som helst tanke på cirkulär ekonomi. Helt klart ett beroende av gigantiska mått.
3) Att se hur fyllan påverkar familjer utan att jag kan påverka det :-( Been there, done that....och det är fortfarande väldigt obehagliga minnen.

I år är det extra jobbigt eftersom det mesta är stängt där man som ensamstående kan ta sin tillflykt. Jag väntar på besked och känner en lätt panik inför utsikten att det också stängs ner. Vad göra då ???? Jag är otroligt glad för att jag inte dricker idag för hade jag varit aktiv så hade det nog gått åt helvete. Men jag är ju väldigt medveten om att jag lever på gränsen och att jag kan halka över om jag inte ser till mitt mående.

Jag googlade runt i höstas på olika event under julen och där fanns inget. Så helt plötsligt exploderade marknaden och det fanns massor......och jag var sen på bollen och allt var fullbokat :-( Fan...... Jag är uppenbarligen inte ensam om att söka flyktvägar. Och det känns ju hoppingivande :-)

Jag ser fram emot en tid då Corona är en öl och Donald har Duck som efternamn. Ja, jag har snott den från fb...

Edit :
Och precis där fick jag bekräftelse på att de 3 värsta dagarna är räddade :-) <3 Ska nog köpa en lott :-)

Jag är en sån där njuta-av-livet-människa. I mitt fall är njutning sammankopplat med vin och god mat. Problemet är att jag aldrig kan vara nöjd efter ETT glas! Det slutar i 90% av gångerna med att jag slocknar i soffan och hälften av gångerna minns jag knappt hur, eller att jag kom i säng! Utåt sett är jag en lyckligt gift välfungerande 2-barns mamma med heltidsjobb, villa och hund. Tränar mycket och ses nog bland många som en hälsomänniska! Jag dricker av tristess, för att njuta, av vana och pga rastlöshet. Behöver hitta andra sätt att njuta som inte är kopplat till vare sig mat eller alkohol. Träningen finns redan där, yoga och meditation har jag testat men är allt för rastlös... känner ofta att föräldraskapet är övermäktigt och relationen går på sparlåga. Känns som att det är många trådar jag behöver dra i men vet ej vad jag ska börja. Ge mig era bästa tips på hur jag ska vända mitt tänk! Just nu känner jag mig bara deppig över insikten att jag inte klarar att dricka som alla andra. Och bara det i sig säger mycket!

Så många insikter rikare har dessa tre månader gjort dig. När jag väl förstod att alkoholen skapade ångesten och sömnstörningarna så kände jag mig först lurad, och sen väldigt bestämd i beslutet att stänga den dörren för gott. Spika igen den bakdörren. Varje nykter dag gör mig än mer beslutsam i mitt nyktra beslut.

Alkoholism växer inte bort, det läker inte. Enda sättet att förbli frisk är att låta bli att dricka alkohol.

Kram ?

Sätt på strömmen och släng alla ”om” och ”men” överbord. Se till att styra din skuta i hamn nu. Den förtjänar en viloplats i en lugnare hamn.

Kram ?

Drygt tre månader nu. November har precis passerat, min värsta månad (tröttaste) vanligtvis. Men jag har så mycket energi nu. Jag vet att för vissa har det verkligen räckt med att sluta dricka, börja träna, yoga etc så har de haft den här euforin som jag kan känna nu. Jag har behövt komplettera med järtabletter. Det finns säkert andra näringsämnen, hormoner, träning eller vila nån annan kan behöva komplettera med för att få energi. Men wow vilken känsla det är när man känner igen sig själv igen och har energi och fokus.
Jag vet inte om jag nånsin vill dricka igen. Jag medicinerade min trötthet periodvis så länge. Drack för lugn, för energi. Höll upp länge men var där igen ibland. Jag har inte satt nåt mål nu, inte stängt nån dörr men när jag tänker på det nu vill jag verkligen inte ha. Det känns inte lockande alls. Jag vill ha den energi jag har nu och dricker jag nu så dämpar det.
Och till alla er som kämpar, inte lyckas, trillar tillbaka. Fortsätt att försöka. Hälften nyktra dagar på en månad är bättre än inga alls. En dikeskörning är ingen katastrof, res dig, borsta av dig och fundera över vad som hände och varför. Alltid lär man sig nåt. Funderar på om det är så här det är när allt är bra. Både energi och lugn. Det finns plötsligt förutsättningar att orka vara den man vill. Ja, det är klart att det finns bekymmer, Covid om inte annat. Kanske är covid ändå en positiv sak för den bromsar och tvingar till lugn. Vem vet vart den här energin annars hade tagit mig.

Nu får ta mig tusan strömmen vara på⚡️lägger så mycket tid och tankar på alkohol, på personer som gör mig ledsen, personer som inte medvetet förminskar mig men som har en förmåga ändå att trycka på knappe till den ”lilla” Varafrisk , på vänner som försvinner bort....Så mycket tid som jag lägger på det istället för att ta hand om mig själv!!

Igår blev jag SÅ otroligt besviken på några vänner som vi har umgåtts m tidigare. De äger en fastighet i stan och i början av augusti frågade dem om vår dotter var intresserad av en lägenhet i fastigheten vilket hon var.
Jag frågade min man om det är verkligen är så att kommer få hyra den när den blir ledig. Min man ringde för att fråga ..och jo då den skulle vår dotter få hyra men man visste inte när i tid den skulle bli ledig. Igår åkte jag förbi huset och där stod en flyttbil...min man ringde och frågade om ngn höll på att flytta in och jo då så var det. Så där rök den lägenhet..möjligheten t ett annat boende för vår dotter och dessutom ngt som skulle påverka hennes hälsa.Hon vet inte om det än men jag vill vara tillsammans m henne när jag berättar. Ska hämta henne efter jobbet å då ska vi åka upp t ett friluftsområde och gå/springa en runda?

Men det som gjorde mig glad igår var att jag var med min dotter så hon fick storhandla eftersom jag har bil. Dessutom har en kuratorskollega sagt upp sig och jag får stanna kvar på min arbetsplats där jag trivs så bra.och som ligger i min stad.

Så nu är december här och jag ska göra allt vad jag kan för att göra något bra med tiden..med månaden?☃️??????

Kram?

Så himla skönt att läsa att det går så bra❣️

Grattis och Heja heja dig??

Det är en lagom lång nykter period, det händer mycket med tänket på tre månader. Jag tror att det är bra att ha ett helt öppet sinne tills det gått tre månader.

Kram ?

Precis så var det?
Har dock inte bestämt mig för att aldrig mer dricka, vill nog inte det. Men om jag kommer dricka igen så tror jag att jag måste släppa vitt vin helt och hållet, det är på tok för lättdrucket för mig.

Här var det stabil nykterhet, så härligt att titta in och läsa om din väg. Grattis till dig, du utstrålar lugn och beslutsamhet.

Å tack det har gått bra. Det har lugnat sig mycket med konflikter nu. Mår bättre och är själv mycket stabilare i humöret . Lugnare .
Hur går det för dig? ?? kram

Har man rätt inställning, om man verkligen har spikat igen bakdörren, så är det inte speciellt svårt. Det är min upplevelse också. Kul med din reaktion på äppelcidern ? Kanske som när man slutat med socker i kaffet och råkar dricka ur fel kaffekopp, då spottar man nästan ut det också.

Kram ?

Bra jobbat av mig??‍♀️... eller egentligen inte, det har inte varit svårt konstigt nog. Häromdagen firande vi en jubilar på jobbet och jag köpte äppelmust att skåla med, trodde jag. Det var äppelcider, 4,5% (flaskorna är väldigt lika och de stod vid alkoholfritthyllan på bolaget) och gud så starkt det smakade. Kunde inte spott ut munnen jag tog men jag blev absolut inte sugen på att dricka mer. Jag känner mig rätt uttråkad, kvällarna känns långa i det här mörkret. Kanske borde ta tag i träningen igen för energins skull men det känns såååå jobbigt ?

Jag förstår din irritation Sattva. Ibland blir det osynk mellan när man skrivit något och fått kommentarer på det och liksom rett ut saken, och sen går någon in och läser från början och kommenterar saker man känner att man diskuterat färdigt.. De som svarar har ibland inte läst andras kommentarer, utan bara följt trådägarens inlägg, och tänker kanske inte på att någon annan redan gett samma råd, och då blir det lätt irritation... Jag ser att du har stort fokus på dina barn, och ni kommunicerar kring att du dricker och vill sluta, det är det viktigaste tror jag. De är trygga med att ställa frågor och krav och visa besvikelse. Jag tycker det visar att de litar på dig och tror på dig. Stor kram till dig, låt inte det här få dig att tappa fokus, du är på rätt väg.

Ert pepp och stöd har ju varit ovärderligt!
Människor i min omgivning vet ju inte att jag är alkoholist... det är ju bara ni som vet. Ni vet hur det känns, hur man mår och hur man tänker. Jag har ingen (än) som jag pratar öppet med i min omgivning. Min sambo tycker att jag är duktig som håller upp men vi pratat inte mycket om det och ordet alkoholist har aldrig uttalats varken hemma eller i bekantskapskretsen. Jag har paus i mitt drickande pga mina starka mediciner, heter det. Det är bara jag ( och ni ) som vet att jag är en alkoholist. Ni är viktiga.
Alkoholhjälpen är viktig.
Jag är dålig på att skriva i andras trådar för jag tycker att jag inte har något att komma med. Inget att bidra med. Det kanske blir lättare framöver. Hoppas det. Är så glad över varje kommentar jag får och det vore roligt att glädja och kanske hjälpa andra här.

Tålamod och kämpaglöd ger resultat. Bra kämpat, det här går ju jättebra!

Kram ?