Senaste kommentarerna i forumet

Ja, jag borde verkligen ta hjälp.. Detta funkar inte längre.. Efter varje dikeskörning hamnar jag längre ner i självföraktet..

Nån härinne skrev "Det är skillnad på att ha viljan och att besluta sig" . Jag tänkte till och så är det såklart! Jag har viljan men måste ta beslutet, där är haken. Och det är konstigt att jag inte tar beslutet eftersom jag mår så himla dåligt av mitt drickande!

Hua, va flummigt detta inlägg blev men ville bara in här, i denna gemenskap och få känna lite värme..❤ Mår inget vidare..

Ja dom där mardrömmarna känns igen. Men nu slipper vi det?

Igår drack jag en flaska dyrt rött vin.
Varför?
Jag var inte extremt sugen
Jag var inte arg, ledsen
Jag var inte uppspelt, glad.
Jag var inte trött efter en stressig dag då jag var ledig hela fredagen
Jag ville bara dricka vin!
Så 101 dagar klarade jag, tydligen var 100 dagar viktigt för mig.

Och tyvärr blev jag inte upplyst och tyckte det var äckligt.
Det var helt ok.
Den enda erfarenheten jag fick av detta som förhoppningsvis kan hjälpa mig till ett framtida liv med lågt alkoholintag var.
Hur sjutton klarade jag av att dricka denna mängd varje dag!
Jag kände naturligtvis av alkoholen.
Nattsömnen var sämre, men jag fick inte hjärtarytmier tack och lov.
Och nu idag har jag svag huvudvärk och är inte lika pigg som vanligt.

Men nu är jag rädd att jag väckt A djävulen.
Men jag hoppas och måste tro på mig själv att jag klarar detta.

Nu iväg och putsa fönster hos min mor.
Och ingen A ikväll!!
Kram⚘

Stort tack för att du delar med dig av dina insikter och kunskaper! Jag känner att jag gått i den fällan de senaste gångerna jag blivit intresserad av killar. Jag gillar killar som tar plats, är karismatiska, får saker gjorda. Att de sen är noll intresserade av mig och mina intressen glömmer jag bort i villervallan. Jag sugs med och begår våld på mig själv och mina värderingar, går över gränser jag inte trodde vad möjliga.

Det är livsfarligt för mig att hänga på dejtingsajter, jag inser det nu. Jag slutade ju med det samtidigt som jag slutade dricka. Det var ett beroende som jag också behövde vänja mig av med helt enkelt. Som jag inte saknar alls ett dugg. Konstigt nog. Såg att Torn slutade spela datorspel samtidigt som han slutade dricka, och Villjulevaockså outade i veckan ett annat beroende som han slutat med. Vi är många som sitter i samma båt.

Jag vet att det är jobbigt som sjutton nu, men tiden jobbar för dig. Noll kontakt är det enda rätta, och det vet du. En dag i taget.

Kram ?

faktiskt inte ofta jag blir överraskad när det gäller alkoholberoende men igår hände det :-O

Blev lite ställd när jag fick veta att en bekant, långt ifrån att vara vän..., har grava alkoholproblem. Han har tur att han har en som vet hur det är och vilken lösning det finns. Från att ha varit en person jag hållit avstånd till, av orättvisa orsaker ser jag nu, till att känna samhörighet till genom ett enda samtal.

Jag har genom ombud, som han har förtroende för, erbjudit mig att tala om hur jag en gång gjort och numera gör.
Det blir spännande att se om han nappar, jag vet ju vad han går igenom nu och hur han känner sig nu när han är avslöjad. Svårt att låta bli att påverka men jag vet ju också hur viktigt det är att smida medans järnet är varmt. I vanlig ordning finns inga undersökningar men aa-folks närvaro på tillnyktringsavdelningar får många att välja den nyktra vägen när de får möta nån som gått igenom samma trauma. Tvärtom finns ju självklart också, jag har ju själv träffat bla en man som låg inne på TNE för fylla för 3e gången och tvärnekar till att ha problem. Jag har ingen aning om han lever fortfarande.

Den här mannen har fått rådet att söka hjälp på ett behandlingshem så det verkar ju ha blivit en öppning till att söka en lösning av egen fri vilja men han kan ju behöva en knuff för att komma dit.

Blir spännande detta :-)) Jag började ju mitt seriösa sökande (började eg under sommaren men hittade inget vettigt förrän vid den här tiden) ungefär i denna tid på året och blev ju erbjuden en plats innan jul men enl gammal fin alkistradition så sköt jag ju på det tills helgerna var över :-)) Det gällde ju att supa färdigt och jag är ju inte alls ensam om den strategin !! Vad sägs om damer som skjutit upp inställelsen med att skylla på att de har tid bokad hos damfrissan :-)))

12e och sista steget i AA's program lyder :

12. När vi, som resultatet av dessa steg, hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Enligt mig ett av de allra viktigaste stegen jag kan göra för att få andra att uppleva en stabil nykterhet.

Herregud, va jag känner igen mig i det du skriver! Allt!

Jag minns t ex en helg när jag skulle åka på SPA, helt själv och hade verkligen sett fram emot detta! Tar med mig vin och sitter på rummet och dricker vilket gör att jag vaknar bakis dagen efter. Men på riktigt, vem f-n gör så?! Såå sjukt beteende..

Jag är där du är nu.. VET att jag måste sluta men vågar liksom inte ta det där sista steget.. "Nästa vecka ska jag ta tag i detta".. Och så passar jag på att dricka ännu mer tills dagen jag bestämt mig..

Nä, fy sjutton, det är rena cirkusen i mitt huvud just nu..

Ser att du guppar upp och ned men att du faktiskt tar stora steg framåt i alla fall. Fredag nykter. Igen! Grattis! Hoppas du får en fin dag i dag!

Kram!

Fantastiskt bra jobbat Tezzan! Beskrivningen av din uppväxtmiljö gör mig bedrövad. Att helg efter helg inte kunna bjuda hem kompisar och behöva agera jour för föräldrar som inte kan ta hand om sig själva. USCH. Tycker du är fantastisk som arbetar med att bryta onda cirklar i din familj nu!

När det gäller drogerna upplever jag lite att det har blivit det som alkohol var för ungdomar för, säg 20+ år sedan. Har en alldeles nylig erfarenhet då det uppdagades att min 15-åring testat Ecstacy. Alkohol har han aldrig testat, men Ecstacy vet han visst mycket om...

Kram!

Det ÄR svårt att hålla nykterheten. Jag kände mig väldigt skör länge. Suget avtar i styrka med tiden. Det blir naturligt att göra andra grejer och det underlättar och blir lättare och lättare. Men, det var inte förrän efter 6 månader som jag kände att jag trillade över en väldigt hög kant där jag på andra sidan kunde känna att det nyktra livet verkligen ÄR mitt nya normala. Har mycket sällan sug efter 6 månader men helt som bortblåst är det inte. inte ännu. Tiden arbetar för oss och vi behöver hålla i och hålla ut.

Kram!

Precis som så många andra drar jag mig undan här när det inte går så bra. Eller det kanske inte är helt sant för jag tycker också att det blev så mycket upprepningar av det jag skrivit tidigare. Jag är fortsatt nykter nu. Ska bara tvinga mig själv att faktiskt skriva ner de händelser som har lett mig hit idag. Vill så gärna förtränga dem, bagatellisera. Det var ju ändå rätt sällan...
Första gången jag sökte hjälp var hos en kurator. Ville inte gå till en alkoholmottagningen eftersom jag var rädd för anmälningar. Då hade jag periodvis smygdruckit länge. Upptäcktes ibland av sambon. Inte de stoltaste ögonblicken i ens liv. Tror att det var efter att jag druckit i smyg under en lördag, hemma på eftermiddagen... trodde inte att nån märkte men sambon sa nåt. Jag hade dock passerat en gräns där jag bara var fokuserad på det jag lovat att jag skulle göra, handla och laga mat. Jag är rejält berusad när jag går och handlar. Jag som absolut inte gillar att vara full eller tycker att offentlig fylla är ok. Hur som helst lyckas jag handla, är rejält vinglig när jag går tror jag. Inser att jag är alldeles för berusad för att jag ska kunna gå hem och inte bli upptäckt. Så jag går in och lägger mig på en soffa i ett hus som vi inte använder. Somnar. När jag vaknar inser jag att jag har låst in mig och inte kommer ut. Nu har familjen blivit orolig och jag pratar med dem. De ordnar en nyckel och släpper ut mig. De förstår att jag är stupfull. Jag får gå och lägga mig utan middag.
Inte mitt livs stoltaste ögonblick.

Ja, han flydde från ett behandlingshem i snön och utan skor för de hade tagit dem från honom. Men han kunde inte fly från sina alkoholproblem. Inte slapp han dem för att han sprang där i snön.

Du har inte blivit knäpp. Du är KLOK! Du ser om ditt eget hus. Bevakar ditt välmående och nykterhet som en vakthund. Du gör helt rätt i att klippa alla band till honom NU.
Kram!

Ja, om man ändå ska sluta på måndag så kan man ju lika gärna passa på nu...
så har jag tänkt och gjort många gånger. Usch, det blir väldigt destruktivt precis som du skriver. Du har satt ett datum väldigt långt fram i tiden. Det hinner hända väldigt mycket dumt fram till dess om du fortsätter såhär. Jag känner igen det. Det är tillåtet just nu, för du ska ju vara duktig och sluta sen. Såhär i efterhand är ju logiken i det så dum. För mig infann sig heller aldrig 1 januari... Tiden fram dit däremot blev mer destruktiv. Ska tvinga mig att skriva lite om det. Du skriver att din värsta farhåga är att det ska bli känt... det var väl min värsta farhåga också. Nu är glorian på sned ordentligt. Det går också att leva med, men jag hade ju önskat att jag lagt av lite tidigare.

Nej, du har inte blivit knäpp, du har helt rätt i din analys av dina känslor. En narcissist med psykopatiska drag vill ha kontroll över den människa hen knutit till sig.
Därför är din narcissist nu irriterad över att din nykterhet gjort dig starkare och mer självständig. Han känner att du inte behöver honom lika mycket längre.
Jag var på en föreläsning för några år sedan om just människor med psykopatiska drag. Väldigt intressant och skrämmande samtidigt.
Hoppas du lyssnar på din inre röst...?

Kram ???

Jag känner inte riktugt igen mig själv just nu. Brukar inte vara såhär självdestruktiv. Är låg o nere. Pandemin spelar säkert in.

Natten är lång.
Tänker på Enqvist och hur han sprang i snön. Önskar jag kunde fly från allt. Särskilt mig.

Nu har jag blivit nästan besatt utav dessa många Youtube klipp om narcissism.

Jag har inte tidigare kommit i kontakt med ämnet. Bara haft en vag kunskap om att narcissiter älskar sig själva. Nu har jag blivit rejält omskakad... ?

Medberoende till en narcissist jämförs i mångt och mycket vara likvärdigt ett drogberoende. En relation till en narcissist ger hjärnan "kickar" som motsvarar de kickar vi får utav alkohol och droger! Det är den kemiska cocktail som utlöses i vår hjärna. Den är lika beroendeframkallande, destruktiv och farlig som vilken annan drog som helst.

Abstinensen är minst lika stark. Minns ambivalensen att sluta dricka kontra beroendet att fortsätta dricka.

Enda sättet att komma bort från drogen är total avhållsamhet. Total. Det går inte att bara ta "ett" glas...

När det gäller narcissisten innebär det INGEN KONTAKT. Alls. Oavsett orsak. Stoppa all kontakt på sociala medel. Inga sms. Nada! Inte bara för att minska narcissistens kunskap/kontroll över mig utan lika mycket för att jag inte får tillfredsställa "suget" efter honom. Läskigt.

Senast i mitt förra inlägg skrev jag ju att "jag saknar honom redan". Och att detta inte är första gången vi återupptar kontakten. För er som läste här för ca 16 månader sedan så vet jag att jag ett tag kände mig nästan besatt utav honom. Helt sjukt. Sen avtog det men blossade delvis upp igen i våras när jag blev nykter igen och våra vägar korsades allt oftare.

Jag är, minst sagt, chockad över vad jag hört på Youtube senaste veckan. Och ändå får ni komma ihåg att vi ju inte haft mer än en vänskaplig relation.

Jag känner av "suget" efter honom. Reflexen att kolla min telefon, hela tiden, t ex. Jag har helt enkelt bytt min drog, alkohol, mot en annan. Det låter helt sinnessjukt och det är precis vad det är.

Det här forumet handlar ju om beroende utav alkohol. Men beroendeproblematiken är densamma, oavsett drog. Abstinens, förnekande, kontrollbehov, maktlöshet inför drogen, kontrollförlust, baksmälla (känslomässig) osv.

Boten är total avhållsamhet, kunskap om drogen, acceptera det vi inte kan förändra och jobba med sitt inre så att man läker från sina inre sår/trauman.

Nu undrar ni säkert hur det kommer sig att jag plötsligt inser detta? Små saker, intuition och nu senast kunde jag inte för mitt liv begripa varför HAN, av alla människor, medvetet inte gratulerat mig när jag firat nykter tid. Varken nu senast eller förra månaden. Det var nåt som inte stämde. Sen en återkommande, vag känsla av passiv aggressivitet som jag inte kunde förklara. Det här på/av intresset från hans sida. Plus att vi nu känt varandra ca 18 månader och att små pusselbitar sakta börjat bilda ett visst mönster.

Och trots allt detta, vill jag inte tro att det kan vara sant. Jag tvivlar på mig själv, mina egna sinnen. Det är kanske jag som överreagerar, överanalyserar... Jag har kanske blivit knäpp...? ?

Ni hör ju själva... ?

Jag vågade inte sätta ett mål i början, dels för att det kändes omöjligt att klara jul och nyår och dels för att det verkar som att en del trillar tillbaka igen när man nått över mållinjen. Min önskan var iallafall tre månader och jag tror nog att det kan gå vägen. Min man dricker knappt alls längre, han tycker att han blir trött av det. Tror bara att han inte tycker att jag ska problematisera mitt drickande.

Hur ser du nu på alkoholen? Tar du en dag i taget eller har du nya mål?

Tack för lyckönskningar?

Förstår att det kan vara bra med ett startdatum för att förbereda sig mentalt, men inte om det får dig att öka konsumtionen fram till dess, det låter riskabelt.. Kanske mest för att det blir en mental programmering liksom att du måste få tillräckligt av något du behöver för att klara dig utan sen. Så är det inte. Alkohol är inget vi behöver när beroendet väl gått över. Tillåt dig att vara rädd att släppa, men låt det inte hindra dig.

Absolut bra att avskräcka sig med alkoholrelaterade synder, men också bra att tänka på det positiva man upplever med att vara nykter. Du har skrivit mycket positivt i din tråd, hur du har ork och närvaro med barnen, att de sagt att du verkar gladare, hur du själv känner mer balans i humöret och mer vardagsglädje. Jag får ibland en svacka och känner mig låg och saknar alkoholen som guldkant. Men de svackorna är så mycket lättare att ta sig igenom än vad det var att navigera genom toppar och dalar i ett tilltagande alkoholberoende... Tror du vet vad jag menar...

Andra halvlek:
Att lista mina topp 5, var en bra strategi.
Avskräckande terapi på riktigt. ska tänka på det nästa gång.

Nu klarade jag ännu en Fredag och det känns bra.

Det är skört men det här måste fungera, det SKA fungera

God natt

Jag känner också så många fördelar med att vara nykter. Lugnare kropp och själ, mer livsglädje. Började med tanken att vara nykter tre månader, men är nu inne på månad åtta. Har nån liten dipp då och då, men inget som är värre än hur jobbigt det var att försöka dricka lagom. När du skriver om din mans reaktion så undrar jag om han dricker för mycket själv? Undermedvetet kan man ju då vilja normalisera andras drickande för att okeja sitt eget. Hur som helst, vad bra du kämpar, lycka till på din väg!

Så länge har jag nog aldrig varit utan alkohol i kroppen sedan jag tog första glaset någon gång i sextonårsåldern. Har haft ett otroligt sug den här veckan... efter alkoholfritt. Jag tror att jag triggas av stress och trötthet. Låter mig inte hållas, vet att det går över. Har ingen längtan efter alkohol alls utan känner mig nöjd över lugnet i min kropp och skärpan i hjärnan jag har utan alkohol i kroppen ?

Tack Andrahalvlek❣️

Kram och sov gott du också?behöver ju inte nämna nykter för det vet jag att du är❤️

Vintertiden har försvunnit när de uppdaterat forumet. Det rättar nog till sig med tiden, haha ?

Kram och sov gott, nykter! ?