Senaste kommentarerna i forumet

Ja nu är min 21:16...och inlägget dessförinnan skrev jag 18:15 inte 19:15?

Hur mår klockan på forumet undrar jag? Ditt inlägg är skrivet 22.03. Min klocka är 21.13.

Kram ?

Somnar nykter inatt...tacksam???

’

NEJ! Börja inte förhandla. Lista topp 5 över fyllesynder. Kallas avskräckande terapi ? Jag tror att forumet är bra för att skriva av sig och påminnas. Det är inte farligt att tänka på alkohol, så länge man tänker att man INTE ska dricka. I våra tidigare liv har vi ägnat alldeles för mycket tid åt att tänka på att/hur/när vi ska dricka. Många timmar har det blivit.

Motivation, ork och förmåga går upp och ner. Det är okej. Här och nu. Okej, okej, okej.

Kram ?

Hej!

Ännu en arbetsvecka har gått förbi i mitt liv som nykter. Jag har läst Annie Graces "Tänka klart." den här veckan. Faktiskt inte fått så mycket nya insikter i det, snarare fått mina tidigare tankar bekräftade. Jag var redan fri från alkoholen redan innan jag läste boken och fastnade speciellt för ett kapitel hon benämnt "spontan nykterhet". Jag tror att det är lite det som drabbat mig, att jag helt enkelt kände "hit men inte längre". Den insikten fick jag i slutet av augusti när jag var ansvarig för en fest (nykter) och mina vänner satt kvar till sex på morgonen. Jag insåg hur dekadent och livsförstörande det var och nu i efterhand inser jag att det var då jag bestämde mig: NU RÄCKER DET. Och sedan dess har jag inte kollat tillbaka. Jag var redan på god väg mot att bli nykter då men det var verkligen då jag insåg att alkoholen aldrig har hjälpt mig eller gjort mig något gott.

Sedan jag började jobba så kan jag verkligen fokusera på jobbet istället för att den ständiga plågan där jag påminns om att jag inte minns vad jag gjorde eller sa senaste helgen. På vilket sätt jag gjorde bort mig. Jag tror på mitt värde och idag fick jag väldigt mycket positiv feedback på det jag gjort på jobbet sedan jag började för ett par månader sedan. Jag tror på mina kollegor när de sagt att jag överträffat alla förväntningar. Jag tror på mig själv och mitt eget värde. Det är så tydligt nu när jag är fri. Jag är inte ens lite sugen på alkohol och jag ser det som det gift det är. Jag har alltid varit utåt och nu när jag tror på mig själv så vet jag också att jag klarar alla sociala situationer framöver utan alkohol. Jag kommer aldrig gå tillbaka, det finns inget att gå tillbaka till. Jag har reflekterat mycket över mina tidigare flyttar från min hemstad och problemen jag flydde från har alltid följt mig, just för att jag inte tagit tag i grundorsaken till att jag flytt från första början. Det har ju varit mitt alkoholberoende som gjort att jag försökt fly. Nu är jag fri. Jag försöker hitta något positivt med att dricka, och jag misslyckas. Känner mig sjukt glad över den här insikten, det kommer förhindra ett återfall. För som jag nämnt tidigare så har jag bestämt mig. Och när jag har bestämt mig så håller jag det. Det är samma sak som när jag slutade snusa. I mitt huvud är det ingen skillnad.

Jag har inte varit inne här lika mycket heller de senaste dagarna, det känns som att det alkoholfria livet verkligen börjat sätta sig nu och jag tror att det kommer bli mer och mer veckouppdateringar än dagliga uppdateringar framöver då jag inte vill ge alkoholen en alltför stor del av mitt liv framöver. Jag är ju klar.

Det första glaset är inget alternativ, det lockar mig inte ens.

Bullret

Ja jag mår dåligt av att dricka, och fattar inte riktigt varför jag fortsätter. Har nog alltid varit sån här, allt eller inget. Ibland, i nyktra perioder, har jag tänkt/känt "ok, om det känns såhär bra o är såhär lätt, kan jag likaväl börja senare, och passa på att dricka nu".
Lite så är det så nu också. Har bestämt mig för 1 jan, och på något sätt måste jag dricka allt jag kan fram tills dess. Efter det finns ingen återvändo. Så rädd släppa!

Stenen är i rullning, kanske, vet inte. Scapegoat började gråta i skolan, hen sa att hen tänkte på mig och tyckte så synd om mig att hen började gråta. En lärare tog hand om hen och pratade, hen berättade att hen är ledsen för att mamman skriker på både hen och mig och att hen älskar mig och därför är så ledsen. Vet inte om detta leder till något eller inte. Allt jag vill göra är att bara ta mina barn och ligga och krama dem. Min fru fick sen ännu ett utbrott vid maten och scapegoat lämnade bordet och vägrade fortsätta äta medans golden grät.

Få se var det här slutar men jag ska bli fri och jag ska rädda barnen.

Nej! Jag väljer att återfalla hit istället. Det har blivit en trygg plats.
Skriver av mig så mycket jag orkar nu.
För två dagar sedan var det ”så enkelt”, ”så självklart”, ”så bra”.. Skrämmande att det var så enkelt att känna sig ”färdig”. Jag är inte färdig. Ska inte och har inte men det är nära.

Nu bryter jag min ”karantän” från forumet och erkänner för mig själv att jag tänker på alkohol väldigt mycket mer än jag vill erkänna för mig själv.

Måste hålla mig till planen, Fredagar är de värsta dagarna som finns!

Jag säger NEJ! Har kämpat i 53 dagar, fortsätter med det.

Du kanske flyr lite från tankarna på att sluta dricka. Jag tycker du ska ta så mycket hjälp du kan, det låter som att du mår så dåligt av drickandet..

Ja mitt beteende är stört. Checkade in på hotell igår för tre nätter. Är på en friskvårdsgrej. Systemet ligger nära hotellet. Skyndade mig dit igår efter dagens slut, köpte 3 flaskor. Helt knäppt eftersom vi börjar varje morgon kl 7 med träning. Utöver detta köpte jag med mig från hotellbaren till rummet idag. Vad håller jag på med????

Idag är det svårare att låta tankarna inte få fäste?men det är 45 minuter kvar tills Systemet stänger och då kan jag pusta ut.....

Men jag typ hatar knarkare, eller förresten hatar är ett starkt ord jag inte vill använda. Jag börjar om...jag verkligen ogillar knarkare eller egentligen inte personen som knarkar utan det faktum att det känns som drogande personer finns överallt. Nästan dagligen hamnar jag i närheten av en drogmissbrukare på bussen/spårvagnen/tåget. Man sitter öppet och räknar tabletter, men talar öppet, man pratar i telefon om sina droger, vad man ska ta, vart man ska köpa/sälja osv. Det gör ont i mig, jag får en känsla av att det går åt helvete med hela samhället. Fan dom är så unga....tonåringar/unga vuxna. Jag vill inte se men, kan inte, inte se. Jag har barn...mardrömmen är att de hamnar där. Jag vill inte att folk ska köpa okända substanser och sälja till unga. Varför man måste man knarka? Mår alla så dåligt?

Ja jag vet, jag har problem med alkohol men har alltid haft nolltolerans mot droger....jättekonstigt egentligen eftersom alkohol egentligen också är en drog....

Som vanligt var jag bara tvungen att skriva av mig....

Hur ser ni andra på det hela? Å som sagt jag vill klargöra att jag hatar inte personen som drogar men det faktum att hen måste göra det.

5 veckor i nykterhet för mig nu. Nu helg och den blir nykter också. Tacksamhet!

De största problemet är att ingen i min familj vet hur de är ställt med mig. De vet ingenting. De tror att allt är som vanligt med mig att jag mår bra. Vi jobbar på det mantrat men min terapeut jobbar just nu mer på hitta trygga rum åt mig. Vet inte tror jag måste till psyk och få medicin till och med jag inser det ju. Jag vill verkligen inte men vad är alternativet detta funkar inte längre

’

Tackar så mycket :). Nja kämpa skulle jag nog inte säga men det händer ju att det blir fler öl/glas vin än vad jag egentligen tänkt men för det mesta är det inget problem att hålla sig till typ tre öl på en kväll under ledighet och vara nöjd så. (Och de gånger det blir fler än tänkt är jag nästan alltid nöjd efter typ någon öl till och stannar där). Nej det riktigt jobbiga är de gånger som det helt slår över och jag hamnar i ett läge där allt omdöme är som bortblåst och den från början så trevliga kvällen slutar med minnesluckor och ett helvete dagen efter.. Och detta alltså vid enstaka tillfällen som dock fortsätter år efter år och där den gemensamma nämnaren är att jag gått över till sprit efter ett visst antal öl. Hoppas verkligen jag ska kunna hålla mig till mitt löfte att inte göra på detta sätt framöver..

Tack för ditt inlägg
Upplever inte alls att dina åsikter o råd är hårda.
Diagnosen går dessvärre inte att bortse ifrån. Den finns i rakt nedstigande led i tre generationer. Kanske därför så oerhört svår att bryta.
Jag har tack o lov ett kreativt yrke som håller mig på banan för det mesta.
Jag har fått antidepressiva för att gå iland med min nuvarande situation, men känner en instinktiv motvilja mot att ta dom.
Någon sade att alkohol är inte problemet för en alkoholist. Den är lösningen.
Tänkvärt. Lyckas man inte förändra sitt liv så kommer man tyvärr ta till den lösningen när det svajar.
DÄR ligger det svåraste.
Nyligen fick dom nobelpriset för sin gen-sax. Skulle uppskatta några klipp här o där?

Efter några dagar med alkohol så kommer en ledig fredag..och min tanke är idag att vara nykter. Det gick ju väldigt bra förra fredag och med det minnet i min kropp så försöker jag köra samma spår idag. Är väldigt tacksam för att jag är ledig idag för annars vet jag inte riktigt hur det hade gått. Svårare att motstå fredagskänslan när jag åker från jobbet än om jag är ledig hela dagen. Ska inte åka fram på stan ev endast för att hämta lunch men då går jag från bilen till lunchstället och tillbaka till bilen igen. Kommer inte passera bolaget. Jag behöver noggrann planering för att kunna vara nykter dessutom att inte tillåta tankar få fäste. Och att inte bli lurad av att bara för att jag klarar fyra dagar som nykter att jag kan dricka alkohol en dag för att sedan återgå till att vara nykter. Jag vet ju egentligen detta att det inte fungerar så det är ju ingenting som skulle behöva uppta mina tankar.

Har känt mig ganska starkt påverkad av den rådande pandemin under de senaste veckorna...det är snabb smittspridning i området där jag bor. Är tacksam för att kunna gå till jobbet även om det ibland kan kännas lite oroligt. Ja, vi får alla göra vad vi kan för att få stopp på det här. Det var därför så underbart skönt att kunna ta en promenad nu på morgonen med klarare luft och solsken. Satte mig på trappan och drack kaffet utomhus. Så himla skönt!

Önskar er alla en bra fredag!

Kram:)

Jag anser att det är en typ av sjukdom, ungefär som den min dotter har pga medfödd fosterskada. Hon blir sjuk i sin sjukdom om hon inte får sin medicin. När hon får sin medicin slipper hon vara sjuk, då är hon frisk. På samma sätt är jag frisk från min alkoholism om jag låter bli att dricka alkohol.

Jag ser det också som en typ av allergi. Jag tål inte alkohol. Vill inte och kan inte dricka alkohol, lika lite som en jordnötsallergiker kan äta jordnötter. Nej, det är inte lätt att tänka så här. Men jag jobbar stenhårt på att tänka så här. Varje dag. Resten av mitt liv om det krävs.

Att köpa hem alkohol nu inför kommande jul är verkligen att försöka lura sig själv. Tillfället gör tjuven. Jag skulle aldrig ha alkohol hemma. Vill någon gäst hos mig dricka alkohol så får de ta med sig själva. Jag är totalt anti alkohol numer.

Nackdelen med att sätta en diagnos på sig själv är att man kan se sig som ett offer, som inte kan göra något åt situationen. Det kan man. Det ska man. Ingen annan kan göra något åt situationen. Det kan bara du göra.

Förlåt för though love, jag vill dig bara väl.

Kram ?

Tack alla, det betyder oerhört mycket att läsa vad ni skriver. Just nu gör jag självhjälp genom att läsa och titta på youtube videos. Finns mycket att grotta ner sig i och det läskiga är hur exakt mycket stämmer överens om hur jag har det. Det gör det lättare att samla mig och verkligen stå emot. Nu har jag hållt mig undan henne i över en vecka, hon försöker svansa runt och få mig att be om ursäkt trots att jag inte gjort fel. Samtidigt så klankar hon ner på mig för barnen, det är just det som är det vidrigaste och vad som verkligen fått mig att ta beslutet att lämna. Just nu försöker jag samla kraft och jag har bokat hotell för nästa vecka, nu gäller det bara att klara av det steget. Jag behöver bara komma bort, hela kroppen är på helspänn och kan inte vila. Barnen får jag ta sen, jag måste rädda mig själv först. Tack igen för allt stöd.

Ett annat lite finare ord för periodare.
Man kan såklart tänka sig att benämningar blir självuppfyllande, men vi måste ju använda ord för att kunna veta vad vi pratar om.
I mitt fall kom det periodvisa drickandet med åren. Från att ha haft en alkoholförtjusning lite över det vanliga, men ändå rätt ” normalt” drickande till längre perioder med återställare osv.... Därefter långa tider när jag knappt velat se åt alkohol följt av en period av dygnetruntsupande. Tja, vad skall man kalla det.

Är det inte allmänt vedertaget?
Då och då läser jag inlägg om att vissa inte anser det vara så. Vad är det isf istället? Dålig karaktär?
Min hjärna är ju sjuk och det kommer i skov.
Tycker det är så märkligt att man inte kan finna en lösning på denna enormt vanliga folksjukdom. Hur många liv skördar inte den om året?
Jo,till skillnad från diabetes, hjärtsjukdomar o andra livslånga besvär så ses detta ofta som en ” skamlig” sjukdom. En ” skylldigsjälvsjuka”. Detta är en stor lögn!
Detta är ingenting man medvetet önskat sig, och man behöver massor med hjälp. Livslång sådan, precis som den andra kroniska sjukdomar får.

??kan du ta stöd från från någon? Vän , kurator? En gång i tiden gick jag på något som hette ACOA. Det var för medberoende personer som träffades anonymt, inte nödvändigt från drogmissbrukande familjer, utan även dysfunktionella familjer. Jag vet att de finns kvar, men bytt namn. Kolla gärna upp det om det låter intresserat. Kram

Hej qvarts, vet inte riktigt vad periodare är, men tror att det är farligt att sätta in oss själva i ett fack. Man dricker i perioder och är nykter i perioder...ok , men stoppa där, tror jag. Att det skulle vara än mer svårt för vissa, gör ju resan från början utstakad, därav perioderna. Kanske? Jag har nog kört hela registret tror jag, periodvis drickande, helgdrickande, kontrollerat drickande, varje dag drickande ( nästan ), smygdrinkande, och min slutsats blev helt enkelt att jag är beroende av alkohol. Men att det finns en väg ut. Den vägen, din väg hoppas jag att du hittar, för det är ingen människa värd att försvinna i aberoendet. Stor kram Jullan

I detta nu kan jag inte uppbåda ngt som helst intresse för någonting. Bakruset härjar i mig. Jo,att få tag på några öl hade varit intressant.
Noterar att solen skiner, borde gå ut.
Har gått lite på tomgång sista tiden. Inte mycket att se fram emot.
I lyckliga stunder har jag massor av intressen. Läser, målar, promenerar, fixar i trädgården o.s.v.
Tror många med mig lever tungt just nu.