Senaste kommentarerna i forumet

Min situation var väldigt lik din, och att sluta dricka har för mig inneburit just det du längtar efter. Jag har fått mer energi, både med barn och egna projekt. Jag njuter mer av vardagen, och jag är lugnare och gladare. Och som du säger, livet känns värdigt, jag har inget att dölja, och det ger mig styrka i många olika situationer. Det är inte bara rosor att sluta dricka, men det positiva överväger helt klart. Det låter som att du är motiverad att sluta, testa så tror jag att du kommer bli överraskad av hur skönt det är att slippa alkoholen.

Hög igenkänning på allt du skriver! Det är verkligen värt att stå ut med ett och annat sug. Precis som du säger så vet man att den där känslan man längtar efter är typ 5% av alkohopaketet, de resterande 95% är för full, ångest, bakfylla, planering, kontroll - inte särskilt prisvärt. Ser fram emot att följa dig på vägen!

Som TappadIgen skriver, jag har ingen aning om din situation eller vad för konsekvenser du kommer att möta. Men oavsett vilket så kommer du att överleva.
Nya betingelser, särskilt om de är påtvingade, kan kännas förjävla obekväma. Man ser tillbaka och undrar varför man inte gjort något åt en annalkande katastrof man vet kommer.

Typiskt för oss fyllskallar (oavsett vad vi kallar oss) är Damn the torpedoes, full speed ahead! Sedan när man plötsligt kör huvudet i väggen står man där, vimmelkantig, och undrar vad fan det var som hände. Been there, done that.

Det du behöver göra nu är att använda de verktyg som ställs dig till buds och förstå din situation.
Oavsett hur din situation ser ut så är det bara att acceptera läget. Gör de förändringar du behöver göra.
Var starkare än du tror att du kan vara, var så stark som du kan vara!

Tackar? och absolut du ska börja med handarbete. Blivit beroende av min stickning men är väl bara bra...
Önskar jag kunde virka men aldrig begripit hur man gör så ser fram emot en uppdatering hur det går.

Kram till dig?

Blivit beviljad stödboende en period. Ska besöka ett nu på måndag och om jag tycker de verkar ok kan ja bo för redan typ samma dag. Känns sådär. Men ska jag få en liten längre nyktrare period så är detta nödvändigt jag fixar inte detta själv och med enbart terapi. Trodde inte beslutet av stödboende skulle gå så fort. Pratade med soc idag först om boende så,nu har jag panik.

Så bra att du tar tag i detta, ändå i ganska tidiga stadie. Jag är 40 nu och önskar jag hade slutat för längesen. Men nu har jag varit nykter i 100 dagar och det bästa jag gjort för mig själv på länge. Bra att sluta när barnen ff är små. Ju äldre de blir desto mer förstår de. Och ju längre det pågår desto svårare är det att sluta.

Kram

Tack för uppdateringen, nystart. Även om jag hoppats på lite mer positiva nyheter.
Ja, vill man ha nånting gjort får man oftast göra det själv. Skönt att du fått lite respit, men kanske hade det varit bättre använd tid om du gett dig själv lite tid, men det är såklart svårt att varva ner när man är så uppe i det som du är nu och då är det lätt att bli fixerad vid något som kanske inte leder framåt.
Tänker att du har kommit långt ändå från när du började skriva här. Då handlade det bara om alkoholen. Det är ju en process att reda ut varför man dricker, triggers etc.
Nästa steg är kanske att undvika de situationerna, eller hantera dem annorlunda. Du klarar ju av det också periodvis, men din beskrivning av hur du lever är ju alldeles förfärlig.
Det måste ju finnas en väg ut. Prata med någon Nystart så du får lite perspektiv.

Bra första steg! Tänk så mycket pengar du sparar in också på en årskonsumtion och kan lägga på annat mm. Du kommer nog få känna att ork och motivation kommer tillbaka rätt så snabbt, bara som att du kommer förhoppningsvis få en bättre sömnkvalitét när kroppen inte behöver arbeta nattetid med avgiftning mm. Lycka till!

Jag är en kvinna på strax över 30 som lever med man och barn. Jag har ett bra jobb, bra utbildning en underbar familj. Problemet är mitt vindrickande. Jag dricker 2-3 gånger i veckan vilket har pågått i ca fem år. Jag blir aldrig så full så jag gör bort mig men det påverkar definitivt min ork och motivation.
Jag har läst här på forumet ett bra tag och tänkt att jag ska starta en tråd och nu äntligen blir det av! Min tanke är att jag ska sluta helt med alkohol. Jag tror inte jag kan begränsa mitt drickande. Jag är så trött på att alltid ha det i mina tankar! Jag vill gärna tänka på min familj och vår framtid och att faktiskt se fram emot saker, men framförallt vill jag ha mål i livet. Jag saknar att vara driftig och göra nåt vettigt. Jag ser fram emot att dela min resa mot ett nyktert och värdigt liv tillsammans med er andra som kämpar här på forumet

Jag är en kvinna på strax över 30 som lever med man och barn. Jag har ett bra jobb, bra utbildning en underbar familj. Problemet är mitt vindrickande. Jag dricker 2-3 gånger i veckan vilket har pågått i ca fem år. Jag blir aldrig så full så jag gör bort mig men det påverkar definitivt min ork och motivation.
Jag har läst här på forumet ett bra tag och tänkt att jag ska starta en tråd och nu äntligen blir det av! Min tanke är att jag ska sluta helt med alkohol. Jag tror inte jag kan begränsa mitt drickande. Jag är så trött på att alltid ha det i mina tankar! Jag vill gärna tänka på min familj och vår framtid och att faktiskt se fram emot saker, men framförallt vill jag ha mål i livet. Jag saknar att vara driftig och göra nåt vettigt. Jag ser fram emot att dela min resa mot ett nyktert och värdigt liv tillsammans med er andra som kämpar här på forumet

Känner igen mig mycket i det du skriver, har också svårt att glömma saker och gå vidare. Saker man gjort under inverkan av alkohol som man aldrig skulle göra nykter. Försök tänka framåt och att du är ung, som så pass ung som du är så är det mer accepterat att göra vissa misstag... och om 10 år kommer det vara helt glömt! Man bryr sig oftast själv mer än omgivningen, lätt att tro att alla tänker på vad man gjort Etc men det är inte alltid så, folk har fullt upp med sig själva! Men jag förstår att det är jobbigt, jag brottas själv med sådana tankar om saker som hänt för flera år sedan....

Jag tror att det största problemet hos andra när man börjar prata om alkoholproblem är inte att de ser ner på det utan att de själva får obehagliga tankar om sin egen konsumtion. Jag har många människor i min närhet som jag vet dricker oftare än bra men snacket i lunchrummet är en putsning av verkligheten. Alkoholen är dessutom så normaliserad ända in i de finaste rummen.
Ni har säkert reagerat på filmer och serier nån gång, särskilt amerikanska men även svenska tyvärr. Allt från advokater till banktjänstemän och höga chefer i kostymer. Alltid en liten drinkvagn på kontoret. I alla tuffa situationer, en hård dag på jobbet så häller man upp lite sprit, i fina kristallglas. Hemma i huset eller lägenheten sitter den ensamma, hårt arbetande och häller upp ett stort glas i soffan för att lätta dagens problem och plötsligt är allt lite bättre igen. hashtag#normaliserat

Ingen skulle ändå sitta i lunchrummet och erkänna att man dricker för att ruset är så skönt. Nej då, det handlar ju om druvor, fat och årgångar. Lagringar, Ipa hit, Ale dit. Allt för att kunna förtäcka syftet med ett "intresse" och en smakupplevelse. För i slutändan är det ju en drog och att erkänna att ruset är syftet är att erkänna ett drogbruk.. De finns säkert, några enstaka som faktiskt skulle välja vin till maten för smakens skull , men de som verkligen dricker av de syftet är lätt räknade vågar jag lova.

Jag har skrivit om det nyligen det här med gråskalan hos allting där man vill att det skall vara svart och vitt. Ser ganska tydliga paralleller till den psykiatrisk utredningen jag själv håller på med just nu angående bipolaritet. Alkoholism är inte heller svart eller vitt, det är en gråskala, från hen som måste ha sitt vinglas vid tv:n varje kväll till parkbänksalkoholisten.
Alla varianter finns där emellan. En person kan dricka mycket mer än någon annan, men ändå få livet att fungera bättre.
Störst är (som nästa alltid på en normalkurva) det där mellanskiktet som finns överallt bland oss, från dem som dricker ganska mycket men förnekar all form av missbruk, till de som börjat tänka tanken eller t.o.m vet att de dricker för mycket, men fortfarande är fullt fungerande i samhället.

Tänkte jag skulle uppdatera lite snabbt då jag varit frånvarande en tid. Nej jag har inte kunnat hålla uppe med drickandet, jag är på helspänn och ett nervöst vrak bara av att höra min fru andas. Jag har lyckats ta mig ifrån och bo på hotell några nätter, det var verkligen befriande, jag utnyttjade tiden med att sitta och titta på youtube videos om narcissister och empater. Jag vill bara ge henne ett raklångt långfinger, men mitt i denna coronakris är det inte helt lätt att bara dra (eller kasta ut). Jag anser ju att allt är hennes fel och att det är hon som ska flytta, men jag är väl medveten om att det inte kommer ske så jag måste vara den som tar steget.

Jag lever iallafall, men jag mår inte bra. Förlåt at jag inte har en bättre uppdatering.

Hur kom du fram till att din pappa var Narcissist? Hur betedde han sig mot dig?

Jag har försökt analysera, analysera och säkert överanalysera hela min familjekonstelation. Den är inte helt enkel och väldigt konstig på min mammas sida, jag har länge undrat om något inte stått helt rätt till där men kan inte sätta tummen på vad det kan vara. Hon har aldrig varit elak (som jag sett det), men hon har aldrig visat empati, ofta varit ett offer, pratat mycket skit om andra, pratat väldigt mycket om sig själv och aldrig lyssnat på mig. Vi hade väldigt många bråk när jag gick igenom tonåren, har alltid trott att det är normalt, men osäker på om de bråken vi hade var normala. Hon kunde t ex tappa humöret helt och skälla ut mig om jag hade använt vardagsrummet och kuddarna låg i fel ände av soffan. Nu i vuxen ålder har det varit mycket bråk där jag hamnat i mitten, både min fru och min mamma har stått på varsin sida och kört passiv aggression och jag har alltid fått välja sida, vilket för min egen överlevnadsinstinkt alltid blivit min fru. Jag har inte fått varken födelsedagspresent eller julklapp från henne på över 5 år, allt efter en present som hon gav mig som jag inte kunde ta med mig och lämnade hos henne. Hon hart inte heller hälsat på hemma hos mig på 7-8 år trots att hon har barnbarn här, jag vet att hon inte drar jämt med min fru men jag undrar om inte det beror på båda och inte bara den ena.

Hur som helst, vill inte skräpa ner din tråd för mycket, men något är inte rätt med min mamma och jag har nog tagit mer skada av det än jag trott. Men vad som är fel på henne låter jag vara osagt, jag är ingen psykolog.

Det är inte mängden som spelar roll utan beteendet. Det som jag tycker skiljer problemerickare från alkoholister är det fysiska beroendet. En alkoholist dricker varje dag, MÅSTE dricka varje dag för att överhuvudtaget fungera. Och får svår abstinens när man slutar, som kräver sjukhusvård och medicinering. En problemdrickare kan dricka olika mycket, men kan också hålla upp några dagar. Åtminstone en dag ?

Genom att vi pratar om det bryts stigmatiseringen tror jag. Jag pratar om det pö om pö, men det tog flera månader. Jag brukar säga att jag slutat dricka för att det påverkade min psykiska hälsa negativt, och det är ju sant. Mer detaljer behöver ingen veta, om jag inte har lust att prata om det och tillfället känns rätt. Min pappa var också alkis. Min äldsta dotter som är 23 år har medvetet avstått alkohol pga det ”onda arbete”. Modigt!

Kram ?

Under min dryga nyktra månad så har jag haft rätt mycket alkohol runt i kring mig. Min sambo drack redan måttligt när jag drack och dricker ännu mindre nu när jag är vit. Han tycker det är skönt säger han.
Jag har träffat kompisar och kollegor som har druckit under den här månaden och det jag skulle komma till är att det är så stigmatiserat att prata om alkoholism.
Varför är det så fult? Det är så många som själva upplever att dom har problem, men det är ingen som vågar prata om det. Har man alkoholproblem är man stämplad som en sämre människa. En svag person som inte klarar att sätta gränser. Jag önskar att jag kunde säga rakt ut att jag slutat dricka för jag är alkis men jag vågar inte.
Personligen tycker jag att alkoholism är en sjukdom. Vissa personer tål inte alkohol utan blir beroende. I min bok så är man alkoholist om man är beroende. Oavsett hur mycket man dricker.
Om man vaknar på morgonen och säger: -idag ska jag inte dricka och ändå gör det på kvällen, då är man alkoholist.

Vi har nog alla olika uppfattningar om vem som är alkoholist. För vissa är det killen som sitter på parkbänken.
Men jag tycker att det är orsaken till ATT man dricker som definierar alkoholisten.
Och när ens drickande får konsekvenser för omgivningen då är det illa.
Jag har också alkoholism i familjen.
Båda mina föräldrar var alkoholister och delar av min syskonskara är nog också rätt illa ute, även om dom aldrig skulle erkänna det. Tänker med sorg på om mina barn kommer att få problem dom också i framtiden. När jag tänker på det så känns varje nykter dag lättare.
Vill verkligen lyckas den här gången.
Som det känns nu går det förvånande bra. Har sug nu och då men inte mer än att jag kan slå undan det.
Men ju längre tiden går och när man tror att man är säker, det är då det kan bli farligt.
Önskar alla en fin onsdag!
Kram

Har druckit på ett osunt och icke kontrollerat sätt vid ett tillfälle, ett återfall skulle man nästan kunna säga även om det inte riktigt blev så illa som det hade kunnat bli. Det hör med normalkonsumtion kanske är att leka med elden... alkohol ger mig ångest och ångesten triggar mig att dricka och om jag dricker på den känslan är risken för att det blir för mycket. Kunde som tur var hejda mig i tid innan det blev fullständigt kaos men det var ändå illa nog. Kanske inte mängden i sig men beteendet och att jag drack snabbt. Känner mig fortfarande rädd och ut lag liksom, blir tydligen väldigt lätt bakfull har jag fått lära mig nu också.... min kropp är inte lika van vid alkohol som innan.

Ska försöka ligga lågt med alkohol nu, inga förbud men jag ska heller inte dricka på ett tag. Om tillfälle uppstår kanske jag tar ett glas men jag ska definitivt inte aktivt välja att dricka eller söka upp sådana situationer.

Jag ligger precis en vecka efter dig. Det betyder att du kan förvarna mig om eventuella saker som kommer upp :)

Jag känner väl som du om ångest och stresstålighet. Dock är ångesten, i alla fall senaste månaden, mycket mer förbättrad än stresståligheten. Jag tror mycket av stresståligheten för mig ligger i att jag inte låter mig stressas upp lika mycket. Detta genom att jag bland annat sänkt mina egna krav på mig själv. Jag tränar också min omgivning på att jag inte kommer att säga ja till allting.

Det är nog bra som du gör att påminna dig själv om de långsiktiga konsekvenserna av att dricka när du lockas av de kortsiktiga belöningarna. Nu får jag ju inte känslan av att du på något vis skulle vara nära ett återfall och det är väl inte jag heller. Men jag misstänker att det är precis det som händer om det skulle hända att man får tunnelseende och bara ser de kortsiktiga belöningarna.

Helt ok med sticktrådssida?

Kram

Din beskrivning kunde jag skrivit och jag drack senast i söndags, ensam. Har bestämt mig för att inte dricka alls under advent. Skönt att läsa vad man ska tänka på av andra som vet...Har ingen alkohol hemma, ett måste för mig. Ska även undvika affären vid systemet.

Åh, så skönt att det löste sig med julen för dig. Det måste vara skitjobbigt att vara ensam just på julen. Om det alla andra dagar på året är självvalt så är det inte det just då. Vi ska fira ihop i ”kärnfamiljen”. Jag, mina barn och deras pappa. Dotterns pojkvän deltar också, och min mamma faktiskt. Förra julen ville hon inte, hon var riktigt krasslig då. I år erbjöd jag henne men väntade mig ett nej, och fick ett överraskande ja från henne. ”Huset är ju stort och ni är inte så många, så det funkar att hålla rejält avstånd.”

Jag tänker inte föreslå en vit jul. Då får jag bara skit för det. ”Bara för att du har slutat dricka.” Vi får se om äldsta dottern föreslår det. Men det är nog inte sannolikt, hon vill nog inte ha sin kille surande hela julen för att han inte kan dricka svindyr whisky.

Kram ?

Stort grattis till fyra nyktra månader! ??????????

Jag kände så ofta pga stress i början. ”Den här känslan brukar jag dricka vin på.” Även när jag slutfört saker kunde jag känna det bekanta suget, känslan av ”det här är jag bannemej värd”. Men, och det är ett stort positivt men, jag känner inte så längre. Har inte känt så sen månad 6-7 som nykter. Håll i, håll ut.

Jag tror det är bra att konstatera att känslan finns, att sätta ord på den. Det gör jag när jag tänker ”den här känslan brukar jag dricka vin på”. Min nästa tanke är ”men jag dricker inte längre, så jag får göra något annat istället”. Då har jag hittat andra sätt att varva ner, belöna mig osv. Sakta men säkert har det tydliga sambandet mellan stress och alkohol bleknat. Nu är det i ytterst få situationer som jag känner så. Många på forumet brukar beskriva hur de gått igenom en massa olika kriser, men inte tänkt på alkohol en enda gång. Det ändrar sig med tiden.

Kram ?

Håller helt med dig om dina julpunkter Adde. Har svårare och svårare för konsumtion.
I år är det dessutom fyllt med osäkerhet. För första gången har vi en person i vår närhet som är helt ensam. Det känns som en självklar sak att fråga om hen vill komma till oss och fira.
Samtidigt ska vi ha plats för två äldre också varav den ena är väldigt smittorädd. Ja, om Corona bara hade varit en öl. Finns förövrigt ett vin med samma namn. Kanske är det symboliskt.
Skönt att julen ordnade sig för dig Adde. Vi borde alla bli bättre på att ta hand om varandra. Men LarsLerin är ändå en människa jag skulle tycka om att fira jul med. Hellre än Erik och Lotta.

Tack jullan! ? jag vill verkligen komma över den tröskeln där jag både känner och tycker att nykterhet är bättre i alla avseenden. Veckorna är inga problem för mig att hålla mig från alkoholen men helgerna... ledigheter etc... man kan säga att mitt drickande är problematiskt eftersom jag alltid vill ha mer efter första
Glaset. Problemet är mer psykologiskt, att jag vill dricka på känslor/upplevelser/vana snarare än fysiologiskt (än så länge) och jag vill stoppa det innan det fått för långt! Denna helg blir den första vita helgen på säkert två (!) år! Har inte sagt aldrig mer och tar en vecka i taget ? jag längtar tills jag ser fördelarna med att avstå ?

Har du inte fått svaret ännu? Håller tummarna för dig.
Om du inte vet det redan brukar man kunna gå in på 1177 och se provsvar själv. I journaltjänster.
Kan säkert finnas individuella skillnader. Hoppas de i så fall är tillfälliga.