Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit. Ett bra och första steg i rätt riktning. Om du verkligen vill vara nykter kommer det fungera för dig oxå. Det som hjälp mig och många andra är att ta en dag i taget. Alltså 24 h klarar man oftast ganska lätt. Därifrån tar du ytterligare 24 h igen. Du puttar nykterheten framför dig och blir förhoppningar sporrad av dina framgångar. Att lova för alltid kan vara ödesdigert, för alltid är ofta kravfyllt och skrämmande. Försök dig på en inre målbild som varar i ca 3 månader. Och så dag för dag. Om du blir jättesugen, försök ta reda på varför? Är du hungrig, trött, ledsen , arg? De är triggers. Du kan oxå vid svåra tillfällen bara vara jävligt envis, att klara sig på ”vita knogar” som de kallas. Allteftersom dagarna går kommer du känna mer glädje och livslust. Just nu har a greppet om dig och det mesta känns omöjligt. Men det är inte sant, prova du har inget att förlora. Jullan

TappadIgen: Jag kan inte tänka "Aldrig mer", jag måste tänka "En dag i taget" annars blir det för om omvälvande. Det är min plan, att varje morgon välja att inte dricka.

Charlie70: Jo, jag minns att du berättade! Tänk att du varit nykter ett helt år.. Det är galet fantastiskt!❤

Redan idag börjar det plinga i Messengergruppen, samma gäng som träffades på annandagen, som var väldigt blöt (inte bara för mig) och nu planeras det för nyår!? Herregud, jag mår illa bara jag tänker på en öl! Vi är 6 st och nu måste jag ha en strategi för att inte dricka!! Jag måste hitta på en vit lögn m a o (klarar inte att berätta om mitt beslut än!)
Har ni några förslag? Vad använde ni för vita lögner??

Ska nog våga mig på ett onlinemöte imorgon. Har som du skriver Emmy123 ingenting att förlora.

Återkommer imorgon :)

Har precis läst igenom din tråd och den tog så abrupt slut.
Hoppas innerligt att det går bra för dig och att du kan fortsätta räkna dina nyktra dagar

På vanliga aa möte brukar man presentera sig som ny. Med sitt eller påhittat namn. Sedan kan man om man vill välja att lyssna, då säger man det. Man kan oxå bara säga att man vill lyssna på er andra. Online möten vet jag inte, men skulle gissa på samma tillvägagångssätt. Lycka till

Hej på dej! Jag har deltagit vid ett möte online, jag hade inte kameran på och satt helt tyst under hela mötet och det var heelt okej, du gör preciiis som du vill! Jag rekommenderar dig verkligen att prova detta. Hjärtat slog lite fortare precis innan mötet började men sen satt jag bara bakåtlutad och lyssnade.. Du är helt och hållet anonym om du vill! Vad har du att förlora? Ingenting.. ?

...variaten (när man liksom inte klarar att vänta in att dom andra ska tömma sitt glas) fylla på deras halvtomma och även sitt eget som är tomt! Vilken innebär att man dricker dubbelt så mycket som dom andra i sällskapet.. Suck..

Konstigt det där med smygdrickande. När jag ”kom på” att jag skulle ha med mig en flaska vin i väskan när jag gick på middag hos någon annan, för att kunna halsa på toa, och sedan dricka normal takt med dom andra tyckte jag att jag var så smart. Jag hade löst mitt problem. Alltså problemet att jag alltid drack ur först och koncentrerade mig mer på när det skulle hällas upp mer i glasen än på vad folk pratade om. När problemet såklart är att jag måste ha med mig en extra flaska vin i handväskan....

Smygdrickande verkar vara vanligt. Men förenat med så mycket skam. Alltid rädd för att bli upptäckt.

Ja snart är året slut och jag summerar det med nästan 8 nyktra månader. Först 1 jan fram till midsommar sen bakslag fram till 18 okt då jag slutade igen. Även fast jag hade ett par månaders bakslag så är jag grymt nöjd över mig själv detta år. Herrejösses va mycket bättre jag mår när jag inte dricker. Sen 18 okt har det gått väldigt bra, få stora sug. Det var lite tufft nu runt jul. Hjärnan försökte förhandla sig till att få ta 1 glas portvin på uppesittarkvällen, eller kanske istället 1 irish coffe på julafton eller varför inte 1 julöl till maten . Men NEJ jag stod emot och det blev inget alkoholhaltigt alls. Hurra! Nu kommer snart nyårsafton och hjärnan börjar igen, typ 1 miniflaska champagne kan väl inte va farligt osv...försöker tänka bort även de tankarna. Målet är nykter nyårsafton.

Jag har satt ett första mål på 3 månaders nykterhet och den 18 januari går jag i mål i detta. Dock börjar tankarna redan nu, om hur jag ska få vidare efter det. Ska jag fortsätta sluta, hur länge då? För alltid? Eller inte? Hjärnan vill hitta kryphål, tillfällen då det skulle vara okej för mig att dricka inte för att jag vill bli full, utan för att jag verkligen älskar god dryck i kombination med god mat. Det känns så lamt och trist att äta gott och inte få ta ett gott glas vin till. Men samtidigt är jag väl medveten om att, ifall jag tillåter 1 kryphål så kommer jag snabbt hitta fler. Och den eskalerar det..... Det är mycket tankar i huvudet nu, det är jättesvårt att säga, nej tack aldrig mer. Jag måste sätta ett nytt tidsmål och ta det vidare därifrån.....kanske 3 nya vita månader..... Hursomhelst Gött Nytt År önskar jag er andra!

Så sant ensam1984!
Jag funderar på att testa ett digitalt AA-möte imorgon. Hittade inget på eftermiddagen (som är min största risk rent tidsmässigt att falla dit) men ett kl 20.00 som jag eventuellt vågar testa.
Någon som vill berätta hur det fungerar? Alltså inte rent tekniskt utan mer om vad som händer på ett digitalt möte, måste man prata första gången eller kan man bara lyssna? Ska man ha video på?

Känns lite läskigt, men lite lättare än att fysiskt behöva gå på ett möte..

Träningen är bästa mot de mesta. Dock kände jag inte för det idag. Jag vet också nånstans att de kommer bli bättre och de är bara sjukt att man tror att en flaska vin ska fixa problemet när det är problemet i sig!! Jag funderar på att köpa målarböcker , och nya hörlurar då poddar brukar funka.

Oron för hälsan hindrar mig på ett annat sätt också denna gång. Eller de har varit väldigt mycket i mitt huvud senaste månaderna. Innan har jag bara stoppat huvudet i sanden. De är så sjukt. När jag hade ont i höger sida i magen nu igen så sa jag när jag vaknade bakis en morgon ” aldrig någonsin igen nu är det över” sen efter några dagar en vecka så är det så dricker man igen. Fast man är livrädd. Alkoholen är såååå stark. Men jag måste vara starkare

Jag har också mycket känslor, både upp och ner. För mig fungerar motion, tid för vila, yoga (kan rekommendera Yoga with Adrienne på Youtube, hon har en massa olika klipp). Och för mig blev humöret lugnare av att inte dricka, hoppas det blir så för dig också! Hur som, kämpa vidare och be mannen ha tålamod ett tag.

Vardagen börjar visa sitt ansikte lite grann innan långhelg igen. Därav fokus på annat och inte ”ledighetskänsla” så man måste unna sig dryck. Skönt att breaka ledighetslunken och tankarna på annat.

Ja, jag vet att jag själv hade dålig koll när jag drack, trodde att jag varit ganska måttlig, men så räknade man tomflaskor nästa dag... Härligt att du får inspiration, kan varmt rekommendera en nykter period till att börja med, så kan du sen fundera över hur du vill gå vidare. Jag började med tre nyktra månader, och är nu på månad åtta och mår bättre än på många år.

Jadu. Man fyller ut rastlösheten på ett eller annat sätt, tar sig en funderare om hur man vill livet ska vara. Tungt i starten men det blir bättre.
Tänker på hur mitt liv var för ett par månader sedan och dit vill jag inte
igen!!!!!!

Hej Kennie,
Tack för svar!
Blir inspirerad! Att känna så stor positiv skillnad av att inte dricka alls - det låter bra!
Dessvärre är det nog så att du kan ha rätt.... det kanske helt enkelt är så att jag "glömmer bort" varannat glas???
Faktum är att jag har berört detta tidigare, då jag har märkt att jag lätt och snabbt riskerar att bli för berusad under en middag med goda vänner tex. Jag har då faktiskt bett vännerna att inte fylla på mitt vinglas utan att jag hellre vill att det kan få bli tomt och att jag därefter väljer att fylla på.
Då har jag helt enkelt bättre koll på hur mycket / litet jag får i mig. Det är ju en god idé men!! Det är ju fasen inte vännernas ansvar - hur mycket jag dricker!
Beträffande nässelutslagen så kan jag inte helt säkert veta om det kan ha med vin att göra. Ingen aning. Kan vara bra att kolla kanske.
Stort tack för ditt svar! Återigen - jag blir inspirerad!! Tack.

Idag har jag varit nykter i 8 dagar. Igen. Misslyckades sist men klev på nyktertåget igen. Skulle börja ” mitt nya liv” första januari men kände att jag kan inte vänta. Min smärta i höger sida är försvunnen @tappadigen och det känns bra. Mindre vätska i kroppen ochlite mer energi. På förmiddagar men slut på kvällar. Men idag har jag en sjukt dålig dag. Jag gråter om vartannat tar ut det på min man och pendlar i humör. Hur länge är det såhär. Jag vill verkligen klara detta. Har varit uppe sena kvällar och tittar på youtube om olika alkohol coacher och diverse! Kändes bra och jag fick enorm ångest också. I vanliga fall hade jag löst detta humör ” löst” med en flaska vin. Men vill inte! Nån annan som pendlar mkt i humör?
Ps detta är min första nyktra julhelg / mellandagar sedan tonåren! Kram

Just livslusten blev för mig så mycket starkare när jag slutade dricka. Glädje över enkla saker i vardagen, lugn i kroppen, mindre deppig. För mig var receptet på det: ingen alkohol, promenader varje dag, hyfsat bra mat. Det ger mig balans, jag tror att du kommer känna detsamma!

till sin pappa. Sådan ångest över hennes förmodade anorexia, blev påtagligt jobbigt nu när jag blev själv. Men jag ska inte dricka något, har yogat och duschat så nu känns inte det suget så stort iaf.
Men jag har verkligen valt ett bra tillfälle att pausa drickande känner jag ibland. Samtidigt vill jag kunna stödja min dotter genom att vara stark och närvarande inte i dimma. Ville bara skriva lite, det känns så sjukt svårt att ta in och så tungt. Min pappa gick hastigt bort i lungcancer 2019, min mamma har en alzheimers diagnos och så nu detta. 2020 har inneburit mycket ensamhet då min särbo är riskgrupp. Så just nu sitter jag mest och undrar var kraften ska komma ifrån, hur sjutton ska jag kunna hjälpa min lilla tjej mot att bli frisk? Men det finns väl någon form av urkraft vad jag förstår, speciellt när det kommer till våra barn. Det är kanske inte så konstigt att man rasar då hon inte är här, det blir säkert en välbehövlig ventil. Som inte ska dövas bort...

Bra att du tar en dag i taget, en timme i taget. Det är ett framgångskoncept.

Du klarar av detta, du tar överhanden, inte vinet. Planera ut varenda minut om det så behövs.

Tid är det enda som vi inte kan få åter, så varför slänga bort tiden på att må dåligt och känna oönskad ensamhet. Varför inte istället tillåta oss själva att vara lyckliga - på riktigt. Jag tänker om vi gör saker som gör oss lyckliga - så blir vi lyckliga och vice verse. Undvik saker som får dig att må dåligt - fokus på det bra. Alkohol får dig inte att må bra. Så blir du inte lycklig av att dricka - gör det inte!

Men skulle det vara så att du inte lyckas fullt ut, så vill jag ändå ge dig credd att du är här, vill och försöker. Läste någonstans att man måste våga misslyckas, man måste våga slänga sig ut och pröva, det är jobbigt att misslyckas.. men det är ännu värre att aldrig misslyckas alls. ;)

Tack Blenda!
Inspirerande att höra din historia. väldigt starkt att du tagit dig ur detta destruktiva mörker. ❤️
Att ständigt kämpa och kastas upp och ner tär verkligen på en.
Känner mig helt dränerad.
Men så tänker jag att det finns ett ljus därframme ?

Tack Kennie!
Känner mig verkligen inte stark. Men tack för pepp och fint svar! Det värmer. ?

Tack för era svar!

Ensam1984 undrar varför jag kom till forumet just nu. Och jag tror det beror på att jag faktiskt ganska nyligen började tänka på mig själv och mitt drickande på ett annat sätt. Jag har förnekat mina problem tidigare, även fast jag såklart innerst inne vetat om väldigt länge att min relation till sinnesförändrande substanser alltid har varit skeva. Att jag är en beroendeperson, det vet jag. Men jag accepterade det först nyligen.
Är också väldigt trött på att min lösning på ensamhet är att dricka och att jag hanterar situationer med alkohol på ett sådant idiotiskt sätt. Jag liksom tröttnade och började söka och har varit inne här tidigare i omgångar.

Jag tror inte att jag vill kunna "mysdricka" jag gillar helt enkelt att bli berusad, förstår inte varför man bara skulle vilja dricka något glas. men jag tror precis som ni säger att jag måste gräva lite djupare i varför jag vill fly och bli full när jag är ensam. Nu går mycket på automatik, för det är min rutin. Ensam = vin, må bra en stund och känna mig social en kort stund, sen känna mig misslyckad och somna. Låter ju inte som en toppenkväll när jag skriver det så här :)

Jag kommer fortsätta läsa och skriva här. Imorgon har jag min första utmaning då jag är utan barn över en natt och känner redan nu hur jag vill åka och handla två flaskor vin. Men jag ska ta en dag, en timma i taget och försöka stå emot imorgon. Jag måste hitta ett alternativ. Träna mig helt slut och kanske under tiden så systembolaget hinner stänga, kanske är en idé...

Tack för ett varmt välkomnande!

Det är bra Emmy! Jag tror jag berättade om när jag stegade in på beroendekliniken första gången (samma klinik som du berättade om). Då försökte jag vända den oerhörda skam jag kände till att jag faktiskt var cool som gjorde något åt saken (till skillnad från många andra). Det hjälpte mig då. Nu, ett år senare kan jag faktiskt inte tänka mig något mer ofräscht och o-coolt än berusning och snus. Vad har jag hållit på med liksom?

Kram!

Hej, kikar in och läser ikapp lite, och det låter som om du haft god enough helg. Så är det nog för många detta år. Jag känner igen mig i din beskrivning av det här med att känna att minsta misslyckande, då räknas ingenting. Det är så definitivt, svart eller vitt.
Egentligen tänker jag att det hör ihop med mognad, som vi ju är bra på, på många sätt. Men när det kommer till oss själva så är vi så stränga. När det handlar om din professionella roll är jag helt säker på att du är tvärtom, att du ser små framsteg och uppmuntrar dem.
Det går som en röd tråd genom forumet tycker jag, att ha förståelse för andra- men lågt eller inget tålamod för sig själv. Jag funderar själv mycket på det, och tror det är ett skäl till att jag är så benhård med min nykterhet. Nolltolerans mot ”misslyckamden”. Och jag tycker vi är lika där, du och jag.
Det är en process att vara lika snäll och tålmodig med sig själv, som man är med andra. Öva, öva. Precis som vi gör, och inte ge upp.
Kram och ha fina dagar nu! ❤️?