Senaste kommentarerna i forumet

För egen del kan jag tycka att jag kan ”ta en för laget”, men man vet ju inte vilka som blir riktigt sjuka. Tydligen kan det bero på hur ens immunförsvar reagerar. Men jag skulle utan problem kunna isolera mig. Hur känner du inför att du sannolikt är smittad? Någon här på forumet var riktigt dålig i flera månader. En del får ju obehagliga följdsjukdomar av olika slag.

Kram ?

Jag tror vi alla behöver prova oss fram och hitta vår väg. En del kommer klara att dricka ibland, andra inte. Jag tänker att det att du drack en hel flaska ändå tyder på att det fanns en liten djävul kvar som satt och hetsade. Jag drack också lätt en flaska själv och mer än så under en kväll innan jag slutade, medans de där, ganska få, personerna som inte verkar ha alkoholberoende drack kanske tre glas och var nöjda så. Om det skulle kännas så, att man är nöjd med bara ett par glas, då kan det kanske funka att dricka ibland. Men så länge ens grundinstinkt är att tömma flaskan så kommer man få jobba stenhårt med kontroll eller snabbt hamna i samma situation som innan man slutade, tror jag. Jag tänker som du, att jag skulle vilja ibland, men jag tror att det skulle bli hela flaskan för mig också... Så länge det inte finns något som tyder på att det har förändrats så avstår jag av säkerhetsskäl.

Jag förstår dig! Tänk så bra om man kunde dricka (måttligt) var 100:de dag ? frågan är väl om man kan det...

Så har jag känt det hela dagen.?
Lust att dricka- Nej.
Hade man kunnat registrera minus sug så hade jag satt -5.
Det enda jag tänkt på har varit att det tar 10 dagar tills alkoholen försvunnit ur min kropp.
@Charlie70 Nytt beslut, Nja - tror jag skiter i det nu. Tar nog dag för dag istället. Gick ju inte så bra med de förra.
@Andrahalvlek Hoppas jag fick lärdomarna jag eftersökte. Men jag misstänker att de närmaste veckorna lär visa det.
@Torn Jag är också förvånad. Och jag hade nog kunnat stoppa detta utan någon större ansträngning. Men jag ville inte.

Jag tror att det beror på att jag egentligen inte eftersöker 100% nykterhet.
Jag vill kunna dricka någon gång när jag vill, känner för det.
Men inte varje dag som tidigare eller varje helg som jag tänkte när jag började mina 3 månader.
Jag behöver göra min resa och se om jag kan få det att funka.

Men nu får det bli nyktert ett tag framöver ☺
Kram⚘

Det finns ju oändligt många böcker, romaner, om särskilt då kvinnor som hamnar i ett sånt förhållande. Precis det du beskriver Nystart om att ha någon som sätter en på en piedestal innan den andra sidan visar sig. En nära anhörig har levt i ett sånt förhållande länge. Kastade bort allt som var viktigt på vägen, alla andra nära relationer. Nu har hen dött. Kvar finns de sargade relationerna till nära och kära. Mycket ledsamt! Har träffat personer med den tendensen och haft nära vänner som varit nära att hamna i det där. Det är nog väldigt lätt hänt, eftersom det fyller ett behov, ett tomrum och sen är det svårt att ta sig ur. Bra att du har upptäckt tendenserna nu Femina (och Nystart). Det blir kanske lättare att faktiskt klara sig ur.

Jag har läst härinne "aldrig glömma, aldrig första glaset" eller något liknande. Det är taget ur en jok o jag vet inte det exakta sammanhanget. Men jag tolkar det som "Glöm aldrig alla de hemska, skamfyllda, pinsamma o onödiga situationer alkoholen har försatt dig i. Ta INTE det första glaset". Jag har också haft en del sådana situationer. Senast för ett par veckor sedan, då jag låste mig ute o dottern vaknade av att jag bankade på ytterdörren. Det var mitt i natten o jag vet inte ens varför jag var ute...

Och jag tycker att vi har så lika tankar kring alkoholens status i samhället och dessutom valde vi båda att sluta med alkoholen under samma omständigheter, utan att ställa till det för mycket för oss själva utan ”bara” en tokfylla ? och en önskan om självkontroll. Bra beslut att låta dina barn få en god förebild avseende alkohol??

Ja vad hjärnor kan vara knepiga!
Inser ju att min hjärna är helt kidnappad. Har kunnat vara i nuet idag och upplevt det jag är med om, men minst lika mycket tid har i hjärnan ägnats åt att tänka på vad jag ska äta o dricka nu ikväll...Ändå har jag betalt massor av pengar på den här helgen. Och den bygger på att man tar med sig dagen och reflekterar till nästa dag....Vilket jsg ju inte gör. Det är som om jag inte tar mig själv på allvar. Samma sak på jobbet. Har en massa saker jag borde ta tag i men är alltid så trött och tänker att det gör jag "sedan"...
Sisyfus, ja 1 jan är ett datum långt fram, jag vet. Men för mig är det då det är stopp. Jag hör vad du säger dock, på de veckorna kan mycket hända.... Jag tar gärna del av din historia!
Emmy, visst är det knäppt. Har gjort exakt samma sak på en egen spahelg....

Han är en utav dem som talar om narcissism på Youtube. Jag har fått svar på min egen fråga!

Det var tydligen en inte helt ovanlig fråga att medberoende undrar om de själva kan vara narcissister? ? Det korta svaret är - nej. Det längre svaret (på engelska) var så invecklat att jag inte helt hängde med i svängarna... ?

Nu har jag snöat in på detta ämne totalt. Men det faschinerar mig! Jag vill så gärna "förstå" detta!

En annan sak som slog mig var att om "min vän" nu inte skulle vara narcissist utan bara en helt vanlig man med tidigare missbruk bakom sig pga en missbrukande förälder, mobbing i barndomen osv, skulle han då inte genuint vilja veta varför jag plötsligt blockar honom utan förklaring? ?

Ja det är otroligt att det är tillåtet med så mycket reklam för beroendeframkallande saker och som förstör i samhället. Typ spelberoende och alkohol.
Den här helgen är man hemma isolerad då mannen fått Viruset.... jag själv ska testas på måndag. Vi får se hur det artar sig.....
Gokväll ☔️ ☔️ ☔️

Helt själv är nog väldigt svårt. Men när du skriver och läser här på forumet är du inte helt själv. Och vad gäller lycka, så känner jag mer och större lycka nu än under påverkan av alkohol. Saknar inte alkohol för 5 öre. Och saknar inte något annat heller för den delen. Försök att se allt positivt med dina nyktra dagar nu, och grubbla inte på hur det blir i framtiden. Om du gör så, så mår du automatiskt bättre. ? Var stolt över dina nyktra dagar! En viktig sak till, skriv och läs här ofta, det hjälper mer än vad man tror. Att lägga av att besöka forumet efter bara 50 dagar eller så, är inget jag rekommenderar. Det finns ingen vinst med att tro att man minsann klarar sig utan forumet. Det är min erfarenhet i alla fall.

Ha en go kväll, det här fixar du!

Det känns ju som du kunde ta död på en hel del av alkoholromantiken i alla fall. Och det är sant att var sak har sin tid, och att närheten till naturen är att föredra framför närheten till krogen när man blir äldre. Var lite vaksam nu bara så att inte öldrickandet smyger sig in lite långsamt så att du är på ruta ett igen inom några veckor. Det är kusligt lätt hänt har jag förstått.

Klokt att du jobbar med dig själv hos en psykolog. Jag har promenerat i skogen med min dotter psykologstudenten i 2,5 timme och shit vilka djupa diskussioner vi har! Så långt från väderprat man kan komma ?

Kram ?

När man som jag hänger på dejtingsajter så är bekräftelse drivkraften. Narcissister är väldigt ”på” och underbart duktiga på att bekräfta ens svältfödda ego inledningsvis. Efter smekmånaden blir det successivt sämre och sämre på den fronten. Då börjar bråken, och som i mitt fall med mycket inslag av svartsjuka. Jag har aldrig tidigare varit svartsjuk, men det blev jag i min senaste halvårslånga relation. Pga hans gränslösa beteende.

Kram ?

En kväll gör ju inget återfall om du fortsätter att vara nykter nu, med de undantag du planerar. Men du får väl tänka till kring antalet öl, hur du ska kunna hålla det nere. Bra att det går framåt även med det psykiska, det ena hjälper nog det andra.. Ta hand om dig och var lite extra vaksam närmsta tiden, det är lätt att halka till igen annars...

För min del var det nog mycket att jag var ute efter bekräftelse, något jag aldrig fick under min uppväxt. Att plötsligt ha någon som höjer en till skyarna, dopaminpåslaget var enormt. Ju längre tiden gick blev det mindre och mindre och bekräftelsen och berömmet kom endast om jag gjorde exakt som min fru ville. Mina egna behov la jag helt åt sidan och var mer eller mindre helt insvept i hennes värld, hur konstig den än var så ville jag att den skulle vara sann då jag inte ville tillbaks till verkligheten och inte få dessa dopaminkickar längre. Dock kom det ju till slut en brytpunkt där mörkret tog över och de bra stunderna blev färre och färre för att slit slut inte finnas alls.

Nu har jag ingen att prata om detta med, mina föräldrar kan bara prata om vädret och hur det gått för det lokala ishockeylaget. Om jag skulle berätta hur jag mår så skulle de svara "vad tråkigt" och sen berätta att hockeylaget vann senast och sen prata om något helt annat.

Som du skriver, det är nog bra att försöka hitta problemet i sig själv. För annars tror jag man lätt kan göra om samma misstag igen.

Tack för ditt inlägg! Jag tror att, i princip, alla vi som hamnar i ett beroende har nån form av svaghet/benägenhet av dysfunktionellt beteende som vi utvecklat sedan vi var små. Det är också större andel av människor med svårare former utav personlighetsstörningar representerade hos missbrukare.

Narcissister, psykopater och sociopater har svåra störningar. Vi andra dras med medberoende, anknytningsstörningar och vissa drag utav diverse andra problem.

Det sorgliga är att våra olika störningar hakar i varandra. En medberoende/beroende hittar varandra i en perfekt djävulsdans.

Jag kan börja undra vad jag själv kan ha för personlighetsdrag? Den sista som inser sin specifika störning är ju personen själv? ?

Fortsätt med era inlägg! Verkar vara ett engagerande ämne. ?

Det blev ganska mycket att skriva .. undrar om nån orkar läsa allt.. ? ?

-----

... Angående mitt psykiska mående generellt så går det väl sakta framåt. Det fungerar bra med psykologen tycker jag. Vi kommer i kontakt med många saker bl.a. barndomen. Och jag tittar mycket på psykologer på Youtube också. Tror att jag har någon form av anknytningsproblematik. Jag har en hel del att bearbeta och hantera där. Jag undrar vad som skulle hända om man undersökte hur många "alkisar" som har "taskig barndom", jag skulle tro att det är en ganska hög andel.

Jag börjar kommer över mitt ex mer och mer. Även om vissa dagar är tunga och jag tar på mig mycket skuld och även oro för henne. Men jag vet att det är det bästa för mig på längre sikt. Vardagen är ganska trist. Jag gillar att jobba hemifrån. Jag behöver inte jobba hårt, när jag väl jobbar är det ganska roligt, och jag tjänar bra. Så egentligen borde man vara lycklig. Jag är ju priviligierad. Men jag är ensam. Jag har några vänner, men vi hinner inte träffas så ofta. Jag har fortfarande ett behov av att öka mina sociala kontakter. De finns, jag måste bara ta tag i det mer själv. Corona-pandemin gör ju inte saken bättre heller.

Jag har väl ändå lite hopp om framtiden. Jag tror att jag kommer orka träffa någon ny, kanske under våren. Det är väl en perfekt tid för att dejta och kanske hitta en romans med lite flyt. Förhoppningsvis är Coronaläget bättre då så att man kan gå ut och hitta på saker med en dejt. Om jag lyckas hitta någon, vi får se. Det har inte varit jättesvårt för mig tidigare i livet men nu är jag äldre och fetare. Jag måste ta tag i detta och komma i form igen!

Over & Out ?

Herr Ågren

Tack för pepp! Jag antar att det är det jag behöver höra just nu. Att det går över.....
Från att allt känts tipp topp över att vara nykter så dippade det rakt neråt igår. Allt känns nu bara grått och trist.
Var nyss på gymmet dock och fick lite energi efter att ha varit där.
Lyssnade på ett tidigt avsnitt av Alkispodden där dom sade att det inte går att få ett nyktert liv utan att genomgått de 12 stegen. Man har liksom inte dom verktyg till tex lycka som man ansåg att alkoholen gav när man drack. Undrar om det är så? Att man inte klarar av att bli nykter på egen hand? Att man alltid kommer sakna något i livet.
Vill inte tro det. Vågar inte besöka ett AA-möte. Inte än iallafall...

Tack för att du berättade om Feminas tråd, jag har varit ganska dålig på att följa andras trådar då jag varit så fokuserad på att befria mig själv.

Mitt beroende av min Narcissist (fru) har varit 100 ggr starkare än mitt beroende till alkohol. Även nu när jag är fullt medveten om allt så måste jag stoppa mig från att gå och be om nästa fix. Just nu är det dock så svart att det räcker med att hon bara lyssnar på någon skitgrej jag berättar och håller med för att det ska kännas bra. Brukar dock bara ta 5 minuter efter något sådant tills hon hittat ett problem jag måste släppa allt för att hjälpa henne med. Det är en enda karusell att leva med en narcissist, hela tiden drama och problem. Finns ingen tid att ens försöka tänka och vila, hela tiden ett problem som ska lösas. Om jag inte är på hennes sida så är jag emot, svart eller vitt. Om hon är vän med sin mamma, ja då är hon emot mig istället, är hon däremot ovän med sin mamma så får jag vara vän med henne men bara om jag är med på att lyssna på svartmålningen av hennes mamma. Så här är det med alla hennes relationer, hon träffar en ny kompis, de blir bästisas och hon höjer denna nya kompis till skyarna, bara för att hitta fel och sedan svartmåla kompisen för minsta grej. Hon har i princip bara en kompis, en barndomsvän som hon träffar sporadiskt, jag misstänker att hon har liknande problem då det enda de gör när de träffas är att sitta och prata skit om alla och hur hela värdlen är emot dem. Det går så långt att min fru låter mig få skit för saker som kompisens man har gjort bara för att det tydligen lika gärna kunnat vara jag.

Nej nu får det vara slutdravlat. Lunchen idag var bra, båda barnen var glada och vi 3 satt och skojade och skrattade, dock får man inte vara glad så frun satt och var helt svart i ögonen och klagade konstant. Jag har det så bra med båda barnen så fort min fru inte är med. Dit vill jag. Det är mitt mål.

Det blev tyvärr ett "återfall" i går med 8-9 öl.

Jag tänkte att jag har ju varit duktig nu i nästan 5 veckor och så ville jag fira en sak som hade hänt. (Ensam, för mig själv, egentligen helt meningslöst), och att jag då borde få "unna mig lite".

Ångrar mig lite i dag, det känns så jäkla onödigt att vara bakis. Och att jag bröt mina löften: Att vara nykter i 3 månader. Och efter det dricka måttligt, max 2-3 öl på en kväll. Det glömde jag bort snabbt när jag gick till systemet för att köpa mina vanliga minst 8 öl. Dessa dracks upp ganska snabbt mellan ca 18.30-21.45. Då slog det mig att krogen skulle stänga kl 22. Jag snabbade mig ut till närmsta krog och beställde en till öl där. Med ursäkten "jag måste ju se hur det fungerar nu när det stänger kl 22". Det visade sig att det fungerade som det var tänkt. Lite missbruksbeteende att jag skulle ha den där 9:e ölen. Att 8 inte räckte. Var nära ett beställa en whiskey + en öl, men nöjde mig i alla fall med ölen.

Det var inte ens speciellt trevligt. Jag mindes fyllan som skönare. Ölen var goda, men känslan var lite av en besvikelse! Det är ju en bra grej i alla fall. Sedan är det ju inte ens kul att gå ut nu för tiden. När det ska vara 1,5 m avstånd. Man får sitta för sig själv och dricka sin öl, otroligt meningslöst och nästan lite skamset. Att storma in 21:55 och beställa en stor stark. Folk fattar ju varför. Funderar även varför jag egentligen bor så nära krogarna. Och inte naturen. Jag hade hellre bott närmare naturen egentligen. Älskar tystnaden, lugnet, skog, gräs, och den friska luften. Man känner sig mer levande och friskare bara av det. Än att bo mitt i stan med en massa trafik, avgaser och oväsen. Och en massa krogar och barer ett par minuter från mig. Det var väl vad jag ville då när jag flyttade hit i 20-årsåldern. Det kanske är dags att acceptera att den där epoken är över nu, och fundera på att hitta något annat.

Nu är planen att återgå till ett i stort sett nyktert liv året ur, men utan några löften. Jag har ett kalas inplanerat och så julen då. Kommer nog att dricka några öl vid de tillfällena men annars vara nykter. Sen tänkte jag ta nya tag i januari-februari åtminstone och vara helt nykter då i stället. Min plan har ju aldrig varit att bli "nykterist" egentligen, men att komma ner till ett normalt, hälsosamt drickande som inte skadar mig.

På återseende ??

Herr Ågren

Jag blev faktiskt lite förvånad att du valde att dricka. Du har verkat mått så bra och inte viljat dricka. Grattis till 100 dagar i alla fall!? Håller med Ah om att det verkar vara väldigt lurigt att sätta exakta mål om man vill fortsätta vara nykter. För egen del satte jag inget mål, utan körde på ” tillsvidare”. Dock inte ”aldrig mer” Det har funkat riktigt bra tycker jag. Jag hoppas att du fortsätter på det nyktra spåret, så du får uppleva hur det känns efter ett halvår eller så. För min del går det inte jämföra 3 månader och ett halvår. Så otroligt mycket som föll på plats mellan månad 4 och 6. Men det kan säkert vara väldigt olika från person till person.

Kram

Nu har jag inte läst hela din tråd och historia, men jag har läst om din narcissist.

Jag är gift med en narcissist, och jag kan intyga att allt du skriver är helt sant. Jag har också blivit helt fanatisk att läsa artiklar, bloggar kolla på youtube osv. För varje minut jag lär mig mer ju friskare blir jag och lite av mitt beroende till henne försvinner. Jag har i princip hela tiden anat att något inte är rätt, men inte förstått vad. När jag träffade henne för snart 20 år sedan så var det som om hon kommit ner från himmelen bara för att vara med mig. Hon tog in mig i hennes drama och jag var helt fast, jag hade aldrig någonsin träffat någon som hade sådan intensitet och lät mig vara med. Hade jag vetat vad som väntade hade jag sprungit så långt jag bara kunnat. Nu när vi varit gifta så länga finns bara mörker kvar, en bra dag är när hon bara klagar på något mindre och inte skriker allt för mycket, en dålig dag ska jag inte gå in på.

Där jag lärt mig absolut mest är från HG Tudor, en narcissist som skriver om hur han och narcissister fungerar. Han beskriver så många exakta incidenter som jag varit med om med min fru och varför de inträffar, det har varit ett uppvaknande utan dess like. Allt stämmer. Precis allt. Jag tror inte min fru är elak för at hon vill vara elak, hon är elak för att det är hennes enda försvarsmekanism för att skydda sig själv. Eftersom det är inbyggt i henne har jag insett att det finns ingen möjlighet att hjälpa henne, hon är förlorad. Jag sörjer, jag tycker synd om henne men jag ska inte offra mig själv längre.

Det är en drog och beroendet är starkare än mitt beroende till alkoholen, alkoholen är för mig det enda som sista åren gjort att jag klarat av att fortsätta leva med henne. Det har trubbat av mina känslor och dövat hur värdelöst allt varit. Det är inte konstigt att de gånger vi haft det som sämst mellan varandra har varit under mina nyktra perioder, i somras när jag var nykter över 3 månader var hon helt förstörd eftersom jag stod över henne och hon inte kom åt mig. Andra gånger jag varit nykter så har hon provocerande druckit framför mig bara för att få mig att dricka, normalt är hon så nära nykterist man kan komma.

Hur som helst så bestämde jag mig för att ge henne ett år och om hon inte ändrade sig skulle jag lämna henne, detta var efter en oacceptabel incident på julen för 2 år sedan (just högtider och födelsedagar är dömda att bli ett helvete), hon gjorde en ännu värre vurpa förra julen och jag bestämde mig. Men mitt i alla mina förberedelser för att lämna kom corona med karantäner och allt och jag satt fast. Men nu är jag fast besluten att äntligen bli fri, min enda chans att bli fri från alkoholen är att bli fri från min narcisist som är en ännu farligare drog.

Ursäkta att jag hoppade in och skrev så mycket krafs.

Du är ju bara i början nu och då är det fullt normalt att känna en saknad efter alkoholen. Det vore konstigt om du inte kände det. Det krävs övning och åter övning, men för varje nykter fredagskväll så blir det bättre och bättre. Ha tålamod, det tar sin tid.

Bra kämpat!

Gissa vem som hört av sig via sms? ?

Jag hade skrivit upp mig på listan för att "göra service" i lördagsgruppen (hans nya grupp) om ett par veckor. Han insåg väl att jag inte kommer att gå dit mer så han har strukit mig från listan. Så ville han inte ha någon förklaring från mig varför jag tagit bort honom från Facebook. Så önskade han mig allt gott framöver. Jag svarade (jo, jag vet...), men jag svarade (för sista gången) med "?". Det var allt.

Nu tackar jag Gud att jag inte har haft en ännu närmare relation än vad vi haft. Jag är förberedd på vad som kan komma framöver men hoppas att han redan har andra som tagit min plats så att han har fokus på nåt annat än att hämnas på mig.

Jag får vara beredd på skitsnack eller olika kontaktförsök, snart eller senare. Då gäller det att inte reagera, försvara sig, förklara osv. Bara hålla sig neutral. Suck. Och han, som jag trodde var "min vän". ?

Du är inte den första som dragit just den erfarenheten när man satt upp ett exakt mål för nykterheten. Det är därför man rekommenderar att man inte ska tänka ”aldrig mer”, men inte heller sätta upp ett exakt mål för sin nykterhet utan bestämma sig vartefter.

Jag tycker att du drog goda lärdomar av ditt vindrickande igår kväll. Det känns inte som du kommer att slentriandricka vin framöver åtminstone.

Men visst krävs en viss vaksamhet om du inte vill hamna på ruta ett eller minus ett igen inom kort. Det fanns ju en anledning från början till att du gjort ett alkoholstopp på 100 dagar.

Kram ?