Senaste kommentarerna i forumet

Känner mig ledsen..orolig...?

Känner mig orolig gällande Covid-19...om jag blir smittad hur klarar jag det?

Är ledsen över att mitt alkoholberoende har gått så långt?

Idag är det sju år sedan min syster dog under sitt 58:e levnadsår och om drygt en månad börjar jag mitt 58:e levnadsår...och jag vill verkligen bara kunna leva❤️❤️

Kram❤️

Ingen sol dock☹
Känner mig lite piggare och gladare igen.

Kollade mina kontoutdrag på SB.
Har ganska bra koll på min ekonomi och utfallet blev det jag trodde.
2000 till 2500 kr per månad har jag lagt på A.
Undrar var de tog vägen?.
Fast månadsbudgeten har varit lättare att få ihop de senaste månaderna...
Kram⚘

Inte orkar man med onykta människor särskilt länge. Men det ”problemet” kan man leva med. Dom som inte har beroendeproblem förstår inte att man inte kan dricka alkohol igen. Förstår inte heller att vi är nöjda ändå. När man inte tycker synd om sej själv för det så går det utmärkt. I början då jag inte drack och kände mej tvungen att förklara sa jag att det blivit för mycket eller nåt sånt. Då fick man ibland höra att ”ett glas kan du väl ta”. Det är ju det som är problemet, att vi inte kan det.

Jag hade en lustig dröm inatt som jag tydligt kom ihåg då jag vaknade. Jag var ute med nån som tyckte att vi skulle ta en öl. Och då jag beställde frågade jag om dom hade alkoholfri öl. Ja i alla fall sån som inte var så stark, svarade killen i baren. ”Den får inte vara starkare än 0,5 procent” sa jag. Det tycker jag visar att även mitt undermedvetna är på det klara med att jag är nykterist, haha! Men jag håller med om att nykterhet är en färskvara som du säger, man får inte glömma det.

Du gjorde absolut rätt som sökte hjälp. Om socialen vill följa upp att dina barn mår bra så har de med sig i bedömningen att det var du själv som tog tag i dina alkoholproblem, det är positivt. Om man ska vara realist så brukar alkoholproblem eskalera, så om du inte gjort något nu så kanske en lärare eller annan förälder skulle göra en orosanmälan längre fram, om läget skulle förvärras, och det skulle vara mycket värre.. Vi får se alkoholberoende för vad det är, när man väl tappat kontrollen vet man inte hur det kommer sluta. Jag tror det finns många alkoholiserade föräldrar därute som älskar sina barn lika mycket som alla andra och aldrig kunde tänka sig att göra något som fick barnen att må dåligt, men så tog alkoholen över... Och då är det bra att socialen finns där. Se dem som ett skyddsnät som du själv troligtvis aldrig kommer behöva...

Idag är det 3 v sedan jag drack senast.. Inga mängder men då, just den kvällen, hade jag fått nog.. Det var länge sedan jag hade ett såhär långt uppehåll och det märks redan - både på utsidan men framför allt på insidan!

Jag fortsätter att läsa härinne dagligen, det ger mig ro..

Ikväll skålar jag i Loka Citron ❤

Oroa dig inte, dom har en skyldighet att anmäla en sådan sak. Den är rutin.
Sedan är det upp till socialen att antingen påbörja en utredning, eller att avsluta en ej påbörjad utredning.

Har dina barn det bra hos dig, behöver du inte oroa dig ett dugg!
Beroende på åldern på barnen kommer de även att prata med dom.

Det tar ett tag innan barnen och ens partner "vänjer" sig vid att man aldrig dricker något. 3- 4 månader tog det nog innan mina barn (12 och 15 år) började tro mig på fullt allvar att jag inte drack mer. Frugan frågade tom en gång runt månad 5 om jag hade druckit. Det var tydligen något med min blick.?

Så det är bara att ha lite tålamod, och inget att haka upp sig på.

Kram ?

Det där med tankarna "kring " alkohol är intressant. För min del så var det en sak som irriterade mig länge, när skulle alla tankar kring alkohol försvinna? Alltså inte sug och sånt, utan mer att jag trodde att en vacker dag så skulle man inte ägna en tanke som rör alkohol, glömma bort det här forumet osv. Men så en dag någon gång i månad 7 tror jag det var, så kom jag fram till att det spelar ingen som helst roll om jag tänker lite kring alkohol då och då. Har jag tänkt på alkohol i hela mitt tidigare liv, då i form av sug, planerande, oro och annat elände, så gör det absolut ingenting med de positiva tankarna som kommer då och då nu. Hur bra jag mår, hur glad jag är att slippa dricka, och lyckan över att jag till slut lyckade sluta. Dock märker jag att varken jag vill eller inte så blir tankarna helt naturligt färre och färre ju längre tiden går. Men att de ska försvinna helt tror jag inte, och vill inte heller för den delen.

Kram ?

Skönt med igenkänning! Ja du har helt rätt, att jag bara existerar är pinsamt nog, pappan fick sig oxå en utskällning för att han hade frågat om dom ville kolla på en film med honom, vi va Såå pinsamma och konstiga?
Men som du säger, ska inte ge honom den anledningen på riktigt!
Tack!?

När jag läste i en tråd om din sons kommentar så kände jag igen mig lite.
Min son hade övernattning där de skulle spela dataspel hela natten.
Han var 14/15 år.
Jag gick och lade mig ,men vaknade vid 03 och de var fortfarande igång.
Då gick jag upp och sa att nu fick det räcka och att de skulle sova.
Vilken utskällning jag fick dagen efter av min son. Jag var ju jättepinsam.
Så din son gillade nog inte tillsägelsen och gav tillbaka med en kommentar han visste skulle såra.
Men jag tycker du skall ta ifrån honom möjligheten att använda den kommentaren igen.
Lägg ner alkoholen?
Kram⚘

Jag vill verkligen gå på ett aa möte och håller på att ladda inför detta, då jag är så rädd för att möta nån som känner igen mig. Skam såklart. Tror oxå på att jag behöver bli mer trygg i min nykterhet innan jag pratar med barnen om det.
Tack för att du svarade!
Kram.

Jo. Vinsuget är svagare.
Och jag har inga problem med att hantera det.
Bara irriterande att det fortfarande kommer efter en dag på jobbet.
Det är ju 85 dagar nu, så jag tycker jag tränat färdigt på detta nu.
Loggar suget som en 1:a här på AH.
Jag skulle vilja skaffa mig en 40 årig älskare??
Kram⚘

Oj det låter märkligt, en beroendemottagning ska ju ta hand och hjälpa dig. Du får väl ett besök inbokad och sen samtal. Jag har aldrig hört talas om att sociala tar ens barn för att man har alkoholproblem. Jag tror inte du ska oroa dig så mycket, för att omhänderta barn krävs grav vanvård och det låter det inte som du har alls. Kram

Skriv i samma tråd hela tiden så blir det lättare att följa dig @hjälpmigsnälla ❤️

Jag har precis svarat dig i den andra tråden.

Kram ?

Det är en rutin för att värna om barnen att fråga om dem och det borde kanske ha förklarats för dig. Att du tar tag i ditt drickande stärker dig i föräldrarskapet både för hur du tänker om dig själv och för de som arbetar med behandling tänker jag. Sen kan ju, i förlängningen, barn behöva egna forum där de kan prata om hur en förälder eller anhörigs drickande påverkat dem. Många barn lägger skulden på sig själva eller känner sig ensamma i sin situation och därför finns det i många städer gruppverksamheter som de kan delta i. Alkoholism kallas ofta en familjesjukdom för att alla i familjen påverkar varandra. Jag hoppas du kan fokusera på det storartade i att du söker hjälp och sedan ta allt annat som kan följa när det är tid för det.
Skickar stora styrkekramar och grattis till ditt beslut. Vi hjälper varandra här

Det är bra att soc ställer frågor, så att de får se att dina barn har det bra. Jobbigt för dig förstås, men med tanke på mediala fall på senare tid som ”Lilla hjärtat” så är soc nog extra på tå nu.

Du tar ansvar för det här nu! Du har kontaktat beroendevården för att få hjälp att sluta dricka. Du skriver här på forumet för att få extra pepp och stöd. Du kommer att fixa detta! Att vara all-in är vanligt för alkisar, och det är en egenskap du ska använda nu också. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” hittar du en massa tips på böcker, poddar, Youtube-klipp om alkoholberoende. Det gäller att mata skallen med fakta!

Och soc tar inte barnen ifrån dig om de har det bra ❤️

Kram ?

Efter fem års drickande, inser jag att jag är alkoholist. Jag har kontaktat en beroendemottagning och känner att jag är så himla peppad! Jag vill sluta dricka, ser inga fördelar med att dricka alls. Det här kommer att gå bra! Jag har druckit så mycket och så länge att jag vände mig till en beroendemottagning för att jag helt enkelt är rädd för delirium. Men - idag när de ringde så ställde hon massor av frågor om barn och så. Jag blev tokrädd! Jo - jag har barn, 3 st. Men jag har ett ordnat liv. Bra jobb. Barnen mår bra. Jag bor i ett hus som jag äger och tar hand om helt själv. Jag har en ordnad ekonomi och dricker när barnen inte ser.

Vad händer nu? Görs en anmälan automatiskt? Hur dum var jag inte då som kontaktade en mottagning och inte klarade av detta på egen hand? Jag frågade lite fint under samtalet och hon jag pratade med refererade till "Lilla hjärtat" och "om polisen hittar dig på stan" eller "om du tar med dig barnen på restaurang och blir jättefull". Men så är det ju inte alls?! Hjälp! :(

#jessi75
Mitt råd till alla som har ett problematiskt förhållande till A är att ta hjälp, på nåt sätt. Hur problematiskt just du har det vet bara du. Till AA är alla välkomna som har en önskan att sluta dricka.

När jag gick till AA hade jag fortfarande en förhoppning om att kunna dricka mindre, inte sluta helt. Det var ett alldeles för stort steg. Jag trodde också att om jag fick hjälp att vara nykter en hel månad så hade jag bevisat för mig själv att jag inte var beroende. Jag vet nu att det var helt fel tänkt. Men det gjorde inget. Jag lyssnade och lärde mig allteftersom. Sen drack jag mer och mer sällan men insåg till slut att jag bara blev sjukare för var gång. Till slut ville jag inte leva så längre.

Nu kan jag nästan inte fatta hur jag, som haft vinet som stöd/tröst/befriare hela livet, väljer att vara nykter. Jag kan! Det går bra! Jag mår bra! Inte alltid men då vet jag att om jag skulle dricka igen så kommer jag må sämre, mycket sämre.

Att prata med mina barn och gjort en s k "gottgörelse" har jag ju gjort nu, efter 8 månaders nykterhet och som ett led i 12-stegs arbetet. Det är inte förrän nu jag varit redo för det. En gottgörelse handlar främst om att lyssna på deras upplevelse av vårt drickande, utan att avbryta, kommentera, förklara, skylla ifrån sig. Det kräver någon slags stabilitet i sin egen nykterhet för att kunna ta emot.

Ju längre tids nykterhet, ju mer tillfrisknande i hjärnan. I ditt sätt att tänka, resonera, förstå. Jag tycker AA är ett ovärderligt stöd för där träffar jag så många andra som hjälper, stöttar, delar med sig utav sig själva. Nu vill jag inte längre vara den person jag var när jag drack. Aldrig mer. Det räcker nu. ?

och säger hej??

Hoppas allt är bra?

Jag har faktiskt lite sol idag☀️Hoppas att du också kan få njuta lite av denna, för tillfället sällsynta upplevelse?

Kram⚓️

är väl ok??

Startade dagen med en sväng till gymet och sen har jag faktiskt tagit med hunden på vanliga 4-kmrundan för första gången på länge. Det gick bra, men nu är han trött?

Pysslat runt här hemma innan jobb ikväll. Känns riktigt bra att jobba. Försöker undvika frågor om skilsmässan med de flesta. Orkar inte riktigt prata om det där ännu. Räcker med att jag pratar med terapeuten.

@Kaye, har inte vinsuget efter jobbet lagt sig något alls? För mig kommer det mer som en vana. Inget sug. Tänkte idag att på slutet när jag drack vin tyckte jag inte ens att det var gott?Det var väl en anledning till att jag gick över till vodka?

@Andrahalvlek, skönt att tankarna på alkohol försvunnit i samband med stress. Håller tummarna för att tankarna på alkohol kommer att försvinna för mig också. För idag är det bara tankar, inget sug. Vanetänkande.

En av mina nygamla kollegor tyckte att jag skall skaffa mig en toyboy?Jag bara skrattade för att dejta eller bara släppa in någon i mitt liv är SÅ långt borta att det inte finns. Jag vill leva mitt liv utan påverkan från någon just nu. Självklart kan det ändras, men jag vill bara vara ensam nu och för en bra tid framöver.

Vemodigheten finns med mig även idag, men det är faktiskt ok för det är bara en känsla och den kommer att gå över?

This too shall pass?

Kram⚓️

De ringde från mottagningen jag vänt mig till - och jag bara känner en sån panik för att de ska ta mina barn... :( Mina barn far inte illa. De har ett stabilt och fint liv. Jag dricker ju när de inte är med eller ser. Fan fan fan. Vad har jag gjort?!?!?!? Jag skulle inte ha ringt dem känner jag nu. Jag borde klarat av detta själv. Har någon någon erfarenhet om detta med minderåriga barn? Snälla hjälp. Hon tog upp fall som "Lilla hjärtat" eller "om polisen hittar dig på stan", men så är det ju inte. Men vart går gränsen liksom? Hjälp!

Detta låter ju väldigt positivt. Jag hinner inte skriva mycket just nu, jag har en liten paus i arbetet bara. Det är bra att inte googla för mycket, för man hittar mycket skräckscenarion där. Det jag kan lugna dig med är att det i de allra flesta fall när man upptäcker avvikelser i leverprover är i ett sådan skede att man kan vända på det. Men det gäller bara att vända på det och det är dit du är på väg. Visst, det finns aldrig någon garanti. Jag hade själv mycket ångest ett tag men har nu efter utredning fått att jag inte har några oreversibla leverskador. Fettlever kan man ju bli av med om man lever nyttigare och undviker alkohol. Då går även provresultaten tillbaka till det normala.

Men fokusera först på att sluta nu. Just delirium tremens kan ju vara lurigt som sagt. Var uppmärksam på signaler.

Detta fixar du!

Höll mig borta från google och datorer (förutom jobbsaker) igår. Får ren och skär panik när jag googlar på diverse saker och tänker att jag kommer dö knall fall...

Igår hade jag mitt möte med min mag-doktor. Hon nämnde inte mina leverprover speciellt mkt sa bara att "de var lätt förhöjda" men mitt CRP var högt. Jag ska tillbaka om 4 veckor och lämna nya prover. Jag tog tjuren vid hornen och berättade. Jag sa att jag dricker alldeles för mycket alkohol osv, jag skrädde inte orden, och då sa hon att hon skulle ta utökade leverprover osv. Det höjda CRP-värdet kan ha med inflammation i min mage att göra eller att jag eller någon i min familj är förkyld osv. Innan min mag-doktor ringde ringde jag också min vårdcentral och sa att jag inte visste var jag skulle vända mig - berättade att jag tyckte att detta var ett jobbigt samtal - men att jag behövde hjälp med att sluta dricka så vansinniga mängder alkohol. Läkaren var världens bästa - han sa att detta är ett vanligt problem och sen så hänvisade han mig till en mottagning. Den mottagningen tog jag kontakt med via 1177.

Sent i går eftermiddag fick jag svar från beroendemottagningen - de hänvisade mig till en annan mottagning då de var specialiserade på "enklare fall" (tror mängden alkohol och hur längde jag överkonsumerat spelade roll). Jag kontaktade även den andra beroendemottagningen i går eftermiddag via 1177 men har inte fått svar därifrån ännu.

Jag berättade även detta för min mag-doktor - att jag tagit kontakt med beroendevården - och då sa hon att om jag inte kommit vidare i processen till nästa gång vi hörs så kan hon skriva en remiss. Så jag känner mig faktiskt lugn och ganska trygg i detta. Konstigt nog.

I förrgår, så drack jag inte en droppe för första gången på åratal. Kväll nummer två, i går kväll alltså, kände jag inga abstinensbesvär alls och jag fick nästa liksom övertala mig själv att dricka lite vin för att jag inte skulle få något delirimanfall och liksom braka ihop här hemma. Så jag drack 3 glas vin. Mycket mycket mindre än jag brukar. Tänker att det var tillräckligt för att inte hamna i svår abstinens. Hur jag gör idag vet jag inte. Antingen dricker jag ingenting (om jag vågar), eller så tre glas.

Varafrisk: Nej, jag kör inte bil onykter, har aldrig gjort. Är så väldigt nojig över det, det skulle aldrig falla mig in. Under de senaste åren har jag (på mitt initiativ) skilt mig men träffat en ny man. Vi är särbos men bor allt som oftast hos varandra. Han har inte samma riskbeteende som jag kring alkohol alls. Barnen bor hos mig varannan vecka och då häller jag liksom i mig alkoholen när de lagt sig. Jag skulle nog påstå att jag är högpresterande vad jag än företar mig. Inget görs liksom halvdant. Det kan vara en fördel hoppas jag när det gäller att ta tag i detta kanske? Jag är väl medveten om barnen, hur de mår osv. Jag har många kontakter med sjukvården för mitt ena barn som har ett ovanligt syndrom, och allt detta, vårdkontakter, skolkontakter osv är alltid min prioritet.

Andrahalvlek: Tack! Och ja - bollen är i rullning och det känns så skönt!

TappadIgen: Jag är så tacksam för dina svar, och att du faktiskt var den första som svara mig här inne :). Nu tog ju min mag-doktor bara två leverprov men hon sa att ett bara var lätt förhöjt och det andra normalt. Så jag vet inte. Hon sa att jag ska försöka trappa ner vilket jag ju också håller på med. Fler prover för levern tar hon nästa gång. Shit - nu blev jag så där skraj igen... Undrar vad de proven kommer att visa?! Tilläggas kan att jag för 2017 vägde 64 kilo. Nu väger jag 102. Så jag gått upp jättemycket i vikt minst sagt. Jag ska ner igen. Kanske inte till 64 för då var jag svårt sjuk och inneliggande för inflammation i magen men många kilon ska bort. Så är det bara. Och jag tror att om jag slutar hälla i mig vin så blir det mkt lättare att gå ner i vikt.

Jullan65: Jag har sökt hjälp men väntar på svar. Hoppas på svar inom några dagar för att veta hur jag ska gå vidare. Under tiden så försöker jag trappa ner själv. Jag hoppas hoppas hoppas detta kommer gå bra. :)

Helt ärligt så hade jag inte druckit en droppe, skulle inte ljuga om det, speciellt inte här inne, det skulle ju vara helt meningslöst..
däremot är det nog så att han inte riktigt är säker på mig än.
Jag vill ju gärna prata om det, men vet inte riktigt hur bara..

Du utstrålar energi och livsglädje i inläggen. Bra att du fokuserar på dig själv nu och är uppmärksam på vad som händer i dig när nykterhet råder. Något som jag själv ägnat mig mycket åt och som ger mig mycket.
Fortsätt på din härliga och svåra väg.
Kram