Senaste kommentarerna i forumet

Min teori är att till viss del är ångest över tidigare misstag en krok som beroendet slänger ut för att få dig att dricka igen... Så att man ska känna sig som en dålig person och att ingen kommer förlåta en, lika bra att ge upp. Men, så är det naturligtvis inte. När du känner dig mer stabil kan du be om ursäkt och förklara dig om det är något särskilt som gnager. Jag tror de allra flesta vill både förstå och förlåta någon som tar ansvar för sitt eget beteende. Sen tycker jag man kan anlägga ett större perspektiv, det är väldigt sällan en skada är irreparabel, du har skapat en andra chans åt dig själv, var stolt över det, och städa upp i oredan lite i taget, det är inte bråttom.

Fredag... Bara glädje!
Inget sug efter andra drycker än Fanta.

Ha en bra kväll allihopa!

Hurra för dig på din 100-dagarsdag! Dåliga vanor klarar vi oss utan - livet är bättre som nykter ?

Har din sömn blivit bättre förresten?

Kram ?

Här kommer en fredagskram och en digital näsduk för tår-torkning. Precis som Sisyfos skriver, du åstadkommer så mycket, du är en otrolig kämpe, du är i toppen på kämpar-klubben här på forumet.
Du är bra på att stötta andra och har kloka insikter. Hoppas du förstår och känner att vi är många som tror på dig- och som ser dig- om än lite knäppt såhär genom en telefon.
Bra med din terapi.
Bra med gråten.
Inget farligt har hänt, det är läkning som pågår.
Varmaste kramen till dig. ?

Gör en egen lista med 5 saker du vill göra.
Säg till dig själv "att nu börjar jag", gör en av sakerna och beröm dig själv!
Se inte "sakerna" som ett måste utan som en utmaning/möjlighet.
(Att besöka denna sida va en av mina saker.)
Jag tror att för varje sak man gör så ökar lite av självförtroendet...

Hej, jag äter oxå naltrexon. Jag upplever precis tvärtom, minskad aptit. Jag har tolkat det som att medicinen fungerar på mig, den säger liksom stopp vid för stort intag, då vill jag inte äta mer. De första 2-3 månaderna var jag dock extremt sugen på glass och åt det varje dag. Det kan vara så att du inte ätit naltrexon så länge och att hungern går över . Lycka till

Det var några dagar sedan du startade den här tråden, hur har det här utvecklat sig för dig? Ibland kan en behöva skriva flera gånger för att en tråd ska "ta fart". Skriv gärna mer och berätta om hur det går för dig!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ville hoppa in här och hälsa dig varmt välkommen till forumet, även om jag kan tyvärr inte bidra med några svar kring provsvar. Vet inte om du har kunnat få några tips i andra trådar, tryggast svar får du troligtvis av behandlande läkare. Det jag däremot blir nyfiken på är vad du mer har att vinna på tre alkoholfria veckor, förutom bättre testresultat? Skriv gärna mer och berätta om hur det går för dig. Ibland kan en behöva skriva flera gånger innan en tråd "tar fart", så att säga.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Check på den?Vill försöka gå på gymet iallafall tre gånger i veckan. Jag mår bra av det och hoppas att aptiten ökar. Har gått ner 17 kg sen i somras. I början var det med vilje, tänkte gå ner några kilo sådär, men sen i samband med separationen så försvann aptiten. Säkert pga stressen. Nu när det är lite lugnare hoppas jag att jag kan återfå lite aptit och en bra grej för mig brukar vara att träna.

Idag skall jag först ut med hunden. Nu kör vi 4-kmrundan igen och det går bra?Sen iväg och handla. Efter det fixa ögonfransarna och sen kommer en av svärdöttrarna förbi. Senare kommer två av sönerna indrällandes och ikväll blir det middag härhemma. Sen kommer jag att vara trött ?

Tänk vad mycket tid man får över när man inte dricker alkohol. För mig har det handlat om så mycket mer än bara momentet att dricka. Jag har planerat, handlat, planerat igen, smusslat. Ja, det har gått så in i helsike mycket tid och energi åt något som är helt onödigt för att kunna leva?

Suger i mig sista slurken av kaffet och sen bär det iväg ut?

Kram⚓️

Jag har druckit regelbundet större delen av mitt 58-åriga liv. Något som eskalerat de senaste åren då jag gått från en typisk helg och ledighetsdrickare till en vardagsdrickare. Under senaste året har det blivit alkohol i princip dagligen och har nästan alltid slutat med större mängder än vad det var tänkt.
Jag har under många år också förstått att jag har ett missbruk, då alkoholen ofta har ställt till problem för mig och jag många gånger mått dåligt av det. Har både försökt dra ner på min konsumtion och även försökt sluta helt åtskilliga gånger. Det har funkat ett tag men jag har alltid fallit tillbaka.
Men i somras hände något. Jag vaknade efter en blöt kväll, med ångest och mådde skit. Detta har hänt oräkneliga gånger förut, men denna gången kände jag en fast beslutsamhet i detta skulle vara sista gången. Det var på något sätt en övertygelse om att det var ”nu eller aldrig”. Jag började också läsa här, ringde alkoholhjälpen och började också skriva. För mig finns inte begreppet alkoholist och jag ser mig heller inte som sjuk. Däremot har det handlat om att förändra en livsavgörande dålig vana. Att släppa taget om alkohol!
Jag tar en dag i taget och det har jag nu gjort i 100 dagar. Det har inte varit en spikrak enkel väg, men jag har hela tiden varit fast beslutsam att inte dricka och jag mår nu bara bättre och bättre.
Så glad och tacksam.
Tack för allt stöd här inne alla hjältar. Ni är grymma!
Kör hårt, Livet är,fantastiskt om vi ger det en chans!

Du löser det! Denna gången är du ju fri från alkohol när du slutar med medicinen, det är en jäkla skillnad!

Tänker återigen på hur mycket mer självsäker jag är idag jämfört med för tre månader sen. Det är verkligen natt och dag. Jag har börjat hamna i insikten att allt får bli som det blir, jag tar det som det kommer. Det viktigaste är att jag är alkoholfri. Det är ganska lätt att vara det nu, känns inte som någon större uppoffring. Har inte varit bland riktigt berusade människor på flera månader nu, coronan är starkt bidragande till detta.

Alla mina tidigare planer för hösten är inställda. Jag kommer fokusera på att träna, äta, sova och kanske träffa några vänner och käka middag/spela brädspel. Återigen, vilken kontrast mot mitt tidigare liv.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Du bestämmer, Snusen, även om det inte alltid känns så, särskilt när du varit i en sån där karusell. Men fokusera nu på hur bra det faktiskt har gått de här månaderna. Du har ju lyckats med så mycket och du tog dig ur karusellen ganska snabbt ändå. Där vill du inte vara, tror jag.
Försök att se alla framsteg du faktiskt har gjort nu. Tänk vad mycket du faktiskt har åstadkommit och hunnit med.
Och försök att inte dricka bort de där känslorna du har just nu. Leta därinne i dig själv. Någonstans där finns din ryggrad, det som är du och den du faktiskt vill vara. Du har fått många törnar, men du har verkligen de här månaderna visat många bra sidor och egenskaper. Håll fast vid dem. Tala om för dig själv vad du har lyckats med och res dig upp. Jag tror att terapin är jättenyttig. Du behöver nog släppa ut dina känslor av övergivenhet. Jag tror att du klarar det. Bestäm sig för nåt du vill göra i helgen. Tala om för dig själv att du är jäkligt bra och gör dina roliga aktiviteter istället. Att dricka nu gör bara att du kommer att tala om för dig själv att ....
Håller tummarna för dig och jag vet att du klarar det!

Tror det här lyckats bli 3 nyktra veckor nu, haft fullt upp och tappat räkningen lite. Det kan nog vara ett bra tecken att jag haft annat att tänka på. Fredag idag och lite smådeppig känsla pga pandemin....allt känns lite hopplöst. MEN....jag försöker haka fast vid de positiva halmstrån som trots allt finns. Denna helg blir också nykter och just nu är jag okej med det. Undrar lite när bakslaget kommer, för det kommer att komma, förr eller senare. Men målet är nykter till 18 januari och det kommer jag att hålla!!! (Hoppas jag) Trevlig helg till er alla! Kämpa på och ge inte upp! Kram!

Trodde inte att jag skulle skriva ”dag38” när jag började här på forumet som nu även blivit mitt” happyland”. Det känns bra att dagarna går, lättare och lättare. Har varit i karantän pga (C19) utbrott på jobbet. Mår bra, inga symptom men testning imorgon.

Godnatt ???

Jag har oftare huvudvärk än jag inte har det. Möjligen blev det till och med lite värre de första nyktra månaderna. Men jag tror att det utgår från axlar och nacke egentligen. Går regelbundet på massage av den anledningen.

Kram ?

Testa att prata med Gud. Det fungerar för ganska många människor. Du kanske blir överraskad.

Jag tycker du ska gå till vårdcentralen och kolla upp den för säkerhets skull.
Det kan vara spänningshuvudvärk.
Om du stressar eller har svårt att slappna av.
Kram⚘

Vinäger, ditt inlägg värmer! Och, dina inlägg i din egna tråd stämmer så väl överens med mig på många sätt.

Det är så här att om jag kunde styra över alkoholen så hade jag velat ha alkoholen kvar i mitt liv på ett hanterbart vis. Men...grejen är den att jag kan inte hantera alkoholen...det har gått överstyr...nu för tiden händer det inte några större tokigheter...men min fysiska hälsa...och allt det där med ångest, med minnet osv...är inte kul. Ärligt talat så tror jag att det kommer att bli svårt att hantera det utan att det måste bli ett slut på det.

Men när jag inte klarar det här ...så känner jag mig SÅ misslyckad...inte bara för egen del utan det ger mig känslan att jag kan inte skriva här på forumet....och då tänker jag för mig själv...jag skriver igen när jag har varit nykter i ...ja låt oss säga...nykter i fyra eller varför inte fem dagar?? För då kan jag ju visa att jag klarar det här. Och som jag har skrivit tidigare ..om jag inte kan skriva här...var ska jag då skriva??

Jag tänker att ALLA som jobbar på systembolaget i min stad känner igen min...men tre av personalen vet...för jag har berättat. Idag frågade en av dessa tre hur det var...och jag svarade ...att jag tycker att det är tungt med den nya vågen av Covid-19...samt att det är riktigt svårt nu med mitt alkoholberoende. Jag vet att hon hejar på mig...vill att jag ska lyckas..

Har känt mig låg idag...för där jag bor är smittspridningen hög av Covid-19...och jag är riskzonspatient...pga högt blodtryck och övervikt...jag vet ärligt talat inte hur jag skulle klara av att bli smittad...och då kan ju varje klok person fatta...att man ska inte dricka..man ska äta hälsosamt...samt motionera...å det blir så ångestfyllt när jag inte gör detta ...

Vet inte om detta kommer att lyckas men jag har bett min man skjutsa mig till jobbet imorgon för att kunna hämta mig på eftermiddagen (han är ledig imorgon)...och kanske ta en promenad...min största önskan är att få sinnesro:)

Kram till er alla...ikväll är det SÅ tungt och tårarna rinner....hoppas morgondagen blir bättre:)

Nästan alla här på forumet tycker jag vittnar om att känslorna blir mycket starkare när vi blivit nyktra. Vi dämpar inte längre alla känslor med alkohol så känslorna får mer fritt utrymme. Jag hade svåra problem med ilskna utbrott de första månaderna. Men jag blev också hjärtinnerligt glad och skrattade mer gott än jag knappt minns. Alla känslor i kubik liksom.

Ett tag hade jag en släng av enormt behov av att vara sanningssägare också. Nu när jag är ärlig med att jag inte dricker tyckte jag att jag skulle vara ärlig på alla områden.

Jag hade också enorma problem med nedstämdhet vissa veckor. Då tror jag att kroppen egentligen skrek efter vila. Behovet av vila och sova är enormt så att kroppen får läka. Pms blev värre också.

Men det lugnar ner sig. Håll ut!

Kram ?

Det låter skönt, Där vill jag också vara snart, längtar till det läget! Kanske var det som du sa innan, som att panikgrejen är en emotionell utrensning efter att kroppen rensat ut gifterna från alkoholen.... hoppas på att det är en tröskel jag kommer över!

Tack för ditt stöd och Pepp, Haha älskar också sillmackor, kom på att jag hade lax i kylen, det får det bli istället för godis ikväll :)

Jag har ljugit om mycket saker i mina dagar när jag valt alkohol och fel vanor... sagt saker som jag inte gjort eller undanhållit saker jag gjort.. jag vill glömma att jag gjort dessa saker, att jag varit en olojal människa. Men jag vet inte hur.. desto mer nykter jag blir desto hårdare klankar jag ner på mig att jag gjort detta förut. Jag vill ju inte erkänna alla fel jag gjort nu när jag inte behöver hjälp att upprepa dem, jag har ju liksom klarat mig igenom det ensam! Har ni några kloka råd som kan ge mig frid inombords att faktiskt förlåta mig.

Med vänlig hälsning en alldeles förstörd tjej som har ångest varje dag och ser faror överallt att fly ifrån, allra mest mig själv och tillbakablickar.

Alkoholen är nog ett sätt att skjuta upp den ångest man inte vill ta itu med idag till ett senare tillfälle. Det dumma med det är ju att man får betala så hög ränta.

Jag är inte heller sugen på alkohol längre. Men inte godis eller glass heller, så där upphör likheterna :) Min last är en knäckemacka med ägg och ansjovis, eller sill.

Jag trodde först att jag var ensam om att ha haft det så. Känns också skönt att det kunde hjälpa dig med! Jag hörde från andra att Attarax är sockerpiller. Mig gör det otroligt trött, och så känns det liksom avtrubbat. Men det gjorde att jag kunde jobba de dagarna i alla fall. Kanske tröttheten gjorde att jag inte var lika produktiv, men det var definitivt bättre än ångesten! Aldrig tagit någon liknande medicin innan. Hjärtklappning låter ju mindre trevligt dock :/

Men jag vet inte vad det är som gör att jag är så så mycket bättre idag. Nu fungerar jag ju som en människa! Just när det kommer till ångest är det som natt och dag i skillnad. Jag hoppas verkligen det mönstret följer dig också och att du inte har länge kvar av det heller.

Intressant det du säger, känner väldigt väl igen mig i att med alkohol, att det säkert har ”plattat ut mig” lite och att man kan skjuta problemet till imorgon eller på en annan sak. Typ: jag har ångest för X så jag går ut och super helgen igenom, när det är klart får jag istället ångest för allt dumt jag sa och gjorde på fyllan, för det är lättare än att ens tänka på X... Det är nog ett slags uppskjutande eller undvikande för mig när jag funderar på det...

Det positiva är att jag inte är sugen på att ta till alkohol längre, mer en påse godis eller glassburk!

Hur länge ska man ha huvudvärk? Snart varit nykter i 4 veckor men har fortfarande huvudvärk varje dag. Någon som känner igen sig?