Senaste kommentarerna i forumet

Startade dagen med en hundpromenad i solsken. Möter alltid ungefär samma människor på min morgonrunda. Det blir lite småprat om hundar, väder och vind. En av de jag brukar möta skall opereras för diskbråck i morgon och jag lovade att tänka på honom✊?Han blev så glad. Tänk att några få ord kan göra en annan människa så glad?

Sen blev det en runda till på eftermiddagen med dotter och hundar. Underbart att strosa i skogen, känna dofter och solens värme☀️

Känner en djup tacksamhet över att livet givit mig en andra chans ? Skall försöka förvalta den på det enda sätt jag kan. Fortsätta vara nykter!

Kram??

Läst ikapp lite i tråden. ? Känner verkligen igen mig i så mycket du skriver. Som t ex det att valet att inte dricka aldrig förut har existerat. Det har varit något självklart. För min del var det först för ett år sen jag ens tänkte tanken att JAG kanske inte borde dricka ALLS. Sen tog det ett år innan jag tog tag i det, efter några misslyckade försök att sätta upp regler osv.

Jag har lyssnat på både The alcohol experiment och (just nu) även på The naked mind av Annie Grace. Som du skriver ger hennes böcker så många insikter! Fakta som jag aldrig tidigare riktigt reflekterat över. Fakta som får mig att aldrig mer vilja utsätta min kropp för alkohol!

Hoppas du har en fin söndag! Heja dig! ❤

Exakt så känns det! Man får så mycket mer bonustid. Tid att faktiskt njuta av. ? Det är en fantastisk känsla att jag inte längre planerar mina helgaktiviteter utifrån om jag kommer vara bakis eller inte.

Idag tog jag en lång promenad och njöt av alla sinnesintryck. Det känns som om mina sinnen har blivit mer skärpta, eller så är det jag som är mer närvarande och fokuserar mer. Hur som helst är det något positivt!

Nu under helgen har jag däremot haft några mindre smickrande tankar. Negativa tankar om de i min närhet som dricker alkohol. Inte pga att de dricker på ett okontrollerat sätt (även om det finns några av dem med), utan snarare utifrån att jag inte förstår hur de kan förgifta sina kroppar. I min hjärna kommer jag på mig själv att jag sätter mig på ett par höga hästar och känner mig lite bättre än dem. Och det skäms jag sedan över. Det känns så elakt.

Men efter att ha legat i soffan en stund och funderat har jag kommit fram till att det troligtvis är en försvarsmekanism hos mig själv. Om jag "ser ner" på de som dricker alkohol är det ju lättare för mig att avstå. Så det är förhoppningsvis en fas jag kommer att komma förbi! Det tar ju en del energi också att gå runt och tänka på andras vanor, och det hjälper ju varken mig eller dem.

För självklart finns det fortfarande en liten önskan kvar att dricka även hos mig, även om den inte längre styr. Det är en vana jag har haft så länge och då är det inte konstigt att det tar tid för hjärnan att lära om och lära nytt.

Funderar då och då över denna strof ”den mätta dagen den är aldrig störst” från Karin Boye och som mina barn tror är uppfunnen av landslagstränaren i fotboll ’94.
Nåja.
Karin Boye var både ung och nog olycklig när hon skrev dessa rader, inte desto mindre har dikten fått genomslag genom generationer.
Men min dag får gärna vara mättad mot kvällen, jag tycker till och med- efter ”halva livet” som mitt barnbarn betecknar min ålder - att det finns något fint med det.
Jag vill Inte hungra jämt.
Jag vaknar ändå sugen på kaffe och förväntansfull på dagen.
Jag tror min hunger, knaprande och gnagande, varit en oro i hela mitt liv och som äntligen lugnat sig.

Allra mest och varje dag sållar jag mig till Kerstin Ekmans ”ensamma mäktar vi inte läkningen” och ”någon annan måste vilja den”.
För mig är någon annan både den kraft som finns när jag tror att kraft är slut. Det kan räcka med en smula av brödet som mättar hunger för att citera ännu en litterär gigant Astrid Lindgren.
Att slippa vara ensam är vad var och en här på forumet betyder och erbjuder.
Tack för att ni finns och fortsätter skriva och dela, ihop.
Jag är nykter idag.
Avslutar med Tove Janssons/ Mumins ord; ”Det tänker jag på i morgon, det får inte rum mer i mitt huvud just nu”.
Önskar er alla en fin söndag kväll, här ligger dimma över ängarna men mitt huvud är klart. Kram ?❤️

Jäklar vad jag höll PÅ i månader innan jag knöt på mig de där skorna och stack ut och sprang. Och så var det inte oväntat det jag behövde för att boosta humöret, utandningen eller vad det nu är som gör att jag känner att jag får börja om, ny kraft.
Hållit i rätt bra två månader men nu hade det gått för många dagar, tills igår då en piggelin person sprang förbi utanför fönstret- och triggade mig. Så himla skön tur i sen eftermiddag, lite dimma och vackra färger. Njut från start till mål, inte längre än 4 km men det tar bara 17 minuter att få upp endorfinerna och så snabbt springer jag inte ?
Utan snus försmäktar jag. Slutade röka för 20 år sen, men snuset- orkar inte ta tag i det.
Det har varit; alkoholen, vikten, sömnen. Nu funkar allt ovanstående ok. Bra nog.
Räcker för idag!
Önskar dig en fin söndag ?

Älskar också morgnarna, bättre än de flesta kvällarna!
Så kul att läsa att det går fortsatt bra för dig! Ha en fin dag! ?

Det är verkligen det bästa. Grattis till en månad och avverkad promenad! ?

Hej
Jag hör till de som ibland tar hjälp av sömntabletter, ibland av oro för att inte kunna somna, ibland av stress, ibland för att jag sovit ”för länge”, behöver tex gå upp senast 8 även på helgen för att kunna somna i tid.
Jag har dialog med min husläkare kring detta och jag vill tro att det är bättre med en halv sömntablett än stressen kring sömnen, eller för få timmar. Jag är helt medveten om att det inte är optimalt, men så som mitt liv är just nu är det svårt att reducera stressen mer än jag efter bästa förmåga gör.
Jag har även testat atarax som några nämner, vilket påverkar mig mer följande dag. Jag tar en halv imovane/zopiklon och har inte höjt dosen under senaste tio åren.
Jag tänker att det är individuellt och vill inte förespråka medicin i onödan men sömnproblem kan trigga olika andra saker som är långt mycket sämre än att ta en halv tablett till natten vid behov.
Boka en tid med din läkare och prata om saken! ?

Nu läste jag ditt inlägg. Känner igen mig tusen procent!! Att inte kunna sluta är så himla typiskt mig. Det är bara att inse att alkohol inte är för mig.

Idag börjar jag om!

precis som du, Inne P, att man måste hålla upp helt.
Skrev ett inlägg i min tråd i morse bla om detta. Lärt mig det den hårda vägen.
Man måste få sörja lite att man inte klarar av att njuta av ett glas rött till god mat, kan man sen acceptera att det är som det är så känns det lite lättare. För mig i alla fall.

Fortsätt kämpa mot alkohol???????
Kram?

Hej Fialotta!
Hur är det med dig? Hoppas du mår bra och har balans. Tror som Andra halvlek att man dels hittar på nya nyktra aktiviteter, och att man inser att man har kul även nykter fast andra dricker.

i det du skriver, Surkärring, om att ha en känsla av att något skaver och gnager. Kunde varit jag som skrev inlägget.
Kram?

Tack Andrahalvlek,
Är nu hemkommen efter min skogspromenad i höstrusket. Jag njöt verkligen av att känna vind och regnstänk i ansiktet samt att andas in den friska luften.
Ja, jag märker att mina tankar till alkoholen förändras ju längre tid det går. Läser mycket här på Alkoholhjälpen, i andra forum, artiklar om alkohol, beroende och psykiskt och fysisk mående. Har lärt mig massor och börjar förstå hur saker hänger ihop.

EDIT: Jag ska försöka att inte tänka så mycket på "vad som händer sedan". Utan ta en dag i taget.

Jag har druckit alkohol två gånger sedan den 1/8. Ena gången var det ett glas vin med en kompis. Jag blev stolt över att jag lyckades sluta i tid. Andra gången var igår. Det gick inte lika bra. Så nu är det dags igen. Min kropp protesterar verkligen, den säger att den inte mår bra av det så jag får acceptera att jag inte bara måste förändra mitt drickande - jag måste sluta helt. Jag trodde nånstans att jag bara behövde tänka om, att jag bara behövde hitta strategier för att undvika fyllan, men ändå njuta av ett glas rött till en råbiff. Det kan jag inte. Det gör mig mer sorgsen än vad jag trodde.

Klarar man att hålla sig till två glas vin nån kväll i veckan så har man ju heller inget man behöver dölja. En del verkar få det att funka, andra behöver vara helnyktra. Min idé var från början att jag skulle dricka måttligt efter mina tre nyktra månader, men under resans gång förändrades mitt tänk kring det och nu känner jag bara inte för att dricka. Och om jag nån gång blir sugen på ett glas (sällan numera) så är viljan att vakna utan att vara bakis ändå mycket starkare. Lycka till på din väg!

Stort grattis till första nyktra månaden! Tänk inte för mycket framåt nu, ditt tänk kommer att förändras allt eftersom. Njut av dina nyktra dagar! En i taget.

Kram ?

Har du provat att skaffa en hobby, kanske ett mål för att se det roliga i vardagen där alkoholen inte passar in?
Det där med din sambo måste du försöka ta tag i, vad är det som gör de dåligt och hur kan ni lösa det? Ibland är det tufft och man måste kämpa ihop men många gånger är det inte rätt heller.. nu ska jag inte leka psykolog eller som om att du inte redan visste det. Men ibland är det skönt att bara kunna prata av sig!
Du är redan på en bättre väg än din far, jag antar att han inte ville sluta eller såg problemet som du gör.. men de handlar inte heller om att bara vilja utan man måste göra något åt det! Jag tror att du kommer hitta din balans som ger dig en problemfri vardag, både med din rastlöshet och sambo.
Lycka till och skriv gärna här, det hjälper ❤️

I dag klappar jag mig på axeln igen. 1 månad utan alkohol.
Känner inte sug så ofta. Allt det positiva jag upplevt under dessa dagar gör att det är rätt lätt att avstå.
Men vad händer sen? Tack vare covid-19 har det varit glest med tillställningar som AW, restaurangbesök, middagsbjudningar mm.
AW kan jag lätt tacka nej till för jag tycker ändå att det blir för surrigt och stimmigt även om jag själv dricker. Brukade sällan vara med tidigare heller. Satt hellre hemma och drack mitt vin i lugn och ro.

Tur i oturen (oturen = covid-19) är ju att det ändå inte kommer bli några sammankomster på ett tag pga covid-19 så jag behöver ännu inte bekymra mig om detta i nuläget.

Har fortfarande tankar på att jag ska kunna dricka begränsat i framtiden. Alltså något/några glas vid någon helg. Har dock inte bråttom med att prova första glaset än, då jag för tillfället mår så bra.

Upprepar för mig själv "Då jag för tillfället mår så bra"

(Bra att belysa och upprepa positiva saker, då jag själv läser i min tråd)

Nu ska jag sätta på mig gummistövlar och regnkläder för en förmiddagspromenad.
Kram!

Vi får göra precis vad vi vill med våra liv, men det är en befrielse om det är vi själva som bestämmer och inte alkoholen eller något annat beroendeframkallande. Det frigör enormt mycket tid och energi.

Kram ?

Det är ju enkelt att testa om skavet är alkoholrelaterat. Ta tre månader utan alkohol. På den tiden hinner alkoholen gå ur kroppen och hjärnan och det naturliga belöningssystemet hinner komma igång. Försök att tänka på det som om du skulle testa om du är laktosintolerant genom att utesluta mejeriprodukter. Och bara en tanke, kan skavet bero på att du innerst inne är lite orolig att alkoholen kanske ändå har greppet kvar om dig?

Helt utvilad efter en sovmorgon till 09:30. Inte hänt på typ 8 år.

Ingen av oss drack en droppe alkohol på grabbkvällen igår.

Nu skiner solen och vi ska gå och köpa frallor. Satan vad underbara morgnarna är!

Just nu är jag nykter och nyfrälst... ja hör och häpna, sent ska syndaren vakna eller några andra väl valda citat. Var tvungen att stänga dörren helt en stund. Och det är jäkligt skönt.

Alkoholfixeringen tog mycket energi och det fick konsekvenser för andra. Höll på att dricka upp i smyg och ersätta under nästan hela sommaren. Många nyktra dagar så mitt sniittintag faller inom ramen för normalt, men nä, det går inte längre så jag har stängt helt sen någon månad. Räknar inte dagar nu heller.

Vet inte om jag hade slutat om det var bara jag som for illa, men jag skapade en osäkerhet omkring mig, eftersom jag plötsligt tappade omdömet och fortsatte att dricka trots att jag borde ha slutat. Lite Periodarbeteende.

Kanske öppnar jag dörren, men då bara vid speciella situationer. Har alltid varit mer beteendestörd än beroendestyrd så jag tror inte att jag behöver vara orolig för att ett glas nån gång i framtiden ska orsaka kaos. Haha, skrev beteendestörd däruppe istället för styrd och precis så har det varit... ett helt stört beteende.
Så det var en lättnad att stänga helt. Helt nödvändigt att bryta det destruktiva mönster som jag hade. Man blir ju lite sugen på att skriva dagar men då måste jag ju erkänna för mig själv att jag hade två tillfällen efter att jag slutade som jag drack ändå för att jag höll på med det där ersättandet av smygdruckna varor och då var jag åter därcich kompletteringsköpte, så sex veckor sen jag bestämde mig och fyra veckor sen jag drack idag. Väldigt, väldigt skönt är det!
Så just nu finns det ingen dialog om när, var, hur, inget som måste ersättas, inget behov helt enkelt.
Ha det bra alla ni därute.

Du har verkligen en jobbig situation och jag känner igen problematiken. Att parera andras känslor och mående. Att försöka skapa lugn i ett kaos. Du skriver att du har blivit väldigt ensam och då är det än svårare att få perspektiv och ta sig ut ur en ohållbar situation.
Men man kan ju ändå konstatera att det har gått mycket framåt sen du började skriva här. Att börja förstå och analysera situationerna man dricker i är ett steg i rätt riktning. Jag är fortfarande nykter. Då får man hantera andras känslor och stress på annat sätt. Jag har varit en sån som försöker se till att alla mår bra. Det är oerhört jobbigt. Det blir lite utrymme för ens egna känslor. Sen vet jag inte om lösningen är att fokusera på sig själv. Men att se mönstren hos sig själv är rätt nyttigt och svårt utan stöd.
Jag tror verkligen att du kommer att hitta en utväg , Nystart. Att röra sig är väldigt viktigt så jag hoppas du snart blir bätttre i benet. Varken alkohol eller stillasittande hjälper läkningen så du kanske kan hitta en träningsform som funkar.
Önskar dig ett stort lycka till!

De värmer❤️

Se klart, jag vet att jag inte behövde skriva men jag ville...kändes bra??

Jag har ju berättat för er hur min lördag började. Under em låg min dotter och jag samt vår hund Bella och vilade i min mans och min säng. Jag gick upp före min dotter. Helt plötsligt tyckte hon att Bella verkade konstig. Skakade med huvudet och när hon satte ner henne på golvet så bar inte benen henne. Jag försökte se om jag kunde locka m lite skinka men hon rörde sig inte ur fläcken. Fick tag på ett nummer t akuten på ett djursjukhus. Veterinären ville att vi skulle komma dit. Satte oss i bilen även dottern var med. Körde t en stad åtta mil bort. När vi kom dit hade Bella blivit piggare och när hon kom in t veterinären var hon som vanligt. Veterinären trodde att det kunde varit en liten propp. Det var SÅ skönt att hon var bra igen??
Det blev ett besök på MAX och vid 19.30-tiden var vi hemma igen.

Nu är dottern ute igen men jag hoppas att det blir en lugnare kväll och natt för henne och därmed även för oss.

Är stolt över mig själv att jag är nykter idag och somnar nykter??

Kram och Godnatt ❤️