Senaste kommentarerna i forumet

Grattis Honungsblomman ??
Så fint det fortsätter! ???
Kram ???

Så härligt! ???
Du får fira med sju sorters kakor ?
Kram ???

Jag har följt dig genom din resa till och från och måste säga. Bra jobbat!
Det är spännande att följa och läsa hur tankar förändras genom resan till nykterhet och du har verkligen kämpat. Med din nykterhet, din familj, din sjukdom och känslorna för din vän. Tack för att du delat så generöst till oss andra.

Du ger oss hopp <3

Stor kram <3

Nöjdare än så kan man knappt bli ☺️. Kan förnimma känslan av att vakna upp dag två på konferens och inse att jag inte drack upp allt i minibaren i min ensamhet, tackade nej till efterfest på rummet med kollegorna och som lök på laxen minns allt jag sagt och när jag la mig. Lycka!

Jag firar 7 månader idag! ?

Herregud, hur gick det här till? ?
En Dag i Taget... ?

Just nu äter jag bara sömnmedicin som jag fick när jag blev utskriven från avgiftningen men har ingen som kan förnya receptet just nu man ska ju lämna prover överallt och jag vägrar behöva bevisa jag inte knarkar för kunna få hjälp. Så fixar de på annat sätt samma stesolid som jag kan ta de dagar ångesten blir för svår. Har nog fått alla diagnoser som finns men de har varit efter nån stressad akutläkare på psyk satt nån diagnos efter träffat mig in10 min. Men tror att om de utredde mig så skulle nog bara ptsd va den änna diagnos decskulle komma fram till

...på söndag by the way! ?

...inte en droppe, inte en längtan efter det ens. Känns som om jag är helt fri!!!! ?

Ja de där mötet gick ju ungefär så som jag förväntade mig. Själva mötet gick bra och så klart 1000 frågor. Från och med nu vägrar jag svara på fler frågor om mitt liv. Jo och för få till en utredning där el ens va tal om få medicin utskrivet överhuvudtaget så var de så klart lämna urin provvarje gång och de var sååååå generösa så de kunde tänka sig erbjuda blodprov i stället när jag sa blankt nej Å jag sa blankt nej till blodprov ochså.

Varför ska jag besöka ett ställe som utgår ifrån att jag missbrukar allt och är bara ute efter piller så jag kan fortsätta missbruka. Då köper jag väl hellre piller på stan el besöker någon läkare som inte bryr sig i fall folk missbrukar el inte och som inte dömer mig. Där tappar de ju en med en gång. Och jag undrade varför de inte kan tro mig när alla andra gör det? Plus min senaste kontakt på ett annat beroende ställe var de inte ens tal om urinprov när jag gick där däremot fick jag inte mediciner i mängder utan fick så de räckte till nästa vecka. Sa de kan jag underkasta mig men de är de ända. Fick ju så klart inget svar på den frågan varför de inte tror en och soc intygade att jag kör med öppna kort hur ska jag annars få rätt hjälp? Jag har ju sökt frivilligt. Å så börjar hon mötet med att här går man frivilligt och kör inga tvångsmetoder el tvingar folk till saker de inte vill för då blir de aldrig bra allt ska bygga på frivillighet. Öhh ok fast ställa krav på obligatoriska prov för en ens bli tilltänkt få hjälp vart tog frivilligheten vägen där?

De får mig alltid känna mig som nån jävla pundare som bara jagar droger och som inte vill ha hjälp. Men hon skulle fråga läkaren om hen kunde tänka sig kringåmreglerna så jag kan få hämta medicin varje vecka utan lämna prov men de lär ju inte ske att läkaren går med på. Varför skulle hen helt plötsligt frångå sin krav för min skull, jag är ju inte drottningen direkt :) Och skulle hon göra det då ska jag fan ha skriftligt på det :) så nej jag får fixa medicin nån annanstans ska snart till Polen de är ju lite mer liberala där. Säljer till och med melatonin receptfritt på apoteken.

Är de inte bättre folk får mediciner under ordnande former än man går till de som kanske inte bryr sig utan bara skriver ut, el köper online mm. De säger ju de vill stävja sånt men ändå är de ju oftast bara den utvägen man har. Då hade de ju kunnat skriva de i kallelsen dessa krav har vi, så vet man direkt än slösa med min tid. Sen frågade hon mig vad gör du om beroendegruppren kräver prover. Ja du då tackar jag för kaffet och går därifrån. Går inte tvinga mig till saker är omöjligt blir bara jag gör tvärt om istället :) Nej. Sista gången jag överhuvudtaget någon gång mer i mitt liv jag kommer be om hjälp inom psykiatrin. Tar hellre livet av mig om de är ända alternativet

Så fint beskrivet ❤️

Min här-och-nu-närvaro är också så mycket bättre. Jag glider in i sammanhang, och ut lika enkelt. Utan dåligt samvete. Lite mer chill.

Kram ?

Man ska alltid lyssna på sina föräldrar ❤️ Och jag tror att de har helt rätt.

Fortsätt att njuta av att dina sinnen är extra påkopplade i nykterheten, det är bästa här-och-nu-träningen ??

Kram ?

Så härligt att läsa ditt inlägg! Jag vågar inte tatuera mig (än...) men Counting my blessings står det skrivet med fin skrivstil över mitt liv utan alkoholen. Jag tänkte fortsätta så! Kram ?

Välkommen till gemenskapen här på forumet. Du är inte ensam om dina funderingar. Vi är väldigt många helt vanliga människor som tänker i samma banor. Alkolism är en sjukdom. Vi som inte blivit sjuka men känner symptom är fler än du tror. Bra att du tog steget och skrev ett inlägg.

Mitt liv är rätt så intensivt men jag är också rätt bra på att stänga av motorn och logga ut. Vara lååångt från jobb och stress på bara några minuter. Men fortfarande har jag ofta fullt upp, och har mycket att hinna med. Och det gör jag. Men HUR orkade jag mitt liv, när jag drack som mest? Det övergår förståndet. Jag minns så många trötta dagar, kvällar och inte minst morgnar. Släpade mig upp. Huvudvärkstablett och smink. Känna mig svullen och mosig.
Jobba hela dagen och hem och stressa ner med 2-4 glas. Inte varje dag, vill jag skriva. Men mot slutet var det varje dag. Och även om det var vatten till maten så var det 2 glas vid tvn. Eller ute med vänner.
Och ändå har jag presterat, iaf aldrig sjukskrivit mig. Som en soldat, kamma mig och stövlar på.

Den stora skillnaden är inte att jag gör så mycket mer idag, iaf inte när det kommer till jobb. Men jag har tid att vila, gräva, plantera, lyssna på ljudbok. Ringa mamma, höra på riktigt hur barnen har det. Inte stänga av, inget ”jag orkar faktiskt inte”. Jag orkar, det är vad jag gör.
Men inte med tusen säckar på ryggen. Jag orkar med ganska lätta steg. Ibland är allt skit med mitt jobb, konflikter och irriterande människor och konstiga beslut.
Men då kan jag stänga av. Som att det inte angår mig, inte känslomässigt.
Jag vet inte om detta kan kännas igen av andra men jag är fascinerad över hur jag liksom har ett skydd, en sköld mot sånt som inte är så himla viktigt, som att jag fått en förmåga att sortera, som en bonus-present. Så tacksam för det!
Nu straxt i stan och konferens imorgon. Kamma mig och stövlar på, men min inre soldat chillar.
Kram kämpar-klubben och tack för allt ni delar ?

jag går varje dag och är rädd för att någon ska vara arg på mig, för att något jag gjort på fyllan ska komma upp till ytan som jag förträngt eller döljt. Att jag då ska backa i min utveckling...att livet inte får vara bra utan de finns alltid motgångar emot mig! Jag är rädd och känner mig ensam i mina tankar... jag vill bara glömma tiden som varit och önskar jag kunde nollställa hela världen. Varför bryr jag mig så mycket om vad alla andra tycker och tänker om mig, varför tror jag att alla diskuterar mig vid matbordet och vill reda ut varje sekund av mina misstag om dem
Stämmer eller inte. Rykten.

Brukar tänka på det under mina morgonpromenader. Tacksamhet! Över att jag lever. Över mina barn. Över morgonen som doftar efter nattens dagg. Över min kära följeslagare, min hund (katten bor fortfarande hos maken?). Och över att jag vaknar och somnar nykter varje dag nu.

”Gratitude” blir min nästa tatuering. Tid bokad??

Min själ mår bra av nykterheten och det är det som håller mig kvar. För det är uppror bland känslorna och det kan vara svårt att hantera för mig utan att ta till alkohol.

Kroppen mår också bra utan alkohol. Jag orkar massor mer än tidigare och vågen visar minus 10 kg. Bonus?

Tittar lite på jobb, men det är ingen brådska?Måste rida ut min privata storm först och jag tror att det kan bli rätt segdraget det här.

Och jag har ju en till sak att vara tacksam för kom jag på?Min lilla röda bil som kom igår?Tog det ut till kyrkogården för att ”prata” lite med mina föräldrar. Fick tyvärr inga svar på mina frågor så jag tror att de menar att jag skall försöka luta mig tillbaka och ta det lugnt.

Så jag försöker att ta det lugnt?

Kram?

... i varför det braiga så småningom slår över och stannar där. Du vill inte dricka, skriver du i ditt första inlägg. För mig känns det nu så länge sedan jag drack att jag faktiskt har svårt att sätta mig in i längtan efter ångestdämpande med hjälp av alkoholen- som sedan ger MER ångest.
Finns inget bra med det. Men det är ett kämpande i början, ibland tror man att nykterheten är något man fått för sig.
Så ta fram dina topp tre värsta fylle- minnen och gnugga in dem lite extra. Så vill du inte fira varken tisdag eller födelsedag, är helt säker på det! Kram ?

Känner att jag behöver vara engagerad varje dag för att klara av detta. Inte alls för mycket svar om programmet mer ett klargörande. Ja jag kanske behöver en rådgivare. Men tänkte klara av fas 1 först dvs bli av med abstinensen avgiftningen innan jag börjar. Tacksam att detta forum finns och jag hoppas att det kommer hjälpa mig. Tänker att om jag går in varje dag är det större chans att jag klarar avser än att behålla mina tankar för mig själv. Det hjälper mig mycket att jag får svar i tråden att jag inte är ensam för i det verkliga livet offline känner jag mig väldigt ensam och det är jobbigt.

... att börja skriva, även om du läst här, så var det för mig också.
Jag känner igen väldigt mycket i det du skriver, främst att välja bort grejer pga tråkiga (inget vin) samt kunna gråta om min man glömt köpa ?
I helgen missade vi Systembolaget för tredje helgen i rad (knytis mm åtaganden). Så allt förändras. Till det bättre livet.
Du låter väldigt trygg och säker i ditt beslut. Då är mycket ”vunnet” men jobbiga dagar kommer förstås. Dock har jag aldrig varit med om någon så jobbig nykter dag, som bakis-dagarna. Vad bra att du är här! ?

Jag har läst här i forumet under de senaste månaderna och för två veckor sen tog jag beslutet att inte dricka alkohol. Jag är på 16e dagen nu och jag tänkte att det var dags att börja skriva lite här också. Min tanke är att uppdatera lite då och då hur det går och förhoppningsvis få och ge lite pepp på vägen. :)

Varför slutade jag? Jag har nog vetat i många år hur det ligger till, att jag faktiskt inte kan hantera alkoholen som andra kan. Innan jag slutade lyssnade jag på flera ljudböcker av nyktra alkoholister och det var först då det slog mig att de tankar jag har brottats med inte är normala. Det är inte normalt att oroa sig över om vinet ska räcka till mig och hålla stenkoll på hur mycket de andra egentligen tar. Det är inte normalt att ständigt sätta upp regler för sitt drickande och framför allt inte att alltid bryta dem (förr eller senare). Det är inte normalt att nästan bli gråtfärdig när jag inte får vin en kväll jag hade förväntat mig att få det (exempelvis att sambon glömde köpa med sig på väg hem). Alkoholen har helt enkelt haft en otroligt central plats i mitt liv, utan att jag egentligen insett det. Nu inser jag också att jag undermedvetet valt bort aktiviteter, eller sorterat dem som "tråkiga", utifrån att det inte serveras alkohol där.

Beslutet att sluta dricka alkohol har vuxit fram under det senaste året. Innan dess kunde jag absolut inte föreställa mig ett liv utan alkohol, så tråkigt jag tänkte att allt skulle bli då! Det var helt otänkbart. Jag har alltid firat framgång och glädje med alkohol, så jag förstod inte hur jag någonsin skulle kunna fira något om jag inte "fick" dricka alkohol. Hur som helst. För ett år sedan drack jag vid ett tillfälle alldeles för mycket. Det hade hänt förut, men den här gången hände det i ett sällskap jag tidigare svurit att jag INTE skulle bli för berusad tillsammans med. Skammen dagen efter, ångesten och den både kroppsliga och mentala tröttheten var enorm. Det tog minst en vecka innan jag började känna mig någorlunda återhämtad.

När jag vaknade upp lovade jag mig själv att aldrig mer dricka så att jag fick minnesluckor. Om jag återupprepade beteendet skulle jag ta till metoder för att kontrollera mitt drickande. I första skedet tänkte jag mig att jag skulle använda en app för att hålla koll på antal glas och promille.

Sedan gick det helt okej fram till i somras, jag drack men inte så pass mycket att jag hade några större minnesluckor. Då en dag hände det IGEN.

Sagt och gjort införde jag systemet med appen. Jag beslutade mig också för att OM jag misslyckades att kontrollera mitt drickande en gång till, då är det dags att sluta helt. Det gick bra till en början, men för 16 dagar sedan hände det på nytt. När jag vaknade den morgonen var jag säker på att jag aldrig mer vill må så igen. Aldrig mer ha bakisångest och minnesluckor. Slösa bort minst en hel dag på dåligt mående, ibland längre än så eftersom ångesten hänger kvar. Sedan den dagen har jag lovat mig själv varje morgon att den här dagen ska jag vara nykter, och hittills har jag hållit mitt ord.

Jag tänker att jag kommer använda den här tråden lite som en dagbok och skriva av mig både om hur det går och om andra tankar som dyker upp längs vägen.

Själv då?

Halloj!
Det går bra, hunnit träffa en ny och brutit för att nu börjat dejta den jag var gift med?
Alkoholmässigt funkar det bra!! tränar, sköter jobb osv.
Ja vem sa livet skulle vara enkelt ?

Hej,
Vad beror depression och meningslösheten på?

Det blir förhoppningsvis bättre!

Tack för ditt svar, Kennie!

Det känns som det är precis samma ångest som jag haft men som jag bedövat med alkohol, och som försvinner för stunden när jag druckit, men förändrar ingenting på djupet. Och som istället isolerat och skapat problem.

Frågan är när/om en befrielse helt från alkohol infinner sig. Helt klart är att livet måste fyllas med något bättre.

Föreningar är en bra idé och läsa på forumet.

Du är så engagerad här, klok idé att kopiera och klistra in såhär, då har du allt på samma ställe. Kreativt!
Just idag mår du inte bra och känner att det är svårt att fokusera. Inte alls konstigt och precis som Kennie här skriver kanske bara låta dig själv vila.

Du hade en fråga om programmet här ovanför, hoppas det är ok jag svarar här. Det finns inget tid som programmet "ska" göras på, vi brukar tänka ca 10 veckor eller ca 3 månader, om man jobbar med en övning per vecka. Samtidigt är det så himla olika och alla hittar sitt sätt. En del gör hela direkt med alla övningar som finns där, en del gör kanske någon övning sen använder loggen och registrerar sin konsumtion och en del går in gör lite då och då när det passar. En del använder det i ett år, andra en månad och allt däremellan.

Om du vill kan du be att en rådgivare följer dig i programmet så kan du ha någon att fråga saker lite mellan varven och få stöd av där, om du skulle märka efter en stund att du jobbar bättre på helt egen hand kan du då säga att du hellre vill det.

Nu fick du mer svar än du kanske ville ha om programmet, hoppas det på något vis ändå blev hjälpsamt.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet