Senaste kommentarerna i forumet

Men heja dig. Ge den där adjävulen på käften bara. En dag i taget.

FinaLisa...

Tack för din omtanke❤️

Tyvärr så tar hon medicinen så långt ifrån kontinuitet som möjligt?

Kram?

Varafrisk, jag lider med dig, så jobbigt det är!
Din dotter måste vara inne i en riktig manisk fas och hoppas verkligen att hon tar sin medicin och att den tar den värsta toppen. Hoppas att det ska plana ut snart och att hon lugnar ned sig.
Bra att hon har kolleger som ställer upp.
Var rädd om dig också!?
Kram ???

Idag är det fredag igen. Tyvärr var autopiloten på igen. Måste ju ha rödvin såååå gott till biff ( tkr jag ju inte alls egentligen). Men sen hände ngt, stod på mig och har inte druckit en droppe, jo förresten läsk. Vet att jag ej kommer att börja idag heller för det är för sent. Alltså dag 8 och jag ser framemot att vakna pigg imorgon.

Även jag är en emotionell tiggare. Vilket bra uttyck. Känns så tungt och svårt att vara nykter och tänka på allt tungt. Är rädd att inte klara det. I dag nästan trillade dit igen men tänkte vad som helst men inte alkohol. Köpte 4 redbull. Drack tre av dem och det tog mig över värsta suget idag. Fast det gör ju också nåt med hjärnan så jag vet inte. Någon annan som tacklat suget med redbull någon gång? Jag har gjort det ibland och ibland har det hjälpt att komma över suget.

Tack för ditt inlägg!

Du har precis fångat vad jag känner nu ....att det enda som ger mig ngn form av ögonblicksro är alkoholen även om jag vet att det är inte lösningen.

Jag har ju utvecklat ett starkt beroende...så allt är inte förknippat m min dotter även om det är en extrem oro nu?

Min man hämtade henne hos en kollega t henne.. skulle snabbt iväg och träna thaiboxning (så impulsivt) å nu ska hon iväg igen. Lyssnar inte på ngn! Arg som ett bi på mig!

Hur länge ska man orka som förälder??

Kram?

Läste i din tråd om din ångest.
Jag hade också stark ångest.
Och den försvann ganska snabbt, hur är det med din nu?
Är på dag 25 och jag känner fortfarande hur jag blir lugnare och mentalt starkare för varje dag.
Grattis till dina 13 dagar, och nu kämpar vi vidare ☺

Hej!
13 nyktra dagar nu! Det går faktiskt riktigt bra. Även om jag är sugen idag så är viljan att inte dricka starkare än suget. Så jag kommer inte falla dit igen den här helgen heller. Jag ska ge mig fan på att klara detta. Min sambo och hans vänner sitter just nu på en uteservering och dricker vin. Jag ska snart möta upp dem och ska ta någon alkoholfri drink, äta middag och sen gå hem. Hoppas ni har en fin helg allihopa!

Och jag instämmer här. Jag har också druckit på stress ...och alkoholen har för mig varit ett sätt att få kliva ur en stund...få en stunds absolution. Slippa krav - glida ur en liten stund.
Klipp till alltför många glas vin i alltför många år - och en stress ( och ett mörker) som började bli outhärdligt
Läs här - och skriv.
Du är inte ensam och det finns SÅ många vinster med att inte dricka ...även om alla inte kommer på direkten,

för välkomnande. Jag har följt dig och känner igen mig mycket i din historia. Vilken resa du gjort. Det är något att inspireras av!

Men om du vill det tillräckligt kommer du klara det, alla kan sluta dricka. Och tänk inte att du ska sluta för alltid, men under en bestämd period. Sen tar du med nykter hjärna beslut om hur du gör sen. Testa tänk på nykterheten som något härligt du ska testa. För det är faktiskt härligt när kroppen och hjärnan börjar må bra!

Håller med, tacksamhet och glädje över den frid jag känner utan alkohol.

En släkting till mig som missbrukat både det ena och det andra började få besvär för många år sedan med panikångest etc.
Han tog helt bort nikotin, koffein, alkohol och övriga droger under nästan ett års tid, då försvann i princip ångesten helt.
Självklart är det många faktorer som spelar roll men att befria kroppen ifrån en massa gifter bör ju vara den första åtgärden för alla som mår dåligt på något sätt.
Jag har själv generell ångest men den är rejält mycket bättre sedan jag ställde flaskan på hyllan, kanske mycket för att sömnen blivit så ofantligt mycket bättre.

Jag är också en sån som druckit pga stress och inte minst för att sova. Om du är less på alkohol tycker jag du ska testa en månad eller tre för att få lite ordning på tankarna.
Det låter kanske orimligt långt men med en dag i taget är det fullt möjligt. Då blir det också enklare att utvärdera, fördelar och ev nackdelar.
Jag kan med säkerhet säga att det tar lite tid att uppleva fördelarna med alkohol-frihet. Mellan måndag och lördag hinner inte kroppen och hjärnan med, det är många processer igång med ett ständigt intag.
Testa, är mitt bästa råd. Och skriv och läs här. Trevlig kväll!

Hej snusen.
Det stämmer att jag fått SSRI utskrivet. Och ja, jag går på regelbundna samtal. Jag fick inte med allt i mitt första inlägg. Försökte skriva så mycket som möjligt ganska komprimerat, men med följdfrågor från forumet kommer ju mer info som jag missat.
Jag är glad att jag "erkände" och vågade tala om för läkaren hur mycket jag dricker. Har tidigare ljugit och sagt att jag dricker mindre än jag verkligen gör.
Men om jag ska bli frisk (eller bättre åtminstone) så måste jag vara ärlig, annars kan ingen hjälpa mig.
Måste även vara ärlig mot mig själv, annars kan jag inte heller hjälpa mig.
Tack snusen för att du skrivit till mig.

Och är oändligt tacksam för det liv jag lever nu. Det har varit motgångar och svackor men dessa har jag hanterat utan alkoholen. Det har varit tufft men det är så oerhört värt det.

101 nyktra dagar, jag är stolt ???

Kära Varafrisk. Jag har följt din kamp under en tid. Jag (som så många här på forumet) känner till hur fruktansvärt det är att leva med barn som mår dåligt. Kombinationen av kärlek, ansvar och maktlöshet kan knäcka den starkaste.
Jag vet också hur lätt det är att ta till alkohol i denna situation.
När det var som värst för oss vågade jag inte ens tänka den tanken. Att avstå det som kändes som mitt enda sätt att få någon form av ögonblicksro fanns inte på kartan för mig.
Jag tycker du är fantastisk som ändå försöker hela tiden. Att du reflekterar. Och jag tror att detta gör att du faktiskt dricker mindre än vad du hade gjort annars, och att du kommer att ha nytta av processen den dag du bestämmer dig för att sluta dricka även under en längre tid. För jag är övertygad att den dagen kommer. Det gäller dock att hålla sig över vattenytan tills dess.

Det ringde på min mobil men jag hann inte ta samtalet innan det la på..."Inget uppringnings-ID" . Först finns det ingen indikation på att någon har pratat in ett meddelande men sedan ser jag att det finns ett. Det är min dotters läkare som har pratat in ett meddelande och min dotter har varit på vuxenpsykiatrin med sina kollegor. Läkare säger att hon ska ta en tablett per dag därefter säger han att hon ska inte utsättas för stimuli och så lite kontakter som möjligt. Det kändes bra att hon har varit där men sen blev jag både ledsen och arg. Jag har sagt till min dotter många gånger att ta medicin, vila och äta..vara hemma. Om psykiatrin inte kan omhänderta min dotter hur tänker man att jag ska kunna få henne vara hemma mot sin vilja?!?! Jag kan inte låsa inne henne!!
Hon ringde precis till mig och vi pratades vid...hon frågade om läkaren hade ringt och jag svarade vad han hade pratat in. Nu är hon hos en kollega och min man ska hämta henne därifrån. Jag hoppas nu att min dotter förstår allvaret..hur viktigt det är för henne att stanna hemma.

Kram:)

Har sovit ca 1,5 timma. Stekte falukorv och stuvade makaroner. Det var faktiskt evigheter sedan jag åt det..riktigt gott. Åt det mycket oftare när barnen var små. Ska ta en dusch och en promenad med vår hund Bella. Kanske blir jag piggare och lite gladare då för jag känner mig så ledsen. Tänker att det är alkoholskiten och all oro över min dotter som bara gör mig så oändligt trött och tröttheten gör mig ledsen. Frågade min man om vi kan handla tillsammans. Behöver komma ut men inte till systembolaget. Tänker att vi åker till ICA-affären för att köpa mat. Fredagsnöje:)

Vi ses igen!

Kram:)

Det betyder att du vill att vi skäller på dig lite ? Av omtanke förstås!

Köp Oddbird Spumante och ett gäng olika alkoholfria öl och njut av. Du mår så bra nu att du behöver inte alkohol för att toppa det!

Tvärtom är det nykterheten som gör de positiva känslorna så starka! Förstör inte det nu ??

Kram ?

Allt har gått väldigt bra för mig sista tiden.
Nu fredag och solen skiner på mig.
Jag har en kreativ, glad och givande dag på alla sätt och vis. Viktiga möten om min framtid som gick extremt bra och som jag givetvis hade lite fjärilar i magen över innan. Det är nästan alltid helt onödigt och meningslöst att ta ut oro i förskott har jag upptäckt.
Min terapi hos psykologen går bra och jag upplever mig växa innanför skalet så att säga.

Nu till det verkligt dumma, kritiska och förrädiska.
I kväll kräftskiva med min kära. Hon kommer dricka vin i måttliga mängder.
Jag vacklar i mina tankar, ska jag åka till bolaget och köpa en liten, pytteliten kasse till mig själv?
Svaret är så jävla självklart och uppenbart men just nu ser jag inte klart och i glädjens stund har det alltid varit som svårast för mig att avstå.
Fy fan alltså.

Varför ska det vara så svårt att "fly" på ett ogiftigt vis? Adrenalin hjälper inte just nu, hårt arbete inte heller då jag känner mig utarbetad och trött. Träning? Samma där, glad men ledbruten!
Skulle vilja ta på mig skidorna och köra ner för Hahnenkamm i högsta fart (På snö helst). Kanske det skulle hjälpa att lägga fokus på annat, skulle tro det?

Vart detta landar återstår att se.......

GP

Vad hände mellan att du skrev första gången och nu, idag?
Finns massor av bra tips redan i din tråd och även om jag inte förespråkar långtgående beslut utan en dag i taget. Så skulle jag öva på hur du önskar att livet skulle se ut. Om du inte dricker? Vad finns i andra vågskålen som går att lägga upp? Bestäm dig för att lägga ditt fokus där. Du har ett helt liv att vinna. ?

Det är grymt bra av dig att ha börjat skriva här hos oss likasinnade.
För att säga det själv så finns det väldigt mycket i dina berättelser som stämmer in på mig själv. För egen del har jag kraschat ett par gånger de senaste åren, rejält alltså. Nu är jag betydligt äldre än dig och mitt missbruk har varit mycket och länge.
Precis som du så fattar jag inte hur jag kunnat hålla ut och fortfarande prestera på högsta nivå i det mesta jag gjorde och fortfarande gör.
Min erfarenhet är ganska brutal och jag har emellanåt varit sjukt ärlig med min alkoholism. Jag har berättat för närmaste vänner, familj, arbete, husdjur, läkare och givetvis min psykolog!
Lättast av allt var ju att berätta för katten.
Skämt åsido har jag aldrig trott mig vara annat än beroende. Har aldrig förnekat.
Jag har en bakgrund med massor av stress och våld från min uppväxt och det bearbetar jag först nu nästan 50 år senare. Utan hjälp från proffs hade jag gått under och var nära att göra.
Det som är tragikomiskt är att de jag berättat och fortfarande berättar för har väldigt svårt att ta in det. Både min alkoholism och mina trauman. Det är precis som de har värsta filtret tjockfiltret mellan det de hör och måste bearbeta. De kan helt enkelt inte förstå eller kanske inte VILL förstå hur jag som tränar, orkar allt, presterar och är fräsch kan må så dåligt, och framför allt jag som är så grymt rolig och glad när jag är berusad, hur kan det vara ett problem?

Bakom fasaden brinner det självklart och att släcka bränderna i hörnen har varit mina tafatta försök att komma till avslut med detta. Det har varit som att släcka elden med napalm och till slut exploderar det.
När det exploderat riktigt så har jag varit tvungen att ta mig upp ur hålet för djupare hål går nästan inte gräva. Då har jag varit nykter 2 månader, 3 månader, 6 månader, allt slutar som vanligt att jag börjar igen då jag känner mig trygg och har "lyckats" eller att jobbiga känslor och tankar tränger sig på med full kraft.
Det blir alltid fel när jag börjar igen.
Ingen botten hos den här snubben inte.

Nu är jag inne på mitt 62 dygn utan fylla, nåväl, ett snedsprång har jag haft så 62-1 är ställningen på tavlan just nu.
Om jag kommer sluta helt är väldigt osäkert men jag har i alla fall kommit till insikt och ett vägskäl där jag helt enkelt inte vill ha det som förut, aldrig mer.

Jag har lyckats på egen hand men har tagit hjälp av Mr. Antabus ett fåtal gånger. Det är faktiskt effektivt, det blir "omöjligt" att dricka. Nu har jag en burk redo om jag skulle vackla och då tar jag förhoppningsvis min dos och vet att två veckor behöver passera innan man kan dricka igen. Det har passat mig och kanske det skulle ge dig en bra start att testa?

Jag följer dig och vet att du vill ha förändring. Du har vänt dig hit och det är en riktigt bra start. Fallgroparna är många när man har sjukdomen och det tillhör tillfrisknandet att ramla ner ibland. Målet är sällan utstakat i en rak bana. Även i störtlopp måste man ju svänga hårt och tvärt ibland, det gäller helt enkelt att undvika krascherna. Gör man det ändå så finns det alltid skyddsnät som fångar upp oss. Upp på benen igen och fortsätt mot målet.
Att det går utför i störtlopp vet jag men det illustrerar ganska bra det jag själv upplevt och att komma i mål efter en hissnande färd är helt enkelt magiskt skönt och fullt av goda endorfiner.

Även om jag fått klen eller märklig respons genom att vara öppen och berätta om mina egna problem så tror jag det är ovanligt att folk beter sig som de gjort i mitt fall (?)
För mig är det styrka att våga berätta och stå för hur man mår. Jag har faktiskt växt mentalt av det och tycker inte det är speciellt konstigt eller svårt att berätta längre. Att be om alkoholfritt när precis alla andra dricker med är jobbigt i början men blir till slut en skön grej helt enkelt.
Livet är sällan eller nästan aldrig så rosenrött och skimrande som det visas på Instagram och Facebook.
Att din familj skulle bli förtvivlad och förstörd av din berättelse kanske stämmer till en början men tror du inte det skulle hjälpa i längden när den första chocken lagt sig?

Hoppas det finns något i detta långa meddelande som ger dig något.
Ta hand om dig min vän.

GP

Två månader är stort! Du är på en plats du har längtat till. Wow vad vi kan åstadkomma genom en icke-handling, visst är det lite magiskt.
Önskar dig en fin helg och som Ah skriver finns ingen lag som säger att allt måste gå fort. Inte minst erfar vi det när vi slutar dricka. Kram!

Det ser ut som om du mår ungefär som jag gjorde för 8 månader sedan när jag beslöt mig för att sluta med alkoholen för gott. Jag hade fått nog helt enkelt.

Helt rätt att lägga av nu innan det blir ännu värre. Det gäller bara att lägga all kraft på att inte dricka en droppe och vara beredd på att det är skitjobbigt i ca 1 vecka. Ta det timme för timme först, sedan en halvdag i taget, och efter det dag för dag. Efter 1 vecka är det värsta över. Jag ångrar inte mitt beslut för en sekund och har inte druckit en droppe sedan dess. Det gäller bara att ge sig fan på att inte dricka, och ge sig fan på att man klarar det. Då går det.

Det här fixar du! ??