Senaste kommentarerna i forumet

Men jag är nykter!

Har kommit till vägs ände där jag är tvungen att fatta beslut hur jag skall gå vidare med mitt äktenskap. Ny sammandrabbning per telefon i veckan har lett till att jag hamnat här där jag är idag.

Hade ett långt samtal med en vän igår som kunde hjälpa mig att se på saker och ting ur ett annat perspektiv. Pratade även om alkoholen och det var skönt att lyfta på det locket för någon utomstående. Jag är vanligtvis ganska sluten av mig när det gäller personliga grejor. Det kanske lätt blir så när man bor i en mindre stad och blivit ”satt på kartan” några gånger tidigare, dock aldrig alkoholrelaterat?

Under de här nästan åtta (i morgon 8??)veckorna har jag jobbat mycket med mig själv och jag känner idag att jag börjar hitta tillbaka till den jag en gång varit. Jag har försökt att se mitt äktenskap utifrån. Om någon kom till mig och beskrev sitt äktenskap såsom mitt, vilket råd skulle jag då ge om hen bad mig om råd? Jag vet vad jag skulle säga, men svårare att ta steget själv.

Så gulle dig Se Klart, jag hänger fortfarande med, men för tillfället på en ganska knagglig väg?

Kram

Kloka och ihärdiga ?!!
??☘️☘️?

Jag är helt förkrossad över att jag börjat dricka igen, var nykter i ett halvår och det gick så bra. Nu dricker jag igen sen 1,5 år tillbaka, har väl lyckats hålla upp lite här och där men har också druckit dagar i streck. Det värsta är att all motivation att göra något försvinner. Både att vara med familjen och hitta på något med min man kommer på andra plats och jag vill verkligen inte ha det så. Min man dricker också mer när jag dricker och jag blir mer orolig för att jag drar med mig honom i eländet än att jag dricker själv. Han missbrukar dock inte, och kan hålla upp utan problem.
Jag har aldrig sagt till mina barn att jag är alkoholist, men de märker ju att jag dricker.
Vill bara komma ur detta igen då jag faktiskt älskade mitt nyktra liv.

Hur ska jag ge mig själv styrka att bli den hälsosamma, pigga kvinna jag var för åtta år sedan? Så svårt och jag vill bara ta en återställare just nu för att slippa tänka på detta. Har iaf bestämt mig för att börja skriva här igen, hoppas det ger mig någon form av styrka.

Ja, det blir rätt "blött" i helgen är jag övertygad om ... ?

Jag har vänner som talat med mig och är oroliga för hur jag har det, för det har hänt rätt märkliga och galna saker. Dessa saker har jag inte ens nämnt för honom... Jag är nog kraftigt medberoende och något håller mig kvar hos honom.
Skulle mina vänner vara i samma sits, skulle jag säga spring fort åt andra hållet. Själv är man kvar i denna berg och dalbana.

Jag förstår att jag inte kan leva hans liv, vill han inte sluta så gör han inte det.

Tack för dina ord. ?

Sedan i mars har jag druckit mera alkohol på kvällarna. Aldrig på dagen eller morgonen.
Oro för corona, mera ensamhet och många begränsningar.
Jag har bilden ganska klar för mig och jag vill ändra på det här. Orkar och vill inte ha det så här längre. Dåligt samvete på morgonen och kan inte njuta av dagen som jag egentligen vill vara rädd om och glädjas åt eftersom jag blir seg och trött.
Jag är en kvinna som lever ensam, ganska aktiv, ganska glad i vanliga fall, en grubblare ibland.
Jobbar oregelbundna tider så det har inte varit svårt att dricka alkohol på kvällar eftersom jag inte måste iväg morgonen efter.
Idag vaknade jag och hade en bestämd känsla av att jag vill återvända till ett liv med mindre eller ingen alkohol. Detta får bli någon form av bollande med andra, bollande med mig själv eller dagbok.

Stort stort Grattis ???

Fantastiskt, strongt??

Kramar❤️

Det gick ju bra ändå, tack alla för era tips och råd och peppningar och stöd samt tips på litteratur. Ska genast kolla upp det! Vilken kärlek jag känner här! ?

Gårdagen gick ändå bra! Jag slutar röka samtidigt och det suget större än alkoholen.

//Dag 2 - det kommer gå!

När jag läser dina inlägg...så ger du för mig en känsla av lugn...där det finns en tanke bakom varje mening, varje ord..vackert beskrivit??
Då känns det som om du är en person som hanterar livet bra..När jag läser dina inlägg ser jag en vacker mogen kvinna framför mig som dricker sitt kaffe i lugn och ro..påtar lite i trädgården ...där det finns både barn, barnbarn och mamma omkring dig...ganska rofyllt.

Jag själv har alltid bott i hus under min snart 58-åriga liv förutom under tolv år då min man och jag bodde på lägenhet. Eftersom jag är uppvuxen på gård är ”landet” för mig när man bor på gård inte i sommarhus. Det sitter liksom i min ryggmärg. Jag menar inte att det är fel att säga landet där man har sitt sommarhus utan mer berätta vilken betydelse olika ord kan ha pga av bakgrund. I mitt/hus har jag snart bott i 21 år. Har en väldigt lättskött trädgård för det ska inte kännas jobbigt m trädgård. Skulle gärna velat haft en lite mer ombonad trädgård men har inte haft rätta lusten, orken och alkoholen har tagit över. Nästa år skulle jag vilja skaffa mig ett litet växthus för i år har jag lyckats så mycket bättre m tomatplantorna än tidigare men de står på altanen.

Det låter även mysigt m barnbarn och jag skulle verkligen vilja få barnbarn. Tror dock inte på det. Min sons sambo har en tarmsjukdom med så många följdsjukdomar och väntar på en levertransplantation. Utan att veta tänker jag att de inte tänker på barn i nuläget. Min dotter har alltid sagt att hon inte vill ha barn. Det kan ju ändras men det är inget jag tror på. Mina barn är ju adopterade så lika lite självklart som det var att få biologiska barn är det för mig att få barnbarn. Ville bara skriva detta för vi (jag gjorde det iaf) tror att det är en självklarhet att få barn och barnbarn. Men tur att det finns alternativ och jag tänker att vi kan bli en stödfamilj för ett barn som behöver det.

Ha en fin torsdag?

...och regnet öser ner..
Men jag är glad ändå.
Läser gamla inlägg från förra året, när jag hade en annan tråd.
Tycker fortfarande att mina idéer om reality tv och alkohol borde göras verklighet av.
Om ni är nyfikna hittar ni dem i "dagbok från en nykter tant" en av mina tidigare trådar..

Sen kom jag på att det ju faktiskt gick ett program, celeb rehab eller vad det hette.
Så där föll det.
Nå imorgon är det fredag - tjoho - och det blir ännu en nykter dag att lägga till!
Ha det fint hörrni

Har märk att det finns olika faser att nyktra till. Dag: 1,3,5,10,30,60,90

Dag 1 är ganska lugn, då en är ständig påmind om att vara bakis.
Dag 3 är ångesten av att nyktra till är som värst.
Dag 5 försvinner alkhoholens rester ur kroppen och den psykiska beroende gör sig påmind, börjar må hyfsat bra och helgen är här och lockar att börja om med A.
Dag 10 så börjar sömnproblemen och den värsta ångesten lägga sig.
Dag 30 spåren av suget finns kvar. Sömn, stress i kroppen kommer i dager av att ens leverne har satt sina spår.
Dag 60 kroppen har börjat läka.
Dag 90 Äntligen börjar balansen sätta sig..

Sen börjar jag ofta om..

Idag visar min Nomo-app 200 nyktra dagar, tjoho! Utan app hade jag inte kunnat hålla räkningen på dagarna längre.

Men jag vet att det är 29 nyktra veckor på söndag och 7 nyktra månader den 9/9. Då ska jag putsa fönster ? Ett minst sagt annorlunda sätt att fira ?

I den här tråden kan ni läsa om mina första sex månader som nykter.

Under fliken ”Det andra livet” har jag startat en ny tråd som heter ”Andra halvlek har inletts”. Där kan ni läsa om mig från månad 6 och framåt. Välkommen att hälsa på i den tråden också!

Ett nytt tips kan jag ge i den här tråden. ”This Naked Mind” med min husgud Annie Grace finns även som podd. Över 300 avsnitt, på engelska. Jättebra frågeställningar, mycket vetenskap och erfarenhet. Min engelskaförståelse har blivit mycket bättre, som en bonus.

Kram ?

Du jobbar verkligen på jättebra med nykterheten!

Förstår att du har svårt att förlåta dig själv, men du har tagit ansvar här och nu och det är allra viktigast.

Gjort går inte att göra ogjort, och ogjort går inte att göra gjort. Här och nu kan vi göra rätt, och det är allra viktigast. Det andra bleknar så småningom, tror jag.

Av samma anledning finns det ingen anledning att tänka på eventuell glögg till julen. När du kommit till jul tänker du helt annorlunda än idag, låt tiden jobba för dig.

När jag precis hade slutat hade jag en enorm sorg över att inte kunna dricka i vissa sammanhang, tex glögg vid jul.

Redan efter 3-4 mån tänkte jag helt annorlunda. Förstod inte alls problemet. Precis som om det vore en mänsklig rättighet att dricka alkohol? Hallå! Många lever med MYCKET värre begränsningar i sina liv.

Nu efter snart sju månader är det inte ett bekymmer alls. Lägger istället min energi på att hitta andra alkoholfria alternativ än vatten och alkoholfri öl. Röd grapefrukt-drink är min senaste favorit ?

Så ta en dag i taget, tänk inte för långt framåt, och låt tiden göra halva jobbet.

Kram ?

Tack Kaveldun för att du skrev om sug! När jag läser många trådar förundras jag över att många som har varit nyktra fem, sex, sju månader inte beskriver ngt sug. Det är ju bara att gratulera men för mig låter det ibland för bra för att vara sant fast det kanske är så för dessa personer. I min värld tänker jag att har man haft ett beroende kan det ta tid innan suget släpper samt att det kan komma precis när som helst. För egen del dricker jag dels på känslor men även på vanor fast är ganska less på det.

Tycker om att läsa i din tråd. Du är verkligen duktig på att använda språket...orden.. vackert??

Ha en fin torsdag?

har ingen aning om hur stor/liten "uppklarningsprocenten" är hos AA ? Eftersom de allra flesta är helt anonyma och ingen har koll på hur många som går på möten så förstår jag inte hur man ska kunna kolla nykterheten hos deltagarna ? AA får heller inga bidrag utifrån utan är helt självförsörjande genom frivilliga bidrag från deltagarna så det går ju inte heller att kolla. Även för mig som gått på ett antal möten genom åren så är det stört omöjligt att säga hur många som klarar sig. Liksom här på forumet så är genomströmningen ibland stor, vissa tar återfall och skäms och återkommer inte, vissa känner sig stabila efter ett tag här och slutar skriva, andra tycker att de minsann inte behöver det här och försvinner, att kolla fortsatt nykterhet här på forumet är nog lika omöjligt.

Även vissa "vetenskapliga" undersökningar ska tas med en stor nypa salt då en del frågor läggs i mun av undersökaren, typ "Som man frågar får man svar", och det som många undersökare inte fattar är att vi alkisar är världsmästare i att manipulera svaren så de passar oss.

Det enda säkra jag sett är att fortsätter man att gå på AA och gör den genomgripande förändringen av sig själv som behövs så håller man återfallet borta. Men jag har inga siffror på det.

"AA kräver inga inträdes- eller medlemsavgifter. Vi är självförsörjande genom egna frivilliga bidrag. AA har ingen anknytning till någon religion, politisk organisation eller institution, ej heller till annan rörelse av något slag. Vi deltar inte i offentliga debatter och framträder varken som förespråkare för eller motståndare till något annat."

Du verkar se så klart på allt och jag älskade liknelsen med att man tillslut inte ser pricken i horisonten. Den bilden ska jag ha som målbild<3. Kram

Du borde ha ett standardsvar som är lite lagom dräpande. Typ ”Du dricker vad du vill, och jag dricker vad jag vill. Okej?”

Tröttsamt att folk inte bara kan sköta sitt eget. Tänk så här. Det är sitt eget drickande de har problem med när de stör sig på att du inte dricker. Problemet ligger hos dem egentligen.

Bra jobbat med nykterheten! Helt rätt taktik att mata hjärnan med nyktra fakta. ”This Naked Mind” finns som podd också! Över 300 avsnitt, tjoho!

Kram ?

för bra pepp! Modig känner jag mig inte, men faktiskt är jag inte alls sugen på alkohol just nu - mer motiverad att inte dricka och då är det ganska lätt att inte dricka. Jag har några situationer framför mig inom de närmaste veckorna med jobbet som kommer involvera alkohol som jag känner mig lite spänd inför. Men jag ska nog hitta på den bästa förklaringen som ändå är sann - för jag vill inte ljuga. Men en vit lögn känns ändå ok. Som att "jag har valt att inte dricka på tre månader för min hälsas skull - jag har börjat ett hälsoprogram som kräver mycket och jag vill inte förstöra det". Sen om jag väljer att fortsätta vara nykter (vilket jag innerligt hoppas) så säjer jag bara att jag mådde så bra av att inte dricka så jag fortsätter med det ett tag till. Och så blir det förhoppningsvis hela livet:). Vem vet. Jag kan bara hoppas! Ha en fin dag!

I så fall får jag också sug. Jag brukar tänka ”den här känslan brukar jag dricka vin på”. Men sen tänker jag direkt på Se klarts kloka ord ”men nu dricker jag inte längre så då måste jag göra något annat.”

Jag tror att tricket är att inte börja förhandla med alkoholdjävulen. Så fort dörren öppnar sig lite på glänt sparkar man igen dörren och låser.

Inte börja ”leka med tanken” utan säga ”nej, jag dricker inte” direkt. Behandla alkoholdjävulen lika konsekvent och bestämt som en obstinat treåring.

Nykterheten blottar grundorsaker hos oss alla. Men det är ingen panik med att lösa någonting. Först kan man umgås med tanken ett bra tag, sen tar man beslutet när det känns hundra procent rätt.

Kram ?

...den frågan brottas jag med på ett ganska konkret sätt nu.
Jobb - hur mkt ska jag arbeta? Ska jag fortsätta som tidigare i sju år till...eller ska jag låta andra spår ta mer plats?
Bostad - ska jag skaffa mig ett hus på landet ....och en liten övernattningslägenhet i stan,...är det så jag vill leva - även i november när det är kallt och regnigt?
Med nykterheten kommer en sorts ro men också en möjlighet att se lite längre än näsan räcker....
Samtidigt är man ( jag) lite oberäknelig ( fast på ett annat sätt än när jag drack)...lite nyvaken fortfarande. Tror man ska vänta med att fatta stora beslut tills nykterheten verkligen har landat. Kanske som ett sorgeår...fast det inte är en sorg ( men stundtals svårt och kämpigt) att sluta dricka.
Jag måste också flytta in här i min tråd igen...på tal om flyttande:-)
Läser i allas trådar och i alla nya trådar som spinner igång...
Behöver också lyfta ett problem som jag känner är en aning skamfyllt ( eftersom jag upplever att mina gamla vänner här inte verkar tampas med den problematiken).
Jag kan fortfarande drabbas av starkt sug. Senast häromdagen ..efter jobbet ( alltid då!) . Haft en hel del möten där jag suttit och lyssnat på olika problem...staplade på varandra. I mörka stunder kan jag känna mig som en sopstation ( och i de flesta stunder inte.....har många fantastiska medarbetare).
Men jag lämnade arbetet och tog bilen och körde ut på landet. Det var bedövande vackert....fälten, ängarna och träden.
Eftermiddagssolen...
Då fick jag - som en blixt från ovan - ett otroligt starkt sug. Fick hålla hårt i ratten för att inte stanna vid ett inbjudande värdshus som lockade med bord under pergola.
Tänkte att jag kunde stanna och dricka och sedan sova över på hotell....dagen efter skulle jag ändå jobba hemifrån. Ingen behövde se eller veta. Ingen väntar på mig hemma.
Jag upplevde hur hjärnan oerhört konkret kidnappades och kände mig som i trans på ngt sätt ....kunde inte släppa tanken.
Men så började jag betrakta allting utifrån - försökte tänka att ’detta är intressant’ ..vad händer? Borrade vidare i känslan.
Vad är det jag vill ..vad står suger för. Och i stunden blev det så tydligt att det står för en oerhört stark längtan att få slippa....att få kliva ur, lösas upp, glida ur. Att verklighetens konturer ska bli mjuka och att livet ska höja sig en liten bit över det faktiska - ansvar, brist på magi, trötthet...
Jag tog mig hem och somnade och vaknade oerhört tacksam över att jag inte drack. Och med mitt morgonkaffe och med öppet fönster fanns ju en glädje och ro även i den nyktra vardagen.
Men suget skrämmer mig. Det kommer mer sällan nu men det kommer och då är förnuftet ( som jag ändå tycker att jag har mkt av) en ganska svag riddare. Det är annat som krävs för att stå emot..eller i alla fall mer än förnuft..
Och kanske är suget också ett tecken på att jag behöver göra vissa val ...förändra livet en aning.
Ha en fin torsdag alla kämpande människor!

Bravo, var nöjd och glad, man ångrar aldrig en nykter kväll!!
Heja dig! ???

Kram ???

Heja dig du klarade det

Tog en frukt och en kopp te och såg ett avsnitt av en netflixserie med min man igår.
Hurra för mig!

Kunde igår klappa mig på axeln då jag nu fixat min första vita månad (någonsin tror jag). Men målet är tre vita månader (längre fram klarar jag inte att tänka just nu). Det har hittills gått längre än väntat, men jar har också jobbat med mina tankar mycket. Läser här varje dag, läser böcker (just nu ”Tänka klart”), kollar youtube om alkohol och lyssnar på ljudböcker och poddradio. Snart har jag bla lyssnat Igenom alla avsnitt av Alkispodden.
Jag känner mig fast besluten att köra på nyktert en månad till. Känner att jag mår bra, men fortfarande är det inte att avstå A som känns svårast. Nej, svårast är i sociala sammanhang där jag ”förväntas” att dricka. Inte att avstå A utan hur och vad jag ska säga. Oro för hur reaktionerna ska bli.
I går hade jag en diskussion med min fru som stöttar mig i detta, men kanske inte alltid riktigt förstår, eftersom hon själv aldrig haft någon problematik runt A.
Vi är bortbjudna till vänner i helgen där det kommer bli en situation med förmodande reaktioner när jag kommer tacka nej till A. Lär bli en del förundran över detta och förmodligen frågor (kanske även ”pikar”).
Min fru frågade om det kanske ändå inte vore lättare att ta lite grann. Typ bestämma sig för kanske en öl och ett glas vin och inget mer.
Nej sa jag, det känns faktiskt mycket jobbigare att ha en strategi där jag dricker lite än en strategi att inte dricka alls.
Jag tror alla här inne förstår ....

Dag 40 avklarad.

Skriver från mobil så blir "kort", men har egentligen jättemycket som jag behöver ventilera, vi får se :)

Idag var första gången på lång tid som jag sprang en längre runda och inte drack öl efteråt för att fira hur duktig jag varit. Har alltså inte tagit en löptur sen jag blev nykter. Slogs av vilken kondition jag hade! Orkade löpa hela rundan på bra tid. Känner mig sorgsen över hur varje positiv situation förut skulle toppas med alkohol, och känner mig smått förtvivlad över alla gånger jag drack ändå...

Men ikväll känns det bra efter löpturen! Och jag kommer få bra återhämtning i sömnen eftersom jag inte druckit. Imorgon kommer jag att vakna med träningsvärk utan bakfylla!

Varför var varje positiv hälsomässig aspekt tvungen att kontras med drickande? Eller har jag hållit på med en massa hälsotrams för att kompensera för drickandet? Men alla gånger som jag drack utan att göra något nyttigt då? Jag vet inte vad jag ska tänka om detta.

Hur ska man någonsin kunna förlåta sig själv? Det är en tanke jag trots allt vågar tänka idag istället för att som tidigare skjuta undan allt upptagen med bakfylleångest, allmän ångest som kom av att inte dricka och annat krångel över drickandet som skedde varje dag. Har inga svar idag, men jag vågar åtminstone tänka det. Och i framtiden kanske jag kan förlåta mig själv. Så här långt gläds jag åt att jag ändå brutit och förändrat min tillvaro.

Ett förlåt kan vänta.

Ett annat bekymmer är att det ibland poppar upp tankar om hur jag får för mig att börja vilja kompromissa med dryck till mat vid vissa tillfällen t ex glögg vid advent, annat vid jul, nyår, dryck som varit väldigt traditionsbunden, men i år bryts det.

Läser i många trådar om hur folk väljer akkoholfria alternativ. Det funkar inte för mig, väljer bort det helt, vill på ett vis inte veta av öl längre, eller vin. Usch den sura stanken av vin! Och alkoholfri snaps, vilket påfund. När jag nu är så glad över att äntligen ha kommit loss, varför skulle jag då vilja dricka något som påminner så starkt om det som inneburit så mycket lidande?

Ändå kan jag på något vis sakna att inte ha det i framtiden. Antar det är för att ens person är så sammanvuxen med spriten att det är separationsångest jag känner?

Därför tror jag att allt man utförde eller var med om som onykter måste göras om som nykter för att fullt ut reparera och programmera om hjärnan. Helt nya upplevelser tror jag också är bra. Situationer utan trygghet där man får förlita sig på sig själv och inte A. Det tror jag stärker långsiktigt och hjälper en att överkomma sådant som varit starkt präglat av A.

Kanske är det bara så att jag tänker på de stora kommande tillfällena för att de blir lite extra svåra? Just nu går det bra, och förhållandevis lätt. Det är kul att vara nykter, och jag mår bra av det! Men nästa stora hinder jag ser är advent, sen jul och nyår. Klarar man det får man ledigt fram till påska!

Som jag skrev, man behöver nog göra om det som nykter för att helt programmera om hjärnan. Eftersom glögg för mig är så förknippat med alkohol kommer jag skippa även alkoholfria glögg.

Jag har haft både bra och dåliga dagar de senaste, men har fått tillbaka lite kreativitet, lite bättre energi att göra saker, framförallt att slutföra saker har känts riktigt bra, det brukar annars ta emot.

Några punkter som faktiskt blivit bättre:
- Känner mig lite piggare
- bättre kondition
- bättre blodtryck och vilopuls
- viktnedgång
- ekonomiska framsteg
- positiva tankar t ex det är roligt att ta hand om sig själv igen, jag kan planera bättre och har börjat återfå hopp, framtidstro.

Önskar någon kunde sagt till mig på skarpen att sluta dricka för länge sedan men vet att det inte fungerar så.

Men jag gläds åt att det inte hann gå längre än vad det gjorde. Och även om jag fortfarande bär på en stor oro att mitt drickande gett livslånga konsekvenser för hälsan som jag inte fullt ut märkt av ännu vågar jag försiktigt blicka framåt.

Kram på er alla, och kämpa vidare.

Att personen tror sig vara mer förberedd och redo för ett uppehåll den 1:e september tolkar jag som att det ska bli ett sista farväl kommande helg? Jag kanske misstar mig. Tillnyktrar han emellanåt får han inga farliga abstinensbesvär, det går att sluta tvärt.

Sånt här avgör man inte från dag till annan, går inte sätta datum i framtid annat än som målsättning, avhållsamhet är något man växer in i, blir redo för. Sen kan det vara en jäkla kamp ändå med återfall framöver, men vill man inte sluta kommer man inte sluta. Så är det bara.

Som soffpotatis skriver, drivkraft och motivation måste komma från den som slutar att dricka, det är ingen roll du kan ta på dig.

Men det är förstås jättebra att du är engagerad, läser och vill stötta.

Tycker din situation är så beklaglig och jag är glad att jag aldrig försatt någon i ett liknande medberoende. Nära relation med en alkoholist är mer slitsamt än en nära relation med en cancersjuk :(

Vill han faktiskt sluta kommer han ge det en ärlig chans, men vägen framåt kommer vara skumpig och du behöver göra upp med dig själv hur länge till eller hur mycket mer du ska behöva utsättas.

Be han läsa denna tråd, skapa sig en profil och börja skriva på forumet.

Det här blev väldigt tufft, men skriver i välmening :(