Senaste kommentarerna i forumet

Och är oändligt tacksam för det liv jag lever nu. Det har varit motgångar och svackor men dessa har jag hanterat utan alkoholen. Det har varit tufft men det är så oerhört värt det.

101 nyktra dagar, jag är stolt ???

Kära Varafrisk. Jag har följt din kamp under en tid. Jag (som så många här på forumet) känner till hur fruktansvärt det är att leva med barn som mår dåligt. Kombinationen av kärlek, ansvar och maktlöshet kan knäcka den starkaste.
Jag vet också hur lätt det är att ta till alkohol i denna situation.
När det var som värst för oss vågade jag inte ens tänka den tanken. Att avstå det som kändes som mitt enda sätt att få någon form av ögonblicksro fanns inte på kartan för mig.
Jag tycker du är fantastisk som ändå försöker hela tiden. Att du reflekterar. Och jag tror att detta gör att du faktiskt dricker mindre än vad du hade gjort annars, och att du kommer att ha nytta av processen den dag du bestämmer dig för att sluta dricka även under en längre tid. För jag är övertygad att den dagen kommer. Det gäller dock att hålla sig över vattenytan tills dess.

Det ringde på min mobil men jag hann inte ta samtalet innan det la på..."Inget uppringnings-ID" . Först finns det ingen indikation på att någon har pratat in ett meddelande men sedan ser jag att det finns ett. Det är min dotters läkare som har pratat in ett meddelande och min dotter har varit på vuxenpsykiatrin med sina kollegor. Läkare säger att hon ska ta en tablett per dag därefter säger han att hon ska inte utsättas för stimuli och så lite kontakter som möjligt. Det kändes bra att hon har varit där men sen blev jag både ledsen och arg. Jag har sagt till min dotter många gånger att ta medicin, vila och äta..vara hemma. Om psykiatrin inte kan omhänderta min dotter hur tänker man att jag ska kunna få henne vara hemma mot sin vilja?!?! Jag kan inte låsa inne henne!!
Hon ringde precis till mig och vi pratades vid...hon frågade om läkaren hade ringt och jag svarade vad han hade pratat in. Nu är hon hos en kollega och min man ska hämta henne därifrån. Jag hoppas nu att min dotter förstår allvaret..hur viktigt det är för henne att stanna hemma.

Kram:)

Har sovit ca 1,5 timma. Stekte falukorv och stuvade makaroner. Det var faktiskt evigheter sedan jag åt det..riktigt gott. Åt det mycket oftare när barnen var små. Ska ta en dusch och en promenad med vår hund Bella. Kanske blir jag piggare och lite gladare då för jag känner mig så ledsen. Tänker att det är alkoholskiten och all oro över min dotter som bara gör mig så oändligt trött och tröttheten gör mig ledsen. Frågade min man om vi kan handla tillsammans. Behöver komma ut men inte till systembolaget. Tänker att vi åker till ICA-affären för att köpa mat. Fredagsnöje:)

Vi ses igen!

Kram:)

Det betyder att du vill att vi skäller på dig lite ? Av omtanke förstås!

Köp Oddbird Spumante och ett gäng olika alkoholfria öl och njut av. Du mår så bra nu att du behöver inte alkohol för att toppa det!

Tvärtom är det nykterheten som gör de positiva känslorna så starka! Förstör inte det nu ??

Kram ?

Allt har gått väldigt bra för mig sista tiden.
Nu fredag och solen skiner på mig.
Jag har en kreativ, glad och givande dag på alla sätt och vis. Viktiga möten om min framtid som gick extremt bra och som jag givetvis hade lite fjärilar i magen över innan. Det är nästan alltid helt onödigt och meningslöst att ta ut oro i förskott har jag upptäckt.
Min terapi hos psykologen går bra och jag upplever mig växa innanför skalet så att säga.

Nu till det verkligt dumma, kritiska och förrädiska.
I kväll kräftskiva med min kära. Hon kommer dricka vin i måttliga mängder.
Jag vacklar i mina tankar, ska jag åka till bolaget och köpa en liten, pytteliten kasse till mig själv?
Svaret är så jävla självklart och uppenbart men just nu ser jag inte klart och i glädjens stund har det alltid varit som svårast för mig att avstå.
Fy fan alltså.

Varför ska det vara så svårt att "fly" på ett ogiftigt vis? Adrenalin hjälper inte just nu, hårt arbete inte heller då jag känner mig utarbetad och trött. Träning? Samma där, glad men ledbruten!
Skulle vilja ta på mig skidorna och köra ner för Hahnenkamm i högsta fart (På snö helst). Kanske det skulle hjälpa att lägga fokus på annat, skulle tro det?

Vart detta landar återstår att se.......

GP

Vad hände mellan att du skrev första gången och nu, idag?
Finns massor av bra tips redan i din tråd och även om jag inte förespråkar långtgående beslut utan en dag i taget. Så skulle jag öva på hur du önskar att livet skulle se ut. Om du inte dricker? Vad finns i andra vågskålen som går att lägga upp? Bestäm dig för att lägga ditt fokus där. Du har ett helt liv att vinna. ?

Det är grymt bra av dig att ha börjat skriva här hos oss likasinnade.
För att säga det själv så finns det väldigt mycket i dina berättelser som stämmer in på mig själv. För egen del har jag kraschat ett par gånger de senaste åren, rejält alltså. Nu är jag betydligt äldre än dig och mitt missbruk har varit mycket och länge.
Precis som du så fattar jag inte hur jag kunnat hålla ut och fortfarande prestera på högsta nivå i det mesta jag gjorde och fortfarande gör.
Min erfarenhet är ganska brutal och jag har emellanåt varit sjukt ärlig med min alkoholism. Jag har berättat för närmaste vänner, familj, arbete, husdjur, läkare och givetvis min psykolog!
Lättast av allt var ju att berätta för katten.
Skämt åsido har jag aldrig trott mig vara annat än beroende. Har aldrig förnekat.
Jag har en bakgrund med massor av stress och våld från min uppväxt och det bearbetar jag först nu nästan 50 år senare. Utan hjälp från proffs hade jag gått under och var nära att göra.
Det som är tragikomiskt är att de jag berättat och fortfarande berättar för har väldigt svårt att ta in det. Både min alkoholism och mina trauman. Det är precis som de har värsta filtret tjockfiltret mellan det de hör och måste bearbeta. De kan helt enkelt inte förstå eller kanske inte VILL förstå hur jag som tränar, orkar allt, presterar och är fräsch kan må så dåligt, och framför allt jag som är så grymt rolig och glad när jag är berusad, hur kan det vara ett problem?

Bakom fasaden brinner det självklart och att släcka bränderna i hörnen har varit mina tafatta försök att komma till avslut med detta. Det har varit som att släcka elden med napalm och till slut exploderar det.
När det exploderat riktigt så har jag varit tvungen att ta mig upp ur hålet för djupare hål går nästan inte gräva. Då har jag varit nykter 2 månader, 3 månader, 6 månader, allt slutar som vanligt att jag börjar igen då jag känner mig trygg och har "lyckats" eller att jobbiga känslor och tankar tränger sig på med full kraft.
Det blir alltid fel när jag börjar igen.
Ingen botten hos den här snubben inte.

Nu är jag inne på mitt 62 dygn utan fylla, nåväl, ett snedsprång har jag haft så 62-1 är ställningen på tavlan just nu.
Om jag kommer sluta helt är väldigt osäkert men jag har i alla fall kommit till insikt och ett vägskäl där jag helt enkelt inte vill ha det som förut, aldrig mer.

Jag har lyckats på egen hand men har tagit hjälp av Mr. Antabus ett fåtal gånger. Det är faktiskt effektivt, det blir "omöjligt" att dricka. Nu har jag en burk redo om jag skulle vackla och då tar jag förhoppningsvis min dos och vet att två veckor behöver passera innan man kan dricka igen. Det har passat mig och kanske det skulle ge dig en bra start att testa?

Jag följer dig och vet att du vill ha förändring. Du har vänt dig hit och det är en riktigt bra start. Fallgroparna är många när man har sjukdomen och det tillhör tillfrisknandet att ramla ner ibland. Målet är sällan utstakat i en rak bana. Även i störtlopp måste man ju svänga hårt och tvärt ibland, det gäller helt enkelt att undvika krascherna. Gör man det ändå så finns det alltid skyddsnät som fångar upp oss. Upp på benen igen och fortsätt mot målet.
Att det går utför i störtlopp vet jag men det illustrerar ganska bra det jag själv upplevt och att komma i mål efter en hissnande färd är helt enkelt magiskt skönt och fullt av goda endorfiner.

Även om jag fått klen eller märklig respons genom att vara öppen och berätta om mina egna problem så tror jag det är ovanligt att folk beter sig som de gjort i mitt fall (?)
För mig är det styrka att våga berätta och stå för hur man mår. Jag har faktiskt växt mentalt av det och tycker inte det är speciellt konstigt eller svårt att berätta längre. Att be om alkoholfritt när precis alla andra dricker med är jobbigt i början men blir till slut en skön grej helt enkelt.
Livet är sällan eller nästan aldrig så rosenrött och skimrande som det visas på Instagram och Facebook.
Att din familj skulle bli förtvivlad och förstörd av din berättelse kanske stämmer till en början men tror du inte det skulle hjälpa i längden när den första chocken lagt sig?

Hoppas det finns något i detta långa meddelande som ger dig något.
Ta hand om dig min vän.

GP

Två månader är stort! Du är på en plats du har längtat till. Wow vad vi kan åstadkomma genom en icke-handling, visst är det lite magiskt.
Önskar dig en fin helg och som Ah skriver finns ingen lag som säger att allt måste gå fort. Inte minst erfar vi det när vi slutar dricka. Kram!

Det ser ut som om du mår ungefär som jag gjorde för 8 månader sedan när jag beslöt mig för att sluta med alkoholen för gott. Jag hade fått nog helt enkelt.

Helt rätt att lägga av nu innan det blir ännu värre. Det gäller bara att lägga all kraft på att inte dricka en droppe och vara beredd på att det är skitjobbigt i ca 1 vecka. Ta det timme för timme först, sedan en halvdag i taget, och efter det dag för dag. Efter 1 vecka är det värsta över. Jag ångrar inte mitt beslut för en sekund och har inte druckit en droppe sedan dess. Det gäller bara att ge sig fan på att inte dricka, och ge sig fan på att man klarar det. Då går det.

Det här fixar du! ??

Det låter som du har fått nog. Skriv och läs mycket här på forumet så ska vi peppa och stötta dig!

Välkommen hit!

Kram ?

Bakis igen, som vanligt. Jag klarar inte av att låta bli flaskan på kvällarna. Kanske någon enstaka kväll eller två, om jag är extra trött. Bakfyllan idag är riktigt vidrig. Känner mig alldeles tom inombords. Som ett tomt skal. Jag vill bara stanna hemma i sängen, ligga i fosterställning och tycka synd om mig själv. Men jag har ett jobb att sköta.

Det är så obeskrivligt segt att vara bland människor och upprätthålla ett gott humör när man mår så här pissigt. Jag dagdrömmer hela tiden om vem jag egentligen vill vara. Frisk, ren, nykter, glad och nöjd med livet. Jag vill laga hälsosam mat, vara ute i naturen, skaffa mig roliga fritidsintressen, göra något produktivt.

Istället är jag fast i det här satans ekorrhjulet, med en skadad hjärna som varenda dag hittar på nya dumma ursäkter att smita in på systemet igen. Det känns som jag kommer bryta ihop snart. Jag pallar verkligen inte den här skiten längre. Jag känner mig tom, deprimerad och ångestladdad. Jag känner mig inte ens som en människa längre. Jag vet knappt vad som är verkligt och inte längre, eftersom jag hela tiden har det här förbannade giftet i kroppen.

Jag kommer göra ett ärligt försök att sluta, eller åtminstone kraftigt börja trappa ned det här missbruket med start måndag. Så nu har jag gjort det officiellt också. Jag säger inte att det kommer gå, men jag kommer ge det ett tappert försök.

Jag är SÅ SJUKT TRÖTT på det här.

Ja, det år så skönt att hon är hemma!

Jag har precis skjutsat fram henne till stan där hon skulle träffa en kollega/arbetsledare. På psykakuten hade man sagt till min dotter att hon skulle ringa sin läkare idag. Jag känner att jag blir skogstokig när man tror att hon som hela tiden pendlar mellan högt och lågt ska kunna ta ansvar för att ringa läkaren. Just nu vill hon inte ha någon direkt hjälp av mig så jag håller lite låg profil men jag tror att hennes kollega kommer att hjälpa henne. Jag ringde ju till vuxenpsykiatrin i vår stad igår och sa att det behövs ett vårdintyg men tydligen måste läkaren göra en bedömning där man ser patienten för att någon ska tvingas att läggas in. Därefter pratade jag med mobila teamet inom vuxenpsykiatrin där kvinnan som jag pratade med sa att det krävs väldigt mycket för att någon ska tvångsomhändertas därmed bygger mycket på frivillighet. Och min dotter är ju i det skedet då det byggs upp relation med exempelvis personligt ombud men de har ju träffats endast en gång. Jag hoppas att hon är på väg att landa så hon inte drar iväg igen....för nu behöver det ske en förändring i positiv riktning.

Kram:)

Nu är det fredag och jag är inne på dag 2. Känner inget sug än så länge. Fast klockan är ju bara 11 iochförsig. Hoppas den bra känslan håller i sig.
Trevlig fredag till alla där ute som kämpar. ?

Hurra för dig på din 2 månaders-dag! Skönt att du har stöd av dina barn i det jobbiga.

Självklart ska du köpa ut maken ur lägenheten. Men du kanske ska låta honom landa i allt detta först lite. Allt behöver inte gå i 190 knyck. Tiden jobbar för dig ❤️

Kram ?

Fick du samtalskontakt ochså? För antar du fick ssri utskrivet. Dessa mediciner tar bara bort symptomen men inte orsaken till ens dåliga mående de måste man nästan alltid samtala om. Ångest, panikångest är egentligen ”bara” känslor man av någon anl bara tryckt undan och inte känt på och bearbetat. Då kommer de ut som ångest, depression, ont i kroppen, utmattning mm. Så de man måste göra är att ta fram ångesten, panikångesten ochförsöka komma bakom den och se vilka känslor de egentligen handlar om. Prata om dom och ev bearbetat saker som hänt då kommer ångest, panikångesten på sikt minska för till sist försvinna. Du skriver att du var utsatt för enorm stress och de utlös ångest mm. De är precis de jag menar du körde antagligen bara på, kanske svårt säga nej, mm och så kommer symtomen som ett brev på posten. Jag är ingen alkohol expert men vill man bli av med depression, ångest så kan de va bra att för en period låta bli helt. Då alkohol lätt genererar ångest speciellt för oss med ångest. Men testa, märker du att de inte funkar så kan du ju som de skriver tex testa att va nykter för en period behöver ju inte fatta livsavgörande beslut för all framtid utan de kan vara att ok testar en månad vit kollar hur de känns

Det rullar på, men känner mig låg och trött. Funderar inte så mycket över alkoholen men känner mig tråkig. Meh, liksom. Men såna dagar kan man ju också ha, och säkert fler, med hjälp av alkohol.
I helgen får vi besök, och alkoholen kommer finnas överallt. Måste hitta fokus inför detta.

Så skönt att dottern är hemma hos er. Nu måste det väl bli fart på sjukvården? Så att hon kommer igång med medicinen?

Kram ?

Mötet igår var mycket bra! Jag kände mig nöjd efteråt. Ska ses nästa torsdag igen. Att jag ändå drack alkohol igår var väldigt dumt?Men tänker inte analysera mer om det utan nu är det en ny dag!
Inte tänka bakåt, inte tänka på anledningar utan GÖRA!

Min man hämtade min dotter i Gbg igår. När de kom hem t vår stad mötte hennes kollegor upp och körde henne på psykakuten men hon blev inte inlagd. Är hemma h oss. Jag håller låg profil.

Vad jag vet är att jag ska endast åka och köpa blommor idag i en störtmysig affär som ligger utanför centrum därefter åka hem. Be min man handla mat. Jag behöver sova, sova och vila..vila. Och äta bra. Risken är större annars att jag dricker alkohol.

Tror på en bättre dag idag ..jag ska göra vad jag kan??

Kram?

Noterar att dessa ord finns med i många rubriker på trådar. Och det är ju en väldig del. Fredag idag. Tack så mycket! Men är man ny i nykterheten kan det kännas som oro. Så att ha en strategi för en syssla mellan jobbets slut och soffan är väl intjänad grej.
Själv städar och plockar jag undan dagligen efter att ha stängt ner datorn. Sen kan jag med lätthet sjunka ner i soffan numera och vila.
Nu är det några månader som gått och vanan är etablerad. Men som sagt, de första helgerna kände jag mig väldigt vilsen och längtade till måndag...
önskar er alla en fin fredag, själv har jag blockat min kalender för möten och ser fram emot att Komma IKAPP denna dag.
Jag är nykter idag och det känns som en present varje morgon. Tack!
????

Jag har varit på några stycken i olika städer..Det är en skön känsla tyckte jag när man väl satt sig, och fick lite kläm på hur det går till..Överallt var man välkommen..Var på ett ställe i en jättegammal kyrkolokal, där var stämningen mysig..Oavsett om man vill gå ofta eller sällan, så är mötet med människor med samma problematik bra..På flera ställen var det humor eller galghumor inblandat..?..I delningarna..Det är bra att testa, så ser man om det är något att fortsätta med..Rörmokarn, du verkar smart, logisk och insiktsfull..Goda egenskaper för att göra förändringar till det bättre..???

Nu har jag officiellt slutat räkna veckor. Nu kör jag månader??Den fjärde skall jag fira varje månad✨

Mår fantastiskt bra i kroppen. Gått ner åtta kilo av att avstå från alkohol och socker, äta lite nyttigare och att röra på mig. Orkade ju inte röra på mig när jag drack för jag var alltid trött. Nu tar jag mina morgonpromenader på en dryg halvmil och det är SÅ skönt! Att få gå ut innan stan har vaknat och se solen stiga upp över vattnet. Magiskt?

För övrigt knallar livet på. Mycket gråt vissa dagar. Andra dagar känns det ganska ok. Ene sonen kom och stannade hela dagen häromdan. Sen kom ena svärdottern förbi bara för att snacka bort en stund. Dottern kom förbi igår med en bunt tidningar, frukt, godis och läsk. Som tröst, för hon hörde vad det var för slags dag när vi pratade i telefon. När hon kom så började jag gråta igen. Jag känner en sån djup tacksamhet över mina ungar! Vet inte vart jag hade varit om jag inte haft dem.

Har annars tagit mig bort från allt vad sociala media heter. Orkar inte surfa runt och titta på alla så kallade lyckliga liv. De är så långt ifrån mig och min verklighet just nu. Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte.

Åh, Andrahalvlek vad jag skrattade när jag läste att du varit på väg att börja spela golf?Det gjorde nämligen jag i min förra relation?Konstigt att man inte ser vad som händer med en själv när man så tydligt ser vad som händer med andra.

Idag kommer maken förbi för att hämta katten som han tar med till landet. Gruvar mig lite (eller ganska mycket?) för att han skall komma för jag tänkte ta upp med honom att jag vill köpa ut honom ur lägenheten. Jag vill skapa mig min egen trygghet för oavsett hur det än blir vill jag ha min egen bas, mitt eget hem där jag bestämmer och som jag kan låsa dörren och bara öppna för den jag vill.

Men nu är det dags för hunden att få komma ut på en runda??

Kram?

Skönt att vakna nykter!
Välkommen Pocahontas! Kul att se dig här i min tråd.
Jag känner nu att varje nykter dag är en seger.
Ett bakslag är dock inget misslyckande. Det är bara att vi hamnade i diket.... Bara upp på banan igen och fortsätt...
Det är en konst att vara förlåtande och snäll mot sig själv. Jag övar på det...

Vi är ju bara människor med allt vad det innebär.

Ännu vet jag inte vad denna dag kommer att ge. Jag har varit sjukskriven över ett år nu... Om någon undrar... För utmattning... Ett misslyckande i sig.
Kämpar varje dag för att hitta styrkan, balansen och harmoni i mitt liv nu. Att vara nykter är ett av de stegen.

Livet är inte lätt, men det ordnar sig alltid, på det ena eller andra sättet....

Kram Saskij
Klok som en ?

Jobbig dag, bråk med vännen igen, massa stess. Första mötet med min behandlare idag. Var så stressad när jag kom dit så så när hon frågade mig om jag ville ha kaffe så svarade jag bara rent spontant nä men en burk valium skulle sitta fint ? Men hon tog de på rätt sätt som tur var. Hon verkade rätt bra och tror de kan funka gå hos henne, humor har hon i alla fall :) Blev ju mest vi snacka lite brett och allmänt om allt så här första gången. Men de kändes bra, plus min soc känner henne och hade skrivit till mig innan att hon är bra jobbat länge med missbrukare och är lugn och inkännande och kan de hon gör. Och då soc och jag har bra kontakt så litar jag på hennes omdöme så,den kontakten blir nog bra. De känns skönt. Nu är de igång och vi ska försöka att alltid ha samma tid/dag för beskrev för henne hur stressad jag är nu vilket hon inte hade några problem med att förstå.

Efter mötet hade jag nog behövt va för mig själv och fått tänka/känna efter men hade bestämt med en vän att ses redan var nog rätt ofokuserad och när vi sitter och äter kom dåliga nyheter/tjafs så då tappade jag det lite. Sen skulle vännen in på bolaget inför helgen och där stängde jag av hela hjärnan helt. Men istället för köpa bag in box 3 l så valde jag köpa 2 l sen visade sig när jag kom hem de inte ens var det utan 1 1/2 l. Men kände att väljer jag köpa 3 l då fortsätter jag på morgonen med mindre alkohol så kanske jag kan bryta direkt när jag vaknar. Så helt stängde jag bevisligen inte av hjärnan :) Så då kände jag ska jag ens dricka detta kommer ju ta slut i kväll redan. Sen där nån stans stängde jag av hjärnan igen. Ja ja gjort är gjort och i tanke på hur stressad jag varit och knappt fått sova trots imovane plus mötet med behandlaren satte ingång massa gammal skit så är jag faktiskt impad av mig själv ändå varit nykter några dagar och dessutom valde köpa mindre alkohol de har aldrig hänt innan.

Sisyfos: Försökte förklara gick så där. Mer stress, mer missförstånd. Ja blir arg, han blir arg och då dessutom diskutera via sms ökar ju dessutom risk för missförstånd. Jo har en spikmatta brukar lägga mig på den rätt ofta inan jag ska sova skönt när man har ångest el oro. Förut när jag hade katt så fick hon mig alltid lugn, de där spinnandet av en katt som ligger bredvid en de var sövande.

Akilles U ja dricka alkohol skadar ju oxå fast mer långsiktigt. Brukar se på film, el gå ut promenera en stund men lite tappat alla rutiner jag haft. Och många gånger försöker jag inte ens.

Härligt med en hel vecka
Grattis. Jag är på min första dag utan alkohol och snart är dagen slut. ?
Ny dag imorgon. Ny tag.
Nu kör vi så det ryker?