Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner igen mig massor. Ingen kan irritera mig som min mamma ? Men jag lovar dig att efter en viss tids nykterhet, 2-3 månader så blir ditt tålamod mycket bättre, även mot mamma. Mitt tålamod är mycket större nu. Enorm skillnad. Du måste hitta andra sätt att hantera irritationen. Boxboll?

Kram ?

Jag startade en ny tråd under ”Det vidare livet”. Lät den gamla ligga kvar. I den tänker jag skriva varje nykter månads-dag typ.

Kram ?

Skönt att skriva av sig. Då blir det lite ordning och reda på tankarna i huvudet. Och man kan få en hel del tänkvärda svar här! Det kan jag lova ?

Tror man måste vara redo... för att göra överenskommelsen med sig själv att bli nykter. Jag kände iallafall så... och hoppas att jag är så redo nu att jag kan fullfölja det. Men idag har vart en skitdag och svåraste dagen hittills. Men blir inget alkohol. Ska springa, prata med mannen för att få stöd och sen göra nåt för o komma ner i varv. Jag ska inte säga att jag är helt skärmfri på kvällen heller. Kollar tex på mycket serier. Men har mobilförbud i sovrummet. Bla. För att min man va beroende av mobilspel förut ? o kunde spela hela nätterna. Och jag låg o surfa och ”jobbade” i sängen... HELT FEL... kramar

Tycker du ska berätta direkt. Gör det för din egen skull, även om du inte får svar alla gånger så är vi många som läser. Ingen här inne har alla svar men vi hjälper varandra så gott det går. Jag känner inte alltid att jag vill svara folk eftersom jag inte känner mig berättigad exempelvis.

Hej,

Tänkte testa att skriva lite här. Jag har läst mycket här, men dragit mig för att skriva här. Jag ska se om jag får lite respons på denna tråd, om, eller när jag får det tänkte jag berätta lite om mig själv.

Ha det bra!

Varit på mässa idag. Vad annars, det är ju söndag! ?

Känns fantastiskt och lite overkligt men väldigt bra idag. Det är så rörande med alla gratulationer på FB. Av min vän kom det bl a en ?.

Jag har funderat lite på hur jag ska göra med min tråd, här på forumet. Om jag ska be Admin flytta den till "Det vidare livet" eller om jag ska dra ner på inläggen. Jag känner mig trygg i min nykterhet numera. Mina inlägg handlar ju inte längre om A utan mer om mina möten, kyrkobesök och mina känslor i stort & smått.

Det har varit ett ovärderligt stöd att få "skriva av sig" här på forumet. När man skriver egen dagbok får man ju ingen respons alls.

Jag läser sällan andras trådar heller numera. Det kändes viktigare i början.

Risken är väl att jag inte kan hålla mig borta härifrån heller. Då får jag nog abstinens! ?

Men, jag avslutar inte ännu utan får försöka trappa ner lite istället.

En massa kärlek till er alla därute i anonymiteten! ?

Det skulle inte förvåna mig om jag skriver imorgon igen! ?

Imorgon är Första Dagen på resten utav mitt mitt liv... ?

Varför blir man så lätt irriterad på sin mamma.... hon kan verkligen säga små saker som gör en så arg på en gång.... suck! Värsta suget hittills idag. Bara pga. att jag bråkat med henne.
Som så många gånger innan... men då har jag tagit ett glas vin. Lugnat mig. Och istället blivit ledsen osv. Nu är jag fortfarande irriterad men med värsta ångesten.
Har legat och vilat i 2 timmar bara för att Försöka få bort den. Men funkade inte så bra!
Ska prata med mannen snart för att få stöd, och sen gå o träna.. grrrrrr ?

Så lätt att skita i det när man är på dåligt humör o ta ett glas iallafall... men beror helt på vad du vill framöver. Prova att vara nykter eller trappa ner för tillfället för o utforska vad du vill.
Bra med promenad ? där får man upp ögonen för vad som kan lugna, annat än med alkohol.
Just nu är jag på vecka 2, men haft en jobbig dag med bråk med min mamma. Har riktigt stort sug jag med. Men försöker läsa här. Skriva av mig. Andas. Vila... snart ska jag prata med min man lite för att få stöd. Sen tänkte jag gå ut o springa. De strategierna har funkat andra tillfällen... men som sagt idag har det inte varit en bra dag. Kommer dock inte dricka!

Tänk på kaffet imorgon bitti, eller vad du brukar dricka.
Skulle också hälla ut vin om jag hade det hemma såhär i början.
Barn blir gladare med tiden, när föräldrar är nyktra. Heja!

... att skriva morgonens inlägg om att vara nykter idag. Det är jag. Och har för avsikt att förnya detta löfte imorgon bitti.
Inga problem nu, jag tror/anar att det möjligen kommer med lite mer normalt arbetsliv och sociala kontakter.
Jag saknar människor, kollegor, vänner, massor. Annars inte. Jag har min trädgård som än så länge uppehåller mig om jag skulle få tråkigt. Jag har vinkat av barn och barnbarn och vilar lite nu men är inte utmattad som jag vanligen blev förr. Jag tog ny fart när de åkte, städade och tvättade lakan. Städade kyl och plockade vinbär.
Jag har en annan ork nu, dagarna räcker till och jag går inte mot kväll med lång lista av allt jag inte hunnit.
Som det har stressat mig, hela vuxenlivet. Not good enough.
Min liksom inre melodi och mitt grundackord.
Jag gråter numera en kort skvätt när jag vinkar av de små barnen. De är mina lena stenar i fickan, mina dunkuddar i livet. Tomt när de åker. Lycka att de finns.
Tacksam;
För de små
För de stora
Över att jag är nykter. Idag också.
Njut av din kväll, kram ?

Nu på kvällskvisten känns det lite tufft. Äntligen svalka efter en varm dag, barnen går mig på nerverna, pms. Rosé finns i kylen. Köpte hem alkoholfria alternativ men är inte sugen. Är på ruskigt dåligt humör och gick ut på en ensampromenad efter maten för att försöka lugna mig. Fick ångestvågor under promenaden men det lade sig efter en stund. Barnen är så ofantligt klängiga att jag tror jag ska sprängas ibland.

Tanken på att ta ett glas har fladdrat förbi men jag vet ju hur det blir när jag dricker i den här sinnesstämningen. Inte blir jag gladare och mer tålmodig direkt.

Ja, så sant @ah det är verkligen ett sorts teamwork här på forumet- samtidigt som detta att bli nykter är helt ensamt. Ingen annan kan göra jobbet. Men ju längre tiden går, ju mer förstår man ju att detta är - livsomvälvande på många plan.
Relationer, jobb och min tid. Såna viktiga teman i livet som nu kommer upp till ytan.
Måste komma ihåg att läsa din tråd i närliggande kommun- glömmer, och tänker att det är tomt här utan dig! Ha en fin söndagkväll, kram ?

Har väl själv funderat precis i de banor som du skriver, att låta tiden ha sin gång, men skönt ibland att bara sätta några ord på grubblerierna. Det är ju så att jag vet att man förändras en del ju längre man är nykter. Minns det från min senaste nykterhet. Och det är på något sätt bara att vänta in det, men lite jobbigt är det när maken tycker att vi skall bo isär en tid när han kommer hem?

Och jag tänker inte låta denna tråd bli ett forum för mina funderingar runt mitt äktenskap☺️

Nu känns livet iallafall inte lika lågt?Tog en tur med några av ungdomarna och ett par hundar till stranden. Ljuvligt!

Lämnade monsterkatten hemma?För idag (och inatt) har han varit hemsk! Har rivmärken över halva armen efter nattliga och morgontidiga attacker?

Men nu skall jag inte grubbla mer idag och i morgon kommer en ny dag som ännu är helt oförstörd OCH jag är nykter??

Dags för en balja te och en stund framför tvn?

Kram??

Så bra att du startat en tråd och skriver här. Du kommer ju snabbt märka att vi är många som har historier som liknar din.
En dag i taget är - och har hela tiden varit min strategi.
Enkelt, inte alla dagar, men mycket enklare än att kontrollera intaget av alkohol och vakna upp bakis och med ångest och skam.
Skriv och läs här, det hjälper mycket!

Du är på rätt väg eftersom du tänker annorlunda den här gången jämfört med vid tidigare försök. Tankens kraft är stark!

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Andra halvlek, jag har läst igenom din nya tråd. Jäklar vad bra du kämpar och vad du verkar ha hittat lugnet och glädjen med det nya livet utan alkohol.
Det är det som jag vill ha och jag blir glad när jag läser om människor som klarar det.
Då vet jag på något sätt att det går för mig också om jag kan vara lika stark.

Se klart, ja i vanliga fall hade jag tagit mig något starkt utan att tveka. Men inatt sov jag lite bättre.
Exakt! Det är JAG som har problem, så om jag fixar det först, så kommer jag att kunna ge mycket mer till andra och vinsten av det är att jag kommer få tillbaka kärlek och tillit.

AkillesU, lyssnar en del på poddar, men har svårt för att låta bli skärmar tyvärr.
Jag har en ask valerina natt faktiskt. Kanske ska börja ta det till kvällen ihop med varm mjölk med honung.
Tack för tipsen!

Ännu en bra dag börjar bli kväll.
Jag är nykter och tacksam.
Jag hade ett långt, ärligt, lugnt och trevligt samtal med min sambo under en bilfärd idag.
Hon delade lite av sina känslor över mitt missbruk, jag lyssnade, bortförklarde inget, jag tog till mig det hon sa.

Jag berättade lite om hur jag ser på mitt missbruk.
Jag är väldigt nynykter och skör, men jag känner inget sug efter berusa mig.
Jag inser att jag aldrig någonsin kommer att kunna dricka. Jag kan aldrig lära mig att dricka lagom.
Jag har accepterat att jag måste vara nykter resten av livet om jag inte ska förlora allt.
Jag har som det känns nu inga problem med den tanken,vilket jag haft vid tidigare nykterhetsförsök.
Jag vill bara må bra, älska och bli älskad.
Slippa den ständiga jakten och planeri gen för att dricka. Slippa ljuga.
Känna sinnesro och vara nöjd med livet.

Kram

Tänk att jag ändå "redan" är här...vid 16 veckor. Det är ju för sjutton gubbar fyra månader nykter, går mot ett halvår. Vi har firat både midsommar och 50-årsfest här hos oss i sommar, men ingen har ifrågasatt min nykterhet. Och då har jag ändå inte druckit mycket i vanliga fall just vid de tillfällena, har ju aldrig varit redlös eller okontrollerad vid dessa tillfällen. När de ville att jag skulle sjunga snapsvisorna (som jag brukar intitiera och göra lite roliga grejer kring), så svarade jag bara "Det är slutsjunget nu, nu får ni fortsätta utan mig" och det var det. :-)

Det har fortsatt att kännas okomplicerat att avstå från alkoholen och jag har börjat unna mig att köpa saker till mig själv...som lite finare stickgarner till stickningen som är min nya sysselsättning på kvällarna (Istället för att dricka fyra glas vin i smyg och somna på soffan). Så fort jag tvekar inför att köpa något jag verkligen vill ha så tänker jag:
"Men det här motsvarar ju inte ens kostnaden för ett lådvin". Eftersom det blev mååånga kartonger i månaden så har jag lite utrymme att faktiskt prioritera mig själv på mer hälsosamma vis nu. Det känns bra.
(Har ju inga andra laster heller, såsom snusning eller rökning, spelmissbruk eller är någon shopoholic i övrigt, så jag har ju en liten fin "månadspeng" jag kan lägga på mig själv. Mycket av pengarna lägger jag även undan och köper aktier och fonder för.

Denna vecka har jag påbörjat mitt nya jobb. Som vanligt så känner jag mig så utanför det sociala samspelet. Det triggar en massa känslor jag inte tycker om och inte riktigt vet var jag ska ta vägen med. Det innebar att jag i mitten av veckan, efter en lång arbetsdag, faktiskt tänkte "NU skulle det ha varit skönt att bedöva mig med vin...bara få försvinna bort lite, inte känna så mycket". (Men det gjorde jag förstås inte.) :-)

Har just den här helgen känt den där stora, tunga sorgen som brummar. "Varför lever jag?" Den skrämmer mig lite. Känner att jag är lite ur fas och vi som familj också på det stora hela. Det har varit en lång ledighet och ännu längre nu när jag blev sjukskriven i våras efter alla kränkningar på min förra arbetsplats. Känner lite sorg också över att barnen blir äldre. Sonen har "kommit ut" som trans och det är ok förstås, men lite att smälta och anpassa sig till. Dottern upplever sin första kärlek och tillbringar förstås mycket tid tillsammans med honom. Och maken finns där bredvid mig. Stöttande och så förstås på många sätt och vis, men ändå är vi lite distanserade gentemot varandra. Den fysiska närheten är helt borta...jag gjorde lite försök att reda i det tidigare i år, samtal, erbjöd möjligheter, dialog och sätt att hitta tillbaka. Kände mig mest utlämnad och dum så när jag sedan inte tog några intiativ så har det heller inte blivit så att han tagit det. Alltså...ingen fysisk närhet alls längre. Har funderat på det, vad det gör med mig. Om jag är ok med att inte känna mig åtrådd, behövd. Stundvis vill jag bara gråta, över att jag liksom blivit ensam även med den jag delar livet med, vill liksom bara ge mig iväg..men till vad? Jag har ju det ändå bra.

Men ibland kommer liksom de där tankarna...varför finns jag ens? Har samtalstid i början av september med en psykoterapeut, men de är så glest så de ger liksom inte så mycket. Och jag vill inte tro att det hela tiden bara är jag som ska ändra på mig?

- Bytte arbetsplats
- Tagit tag i min hälsa och följer kostprogram, lyfter vikter och löptränar
- Utvecklar mig genom nya hobbies
- Skapar veckorutiner för hela vår familj att följa
etc. etc.

Jag gör så många förändringar, och ändå är det som att inget förändras ändå...på riktigt. Eller...det gör det ju, men känslan INUTI mig förändras inte. Jag tycker fortfarande så otroligt illa om mig själv.

Näe...får sluta skriva nu. Ser ju lite hur det ser ut...rörigt och lite deppigt. Lite "ujuj vad jag tycker synd om mig själv". Men jag har det bra...trots allt. Gäller bara att jag ska känna det också.

Hej du fina som läser detta, ta hand om dig!

Kram
- - ?

Ok i morgon då börjar jag jobba igen, jag har sån otrolig ångest över detta tillbaka till rutiner gud vad jag inte vill det. Jag har fått lugnande utskrivet det innebär att jag kommer kunna sova i kväll, annars hade jag legat med ångest å vridit å vändit på mig å stressad över klockan. Kl 5 alltså nej usch.

I dag känns livet inte alls kul dottern bråkar med mig, jag en kärring säger hon dagligen hallå jag är bara 35?

Sen så känner jag mig som en stor tjockis ? och inte bara det jag å mannen är osams.

Förlåt jag är inte det minsta kul i dag. Men jag är iallafall nykter,på tisdag firar jag 4 veckor fast jag kommer väll inte fira men ändå.

I Emil-filmerna är ju pappa Anton nykterist. Emil och griseknoen äter sig onyktra på jästa körsbär och Emils mamma drar med sig honom till ”nykterhetslogen”.

Det är min enda kunskap om samhällets arbete med nykterheten historiskt. Onekligen har vi en del att lära oss.

Kram ?

jag har besökt alla landskap i Sverige :-) En del är liksom bara såna där transportsträckor medan andra är svåra att slita sig ifrån. Det där med utsikter innefattande vatten, grönt och berg står upp i halsen numera :-)) Jag vill ha lite mer substans vad gäller det gamla och det som utgör grunden till Sveriges välfärd. Helt klart imponerad över den gamla sortens hantverksskicklighet oavsett vad det handlar om. Och en sak som det pratas tyst om......kampen mot alkoholen på de gigantiska arbetsplatser som fanns i landet i början av 1900-talet.
Arbetsgivarna lade ner enorma belopp på att skärma av arbetsplatserna så att det skulle vara så svårt som möjligt att skaffa sprit. Biografer, teatrar, föreläsningar av alla de slag fanns att tillgå så att det nyktra livet skulle bli bättre.

Vi har lite att lära av den gamla tiden.

Jag drömde en hel serie av drömmar där alkohol var inblandat under några veckor i början. Jag tyckte det var intressant och spännande att analysera drömmarna. De följde ett mönster och i den sista drömmen tackade jag nej till en stor iskall starköl som en kompis erbjöd mig. Sedan hade jag helt oväntat en dröm bara för någon månad sedan där jag drack hej vilt och hade jättekul. Det fick bli en djupanalys av den drömmen.? Men kom aldrig fram till varför jag drömde den. Drömmar är ju helt ofarliga, liksom tankar på att dricka. De är inget som gör så att man dricker på riktigt.

Bra jobbat!?

Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver. Jag har varit nykter i två helger nu och det är läskigt. Första veckan är värst, men kika in här och läs, skriv, läs.

Kram ❤️

Hurra så SKÖNT det känns att vakna utan att vara bakfull. Känner mig helt lugn, men också rädd inför framtiden. Jag är säker idag, men jag undviker också alla kontakter som kan få mig ner i träsket igen. Trodde inte det skulle vara så här läskigt att vara nykter. Tänker på boken ”Jag som var så rolig att dricka vin med” och tänker att många vänner tycker exakt så om mig. Vem är jag utan den egenskapen?

Ha en underbar dag! Jag är så glad att ni finns ❤️

@Andrahalvlek Du har nog helt rätt i din analys, hjärnan bearbetar och tar kliv i ens nya tankesätt.