Senaste kommentarerna i forumet

Tack för omtanken, Charlie70:)

Ja, idag ska jag försöka vara snäll mot mig själv och ta hand om mig så gott det går. Är hemma från jobbet idag också. Ibland känns det som om jag vill varken vara hemma eller på jobbet...skulle vilja vara på resande fot...och det handlar ju endast om att jag vill fly verkligheten. Jag har ju berättat för er tidigare om mitt arbete att jag är övertalig vilket innebär att jag inte är ordinarie kurator i något team och är bara ansvarig kurator för några få patienter. Men! Jag har ju faktiskt en anställning..ett jobb att gå till varje dag! Så det handlar väldigt mycket om att styra tankarna åt rätt håll...att inte se mig som offer utan jag finns och att jag räknas med. Jag har väldigt fina kollegor...på sikt så ska jag ju inte vara kvar eftersom jag är övertalig men just nu så är det där jag har min arbetsplats. Och, att jag vill fly hemmet beror ju på att jag är ensam med alla mina tankar och känslor..inget som stör...men imorgon ska jag gå och arbeta igen...mår inte bättre av att vara hemma just nu.

Jag är ju med i Viktväktarna och har varit ett tag. Har inte gått ner särskilt mycket men har inte heller gått upp och jag mår bra av att vara med i detta sammanhang. Det handlar om att hitta en ny livsstil som fungerar. Mycket som sägs i workshopen är applicerbart på alkoholberoendet. Och det handlar väldigt mycket om tankar och vanor. Man kan säga att mina känslor har fått mig på fall...för det är på dem jag dricker och äter för mycket. Jag behöver lära mig att stänga av...att stå ut. Det är ju det som händer när min dotter som nu mår dåligt...det kryper liksom under skinnet på mig...och när det gör det...så blir jag ledsen...blir ångestfylld...och jag tappar lite fotfästet i verkligheten. Jag löser inte hennes problem genom att ha henne i mina tankar 24-7 och skulle hon veta om det...så skulle hon inte berätta något för mig. Hon vet att jag är hemma men att jag har tagit ledigt.
Hon ringde mig för någon timma sedan. Pratade om fotbollsträningen som är ikväll. Hon vill gärna gå men var lite orolig för hur hon skulle klara det. Jag hoppas verkligen att hon går...tror att hon skulle må bra av det. Hon skulle ju ringa vårdcentralen själv och även till facket. Sa till mig att hon hade gjort det för att lugna mig. Igår berättade hon att hon inte hade gjort det..och idag sa hon att jag kunde ringa.

Jag ska försöka ta hand om mig..bli lite stabilare...så jag kan hantera mina känslor bättre..och jag kan inte lösa min dotters mående eller dysfunktionella arbetsplats...jag behöver inte säga till henne att vila eller äta...hon vet ju ...men jag försöker jobba starkt på att vara en klok livlina till mamma.

Nu blir det en långpromenad i blåsten...och nu håller det upp...och jag tar med mig min älskade Bella:)

Kram:)

Du sätter ord på precis mina känslor om nuet och dåtiden. Att leva fake under berusning. Att undra hur det kunde ha varit och när man senast var genuint lycklig. För mig är det mycket att inte ens veta hur jag ska uppleva eller bete mig i situationer där alkoholen har varit en sån naturlig del.

Det går upp och ner, bergodalbana. Så är jag också som person, och fördrar det på många sätt. Bättre att få vara väldigt uppe även om man ibland är nere, så länge inte allt är samma. Utan A så känns dock topparna och dalarna så mycket mer.

Denna känslofas då allt kommer över en, den kommer att ebba ut. Tror det är viktigt att vi förlåter oss själva, det som har hänt (eller inte hänt) kan vi inte påverka. Men som du skriver, att du känner hopp om en framtid - som jag också känner, det KAN BARA SKE om vi inte dricker. Ingen förändring kommer till när vi dricker A. Vi kommer aldrig ta oss för det där andra - för A är alltid prio 1.

Känn känslorna, reflektera, skriv här och ta en dag i taget. "Aldrig mer" funkar inte för mig. Men i dag väljer jag att vara nykter. I morgon kan jag inte styra över.

Hej! Vi låter rätt lika du och jag. Man, barn, jobb, vänner , fint yttre.... knappt några som vet hur jag dricker. Om dom inte sett mig spåra ut nån gång, vilket händer typ en gång i halvåret... annars ligger jag där runt 3,4,5 ibland 6 glas. Mår skit efter men ingen märker nåt.

Förstår vad du går igenom och vilka tankar som rullar. Jag har hållt på med de tankarna sen jag var 19 (17 år sen nu) och insåg redan då att jag inte kan hantera alkohol. Jag har en inre oro och stress, har alltid haft det. Men nu har jag verkligen ledsnat på alkohol! Har hållt upp förut (bland annat under hela graviditeterna). Men vet nu att jag måste hitta lugn inombords och andra sätt att jobba bort min ångest.
Jag har varit sjukskriven senaste året från och till pga utbrändhet. Du kommer dit förr eller senare om man är som vi. Som dom flesta här inne verkar vara! Energiska, vill mycket, många bollar i luften, stressade.... inte lätt i dagens samhälle. Så mycket krav utifrån och även inifrån. Har gått hos terapeut mot min ångest och stress. Tar en dag i taget... det går sakta i tillfrisknandet av utmattning. Och det går sakta i att ställa om sitt liv till ett stressfritt liv. Ska vi hjälpas åt ? jag är på dag 4 idag av att vara nykter.

??

Se klart...som jag har sagt tidigare..det är en fröjd att läsa dina inlägg:)

Kram:)

Andrahalvlek, vad du jobbar på bra hela tiden med din hälsa! Oavsett om det gäller alkohol, mat, choklad så fixar du det. Det är verkligen strongt!! Grattis till det!!

Kram:)

Hej Surkärring,
Det låter som att du har höga krav på dig själv och en stressig tillvaro som gör att du inte kan hitta lugnet på naturlig väg. Jag tror du måste ge dig själv utrymme att vila. Att dricka har kanske blivit din lösning på att hantera orimliga krav. Kanske är det du själv som ställer kraven, men så länge de finns där gör de det svårare att släppa alkoholen tror jag. Kan du prata med din man? Be honom hjälpa dig att sätta gränser (inte kring alkohol utan kring projekt och aktiviteter i vardagen)? Du har ju klarat att sluta dricka förut, kanske är det inte den biten du behöver hjälp med utan snarare att hitta balans i tillvaron? Jag gick själv och pratade med en psykolog om att jag var stressad och mådde dåligt. Hon hjälpte mig få överblick över hur min vardag ser ut och sa sedan - Javisst, du kan fortsätta leva såhär och göra alla de här sakerna, men då kommer du också fortsätta att behöva söka hjälp för stress. Jag valde att skära ned på arbete och aktiviteter, inte jättemycket, men tillräckligt för att må väldigt mycket bättre... Hoppas du hittar din väg, ta hand om dig och sluta innan du går in i väggen totalt, det blir så mycket värre då..

Har en nära vän som varit med i AA i över 10 år nu, som helt nykter. kommer ihåg att jag sa till henne då ”nej du är inte alkoholist men du missbrukar alkohol”....

Det gjorde ju jag också, även då! men jag hade inga barn...
Det här var mitt sms till henne idag:

”Hej fining! Ska vara helt ärlig. Mitt mående och alla steg jag gjort senaste året iom min utbrändhet mm. går upp och ner, men sakta framåt. Har bestämt mig för att bli helt nykter nu för att ge min hälsa och välmående en till skjuts åt rätt håll. Har väl funderat på det väldigt länge (typ sen jag va 19 år) men inte tagit steget. har alltid haft en hatkärlek till alkohol. kan dricka 2 glas men dricker gärna 5. Kan vara på fest utan att spåra men ca 1 gg året ändå spårat, gjort bort mig och inget minns.
AA har varit lite för stort för mig. Men nu har jag gått med i ett program där jag gör uppgifter samt skriver med andra varje dag. Så jag börjar så men har i bakhuvet att om jag inte klarar det ska jag gå med på AA.
Accepterar att alkohol är ett minne blott nu. Livet går i revy med tankar på alla de gånger jag druckit så mycket. Och känner mig klar på något sätt....
Och självklart tänker jag på dig och hur du lyckats och hur mycket annat det finns i livet.
Kram ❤️”

Hej och tack för er uppmuntran!

Kan absolut förstå att forskning visar på det.
himla synd att det inte finns någon bra icke-beroendeframkallande medicin mot ångest.

vet att jag även var ett oroligt barn och hade mycket inre frustration som tonåring. Och så har jag genomgått två graviditeter helt utan alkohol, dock med ångest då med.
Så tror mitt grundproblem är inre oro och ångest.

Senaste åren med mycket jobb och mycket på hemmaplan, så gick jag till slut in i väggen förra våren.
Började med besök på akuten med hjärtklappning och svimmning samt domningar i armar som jag trodde var stroke. (Det var stress) .
Senaste året har jag gjort mycket framsteg på det personliga planet. det här blir ännu ett steg i rätt riktning.

Garageper, känner igen känslan att nä stan längta efter kraschen.
Kanske tar jag hjälp.
Jag är bara rädd att om jag lyfter på locket, utanför forumet här, så kommer jag att gå i sönder, fullständigt. Det har jag ju inte tid med...
Jag försöker igen. Lite till. En dag till.
Kram till er!

Och jag skriver under på vartenda ett!

Kram ?

har varit ute på vift i Sommarsverige och återigen noterat frånvaron av fulla människor.
När jag var aktiv var det obligatoriskt att vara "salongsberusad" när jag var ute på ledig tid och minglade med folk. Jag trodde seriöst att det var normalt, att alla gjorde så. Så fel jag hade.

Jag kommer så väl ihåg när jag bevistade en RixFm-spelning och där såg en pappa som var betydligt mer än salongsberusad och som hade sin lille son med sig. Grabben försökte stötta och leda sin pappa och hade inte en möjlighet att hinna med att se nåt av de uppträdande artisterna vilket säkert var upprinnelsen till besöket.
Den lille grabben hade den hårda vägen fått se hur det onormala blivit normalt och det sätter sina spår i hans framtida liv.

Jag fick sånt oerhört dåligt mående av att se det men kunde inte förmå mig att hitta på nåt sätt att hjälpa grabben.
Den här stängda sommaren har utan tvekan skadat så många barn som inte haft nåt ställe att kunna fly till och hämta andan på så det kommer att komma en kraftig reaktion i dåligt, uselt, mående framöver. Vi behöver sannerligen återinföra den gamla sortens fritidsgårdar med aktiviteter för barn under hela sommaren. Nu är det som tur är på sina ställen rena ideella krafter som fixar det men det säger sig självt att de inte kan driva runt det med egna pengar.

Och det är politiska krafter, påhejade av alkoholindustrin, som vill luckra upp alkoholmonopolet och det är ju avgjort det sista vi och våra barn behöver. Jag är visserligen nykter och har dessutom en bra nykterhet som är en del av mitt liv men jag är så sanslöst less på alkisar och medberoende så det ger mig kräkkänslor. Som nykter alkoholist. stolt sådan, så ger dessa kräkkänslor mig en milt sagt dubbel mening. Men jag kan mildra den genom att visa att det går mycket bra att vara nykter för min egen skull och då ger det även effekt på de som är runt mig.

Jag är en stolt nykter alkoholist som är nykter för min egen skull och det tack vare att jag inte tar det första glaset.

Så enkelt men så svårt att inse innan jag slog i min personliga botten.

Jag lider med dig.
Det är så mycket i din berättelse som stämmer på mig själv. Jag kraschade till slut, inte en gång utan flera gånger. Så mycket tvång och prestation i allt jag gjorde och fortfarande gör. Längtade nästan efter att raset skulle komma. Nu går jag hos psykolog på beroende mottagning där jag bor. Ingen skam, bara lättnad och kapitulerat inför alkoholen och mitt trasiga förflutna. Jag har 32 dagar nykterhet i bagaget nu och en lång väg kvar men jag vet att jag ska och vill leva utan alkohol. Det har varit svårt och jobbigt att få riktig hjälp men med en hel del tur har jag hamnat rätt.
Våga be om hjälp och berätta hur du har det. Du vet ju hur bra du mår utan alkohol. Du behöver komma tillrätta med träning och allt annat självplågeri kära Surkärring.
Det går, du kan!
Tänker på dig och sänder dig styrkekramar.
GP

Första steget är att du själv inser att du inte kan hantera alkoholen längre, andra steget är att ta hjälp.
Hur mycket man än tror det så kan man inte klara det själv. Jag och många andra har försökt åtskilliga gånger med dåliga resultat.
Hjälpen behöver inte vara statlig utan det räcker med en medmänniska som vet precis vad du pratar om, som vart där själv

Jag har varit här förr..
Har hållit upp nästan 300 dagar en gång, då träffade jag min man, det bästa som har hänt förutom mina barn.
Jag har tänkt, planerat, gett mig fan på att sluta förut men flöpp.. bara skitit i det. Utan någon vettig anledning. Kanske är jag bara destruktiv, bakom mitt glada, friska yttre.
Ibland undrar jag om jag bara väntar på den stora smällen. Ibland undrar jag när jag egentligen ska få vila, på riktigt.
Går några kilometer till, hoppas bli trött tillräckligt så jag kan sova på natten men där emellan slinker några glad vin ner och sen sover jag uselt, pulsen ökar, magen krånglar..
Nästa dag går jag igång igen. Träna, jobba, dricka, slappa om och om igen .
Hoppas det blir bättre denna gången.
Jag mår så bra när jag inte dricker.
Tänker ducka för den stora smällen, jag ska inte gå under.
Inte av detta.

Oj vad jobbigt du verkar ha. Du är inne i ett ekorrhjul o kan inte hitta ut. Vad bra att du hittat hit, här kan du skriva av dig och läsa andras berättelser, få tips hur du kan göra. Jag har själv sluta o börjat igen, liksom de flesta andra härinne. Du ska veta att det finns en väg ut. Kanske är det dags att söka hjälp utifrån, det är ju för din skull. Adjävulen gör oss till slavar o vi mår så dåligt. Styrke kramar Jullan

Skönt kanske att ni får möjlighet att komma in lite iallafall? Jag får rysningar när jag tänker på hemarbete hela veckorna, som vi måste göra till januari. Om man tycker att det är skönt är det ju toppen men jag är inte en av dom..

Vad långt du har kommit! Tack för att du finns där i min tråd ❤️

Kram

Kaffebryggaren puttrar, slänger i en antabustablett i ett glas med vatten.
Snart ska jag skjutsa dottern till dagis sen ska jag åka hem och sätta mig på kontoret och jobba ikapp lite pappersarbete som blivit hamnat efter pga av utbrändhet och fylla.

Efter 40 börjar livet på riktigt ?

Kram ?

Eftersom vårt företag följer folkhälsomyndighetens rekommendationer så kommer det att bli att jobba hemifrån även i höst.

Inte ens i våras gällde 100 procent hemifrånarbete, av praktiska skäl. Det är till exempel omöjligt att introducera nya medarbetare på distans, i alla fall på vårt jobb. Om någon ska känna sig riktigt välkommen så behövs det personliga mötet.

För egen del räknar jag med att jobba mån-ons ena veckan och mån-tis andra veckan fysiskt på plats, och resterande hemifrån. Då kan jag planera mina möten efter det helt enkelt.

Videomöten funkar utmärkt i många sammanhang, så det har nog kommit för att stanna. Att flyga till Stockholm för att vara med på ett möte över dagen är nog ett minne blott. Skönt för individen och bra för miljön.

Att flyga är jag överhuvudtaget skeptisk till med tanke på hur snabbt virus sprider sig på just flygplan när luften cirkulerar runt.

Igår fick jag mail från Norwegian. Flygresan jag och äldsta dottern skulle göra till Barcelona i mitten av september är inställd. Helt väntat.

Nu ska jag bara försöka få pengarna tillbaka. Helst vill de ju att man växlar in till cash-points, men det är jag inte intresserad av.

Kram ?

Tack Andrahalvlek, ja verkligen... även om jag grät en skvätt så känns det sååå bra idag! ?? Livet börjar nu, som skrivet tidigare och det blir bara bättre och bättre. ?

Fyra nolla liksom! ? Fortfarande fascinerad över hur bra det går... i början skrev jag om förändring och att det efter 66 dagar är lättare att behålla en vana än att bryta den. 22 dagar är svåra, mellan 22-44 är det förvirrande, 44-66 är implementerande och därefter ska vanan vara på plats. Jag hoppas detta även gäller att avstå alkohol och inte bara att bädda sängen på morgonen. ?

Sååå skönt att sova i egen säng i natt, har sovit som en prinsessa. ? idag ska jag bara ta det lugnt, tvätta och packa upp det sista. Pyssla med mina tomater, chilisar och palettblad. Så skönt att vara hemma, även om vi har haft det otroligt bra och mysigt på vår vecka på Gotland. Nästa år blir det två veckor, minst... funderar även på att åka tillbaka nån helg i höst, bara jag. ? När dörrar stängs öppnas nya, det är en sak som är riktigt säkert.

Jag har haft som små mini- minnesluckor som gör mig lite fundersam. När jag träffade en kompis här om dagen och hon kramade mina barn när vi skulle gå, så sa jag... men gud jag måste ju oxå ge dig en kram... men du gjorde ju nyss det, säger hon. ? Noll, verkligen noll minne av det! Sen har det hänt ett par gånger till, nu känns det ”ok” att liksom erkänna eftersom jag inte druckit... men undrar trots det hur det kommer sig? ?

Nu dags för vovvis skogspromenad, han har inte varit så imponerad av den gotländska naturen direkt. ?

Idag väljer jag att vara nykter ??❤️

Jag är så trött.
Less på det.. Trött på mitt drickande, trött på mitt gnäll över mitt drickande, less på att jag inte kommer loss och trött för att jag tränar så mycket...
Är rädd att kroppen ska ge upp.
Att hjärtat ska lägga av, eller att jag ska utveckla cancer, om det inte redan hänt.

Utåt är jag så hälsosam.
Jag äter "rätt" och jag tränar mycket, är alltid igång. Jag springer eller går, går går.. så länge jag rör mig är jag nykter. När jag sitter still dricker jag.
Jag inte ens sugen men jag bara tar ett glas.
Ibland tittar jag på glaset och mår illa av tanken på att dricka men dricker ändå och efter första glaset går nästa lättare.
2, 3 eller 4 stora glas vin.
Igår 5 GT.
Sen upp på morgonen, ut och spring. Trött och torr men ut, ut, ut!

Jag har läst alla tips, jag har slutat så många gånger men går på det igen, bara för att jag känner mig trotsig.
Vill inte söka fysisk hjälp, det har jag inte ro till. Förstår det låter dumt.
Är såååå trött.
Och rastlös.
Kan jag sätta allt på paus?
Bara fly en liten stund?
Nej det kan jag inte.
Jobbet...
Barnen...
Hemmet...
Mannen...
Jag behöver ju vara här, nu. Frisk
Nykter.

Sköter mitt jobb, sköter mig själv.
Allt ser så bra ut på ytan.
När jag pratar om mitt problem verkar folk inte riktigt tro mig.
Så jag är tyst.
Och tar ett glas till
Skrattar, skojar, ler.
Gråter på insidan.
Letar efter en plats att gömma mig på.
Glömma mig på.

Släckte vid tvåtiden och larmet gick kl 6.15, men däremellan fick jag hyfsad sömn.

Apropå choklad, glass och godis så var det en vana jag anammade ihop med alkoholstoppet. Jag åt typ aldrig sådant innan, endast vid undantagsfall. Så det var en vana som inte var allt för svår att skaka av sig.

Min bästa lösning på det är att inte ha det hemma, aldrig köpa hem det. Det suger till i magen när jag står i kassan, men det är hanterbart. Finns det inte choklad hemma så kan jag inte äta det.

Har också stramat upp matrutinerna lite så att jag äter var 3-4:e timme, så att blodsockret håller sig stabilt. Tre havreknäck med smör är mitt sena kvällsmål, jättegott ?

Kram ?

Jobbigt för framförallt dottern men även dig så klart Varafrisk! Min flicka var nära döden i samband med födelsen. Jag minns att jag då sa till exmaken att det viktigaste du och jag kan göra nu är att sova, äta och dricka. Vi var tvungna att hålla oss själva i form för att kunna ta hand om flickan (vilket vi knappt fick p.g.a. teknisk utrustning) och alla de jobbiga samtal vi hade med läkarna den första tiden. Jag hoppas du kan göra detsamma nu, ta hand om dig själv i första hand för att kunna vara det bästa stödet för din dotter.
Kram!

Du är jätteduktig på att sätta ord på det, fortsätt så. Det är en sorg och lättnad att sluta dricka. Först mest sorg, men vartefter mer och mer lättnad.

Det är som med allt sorgearbete. Man får ta sig igenom varje högtid och företeelse utan alkoholen några gånger innan det känns okej. Först ärtsoppa, sen grillning och så vidare.

Känslorna blir också påtagligt starkare i nykterheten. Innan har vi dämpat alla känslor med alkoholen, luddat till kanterna lite. Nu kommer allt ofiltrerat. Glädje, ilska, sorg. Pang.

Vi får samla på oss nyktra erfarenheter. Som smultron på ett strå. Sakta, försiktigt, nästan andaktsfullt.

Kram ?