Senaste kommentarerna i forumet

Nu på kvällskvisten känns det lite tufft. Äntligen svalka efter en varm dag, barnen går mig på nerverna, pms. Rosé finns i kylen. Köpte hem alkoholfria alternativ men är inte sugen. Är på ruskigt dåligt humör och gick ut på en ensampromenad efter maten för att försöka lugna mig. Fick ångestvågor under promenaden men det lade sig efter en stund. Barnen är så ofantligt klängiga att jag tror jag ska sprängas ibland.

Tanken på att ta ett glas har fladdrat förbi men jag vet ju hur det blir när jag dricker i den här sinnesstämningen. Inte blir jag gladare och mer tålmodig direkt.

Ja, så sant @ah det är verkligen ett sorts teamwork här på forumet- samtidigt som detta att bli nykter är helt ensamt. Ingen annan kan göra jobbet. Men ju längre tiden går, ju mer förstår man ju att detta är - livsomvälvande på många plan.
Relationer, jobb och min tid. Såna viktiga teman i livet som nu kommer upp till ytan.
Måste komma ihåg att läsa din tråd i närliggande kommun- glömmer, och tänker att det är tomt här utan dig! Ha en fin söndagkväll, kram ?

Har väl själv funderat precis i de banor som du skriver, att låta tiden ha sin gång, men skönt ibland att bara sätta några ord på grubblerierna. Det är ju så att jag vet att man förändras en del ju längre man är nykter. Minns det från min senaste nykterhet. Och det är på något sätt bara att vänta in det, men lite jobbigt är det när maken tycker att vi skall bo isär en tid när han kommer hem?

Och jag tänker inte låta denna tråd bli ett forum för mina funderingar runt mitt äktenskap☺️

Nu känns livet iallafall inte lika lågt?Tog en tur med några av ungdomarna och ett par hundar till stranden. Ljuvligt!

Lämnade monsterkatten hemma?För idag (och inatt) har han varit hemsk! Har rivmärken över halva armen efter nattliga och morgontidiga attacker?

Men nu skall jag inte grubbla mer idag och i morgon kommer en ny dag som ännu är helt oförstörd OCH jag är nykter??

Dags för en balja te och en stund framför tvn?

Kram??

Så bra att du startat en tråd och skriver här. Du kommer ju snabbt märka att vi är många som har historier som liknar din.
En dag i taget är - och har hela tiden varit min strategi.
Enkelt, inte alla dagar, men mycket enklare än att kontrollera intaget av alkohol och vakna upp bakis och med ångest och skam.
Skriv och läs här, det hjälper mycket!

Du är på rätt väg eftersom du tänker annorlunda den här gången jämfört med vid tidigare försök. Tankens kraft är stark!

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Andra halvlek, jag har läst igenom din nya tråd. Jäklar vad bra du kämpar och vad du verkar ha hittat lugnet och glädjen med det nya livet utan alkohol.
Det är det som jag vill ha och jag blir glad när jag läser om människor som klarar det.
Då vet jag på något sätt att det går för mig också om jag kan vara lika stark.

Se klart, ja i vanliga fall hade jag tagit mig något starkt utan att tveka. Men inatt sov jag lite bättre.
Exakt! Det är JAG som har problem, så om jag fixar det först, så kommer jag att kunna ge mycket mer till andra och vinsten av det är att jag kommer få tillbaka kärlek och tillit.

AkillesU, lyssnar en del på poddar, men har svårt för att låta bli skärmar tyvärr.
Jag har en ask valerina natt faktiskt. Kanske ska börja ta det till kvällen ihop med varm mjölk med honung.
Tack för tipsen!

Ännu en bra dag börjar bli kväll.
Jag är nykter och tacksam.
Jag hade ett långt, ärligt, lugnt och trevligt samtal med min sambo under en bilfärd idag.
Hon delade lite av sina känslor över mitt missbruk, jag lyssnade, bortförklarde inget, jag tog till mig det hon sa.

Jag berättade lite om hur jag ser på mitt missbruk.
Jag är väldigt nynykter och skör, men jag känner inget sug efter berusa mig.
Jag inser att jag aldrig någonsin kommer att kunna dricka. Jag kan aldrig lära mig att dricka lagom.
Jag har accepterat att jag måste vara nykter resten av livet om jag inte ska förlora allt.
Jag har som det känns nu inga problem med den tanken,vilket jag haft vid tidigare nykterhetsförsök.
Jag vill bara må bra, älska och bli älskad.
Slippa den ständiga jakten och planeri gen för att dricka. Slippa ljuga.
Känna sinnesro och vara nöjd med livet.

Kram

Tänk att jag ändå "redan" är här...vid 16 veckor. Det är ju för sjutton gubbar fyra månader nykter, går mot ett halvår. Vi har firat både midsommar och 50-årsfest här hos oss i sommar, men ingen har ifrågasatt min nykterhet. Och då har jag ändå inte druckit mycket i vanliga fall just vid de tillfällena, har ju aldrig varit redlös eller okontrollerad vid dessa tillfällen. När de ville att jag skulle sjunga snapsvisorna (som jag brukar intitiera och göra lite roliga grejer kring), så svarade jag bara "Det är slutsjunget nu, nu får ni fortsätta utan mig" och det var det. :-)

Det har fortsatt att kännas okomplicerat att avstå från alkoholen och jag har börjat unna mig att köpa saker till mig själv...som lite finare stickgarner till stickningen som är min nya sysselsättning på kvällarna (Istället för att dricka fyra glas vin i smyg och somna på soffan). Så fort jag tvekar inför att köpa något jag verkligen vill ha så tänker jag:
"Men det här motsvarar ju inte ens kostnaden för ett lådvin". Eftersom det blev mååånga kartonger i månaden så har jag lite utrymme att faktiskt prioritera mig själv på mer hälsosamma vis nu. Det känns bra.
(Har ju inga andra laster heller, såsom snusning eller rökning, spelmissbruk eller är någon shopoholic i övrigt, så jag har ju en liten fin "månadspeng" jag kan lägga på mig själv. Mycket av pengarna lägger jag även undan och köper aktier och fonder för.

Denna vecka har jag påbörjat mitt nya jobb. Som vanligt så känner jag mig så utanför det sociala samspelet. Det triggar en massa känslor jag inte tycker om och inte riktigt vet var jag ska ta vägen med. Det innebar att jag i mitten av veckan, efter en lång arbetsdag, faktiskt tänkte "NU skulle det ha varit skönt att bedöva mig med vin...bara få försvinna bort lite, inte känna så mycket". (Men det gjorde jag förstås inte.) :-)

Har just den här helgen känt den där stora, tunga sorgen som brummar. "Varför lever jag?" Den skrämmer mig lite. Känner att jag är lite ur fas och vi som familj också på det stora hela. Det har varit en lång ledighet och ännu längre nu när jag blev sjukskriven i våras efter alla kränkningar på min förra arbetsplats. Känner lite sorg också över att barnen blir äldre. Sonen har "kommit ut" som trans och det är ok förstås, men lite att smälta och anpassa sig till. Dottern upplever sin första kärlek och tillbringar förstås mycket tid tillsammans med honom. Och maken finns där bredvid mig. Stöttande och så förstås på många sätt och vis, men ändå är vi lite distanserade gentemot varandra. Den fysiska närheten är helt borta...jag gjorde lite försök att reda i det tidigare i år, samtal, erbjöd möjligheter, dialog och sätt att hitta tillbaka. Kände mig mest utlämnad och dum så när jag sedan inte tog några intiativ så har det heller inte blivit så att han tagit det. Alltså...ingen fysisk närhet alls längre. Har funderat på det, vad det gör med mig. Om jag är ok med att inte känna mig åtrådd, behövd. Stundvis vill jag bara gråta, över att jag liksom blivit ensam även med den jag delar livet med, vill liksom bara ge mig iväg..men till vad? Jag har ju det ändå bra.

Men ibland kommer liksom de där tankarna...varför finns jag ens? Har samtalstid i början av september med en psykoterapeut, men de är så glest så de ger liksom inte så mycket. Och jag vill inte tro att det hela tiden bara är jag som ska ändra på mig?

- Bytte arbetsplats
- Tagit tag i min hälsa och följer kostprogram, lyfter vikter och löptränar
- Utvecklar mig genom nya hobbies
- Skapar veckorutiner för hela vår familj att följa
etc. etc.

Jag gör så många förändringar, och ändå är det som att inget förändras ändå...på riktigt. Eller...det gör det ju, men känslan INUTI mig förändras inte. Jag tycker fortfarande så otroligt illa om mig själv.

Näe...får sluta skriva nu. Ser ju lite hur det ser ut...rörigt och lite deppigt. Lite "ujuj vad jag tycker synd om mig själv". Men jag har det bra...trots allt. Gäller bara att jag ska känna det också.

Hej du fina som läser detta, ta hand om dig!

Kram
- - ?

Ok i morgon då börjar jag jobba igen, jag har sån otrolig ångest över detta tillbaka till rutiner gud vad jag inte vill det. Jag har fått lugnande utskrivet det innebär att jag kommer kunna sova i kväll, annars hade jag legat med ångest å vridit å vändit på mig å stressad över klockan. Kl 5 alltså nej usch.

I dag känns livet inte alls kul dottern bråkar med mig, jag en kärring säger hon dagligen hallå jag är bara 35?

Sen så känner jag mig som en stor tjockis ? och inte bara det jag å mannen är osams.

Förlåt jag är inte det minsta kul i dag. Men jag är iallafall nykter,på tisdag firar jag 4 veckor fast jag kommer väll inte fira men ändå.

I Emil-filmerna är ju pappa Anton nykterist. Emil och griseknoen äter sig onyktra på jästa körsbär och Emils mamma drar med sig honom till ”nykterhetslogen”.

Det är min enda kunskap om samhällets arbete med nykterheten historiskt. Onekligen har vi en del att lära oss.

Kram ?

jag har besökt alla landskap i Sverige :-) En del är liksom bara såna där transportsträckor medan andra är svåra att slita sig ifrån. Det där med utsikter innefattande vatten, grönt och berg står upp i halsen numera :-)) Jag vill ha lite mer substans vad gäller det gamla och det som utgör grunden till Sveriges välfärd. Helt klart imponerad över den gamla sortens hantverksskicklighet oavsett vad det handlar om. Och en sak som det pratas tyst om......kampen mot alkoholen på de gigantiska arbetsplatser som fanns i landet i början av 1900-talet.
Arbetsgivarna lade ner enorma belopp på att skärma av arbetsplatserna så att det skulle vara så svårt som möjligt att skaffa sprit. Biografer, teatrar, föreläsningar av alla de slag fanns att tillgå så att det nyktra livet skulle bli bättre.

Vi har lite att lära av den gamla tiden.

Jag drömde en hel serie av drömmar där alkohol var inblandat under några veckor i början. Jag tyckte det var intressant och spännande att analysera drömmarna. De följde ett mönster och i den sista drömmen tackade jag nej till en stor iskall starköl som en kompis erbjöd mig. Sedan hade jag helt oväntat en dröm bara för någon månad sedan där jag drack hej vilt och hade jättekul. Det fick bli en djupanalys av den drömmen.? Men kom aldrig fram till varför jag drömde den. Drömmar är ju helt ofarliga, liksom tankar på att dricka. De är inget som gör så att man dricker på riktigt.

Bra jobbat!?

Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver. Jag har varit nykter i två helger nu och det är läskigt. Första veckan är värst, men kika in här och läs, skriv, läs.

Kram ❤️

Hurra så SKÖNT det känns att vakna utan att vara bakfull. Känner mig helt lugn, men också rädd inför framtiden. Jag är säker idag, men jag undviker också alla kontakter som kan få mig ner i träsket igen. Trodde inte det skulle vara så här läskigt att vara nykter. Tänker på boken ”Jag som var så rolig att dricka vin med” och tänker att många vänner tycker exakt så om mig. Vem är jag utan den egenskapen?

Ha en underbar dag! Jag är så glad att ni finns ❤️

@Andrahalvlek Du har nog helt rätt i din analys, hjärnan bearbetar och tar kliv i ens nya tankesätt.

Jag har eentligen varit i de här tankarna att sluta i många många år. Så det var först när jag bestämt mig som jag gick med här för att få stöd. Innan har jag försökt trappa ner och få kontroll. Men till slut insåg jag att det inte funkade. Så hade inget val längre än att ”kapitulera” och känna mig besegrad av att jag inte kan dricka.
Därav har det varit hyfsat ”enkelt” senaste 2 veckorna. Men tror man måste vara redo för att gå in i överenskommelsen med sig själv.
Däremot har jag lärt mig otroligt mycket de senaste 2 veckorna. Både om mig själv och hur andra har det. Genom att skriva här, läsa och göra programmet.
Vissa dar är värre än andra... suget kommer och går. Sorgen likaså... men det hör till processen.

@AkillesU Hahaha, låter som en lite kul dröm ändå ?

@AkillesU Ja jag har börjat så smått med programmet. Har ingen egentlig tilltro till min förmåga att sätta upp mål och hålla mig till dem ? Men man kan ju inte låta bli att försöka för det.

Starkt jobbat att ha hållt uppe i 14 dagar, såhär i rosévärmen..! Har det varit svårt för dig?

Hej! Så bra att det funkar såpass bra med med din nykterhet!? Jag skulle råda dig att avvakta med grubblerier angående din relation. Sex veckor är ju kanon, men det sker saker med en ju längre tid man är nykter. Jag funderade mycket på min och min frus relation i början av nykterheten och den har inte varit lysande de senaste åren. Men det blir bättre och bättre ju längre min nykterhet framskridit. Det är inget som sker pang bom, utan sakta men säkert. Om du kan släppa de tankarna nu, så får du mer motivation och glädje av andra saker, som att sy tex.?

Eller som jag brukar tänka, skit i det nu, det fixar sig alltid förr eller senare! Kram

Välkommen, känner så igen mig , fast jag är något äldre än du med numer vuxna barn. Alkoholism i släkten har jag oxå. Har varit och är en kamp, men det går åt rätt håll.

Det är så skönt att skriva att det alltid FANNS skäl?Då är det ju i alla fall något positivt?

Tack, Andrahalvlek och Se Klart för respons?

Hade egentligen inte tänkt att skriva något om min relation till maken, men det blev så igår då jag grubblade en del. Grubblerierna fortsätter även idag?

Håller med om att det blir någon form av obalans i relationen när den ene blir helt nykter. Eftersom detta jag i vår relation så kanske jag känner av det extra mycket.

Jag hade ju en tanke i början av min nykterhet att det skulle hjälpa oss till något bättre om jag avstod från alkoholen. Jag har nämligen varit väldigt less på relationen som sådan och maken som person när jag varit full. Ofta har jag tänkt i mitt ensamma rus att jag hellre lever själv. Dessa tankar trodde jag skulle, om inte försvinna, så i alla fall plana ut och blekna mer. Nu har det inte riktigt blivit som jag tänkt mig och då måste jag på något vis ändra färdriktning.

Maken har talat om att börja i terapi så det är ju för honom hoppfullt, men det är ju aldrig bara den enes ”fel” att en relation hackar och jag har ingen aning om vad jag skall göra. Det är väl en anledning till att jag känner mig i obalans och nu mer osäker på mig själv. Jag brukar ju alltid ha lösningen på problemen, men nu har jag liksom hamnat i ett limbo.

Allt blir så tydligt när man är nykter. Och det mest fantastiska är att även om jag känner mig ganska låg så har jag inget sug efter alkohol! Tidigare har jag haft det som ett tungt vägande skäl att dricka. Fast i och för sig det har varit tungt vägande skäl även när jag varit uppåt så egentligen kan jag väl vara ärlig och säga att det fanns ALLTID skäl?

Släpade fram symaskinen för att sy, men fann ingen lust till det heller så jag tror att jag skall lyssna på ”Skål, ta mig fan!” istället???

Kram

Om man lyckas gå från ”stackars mig som inte får dricka” till ”jag vill inte dricka eftersom det skadar mig” så brukar inte suget bli så svårt faktiskt. Då gäller det ”bara” att bryta alla vanor som är förknippade med alkoholen.

Men det är oerhört viktigt att aldrig glömma hur vidrigt det var. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Då tuffar det på ?

Kram ?

Och din sjätte nyktra månadsdag, hurra! Min medsyster i kampen ❤️

Kram ?

Finns att lyssna på, på engelska på Storytel. Inte rocket science så man hänger med lätt. En väldigt bra bok! Egentligen den enda kring alkohol som jag själv lyssnat på.
Rebecka Åhlunds bok, förstås! Om du inte läst. Hon skriver så bra.
Annars brukar jag säga att forumets medlemmar är mitt universitet mina professorer och min ständigt pågående forskar-utbildning.
Människor, alltså. Märkvärdiga ihop. ???

Har du verkligen besökt alla landskap? Kanske dags att göra det igen och denna gång ha som målsättning att bara se helt nya saker i det landskapet, då får du vara noga med researchen.

Förstår verkligen att din ”res-tarm” plågas svårt i dessa coronatider ?

Kram ?