Senaste kommentarerna i forumet

Hej!

Är i precis samma läge som du. Har försökt identifiera när suget kommer och insett att jag måste undvika de situationerna. Och det är typ allt som är socialt och ”roligt”. Har insett att jag måste hitta nya saker som är sociala och roliga och som inte är förknippat med alkohol. Vad det är vet jag inte ännu men måste hitta det. Annars kommer jag liksom du ge upp när pannbenet/karaktären sviker.

Kämpa på!

Du måste sluta tycka synd om dig själv som inte får dricka, elda upp offerkoftan.

Ju snabbare du tar dig från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”, desto lättare går den nyktra resan.

Läs på om hur alkoholen skadar våra kroppar. I min tråd hittar du en massa tips på böcker, poddar, youtube-klipp. Du måste hjärntvätta dig själv med nyktra argument.

Skriv här dagligen och fokusera på fördelarna med nykterheten! Då kan du gå tillbaka och läsa när du har en svacka, påminna dig själv.

Kram ?

Vi är ett gäng som kommit olika långt på vår nyktra resa. Starta en egen tråd så ska vi peppa och stötta. Det är bra att skriva dagligen i början. När man skriver tvingas man sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.

Du kommer att må så mycket bättre utan alkohol. Ångesten är delvis skapad av alkoholen, som ett symtom på abstinens. För att du ska dricka mer. Låter du bli går ångesten över.

Kram ?

Himla dumt egentligen att man alltid frågar ”vad har du gjort på semestern då?”. Låt folk berätta om de vill, eller inte.

I skolans värld försöker man införa det också. Att inte prata om allt kul som hänt på sommarlovet, eftersom en del inte haft kul alls.

Jag börjar också jobba imorgon. Det är okej. Jag ställer in mig på arbetsmood kl 8 imorgon. Min nykterhet har gjort mig betydligt lugnare, oroar mig inte i onödan mer.

Kram ?

Ja, har augusti kommit till oss, så har vi gått in i andra halvlek, snart kan man konkretisera hur sommaren har varit under pandemin 2020.
För många har vi semester kvar, men långt ifrån alla, vissa missnöjda, andra mindre missnöjda.
Själv funderar jag på vilket ben jag ska stå på, och jag väljer nöjd, för det har varit en ganska så typisk svensk sommar, sol, regn, blåst, lite småkyligt, molnigt och lite sol igen, svårt att bedöma hur närmaste dagen ska bli.

Själva har vi krupit in i stugan, det började blåsa upp, och jag sade till frugan, det känns som om det blåser upp inför regn när vindarna ruskade till i trädtopparna, men ändå rätt lugnt i marknivå.
Nähh, svarade frugan, det blir inget regn.
Vi tog lite kvällsmat och frugan tittade ut genom vardagsrumsfönstret, är det där regndropparna?
Nejf-n skrek jag, ut och röj undan, innan allt blir genomsurt!
Och röjde gjorde vi, sura kläder men allt kom in under tak, ha! sa jag nu hann vi...
Vad hände?, snubben däruppe spelade oss ett spratt, det slutade i samma stund vi stängde ytterdörren.
Nu sitter vi i soffan med blöta kläder och ute börjar molnen skingras, nu jäklas du med oss, gubbe lilla.

Vårat kök vid stugan har fått en rejäl ansiktslyftning, fyra dagar tog det, ljust, vitt och fräscht.
Frugan jobbade på distans, satt inklämd mellan soffan och köksbordet med datorn i knät, trångt men mysigt.
Det slutade med att jag fick åka in akut till sjukhuset, jag satt sex timmar första dagen, fem timmar nästa dag på det hårda trägolvet, för att säga det på ren svenska, arslet gick i baklås.
Fick så fruktansvärt ont i baklyktan att jag blev spyfärdig, trodde att jag fått min fars arv, en prolaps.
Det är när tarmen åker ut genom rövva, och en inte lika trevlig inspektion med frugans sminkspegel verkade ge svar att så var fallet.
Grabben körde över mig på natten i kolsvart mörker med båten i hällande regn, jag satt på mina händer.
I bilen skulle fartkamerorna ge sken av att ingen förare satt i bilen, men dock en passagerare.
Jag satt illa på ena skinkan så huvudet var i höjd med passagerarsätet, haha!
Det visade sig att att det vare sig var cancer, eller prolaps, utan en vanlig hederlig hemorojder.
Det mest besvärande med läkarbesöket var att läkaren var en mycket vacker kvinnlig läkare i trettioårsåldern.
Jag skämdes och sa att jag inte avundades hennes uppgift men hon log och svarade att det här var en del av hennes arbete och hon hade sett mycket saker i hennes ämbete.
Hua, jag kände mig gammal, och hade nog hellre velat visa framdelen än den bakre, den var ju bara snuskigt, inte äcklig.
Jag fick smärtstillande gel som jag kunde klara av natten med, och det gick sisådär, dagen efter tömde vi Apotekets hyllor på allt som gick att stoppa in i både övre och nedre delen.
Jag har fortfarande ont, och ett toalettbesök är förenat med en del svettningar.
Jag behöver vara fit tills imorgon, då jag ska fortsätta med nästa rum, vardagsrummet.

Vi har fått ett par dagars frist i arbetet, vi fick ett "påtvingat" besök av min syster, svåger och gamla mamma.
Syrran tyckte att det var kanske mammas sista chans att besöka oss innan hon inte längre orkar släpa sig runt bland stenar och rötter, trappor och trädäck, och så kan det mycket väl ha varit.
Inte lätt att släpa runt på en snart nittioårig gammal dam, med kryckor och en trygg armsving av mig eller syrran.
Men hon trivdes och var väldigt glad att fått komma ut, ett gott avbrott efter att ha suttit instängd i fem månader i sin lägenhet.
Visst var det besvärligt att stappla sig ner till dasset, kissa i en hink på natten med vissa svårigheter att träffa rätt.
Men vi åt nästan hela tiden, först ren rejäl frukost som frugan dukat upp, sedan efter disken en lunch två timmar senare, sedan eftermiddagskaffe med saffranskaka och rabarberpaj med vaniljsås.
Till kvällen en rejäl grillmiddag med massor av gott kött och en massa sallader och crushed potatoes.
Vi åt tills vi höll på att spricka, och gick och lade oss mätta och belåtna.
Nu när de åkte hem, så blev middagen lite fil och müsli, något annat orkad vi inte med, magen är fortfarande lite utspänd.

Jag har en och en halv vecka kvar av min semester och har hittills fått varit ifred från jobbet (peppar peppar...).
När vardagsrummet är klart kommer jag få ha ett par dagar ledigt att bara slappa på, men känner jag mig rätt så kommer jag nog på något att sysselsätta mig med dessa dagar också.

På alkoholfronten har jag funnit en alkoholfri gin på bolaget som kan funka i en GT, den blev lite söt i smaken men kan bli ett bra komplement i framtiden, åtminstone inte minst för en otroligt vacker flaska så man kan skylta med.
Ingenting man behöver skämmas över, och det skapar många nyfikna blickar hos de andra, drickarna...

Jag är nöjd med mitt sommarlov, nej sommarliv, snubblar lite med nya sjukdomar men det är inget att oroa sig över.
Det hör ju livet till, att man blir äldre och kroppen rasar när man överanstränger den.
Om ett par timmar kommer dottern med familj, barnbarn och hundar ut, då jäklar blir det liv i luckan igen...
Då blir skoj och glädje i Berras liv, och det kommer ännu mer sommarminnen i minnesbanken.

Ska bara hinna pusta ut lite innan vi tar nya tag, åhej och åhå...

Berra

Jag vill först bara säga det att jag tror att alla som skriver här på forumet eller rättare skriver i andras trådar gör det bara av ren omtanke. Jag tror inte att det är någon som vill någon annan något illa. Men, precis som någon skrev så försvinner ibland nyanserna bort i det skrivna ordet och man kan missuppfatta.

Jag tror även på att när viljan att bli nykter inifrån och ut...och man klarar av att vara nykter...det är det som håller...för då finns liksom hela kroppen med både fysiskt och psykiskt. Jag vill bli nykter...jag förstår att det kan vara svårt att förstå när jag inte har kommit längre på min resa...men det är verkligen det jag vill....fast jag lurar mig själv gång på gång att dricka...och då kan man undra..vill jag verkligen bli nykter?? Jo men så är det.....fast jag önskade att jag var på typ dag 137 eller 212...på min resa..men så enkelt är det ju inte....jag hamnade ju inte här över en dag utan det var ju en resa även att komma hit....en resa (då menar jag resan med alkoholen) som jag har försökt att avsluta så många gånger..iaf i mina tankar.

Har känt mig väldigt ledsen både igår och idag. Ledsen för att min dotter mår så dåligt. Det gör så ont i mig. Det är så svårt att hänga med i hennes svängningar. Nu har den kille som hämtade henne när hon körde av vägen kommit hem till henne och nu ska de bo tillsammans. De är båda 22 år och bestämmer över sitt liv. Det är liksom ingen idé att ge henne goda råd som att ni kanske behöver känna varandra lite längre innan ni bor ihop, han kanske behöver ett jobb först osv...för då kanske hon inte hör av sig alls. Nu hör hon av sig ...och jag har hjälpt henne handla för hon orkade inte det. Ska ringa henne ikväll och erbjuda henne hjälp med att ta vissa kontakter...att hon kan bara höra av sig om hon behöver det stödet. Jag kan inte göra så mycket mer. Det är inte lätt att backa men det är vad jag behöver göra.

Imorgon är det dags att jobba igen...om jobbet hade varit som vanligt att jag hade varit den ordinarie kuratorn så hade det känts allra bäst...men nu är jag ju övertalig och det känns sisådär...ska ändå försöka att göra det bästa av det. Det som är jobbigt med att komma tillbaka är när alla pratar om vilka bra semestrar som man har haft...för jag har nog aldrig hört ngn säga att det inte var en bra semester. Min semester har varit ömsom vin och ömsom vatten om man använder det ordspråket (känns ju väldigt passande för en som har alkoholmissbruk eller inte.....). Min man och jag har gjort många fina utflykter. Det har varit både sol och regn...fast kanske mest mulet och regn. har iaf badat några gånger. Jag hade väl inte trott att jag skulle blivit nykter men i alla fall haft fler nyktra dagar, läst mer...motionerat mer..och det gör mig ledsen att jag inte har gjort det. Men så försöker jag tänka att det blir inte något bättre att tänka på det utan försöka gå vidare. Min dotters mående påverkar mig men jag ska försöka göra så att det inte äter upp mig för det gör det lätt annars.

Så söndagskvällen avslutas med lax- och spenatpaj...samt ett avsnitt från en serie som jag tittar på.

Ha en bra start på arbetsveckan ni som börjar jobba imorgon och för er andra som fortfarande har semester ..ha en go semestervecka!

Kramar:)

Starkt gjort att kämpa ner tanken på att skippa Antabus! Det krävs "bara" att du har styrkan att göra samma sak igen 2-3 gånger i veckan, under den korta stund det tar att blanda ut tabletten.
Du klarade det idag, jag är övertygad om att du klarar det när det är dags för nästa dos också. Bara du ger dig f-n på det och inte viker dig för infallet!
Det blir väl 2 veckor imorgon? Jag tror inte att du vill börja om från början.

Förresten, OM du skulle få för dig att hoppa över tabletterna, kom ihåg att man riskerar en reaktion i upp till 2 veckor efter sista dosen. Av ren omtanke.

Jag behöver det nu!

Tack! Jag lusläser och försöker tänka en dag i taget. Idag var en kompis på besök. Hon hade med sig en öl, jag drack en alkoholfri cider. Hon vet att jag valt att inte dricka alkohol just nu och kändes inte alls konstigt. Hoppas det håller i sig ❤️

7 månader är ju galet bra, jag tar rygg på det dig helt enkelt , men ligger efter förstås. Men småjoggar mot 100 dgr?. Trädgården är alldeles underbar att ha som healing och med alla dessa projekt som pluppar upp ( iallafall hos mig), är det ju vansinnigt roligt, för vår egen skull och för att vi vill. Grattis till dig. Ps.vad ska du ha i din nya rabatt. ds.

Så bra att du har tagit dig hit! Välkommen ❤️ Här på forumet hittar du andra som har varit precis där du är nu. Ta rygg på dem och börja röra dig mot den framtid du vill ha. Ett tips är att du går igenom självhjälps-programmet här på alkoholhjälpens sida. Man får ett bra fågelperspektiv på sitt drickande, och därmed förmåga att skapa strategier för att leva nyktert. Starta en egen tråd när du känner dig redo, så att vi får följa dig genom toppar och dalar ? Kram

Hej du o välkommen. Kan verkligen inte garantera något under, men utgångsläget borde vara att vilja förändra, att vilja att sluta dricka. När det beslutet är taget, en dag i taget gäller det att hålla i och hålla ut, där verkar många krokna, liksom jag själv. Så prova en längre tids nykterhet och börja på aa igen. Kanske skaffa en sponsor. Skriv av dg och läs klokheter härinne. Börja nu och ta en dag i taget. Jullan

Det är en speciell känsla att fira gudstjänst utomhus. Sitta omgiven utav grönska och känna solens värmande strålar samtidigt som man ber och sjunger. Fint. ?

Ja det är väl så....

Jag sitter här gråtandes med världens ångest som vanligt efter en kväll med alkohol. Sist jag drack var 2 dagar sedan. Igår googlade jag hur jag kan sluta dricka och hittade denna sida. Jag har använt alkohol för länge som medicin för min sociala fobi. Jag måste sluta nu. Annars kommer jag att dö. Ångesten kommer oavsett om jag druckit 2 glas eller 2 flaskor. Att jag aldrig lär mig. Efter några dagar så mår jag bättre igen och allt blir en ond cirkel. Jag vet inte hur jag ska ens känna mig bekväm i situationer utan alkohol. Jag känner mig som den ensammaste personen i världen men att läsa andras inlägg för mig att känna mig ännu tryggare. Jag hoppas att jag klarar det denna gång. Att mitt liv kan få en vändning. Att jag vågar tro på mig själv och känna mig värd något utan alkohol.

Åh, nej det har absolut inte varit enkelt. Tvärtom har det krävt mycket hårt jobb och engagemang. För mig flera timmar per dag inledningsvis. Jag kan inte göra någonting halvdant.

Men just för att grundjobbet är gjort, och det är gediget gjort, så tror jag att det har stor chans att hålla. Det krävs lite underhållsarbete i form av repetition framöver bara.

Kram ?

”Tänka klart”, som boken heter på svenska, var verkligen en ögonöppnare för mig. Läst den tre gånger och varje gång får jag nya aha-upplevelser.

Det är högst mänskligt att man söker information som stämmer med ens egen världsbild. Men det är nyttigt att ta in även andra aspekter och utmana sina värderingar.

Och det är alltid nyttigt och viktigt att ifrågasätta typ allt. Just därför ifrågasätter jag siffrorna om ”uppklarningsprocent” för olika nykterhetsmetoder eftersom jag tycker att det är lite som att jämföra äpplen med päron.

Man måste inte köpa allt med hull och hår, och just därför skulle jag aldrig kunna bli politiker ?

Kram ?

Å herregud vad jag sover. Min son kom in och väkte mig i morse 10.10mamma jag skulle ju va hos **** 10.00 å leka. Vi for upp käkade frukost klädde på oss och va hos kompisen 10.40 ? barnen sover lika mycket som mig så det är ju bra.. i dag har jag vart nykter i 12 dagar.

Hej och välkommen, läs och skriv här, det kommer hjälpa dig en del. Det finns mycket klokhet härinne. Annars föreslår jag att du bara klipper rakt av, det är inget att vänta på. Du har verkligen allt att vinna på att bli nykter. Första 2 veckorna kan bli lite svajiga, beroende på hur mycket och ofta du druckit. Vila, promenader, vitaminer (b-12), magnesium kan hjälpa vid lättare abstinens. Samma med resorb ( vätskeersättning). Lycka till, du är värd nykterheten.

Har det jobbigt. Är 25 år och har druckit sedan jag var 16.
Började med vanligt festande som sen gick över till dagligt drickande, även om jag har varit fri i perioder!
Nu försöker jag bryta helt med min "vän" flaskan som jag hatar att älska.
Problemet är att jag nog har abstinens och extrem ångest, har ringt till jobbet och skämt ut mig vilket är det värsta eftersom jag inte kan minnas helt vad jag sagt.
Har 2 flaskor vin kvar hemma, borde jag trappa ner för att slippa dom värsta skakningarna och slippa svettas? Och ni som har slutat, hur klarade ni av skammen efter alla dumma saker man gjort?!
Jag kan av olika anledningar inte upp söka sjukvård! Måste klara av detta hemma. Har bara semester I 2 veckor till och då måste jag tillbaka till jobbet :(

Ångesten är för kraftig att stå emot och när jag blir utskriven så blir de inga mediciner medskickade som dämpar ångeste. nämnvärt utan bara gör en trött. Pratade med läkaren idag och tydligen håller de mig här tills mina behandlingar startar upp och sociala ordnar så jag kommer få hembesök 2-3 ggr per dag. Läkaren här är bra och han har insett att mitt liv har varit allt annat en en dans på risotto och nu släpper inte han mig förens han vet att jag fått de resurser jag behöver och att de fungerar. Känns bra men samtidigt fast på en avd i nästan 2 veckor där man bara få gå till Hemköp 1 gång per dag i samlad trupp och massa regler jag har mega svårt att tolerera känns sådär. Men de är de bästa för mig just nu fast de suger

Den där känslan, nykter i sommarkvällen, promenad med den man älskar. Då finns inga frågetecken kring varför man inte dricker.

För att du har tid och ork att dammsuga nätet och bokutgivning och för att du är en källa till inspiration.
Inlägget om spontan nykterhet och Annie Grace och dina reflektioner om ämnet är verkligen mitt i prick! Precis så är det. För mig i alla fall.

Blir tvungen att skaffa This naked mind. Det är väl en mänsklig svaghet att vi gärna läser sådant som bekräftar vår uppfattning? Tror jag kommer att ha nytta av den.

Tack det ska jag verkligen göra!

Och jag känner både tacksamhet och ödmjukhet över att ha kunnat luska fram handlingskraft eller vad det nu är i det grumliga livet som drickandet innebar.
Men det betyder ju inte att det är enkelt. Då skulle vi inte behöva fokusera på detta, eller jag känner iaf att jag behöver göra det. Påminna mig varje dag. Kram ?