Senaste kommentarerna i forumet

en ganska rolig sak… är att jag har i 25 dagar använt mig av chatGpt Ai som stöd i denna resa. den e faktiskt väldigr supportive o på nåt sätt hare funkat . lite märkligt

@Onkel F tack! aaah blir mina första fälgar ja nånsin köpt haha 😂 så de blir extra exciting o sätta på till våren

@aldro Du jobbar på bra! Fortsätt i samma stil, men lyssna på vad din mage säger. Den lär behöva ett tag på sig för att vänja sig vid din nya regim! Bra att det känns bättre. Tiden tickar på, snart är det fyra veckor!👍💪

Kul med nya fälgar, ett bra sätt att belöna sig själv och mycket bättre att lägga pengarna på än alkohol! Jag förstår känslan, är själv i bilbranschen. På med puckar på fälgarna och montera på bilen, sen kan du bara gå och jäsa och gotta dig åt hur jäkla snyggt det blev!
Jag skulle själv vilja ha bilens originalfälgar till vinterhjulen, men det är inte ekonomiskt försvarbart. Vi pojkar växer aldrig upp, det är bara leksakerna som blir dyrare!🤣

Låter läskigt med panikattack! Jag har ingen aning om vad det är och vilka uttryck det tar, men det är ju bra att det finns människor som kan hjälpa.

Ta det lugnt och ha det så bra du kan!

nya sommarfälgar som ja beställt kommer på måndag oxo. ser fram emot de .

dag 24. idag e ja frisk. tränade o allt . vete fan vad de där var. mår bra . nu kan min mage smälta mat korrekt oxo har ja märkt. verkar som kroppen gått igenom mkt under den här tiden. upplevt mycket konstigheter…. blir bara stabilare o stabilare för varje dag. dock rusade hjärtat extremt efter gymmet när ja va på ica. fick hjälp osv. men de va ju en extrem panikattack bara. dom har ja alltid fått pga barndom o skit. men idag var en riktigt grov en. dag 25 imorrn!

@Himmelellerhelvette Jag förstår din frustration över att jag inte tar emot din hjälp på det sätt du önskade. Jag kopierar nu exakt vad jag skrev;

"Jag vet inte om jag har varit extremt otydlig i det jag skrivit eller om ni inte läst min tråd med någon större eftertanke. Jag vet inte heller om ni ville boxa mig lite rätt i magen, eller om det ni skrivit var menat som uppmuntran?"

Kan du förtydliga på vilket sätt jag skällt ut dig i dessa meningar? Observera den avslutande frågan!

@Denlillamänniskan Vill du inte ha hjälpande kommentarer så skriv inte på ett sätt som får en att tro att man vill försöka hjälpa! Jag är inte på forumet för att göra folk illa! Jag försöker hjälpa med tips för att vara snäll! Jag har sett att du skällt ut en annan här på forumet också för en tid sedan som bara är hjälpsam och lägger ner mycket av sin tid på att hjälpa människor på forumet! Ska du agera ut och vara otrevlig för att du tror saker och tolkar in så blir det ingen go stämning! Jag ska minsann hålla mig borta från din tråd så slipper du känna dig kränkt av min hjälp alla fall!

Och konkret mål ja, tre månader känns astronomiskt! Målet blir februari. En dag i taget.

Ikväll blir det chips och citronläsk till soffmys framför TV:n 👍

Tack för bra tips, måste se till att ha tillgång till alkoholfria alternativ, är en del sociala aktiviteter på g det närmsta. Och ska också kryssa för i kalendern!!
Jag ska vara nykter för att jag själv vill det. Tack för pepp!

Jag tror det gör det enklare att lyckas om du formulerar ett konkret mål. Tex 3 nyktra månader. Då behöver du inte förhandla under tiden. Det hjälper också att ha en plan för hur man hanterar situationer med alkohol. Att alltid ha med sig alkoholfria alternativ man gillar till fester och middagar. Vad man gör om någon sätter ett glas i handen på en (säg nej tack eller bara ställ ifrån dig och hämta det du vill ha istället). Och minnas att du är nykter för att du själv vill det, och då ingår det att inte dricka fast beroendet försöker lura en att just idag, bara ett glas, och så vidare. Du klarar det absolut, kör järnet nu! Jag tyckte också det var motiverande att sätta ett sträck i min kalender för varje nykter dag.

Men jag är också rädd och osäker. Min man blir så trött på mig, i 10 års tid har jag liksom "nu räcker det", "nu ska jag sluta dricka sådär farligt" osv men ändå trillar jag dit?? Kan jag verkligen lyckas denna gången och göra annorlunda? Jag har så dåligt självförtroende..

@Kennie Tack Kennie för svar med pepp och tips! Ska läsa din tråd, tror jag kikat i den någon gång tidigare :) imponerande resa du gjort att du idag kan ta ett glas med lång tid emellan!
Jag ska sätta igång idag, idag är alkoholfri dag nr 1! Ska köpa läsk till kvällen efter att ha hämtat på förskolan. Att vara nyfiken på livet utan alkohol var ett bra tips och sätt att tänka!

Hej! Vad bra att du tagit steget att starta en egen tråd. Känner igen det där att för det mesta kunna hantera alkoholen men rätt vad det är så blir det för mycket. Jag har arbetat mycket med min inställning till alkohol, framför allt den där idén om att det liksom krävs för umgängets skull. Det var jag som tyckte att det krävdes och att det skulle vara en stor sak att dricka alkoholfritt, och anledningen till jag tyckte så var att jag var mentalt beroende. Vill du läsa den långa versionen får du gärna ta en titt i min tråd, den korta versionen är att nu fyra år efter att jag förstod att min alkoholkonsumtion höll på att bli farlig så har jag landat i ett normaltillstånd där jag inte dricker mer än något glas och med lång tid mellan gångerna. Jag väljer numera bort alkohol typ 49 gånger av 50 i situationer där andra dricker. Jag mår väldigt mycket bättre psykiskt, och inser att alkoholen eldade på min stress och ångest fast jag inte drack varje dag, utan 2-3 gånger i veckan. Så jag tror du har mycket att vinna på att göra en rejäl förändring, också eftersom riskbruk ofta går över I missbruk och blir svårare att komma till rätta med ju längre tiden går . Att börja med en längre nykter period, tex 3 månader som Alkoholhjälpen brukar föreslå, skulle jag säga är nödvändigt. Varför inte sätta igång direkt, ta en vit vår och var nyfiken på hur livet blir utan alkohol. Det är toppar och dalar i början, men också en stor lättnad och frid, upplevde jag. Jag önskar dig styrka och mod att våga bryta med alkoholnormen och istället prioritera ditt välmående.

Hej forumet. Jag har läst här i några år, till och från, men startar nu en egen tråd, stort steg för mig! Vet att det finns så många kloka människor härinne som gjort fantastiska resor! Jag är kvinna, lyckligt gift, bra jobb, småbarn. MEN. Jag har alltid haft ett problematiskt förhållande till alkohol. Det dövar och mättar (tillfälligt) den där stora ångesten och nedstämdheten (har generaliserat ångestsyndrom) som livet alltid inneburit för mig. I perioder funkar det bra, dricker två glas vin i soffan med mannen på en fredag, går på en AW här och där. En gin och tonic i solen. Men faller alltid ner i samma djupa grop några gånger per år. Senast igår. Smygdricker, dricker ensam, blir för full, får minnesluckor och en HISKELIG ångest i flera dagar därefter. Jag vill inte ha det så. Jag vill vara en glad, närvarande mamma, partner och kollega. Men vet inte hur jag ska sluta? Skammen är stor. Enorm. Självhatet likaså. På mitt jobb och i min vänkrets och familj är vindrickandet en stooor del av livet. Kan jag sluta helt? Så många tankar... Har sjukanmält mig från jobbet idag pga ångesten. Det är inte sån jag vill vara. Nu har jag iaf skrivit här. Kram till alla.

Ibland är det svårt att uttrycka sig i skrift. Det finns så många saker som är fina och hjälpsamma med Alkoholhjälpen, anonymiteten, ärligheten, stödet, så många engagerade användare som delar med sig. Ibland kan det uppstå missförstånd. Ibland kan en läsa i efterhand att "oj det här kunde missuppfattas, det här menade jag inte på det sättet som det togs emot". Ibland kan det bero på hur jag skrev vid tillfället, och ibland kan det bero på att jag stötte till en öm tå. Och även som mottagare kan en ibland känna en stark känsla för att sedan läsa igen och tolka ett meddelande på ett annat sätt.

Här kändes det som att det blev ett sådant tillfälle där det blev misskommunikation och det väcktes starka känslor. Jag tror inte att någon menade något illa, och ändå kan det ibland upplevas så. @Denlillamänniskan @Andrahalvlek @Himmelellerhelvette, jag vill bara säga att ni är alla högt värderade forummedlemmar! Fortsätt gärna skriva och diskutera på forumet om det känns okej.

Jag vill inte dö ensam och alkoholiserad som min far gjorde.

Känner mig klar här nu på forum. Tack för de fina meddelanden jag fått!!
Återkommer då och då och rapporterar nykterheten.

Önskar er allt gott!

Ja, jag förbereder mig fortfarande inför döden. Har gjort det genom att gå igenom mitt liv ordentligt nu när jag är nykter. Liksom för att stirra livet rätt i ansiktet och känna mig klar med det, den dagen som det är dags.
Redan tagit beslut om vad jag gör den dagen jag får en dålig diagnos. Jag tar ingen behandling för att köpa lite mer tid. Skulle jag ändå leva frisk som en nötkärna i flera år till, så kommer jag att njuta av den tiden. Och det sista jag behöver göra är att förbereda mig för den ensamhet sjukdom och död innebär.

Det senaste året drack jag vin när jag inte orkade. För att få lite respit. Orkade inte vara sällskaplig ens. Vem vill höra att jag fortfarande är rädd för att bli riktigt sjuk? Jag lagade fina middagar åt mig själv och drack vin till det för att överhuvudtaget äta tillräckligt mycket. Insåg att jag måste fejsa livet utan stöd av vin. Äta min mat utan att göra det till en lite festmåltid. Det har varit tufft mellan varven. Men det går. Ändå lägger jag märke till allt som avviker med hälsan. Känner igenom kroppen efter svullna lymfkörtlar, knölar. Undrar varför jag utvecklat exem. Blev återigen riktigt rädd under julhelgen när jag fick några timmars obehaglig rytmrubbning på hjärtat efter lite hårdare ansträngning. Körde hem med hjärtrusningar, försökte hålla mig lugn. Gick och lade mig i sängen och insåg igen; får jag en hjärtinfarkt nu så är jag rökt. Jag är ensam och vill inte ringa och göra någon upprörd och orolig, ifall det går över. Det gick över.

Men skräcken jag kände kastade mig tillbaka i tiden då jag förberedde mig att jag kanske skulle dö snart. Tänkte; Tur att jag redan förberett allt ifall det händer. Läste på mig litegrann och insåg att underviktiga människor kan få rubbningar hjärtat. Alltså inget att bry sig om eller oroa sig för. Bara fortsätta sköta hälsan.

Vägde mig just. Ser att jag inte klarat hålla minivikten som jag satt upp. Har gått ned ytterligare två kilo de senaste veckorna. Men visst, total nykterhet brukar ju innebära att man minskar i vikt. Men de flesta brukar ju vara glada åt det. Själv blir jag bara ledsen.

@Himmelellerhelvette @Andrahalvlek
Jag vet inte om jag har varit extremt otydlig i det jag skrivit eller om ni inte läst min tråd med någon större eftertanke. Jag vet inte heller om ni ville boxa mig lite rätt i magen, eller om det ni skrivit var menat som uppmuntran?

Jag grubblar inte över min ensamhet särskilt mycket. Men när jag blev väldigt sjuk för ett drygt år sedan, och behövde vara beredd på att få en dålig diagnos, så blev jag rädd. Jag insåg att jag inte hade någon att tala med. Vad händer om jag får veta att jag snart ska dö? Jag gick ned väldigt mycket i vikt, kämpande för att hålla mitt liv igång. Började röja upp hela mitt hem. Dödstädade för att barnen inte skulle få det så jobbigt att ta hand om allt ifall jag skulle gå bort. Avlivade min gamla häst för att den inte skulle gå att sälja om jag dog. Förhörde mig om vem som skulle kunna ta hand om min halvgamla hund. Förberedde så att barnen skulle ha uppgifter och lösenord till banken och annat.

Sen fick jag aldrig den elaka diagnosen som jag var rädd för. Jag lyckades hålla min vikt till att inte glida under BMI till undervikt. Jag började vandra långa sträckor för att få lite aptit och hålla musklerna igång. Jag rensade hela garderoben på de kläder som hängde som påsar. Köpte nytt i mindre storlekar. Med förlusten av fett i ansiktet kom det fram väldigt många nya rynkor. Jag kände mig fysiskt svag, äckligt mager och ful.

Nej, jag satte inte och tyckte synd om mig själv för att jag var ensam i min livssituation. Jag grubblade inte. Jag agerade som fan för att hålla mitt liv igång och sköta om mig så bra jag kunde med näringsrik mat, vandring, sociala möten och meditation.

Minskade mitt alkoholintag till att hålla sig runt två flaskor vin per vecka, varvat med kortare perioder av nykterhet. Sen kom sjukdom hos barnbarnet och jag stöttade min dotter så mycket jag kunde. Tog tag i en hel del grejer i stallet med rutiner, vintervatten som jag installerade till hästarna och att inspirera mina stallkamrater till att göra förbättringar för hästarna. Till slut blev jag sjukskriven för depression. Jag var helt färdig. Insåg att det sista jag kunde göra var att helt sluta dricka alkohol för att må bättre och orka mer. Som ni vet gick det rätt lätt. Jag såg till att få psykologstöd och ägnade hela sjukskrivningen till att förbättra min hälsa och mitt psykiska mående.

Så när ni speglar mig som en ensam kvinna som sitter och försjunker i självömkan över ensamhet och super sig full, så känner jag bara; Nä, det där.... det är inte jag. Jag har sedan länge lärt mig att ändra mina tankebanor när de inte är fruktsamma. Nej, jag hamnade inte i ett glapp när barnen blev större. De har varit stora och självständiga många år.

Det som känns mest ledsamt nu, är att jag förstår att man kan få kommentarer i forum som gör väldigt ont. Man kan bli hur missförstådd som helst här.

Jag ska gå och lägga mig nu, efter nattpasset. Jag har gjort nytta för andra människor i natt. Jag har utfört mitt yrke som går ut på att göra medicinska bedömningar och möta människor i kris. Jag har kännt mig mycket uppskattad. Haft fina samtal, glada skratt och njutit av att samspela med andra proffsiga medarbetare. Dragit ihop ett gäng människor till helgen för att hjälpas åt i stallet med lite fix och blivit uppskattad för det initiativet. Jag ska ut och äta middag med ett gäng roliga gamla arbetskompisar i helgen. Trots detta rika liv, som jag lever, vet jag att jag bara har mig själv att lita till. Att jag är frisk och energisk är förutsättningen att hålla igång allt. Den insikten kan ibland få mig att känna mig väldigt ensam och utsatt.

@Denlillamänniskan Har du funderat på hur mycket du grubblar på att du är ensam när du är ensam? Ibland kan det vara tankarna på ensamheten som triggar i gång jobbiga känslor och då grubblar man ännu mer. Testa att observera hur mycket tid du lägger på att tänka på att du är ensam. Jag fick tipsen från boken: Lev mer, tänk mindre -bli fri från nedstämdhet och depression med metakognitiv terapi.
Om man lär sig att bara låta tankarna vara och inte engagera sig i dem så mår man bättre. ❤️

@Stora Loppan ❤️

Sammanställningen för januari visar att jag hade totalt 7 alkoholfria dagar på hela månaden, och att jag drack totalt 108 enheter. Det ska bli väldigt intressant att göra sammanställning igen den sista februari.