Senaste kommentarerna i forumet

Det har gått över förväntan lätt de första veckorna sedan jag bestämde mig för att ta en helvit period. Men i fredags kväll efter jobbet kände jag första riktiga suget. Det är ju inte så svårt att inse vanans starka krafter eftersom fredag och avkoppling efter en arbetsvecka alltid haft ett självklart inslag av alkohol. I mitt fall alltid en öl. Ja, en till att börja med i alla fall. Har ju oftast inte tagit många minuter innan det varit dags för öl nummer två osv.
Men jag var förberedd och gjorde det som jag fått tips på i denna tråd. Jag snörade på mig promenadskorna satte in hörlurarna med ljudboken ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg och sedan gick jag en långgrunda i den varma sensommarkvällen. Tänkte också på AndraHalvleks mantra ”Aldrig glömma ...” och känslorna från senaste ångestsöndagen bubblade upp till ytan. En känsla som jag alltid hatat, men ändå har jag låtit mig utsätta mig för dem så många gånger under större delen av mitt liv. Man inser hur manipulativ denna sjukdom är som kan få oss att leva och bete oss på ett sätt som skadar oss själva både fysiskt och psykiskt.
När jag kom hem var inte bara suget borta, utan jag kände istället nästan en avsky för tanken att ta mig en öl.
I går var det så fyra veckor sedan min senaste fylla. Jag och min fru var bortbjudna på kvällen och givetvis var det en förväntasdrickaalkoholsituation.
Nu bor våra vänner dock utanför stan oftast brukar vi nuförtiden ta bilen. Min fru brukar oftast köra, så det var inte så svårt att dra ikvällärdetminturattkörakortet. Så även om rastlösheten, som jag skrivit om tidigare, infann sig ganska tidigt på kvällen så hade jag faktiskt en riktigt trevlig och rolig kväll igår. Något som jag inte skulle ha trott om jag bara backar bandet en månad tillbaka.
I dag söndag vaknar jag därför pigg, glad och energifylld för tredje söndagen i rad ser fram emot att även kunna lägga denna dag 29 till handlingarna.
En dag i taget med support av tiden.
Skänker all kärlek till er alla denna söndag <3

När jag gick på AA skulle även jag bryta med alla även de som inte hade missbruksproblem och knappt drack över huvudtaget, gå på möten typ jämt och bara umgås AA folk. Och jobba i stegen kan säga de gick åt helvete redan vid steg ett erkänna mig maktlös. I min värld så var man gett upp om man ställer sig maktlös inför ett problem då har man ju gett upp. Aldrig druckit så mycket som när jag gick i behandling minnesotamodellen och tvingades gå på AA möte 2 ggr i veckan. Aldrig känns mig så ensam, utstött som då. Plus detta ord gud gav mig kalla kårar och alla men se decsom en högre makt, högre makt för mig är typ gud el vad man nu tror på. Så slutade där. Sen köper inte jag att de är en sjukdom och tar man bort alkoholen så löser sig alla problemen, utan man dricker för döva något el för bli lugn från stress alltså är alkoholen inte problemet utan en lösning på de problem man har och de är de man måste jobba med. För mig är AA en sekt i alla fall i den här stans innersta AA krets

... och slutar på egen hand nuigen?? Kaveldunsäsongen är här.
Jag som inte ska flytta nånstans lyckades fastna i Hemnet-träsket, kanske du med?
Kram och önskar dig en härlig söndag! ??

Det är verkligen något mycket fint att få ta hand om små barn igen.
Närvaron och tunnelseendet i glädjen över... ett dyk från bryggan eller en solnedgång eller en skål chips och Coca-Cola.
Livet är för mäktigt och smått på samma gång. Håller mig i undervegetationen idag, pysslar på. Långt samtal med vän på telefon. Dricka-vin-i-små-klunkar- läge.
Not, såklart.
I min säng andas dessa små av solen fortfarande varma kaminer med såna där andetag som går att grina lite över, så gulligt.
Sprungit 6,5 km i mitt långsammast tempo pga läste att skador är vanligast när kondisen snabbt blir bättre - men musklerna inte utvecklas i samma takt.
Men har taktat mellan 18-22 km/vecka sedan jag började för sex veckor sedan.
Provar min hopplösa/fina kjol varannan dag och väntar på dagen då jag kan andas i den utan att knapparna flyger upp.
Tänker att det inte spelar så stor roll pga hemarbete och ingen kommer se den där kjolen iallafall.
Funderar över hösten och hur, eller framförallt var- den ska levas.
Att jag kommer vara nykter är inte längre något jag funderar över.
Igår insåg jag att det i dagarna är 20 år sedan jag slutade röka.
Har övervägt att någon gång ta en cigarrett men avstått pga ett återfall efter 8 års uppehåll som eskalerade med rekordfart, 1 paket om dagen efter bara några månader.
Note to self.
Har övervägt att börja röka men med min trackrecord så nej.
Fundera över om 20 år är lagom tid att vara nykter.
Har druckit regelbundet i 20 åt, varav de 2-3 senaste med stora överdrifter och i allt högre takt.
Vi får se med det.
Tar en dag- och 20 år i taget.
Vid något tillfälle i vintras sa min man att det kanske kändes tråkigt att ALDRIG mer öppna en god flaska vin.
Det oroade mig, gjorde mig osäker på om det här beslutet är så... bra.
Måste meddela honom att det inte blir några mer goda vinflaskor med frun. Men jag är bättre så här.
Vi har det bättre, mer känslor som efter många år fortfarande kan vara hjärrbultande starka.
Mer tur än skicklighet och vissa dagar ren vilja (att inte ge upp).
I nykterhet gäller inte så mycket tur utom möjligen att hitta hit, en slump för många av oss. Att sluta dricka är en ensam liten väg att traska, ena foten före den andra.
Sov gott, jag ska äta lite mer chips och spana på några Tradera-bevakningar. Sen krypa ned hos mia småfolk som önskar sig pannkaka till frukost ?
Kram uthålliga person som ev orkat läsa om denna händelselösa dag ?

Svar ifrån folk som inte är trevliga och stöttande/förstående undanbedes!!

Vi här är ju precis som du, såna som känt att det blir för mycket, sedan om det är två dagar i veckan eller varje dag spelar ju mindre roll.
Du skriver att du startade en tråd för flera år sedan, så insikten har du ju redan. Då är det liksom bara att sätta igång med en nykter period till att börja med. Och läsa här- har hjälpt mig mycket!

För det andra så känner jag inte igen mig i det att man förväntas dricka för att vara normal.. Alla andra pratar om hur jobbigt det är att tvingas tacka nej till fester och att det är jobbigt att folk frågar varför man inte dricker.
Jag har inte varit på fest, bröllop, dop, släktmiddag etc etc på flera år för jag har knappt nån släkt kvar i livet, har inga människor i mitt liv som anordnar fester och sånt... Ändå har jag en hel del vänner & bekanta fortfarande! Jag skulle ha LÄTTARE att låta bli att dricka om jag nångång blev medbjuden på fester, tjejkvällar, middagar mm! Det är ju pga att jag saknar sånt som jag blir deprimerad och dricker!

Så känner jag med!

Till att börja med verkar jag mest få skit av omgivningen, allt ifrån s.k. vänner till totala främlingar, istället för omtanke och stöd som andra verkar få när de öppnar upp och lättar sitt hjärta om missbruk. Till en början kanske de lyssnar och förstår, men sen vill de styra & ställa i mitt liv, och gör jag inte som de vill, t ex bryter kontakten rakt av med alla som DE anser inte är bra för mig, går på 511 aa-möten per vecka (aa passar inte mig, och tro mig jag har varit på många möten!), klarar av att aldrig mer dricka ens en lättöl...
Ja då vänder de och kallar mig en massa saker och tar upp ALLT jag "gjort fel" under tiden de känt mig! Jag är tydligen en utnyttjare, en energitjuv, otacksam, oansvarig, jag är en riktig jävel, patetisk, skit, hora, lögnare, och jag är en sån som ständigt tycker synd om mig själv istället för att göra nåt åt saker...
Jaha, så det tycker du? Men jag är bäst så länge jag lever upp till dina ideal? Så länge jag alltid säger ja till allt du vill, så länge jag har precis den personligheten du vill, så länge jag gör ALLT du kräver av mig?! Utnyttja är det inte tal om, jag har bara tackat ja till saker de erbjudit t ex komma på middag hos dem och allt vad det nu är de syftar på. Varför vill de ens ha mig i sitt liv från början? Varför är jag så bra så länge jag lever upp till andras krav, men klarar jag inte det är jag inte vatten värd.. Är man en dum, elak och utnyttjande människa bara för att man har fel & brister som alla andra och inte klarar av allting?!

Tack, ja nu måste det gå och det är ju fantastiskt att man kan få stöd här. Men läskigt känns det att man inte har tröstlådan att ta till när ngt känns jobbigt.

Jodå, såatteeee....

Kanske kan det bli en ny start med din nya tråd ?
Ibland är det skönt att ventilera med personer som man inte känner.

Startade en tråd här för 5 år sedan ( som jag ej var aktiv i) känns så sorgligt att situationen är lika om inte värre. Dricker vid färre tillfällen nu 1-2 ggr i veckan, men då bara häller jag i mig vinet. Måste få ett slut på den destruktiva vägen jag följer.

Jag vill tipsa om artikel i Aftonbladet där dom skrivit om olika myter om alkoholism som jag tyckte va bra. Liksom att folk tror att dom inte har problem bara för att dom inte dricker ensamma eller tar vit månad ibland. Måste betala för att se, men såg att dom länkade direkt till han som skrivit det också. (redigerat, reklam/ admi)

Vad glad jag blir när jag läser ditt inlägg. Du ska få en låt av mig: ”Så gott att må gott igen” med Peter le Marc.

Kram ?

Läst mycket på forumet de senaste dagarna, otroligt upplysande och intressant. Många perspektiv på hur alkoholberoende kan se ut, jag lär mig massor. Fin och stöttande atmosfär ❤️ Tacksam.

...hittills idag var när jag skulle börja med middagen. Då ville jag hälla upp ett glas, där var ett tydligt inlärt tillfälle; matlagningsvinet. Istället hällde jag upp ett glas Mellerud alkoholfri pilsner i bästa ölglaset, jättegod!! Helt nöjd efter den och suget passerade.

Hemma själv med barnen i helgen. Tidig sänggång ställs mot behovet av att få lite egentid när barnen somnat. Vad ska egentiden fyllas med, är frågan. Välbehövlig städning av badrum med podd i lurarna? Läsa bok? Vore skönt med bok men badrummet är en krigszon och jag blir glad hela dan när där är fint och städat... hmm...

Gud vilken spännande lördag ? 24-åriga jag skulle få panik om hon visste hur det blev 15 år senare. Då var det värsta som fanns att vara hemma en helg. Helst skulle det festas dygnet runt tills söndag eftermiddag...

Har haft en paus från att både skriva och kommentera, men läste precis ditt inlägg och vill önska dig ett stort grattis. Så glad för din skull. Medsystrar som vi varit i panikattackens obarmhärtiga kraft. Nu är vi igenom. ? Kram

Fick som sagt tid till beroende psyk. Då jag har kroniska sömnproblem som bla gör jag ej kan ha möten, jobb mm som kräver att man infinner sig typ före 10 så kan ni så klart räkna ut att jag fick en riktig morgontid dessutom hade jag knappt 2 veckor på mig svara om tiden funkar. Då soc ska med och jag inte vet vad hon har inplanerat och inte hinner komma tillbaka inan svarstiden går ut. Så ringer jag och förklarar detta och ber om att få ändra tiden. Visst inga problem den jag pratade med skulle kontakta den jag ska träffa och framföra önskan om ändrad tid, Får snabbt svara på post ny tid och ett papper där de står att jag avbokat alt ej infunnit mig och därför får en ny tid. Öhhh nej jag ändrade tiden inte avbokade el sket i dyka upp en jädra skillnad. Sen dessutom inte nog med det om jag avbokar en tid till är man inte längre välkommen???????

Så om min soc ass inte kan den nya tiden och vi ändrar så räknas de som avboka så då är jag inte välkommen dit. För de är vad de skriver ändra tid är tydligen samma som avboka tydligen. De där gjorde mig inte vänligt inställd. Dessutom går jag dit mot min vilja så om jag nu blir utskriven inan jag ens hunnit bli inskriven så skulle inte jag direkt sörja :)

Så undrar folk vad jag har emot psykiatrin ja typ sådana här hot brev tex speciellt när jag förklarade är väl bättre de än jag ringt försent och fått avboka strax in på nu kan de ju sätta in annan patient på den andra tiden. De där ska jag ta med dem, min stackars soc vet ju inte hur jag kan bli.

Hon tror inte jag har humör he he, nä men de beror ju på att hon behandlar mig med respekt och hövlighet och kan läsa av människor och situationer den kursen är de ytterst få inom psyk som har gott. Så då behöver man inte bli arg och höja rösten även om vi inte alltid tycker samma el hon måste göra saker jag inte vill gå med på.

Jävla idioter, fatts bara de brutit mot sekretessspärren jag har på alla mina journaler då jävlar. Ska dra ut varenda loggfil för kolla vem som läst vad. Och gud nåde om de brutit spärren. Många som gör för de vet att vi patienter oftast inte vet man kan begära ut dessa loggar. Är ett allvarligt brott som kan ge upp till 2 års fängelse.

Ända gång man får bryta sådan spärr är om de är fara för mitt liv tex kommer in halv döende och medvetslös och de behöver veta mer om mig för kunna ge mig rätt vård/behandling . Ja jag lider av myndighetsförakt och utgår alltid ifrån de ska sabba för mig. Blir så när man blivit illa behandlad inom psyk några hundra ggr.

Så de har redan lyckats reta upp mig inan jag ens träffat dem. Trodde nog de skulle dröja en träff el två först. Tur har soc med mig som jag litar på och som förhoppningsvis kan lugna mig när jag går igång. Hon verkar va typen som inte har problem med tala om för folk att sitt ned, häll käft och lyssna ha ha

Ledsen själ, vad roligt att höra ?
Nu är du en glad och nöjd själ istället ? Underbart ??

Kram ?????

Det är ju helt fantastiskt! Jag som fortfarande kämpar med alkoholen känner nästan eufori såna här dagar, när det är Loka i glaset och jag vet att jag kommer vakna upp ännu en morgon pigg och klar i huvudet, utan den där unkna smaken av gårdagens vin i munnen..

Hade lite lågt C-peptid värde på hälsokontrollen, men inte för högt glykos.
Kan detta betyda att jag har fått skador på bukspottkörteln av mitt drickande?

Läste ett bra citat hos Andra halvlek som är ungefär så här;

Första glaset väljer du, sedan tar ? över.
Bra för oss att tänka på...??
Kram ???

Idag är en sådan där konstig dag, när jag känner att varför dricker jag inte? Jag har inga problem? Det är väl inget farligt? Vad är det värsta som kan hända? Jag har ju vart så duktig nu o hållet upp i 28dagar, så nån öl är jag väl värd??

Påminner mig om bakisångesten, hälsan och allt det andra som jag värdesätter mer än just tillbringa hela morgondagen i soffan/sängen med djup ångest och nån sladdrig pizza o äta....NEJ tack!

Jag blev helt paff i början över hur jävla arg jag kunde bli. Fick ett ilsket utbrott mot min chef som renderade i ett orossamtal ?

Så arg som jag var vissa dagar i början av nykterheten har jag aldrig tidigare varit. Mycket ovant.

Alkoholen la sig som en våt filt över alla känslor, positiva som negativa. Nu måste vi lära oss hantera dem på annat sätt. (Skälla ut sin chef var ingen bra lösning, även om hon förtjänade det.)

Även glädjen blir starkare och mer genuin. Liksom tacksamhet och harmoni. Efter grisdagar kommer gulddagar!

Kram ?

Vår största motståndare har vi i oss själva om vi vill och tror att vi kan dricka.

Ibland kan det kännas som att alkoholen har liv, och kan liksom på egen bevåg bli drucken av oss.

Men nej. Det är mina egna tankar, min egen vilja som gör skillnaden på att dricka eller inte.

Tanken kan komma, ok det känns för mig som en naturlig del i processen att bli frisk. Men har avvisat det med ett leende, haha det blir inget?

Lurad på konfekten? Nä, tvärtom. Mår mycket bra efter nästan 8 månaders nykterhet. Bara fördelar?

En befrielse??