Senaste kommentarerna i forumet

Hur jag ska förhålla mig till A just nu har jag fått massor av fina råd av er här på forumet. Jag kommer att sträva efter en längre sammanhängande vit period (som längst 5-6v sen jag började dricka 1986) minst 3 mån är målet, under den tiden måste jag komma fram till hur jag vill saker ska se ut i framtiden.

Nu på dag fem- inget sug efter alkohol, bara efter sällskap :). Och visst kan man umgås utan alkohol, men det har inte varit så för mig på sistone. Vi umgås inte och dricker mycket (det sköter jag själv hemma i soffan ;)). Men, det är alltid ett eller två glas vin till maten eller på en bar och det är inget jag vill göra nu.

Önskar er alla en fin måndag!

Hade faktiskt inte bett dig kontakta vården utan bett dig söka privat om du nu haft den möjligheten. Tyvärr kostar privat vård och jag önskade jag hade ekonomisk möjlighet men nu är de som de är. Och ang AA hade jag bett dig gånditbförbbilda dig en egen uppfattaning bara för de inte passar mig så betyder de ju inte du kan ha utbyte av ha kontakt med AA. Ska få hjälp via soc men inget bestämt än vart el hur den vården kommer se ut men är i slutet av utredning så förhoppningsvis kommer de fatta beslut denna vecka. Sen är de ju tyvärr semestertider och de kan ju inte de på sociala påverka. Men har tack och lov fått en bra kontakt på soc så de är bra. Blivit så illa behandlad inom psyk för 10 år sen sa tex en läkare till mig att de är ingen idé lägga resurser på dig för du kommer bli ett psykfall som kommer åka in och ut på psyk och aldrig få ett bra liv. Tog 2 år i privat terapi så gick jag från psykfall till arbetsträna 8 timmar 5 dar i veckan, Som levde bra ångestfritt liv klarade mig själv mm. Tack vare intensiv terapin och folk som trodde på mig och som aldrig svek visst de fanns tillfällen under dessa två år de fick köra in mig akut till psyk men de gjorde de på ett respektfulltsätt och de pratade med mig och fick mig förstå att detta är de bästa för dig nu även om de känns oerhört jobbigt. Och de stöttade mig under hela tiden jag låg inne, kom besökte mig och la timmar på försöka förklara för personal hur jag är och fungerar och att hota mig mm inte skulle leda till något bra. Och ibland fick de även tala,om för personal vilka regler som gäller när man är inlagd och hota medvanmälan. Sånt händer inte inom vården. Där är de bara men så är de nu och så går de inte ens diskutera med dom och allt blir bara fel och man känner sig kränkt och illa behandlad. Så jag vågar inte lita på psykiatri vården har aldrig känt de någon gång sett mig och frågat mig vad kan vi göra för dig vad behöver du för hjälp, hur kan vi göra så att vården blir så bra som möjligt för dig utan här får du en massa piller sen så skickar vi en remiss som de tar upp till 6 månader innan man ens blir kallad till bedönmingsamtal. Sen säger dom ok du missbrukar men då ska du till beroende så kommer man till beroende ja ha du har även psykiska problem men då ska du till psykiatrin.
Fattar inte att vården inte ser att missbruk och psykiskohälsa går hand i hand utan särskiljer det.
Så nej råder faktiskt inte folk söka offentlig vård om de gäller psykiatriska problem sett och upplevt för mycket negativt

Jo vet känslor är ju bara känslor dessutom förändras dom ju så de jag känner just nu kommer jag ju inte känna 24/7 resten av mitt liv försöker tänka så. Vet min mamma hade sina egna demoner att hantera hennes barndom var inte heller bra och med facit i hand så skulle hon inte valt skaffa barn men just där och då när hon träffade pappa så visste hon nog inte ens själv hur de skulle sluta jag tror ju inte hon valde skaffa barn för sen sabba det utan hennes intention var säkert att vara en bra mamma. Men sen pga hennes liv mm kom ikapp henne så blev det som de blev. Jag är inte längre arg på henne vi har till och med snackat ut och jag fick då möjlighet förklara hur de känns för mig hur de påverkat mig och jag är tacksam för hon lyssnade på mig och satt kvar och inte skyllde ifrån sig fast de måste varit jobbigt samtal för henne. Idag har vi ingen kontakt men de gör mig inget jag saknar inte att inte ha en mamma, den platsen tog min farmor istället och även lite min stora syster. Och så klart pappa så gott han kunde. Men de där såret att jag är oälskad och övergiven de är som ett varigt jävla sår som aldrig vill läka. Jag måste få läka de såret så de blir ett ärr som inte går upp hela tiden. Jag måste lära mig acceptera att de blev så här och de går ju inte göra ogjort.

Något jag funderat på mkt är att ju mer jag lyssnar på poddar, ser dok, läser om A desto mindre känner jag igen mig! Alkoholhjälpen har givit mig massor däremot!
Men jag har ju aldrig varit en alkoholist, jag ser mig mer som en problemdrickare. För mig är en Alkoholist en människa som dricker Alkohol i stort sett varje dag. Jag dricker inte ens varje vecka, o när jag dricker så går det lika ofta bra som åt skogen.
Men när det går åt skogen så är scenariot alltid likadant: kan inte sluta i tid, minnesluckor, pratar dumheter, svår ångest dagen efter.
Hur ska jag förhålla mig?! Känns som allt handlar om råd till fullfjädrade A,

Tack för pepp?

När jag som idag går ut på stan utan att duscha innan behöver jag inte vara ett dugg orolig över att jag luktar bakfylla. Yeah!

Kram ?

Du visar honom bokstavligt talat att det finns ett alternativ till hans misär. Nu ligger bollen hos honom.

Kram ?

Misstag är mänskligt. Det viktigaste är att man lär sig något av dem, så man slipper göra samma misstag gång på gång.

Vad har du lärt dig av vårens helvete? Hur ska du undvika att gå i samma fälla igen?

Kram ?

... idag med. Helt säkert.
Planerar lite lamt för några dagars resa (i landet såklart).
Tomt i vårt hus för första gången på länge, skönt.
Ska ta tag i en av de saker som jag trott i många år att drickandet- och därmed brist på tid- hindrat mig från. Vi får se om det stämmer.
Tipsar om serien I may destroy you på HBO om man inte är alltför känslig för att se människor droga, berusa sig, eller ha sex. Väldigt bra.
Ha en fin dag kämpar-klubben!

Jag räknade nog också dagar fram till 100, sedan har jag tagit det månadsvis- och nu är siktet inställt på ett år. Och sen hela livet då.
Jag har tyvärr inte märkt av så mkt mer pengar över men har köpt väldans massa plantor, krukor, blommor, god mat, samt några auktionsköp som jag nog inte unnat mig annars. Och så gjorde jag en dyr ansiktsbehandling vilket jag hade förträngt just nu.
Men oavsett så har jag koll på ekonomin och om pengarna är slut har jag koll på varför.
Mitt ”unnande” är verkligen nykterheten som jag tycker är som en vinst varje dag.
Så bra jobbat av dig, du växer så det knakar! Kram.

Peter på landet, du är på rätt väg med din alkohol konsumtion. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Min resa mot sundare alkohol vanor började för mer än två år sedan. Jag har gjort flera stora framsteg. Har väldigt många vita dagar, veckor och månader i bagaget. Min fru är väldigt måtlig med sin konsumtion. Hela vår bekantskapskrets dricker alkohol. En vän håller på att supa bort sitt företag. Han inser dock inte att han håller på att supa ihjäl sig. Alla inklusive en alkohol terapeut har försökt snacka med honom utan framgång. Du har precis som mig fått insikt och dragit ner på konsumtionen. Vi ska vara tacksam för att vi hittade detta forum. Vi vill göra en förändring och med rätt vilja är det möjligt. Jag är övertygad om att riskbruk kan omvandlas till normal bruk. En dag i taget ?

Tack!! Jag har full koll på din tråd och dina tips! Redan sett en del av det?
Visst vill dom/ människor ha ett alibi för sitt eget drickande. Jag har mängder av vanor som är förknippat med ”en öl” ” ett glas vin” Jag måste hitta min väg ur A käftar. Ingen idé att älta varför det blev såhär och spårade ur, utan att som du säger kriga på framåt.

Nu har du nått din botten - nu kan det bara gå uppåt igen! Läs och skriv mycket så ska vi peppa och stötta.

Och ditt nick ger mig en hint om vad du ska ha i glaset framöver ? Gammal god klassiker!

Kram ?

Jag har varit medlem här länge. I omgångar. Haft ambition att förändra mina alkholvanor. Men inte lyckats.
Jag har tänkt på det länge.
I lördags var jag på en födelsedagsfest och skulle jobba söndagen.
Vaknade söndag morgon på golvet i min hall. Tredje gången denna månaden. Stora minnesluckor som täcker större delen av kvällen.
Sjukanmälde mig från jobbet. Låg i sängen och grät i ett par timmar.
Gillar mitt jobb och det är helt idiotiskt att jag riskerar att förlora det för att jag väljer att dricka alkohol.
Ringde min mamma. Hon har anat förut om att jag varit lite VÄL glad i alkohol men nu la jag alla korten på bordet. Berättade att jag inte kan hantera det längre. Att det måste få ett stopp. Vi hade ett långt bra samtal och hon ska vara där för mig och prata med resten av familjen om detta.
Nu måste jag prata med mina vänner. Jag bävar inför det men om jag inte gör det har jag kvar möjligheten att dricka alkohol med dom. Jag är säker på att de kommer vara förstående och stötta mig. Men att berätta att jag nu spolar kröken är verkligen slutet för mig att dricka mig redlös med mina vänner.

Dag två nu. Känner mig fortfarande lite låg från helgen men ska försöka hitta sett att sysselsätta mig på. Kanske börja motionera lite. Har blivit svullen av all alkohol. Vill lägga pengar på hudvård istället för alkohol hade jag tänk.

Heja mig!

Gör bara. Ta en dag i taget. Löpning är en bra start. Sen har du säkert andra gamla intressen att ta ut och lufta.

Lyssna på Alkispodden, ljudböcker eller vanliga böcker om alkisar (Persbrandts bok rekommenderas!) Dokumentärer om alkoholism (min tråd ger MÅNGA tips!)

Du måste hjärntvätta ditt undermedvetna, bryta alla destruktiva vanor. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Dina kompisar vill bara att du ska vara ett alibi för sitt eget drickande. Jag kan lista tusen saker som är mer berikande än en rejäl fylla. Fy fan vilket destruktivt leverne. Och livsfarligt för levern!

Kolla dokumentären ”Rain in my heart” på youtube nu direkt. Slår ihjäl en timme av ditt liv ?

Kram ?

Tack för pepp!! Jag har motivationen, men låtit mig luras av A o vänkretsen flera ggr, trillat dit. Tänker mig jobba i det tysta med detta, låta tiden tala. Inte diskutera A med kollegor, ett par av mina kollegor har långt värre problem än mig, de flesta givetvis mindre, men A är ett centralt samtalsämne på jobbet. Jag tänker kategoriskt undvika jobbrelaterade fester. Min fru är ytterst måttlig med alkoholen, så hemma är det lättare. Sen krävs det ju mest av mig själv!! Bara jag som kan förändra.

Givetvis vet man det innerst inne, iaf förstår jag det. Svårigheten är att inte låta sig luras av sig själv....
Jag har sorterat ut det så gott jag kan och det kokar ner till: -Jag har övervunnit ”ensamfyllorna” hemma i soffan.
- däremot mkt svårare om man har bjudit hem folk/ eller är bortbjuden, då kan jag inte stå emot alls när alkoholen flödar omkring mig.
- Går inte att diskutera med kollegor , dom blir närmast förolämpade o förbannade om man pratar om det negativa med alkohol. Ett svar var: ”fan vilken tråkmåns du har blivit, vad vore livet utan ett par rejäla bleckor i veckan”
Jag förstår ju vad som måste göras, undvik dessa situationer, tacka nej!
Men jag undrar själv: Vad ska jag då fylla fritiden med? Löpning kan jag ju inte ägna mig åt dygnet runt...

Du har en inre kraft, den finns där och hänger ihop med viljan. Viljan kan försätta berg, tro mg. Lyssna på råden du fått om längre uppehåll, då får du mer vinster o det blir lättare att välja nyktert. Dessutom läker kroppen och därmed knoppen, så du kommer se på saker ur en annan synvinkel. Om det känns för svårt rekommenderar jag antabus som krycka första tiden. Ge dig själv chansen, det är du värd. Kram Jullan

Kan jag så kan du Peter på landet! Jag lovar!

Kram ?

Det är nog den allra vanligaste fällan. ”Det här gick ju lätt, jag är nog inte alkis utan klarar nog av att dricka normalt.”

Funkar ett tag, men aldrig i längden. Några härinne gör tappra försök - och det är förstås upp till var och en att göra det.

Min personliga upplevelse är i alla fall att det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka lite.

Kram ?

Jag tror du måste ha tålamod och inte dricka någon alkohol alls under en mycket längre tid. Sist klarade du 18 dagar utan alkohol. Det är alldeles för kort tid för att du ska märka av det riktigt positiva sakerna med att
vara nykter. Att tro då att man ska klara av att dricka kontrollerat är en vanlig miss som tyvärr många
åker dit på. Kör minst tre månader utan alkohol, när du har klarat det så kan du ta ett nytt beslut.

Lycka till!

Har tagit SSRI i 13 år. Blir deprimerad varje gång jag slutar. Fick på senaste läkarbesöket diagnosen kronisk depression.

Jag vet nu att alkoholen är en stor bov i sammanhanget. Den skapar ångest och depression eftersom den meckar med min hjärnkemi. Största anledningen för mig att sluta dricka faktiskt.

När jag blir ännu mer stabil i min nykterhet och hittar en läkare som kan hjälpa mig så ska jag trappa ut SSRI. Långsamt.

Varje gång jag slutat helt har jag blivit deprimerad igen efter tre månader. Jag vill inte måla fan på väggen, men var vaksam och vänta inte för länge med att uppsöka läkare. Lita på din magkänsla.

Depression är vidrigt. Helvetet på jorden. När folk pratar om ångest, deppig och panik i vardagligt tal blir jag provocerad, men jag har valt att inte gå i svaromål. Ingen som inte varit där kan förstå.

Häromdagen sa min mamma ”jag får panik” när hennes dator strulade. Då sa jag till henne på skarpen att inte använda den beskrivningen på skitsaker. Hon får inte panik för datorn, möjligen blir hon lite upprörd och irriterad.

Kram ?

Många av oss, vet inte riktigt hur det hänger ihop med alkohol men det verkar göra det, ja vi målar livet svart, vitt, rött. Att bli nykter brukar jag tänka är som att tvingas intressera sig för små tuschteckningar, gå nära och se. Att bli nykter handlar om att öva och hålla kvar, vara i nyanser, stå ut med ett inte perfekt sandslott.
Hoppas du hittar kraft i dig själv. Här finns stöd! ?

Jag tror att socker och alkoholberoende går hand i hand. Under min nykterhet nu slutade jag med socker samtidigt som jag slutade med alkohol, jag har inte haft något sug alls efter varken alkohol eller socker. Jag har under denna tiden också gått ner enormt mycket vikt, detta inte bara pga alkoholstopp utan pga sockerstopp. När jag "slutat" med alkohol förut har jag kompenserat med socker och därefter fallit tillbaka till alkohol då jag till och med mått sämre med den större mängden socker.

Lycka till iallafall, att vara sparsam med både alkohol och socker är nog rätt melodi.