Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag kommit hem till min vän och brutit ihop. Vågade känna känslor för första gången på länge. Jag får stöd och värme, och jag har hittat strategier.

Jag väljer att ta striden mot alkoholen. Jag väljer också att inte ta alla strider på en gång.

Men nu jävlar, försök ta mig då alkoholjävel!

Tack för fint stöd här, fantastiskt att få detta bemötande särskilt när det är första gången för mig. Känner att jag har hittat en trygg plats.

Jag är säker på att tant Amanda kommer att få en jättemysig stund med hundra procent närvaro och bebisgos ❤️

Kram ?

Fina Jasmine! Du har själv kommit till den insikten som behövs, du beskrev helt själv hur du mådde och hur du kände dig på din sjunde dag nykter och även hur du mådde och hur du kände dig på din sjunde dag med alkohol. Tänk på vilken dag nummer sju som du helst vill vara på. Jag vet att du klarar det igen, det är bara upp på hästen, ett återfall på sju dagar är inte särkilt länge, jag har haft återfall på över två år och jag är redo att kämpa mig vidare mot ett liv utan ångest varje dag, och för det krävs ett liv utan alkoholen. Jag tror verkligen på dig och på att du klarar det, med tanke på hur du beskriver dina dag sju på ett väldigt varmt och kärleksfullt sätt och ett på ett mindre upplyftande och trevligt sätt. Du är stark, du har insikten, dag ett idag blir en baggis för dig ??

Jag vill tala om för alla att jag mår bra. Jag vill lyfta dig som känner dig nere. Stärka dig som inte tror att det kan bli bättre. Motivera dig som inte känner dig stark. Idag firar jag 48 dagar som hel nykter. Idag ska jag träffa min allra bästa vän och hennes bebis, och jag längtar till vår träff. Vi träffades för 48 dagar sen, då dök jag upp, bakfull som ett svin, vi åt lunch, eller hon åt lunch medans jag gick och kräktes fem gånger efter varje försök jag gjorde att dölja hur jag mådde och äta ändå. Fem gånger gick jag alltså på toaletten. Ifrån min vän och hennes bebis. Låtsades att kaffet bara rann igenom mig, sen låg jag i själva verket och kräktes inne på en offentlig toalett, kranen rann med vatten då jag försökte dölja mina hulkningar. När min kompis sätter sin bebis i mitt knä är jag livrädd och känner mig som en sorglig varelse, jag orkar inte prata med henne, kan inte röra mig, minsta ansträngning skulle framkalla en kräkning där vid bordet. Det är exakt 48 dagar sedan, när jag kom hem från vår lunch klädde jag av mig, gick och la mig och sov två timmar. När jag vaknade skämdes jag, var ledsen och undrade om det hade märkts att jag var så otroligt bakis. Då skaffade jag ett konto här på alkoholhjälpen, och idag 48 dagar senare ska jag träffa samma vän och bebis utan att kräkas, utan att må dåligt, utan att vara rädd för att få en bebis i knät, jag ska vara den perfekta ”tant Amanda” som jag vill vara åt detta lilla barn. Jag ska prata med min vän, orka ställa frågor till henne och jag behöver inte skämmas! 48 dagar enbart har gjort mig till en lyckligare person, en person jag är stolt över. Jag skäms över vännen, personen och förebilden jag borde varit för 48 dagar sedan! Idag känner jag mig stark, frisk och leende inför mitt kompis och bebismys! Jag är evigt tacksam för all hjälp jag fått av er att ta mig hit ???

Ibland undrar jag om de inte är tvärtom på väg mot ett ovärdigt liv. Ramlade ner i ett riktigt mörkt hål i går och är kvar där, känner mig sviken, övergiven och hatad. Min vän vill inte veta av mig och jag kan inte hantera det. Är en jädrigt lång historia. Han har alltid funnits där för mig, och nu är de som jag inte existerar längre han vill inte ens prata med mig el se mig ens. Jag har ställt upp så mycket för honom mer än vad man kan begära av en vän och gör fortfarande men han bara skiter i mig. Vill bara dö just nu, skita i allt.

Det läget du är nu känns förfärligt..?. Jag vet.. men jag vet också att du liksom jag, vid många tillfällen förut lyckats vända skutan..⛵. Du har iaf bestämt dig för att detta är dag 1 igen vad jag förstår..?. Och just idag är nog det vinnande konceptet, som du är inne på, att ta möta den en kvart i taget..
Styrkekramar ?❣️
i massor???!
/Fibblan ?.

Otroligt fint och insiktsfullt inlägg, men givetvis har du många frågor också. Jag kan lova dig att varje nykter månad kommer att ge dig aha-upplevelser på löpande band. Vissa frågor får du svar på, andra frågor känns oviktiga efter ett tag.

Den största gåva du kan ge dig själv är att bli nykter- och drogfri. Att du hittade hit till forumet var meningen.

Det här var så fint uttryckt att du borde sätta in det inom glas och ram på väggen, väl synligt:

”Dags att sluta skylla på en trasig barndom och börja värna om mig själv som vuxen. Man kan ju faktiskt ta hand om barnet inom sig om någon glömde göra det när man faktiskt var liten.”

Kram ?

Du har fantastisk insikt om din situation och verkar ha kämpat länge och hårt! Men nu behöver du hjälp, duktiga flickan kan kanske inte fixa allt. Kanske räcker det med att läsa och skriva här? Eller ta kontakt med sjukvården. Varken tjack eller alkohol är ju särskilt busigt eller hjälper på djupet mot sorg och oro, det vet ju du. All värme till dig i din kamp. Ta vara på det fina liv du så klokt byggt upp.

Efter att ha skrivit kände jag mig stolt. Sedan självkritisk. Sedan ölsugen.

Det riktiga behovet precis nu är trygghet och värme. Beteendet säger att det hjälper med en öl.

Idag ska jag prova att medvetet ändra beteendet. Jag ska träffa en vän istället för att dricka öl.

Kärlek till dig!

Jag är uppvuxen i en dysfunktionell familj. Pappa drack och mamma var medberoende. Syskonet var väldigt våldsam. Som liten var jag duktiga flickan som förstod och tröstade. Jag var självdestruktiv i tonåren och självhatet slukade mig. Syskonet var sällan hemma. Jag och mamma flyttade ifrån pappa och syskonet flyttade hemifrån. Efter några år söp pappa ihjäl sig och syskonet insjuknade i drogrelaterad psykos.
Idag är jag snart 30 år. Det är 11 år sedan pappa dog och syskonet fick diagnosen paranoid schizofren. Det var ett tungt år.
Jag har spenderat mycket tid och energi för att hålla ihop mig själv. Limma ihop de små bitar som jag har kvar. Ibland lyckas jag faktiskt få ihop ett nästan helt Jag.
Nyligen har jag lyckats skapa ett liv jag trivs med. Jag är gift och har hund. Drömmen om lycka och kärlek till Jaget slog in. Jag började ta hand om Mig.
I våras fick jag och mamma kännedom om att syskonet har börjat bruka heroin. Jag förstår nu att min värld rasade samman. När man är så van vid kriser märker man sällan när krisen verkligen tär på en. Men den här gången gjorde den det. Jag såg inte mitt behov av omsorg och tröst. Jag orkade inte börja ta itu med allt igen, nu när jag faktiskt var lycklig. Så jag drack. Duktiga flickan i mig såg till att jag klarade av att hantera arbete, ekonomi och sociala relationer. Det tackar jag henne för. Men innerst inne sa något mig att det är vid kriser duktiga flickan kommer fram som räddaren i nöden, annars behövs hon ju inte. Och den här gången var det Jag som var krisen. Jag närmade mig krisen långsamt och gjorde mitt yttersta för att inte låta skammen ta över. Jag köpte Flodhästen i vardagsrummet. Jag blev frälst. Jag?! Jag som inte gillar när folk är frälsta och inte ser gråzonerna?! Det är ju i gråzonerna vi lever, menar jag.
Men jag insåg att mitt drickande är av problematisk karaktär.
Idag vaknade jag upp efter en timmes sömn, igår hade jag både druckit och tagit tjack så jag kunde inte sova. Det där med tjacket är nytt för mig. Känner mig busig. Testar gränser. Vill ha kul. Det är så omoget. Dagens vinst var att jag tog mig till mitt första anhörigstödssamtal. Heja mig, säger duktiga flickan.
Kvinnan jag hade samtalet med sa något intressant. Att det kanske är mamma som är flodhästen i vardagsrummet nu.

Men jag undrar om det inte egentligen finns tre flodhästar. Jag, mamma och syskonet.

Dags att sluta skylla på en trasig barndom och börja värna om mig själv som vuxen. Man kan ju faktiskt ta hand om barnet inom sig om någon glömde göra det när man faktiskt var liten.

Sakta, sakta börjar jag erkänna mina riktiga behov istället för att bedöva den gamla smärtan med alkohol. Jag behöver rörelse, omsorg och kärlek.

Härligt att ha hittat hit.

Om du klarat att sluta röka klarar du att sluta dricka. Nikotin är ju mer beroendeframkallande än alkohol. Jag tror att du behöver läsa på och liksom hjärntvätta dig själv till att tycka att även alkohol är äckligt. Boken Tänka klart av Annie Grace är bra för det, tycker jag. Finns en tråd med massa litteraturtips överst på Förändra sitt drickande. Och Iron Will skriver bra i sitt inlägg tycker jag - lyckan av alkohol blir mindre i samma takt som problemen och skadorna blir större. Och det kommer en ny glädje, när kroppen blir ren. Kan njuta på ett annat sätt nu av vind, träd, skog, blommor.
Ta hand om dig, och var glad och snäll mot dig själv för att att du tar tag i detta i tid!

Så enkelt är det faktiskt. Du har ett beslut - första glaset. Sen bestämmer drogen.

Har du väl druckit dig till ett beroende kan du inte dricka ”normalt” igen. Och det är tusen gånger lättare att låta bli helt än att försöka ”dricka lite”.

Alkohol är också äckligt. Och gör oss äckliga. Sök på intervention på youtube så ser du hur din framtid blir om du inte sätter stopp.

Kram ?

Så ska det låta! ”Baam, håll käften!”

Kram ?

Tack för att ni svarar mig. Jag är där och vill sluta men man tappar tron på sig själv när man försökt Så många gånger å sen trillar man tillbaka för att man tycker man är duktig å hållt upp nån vecka.. jag har till och med druckit så mycket en kväll i våras att jag fick stanna hemma från jobbet. Hände också i höstas en gång.. Det är ofta jag går till jobbet å hoppas ingen ska känna lukten efter mina glas vin kvällen innan. För ca 7 år sen bestämde jag mig för att sluta röka, jag bara bestämde mig för att det var äckligt å det gick. Men spriten det är nåt helt annat ett jäkla gift. Men nu är jag här ska hälla ut min box med rött innan kvällen, å börja min första dag nykter..

Ledig dag imorgon, en snabb ingivelse kom. Familjen fortf bortresta på semester medan jag ska jobba helg.... bara några öl ikväll!! Impulserna kommer som en blixt från klar himmel. Nej du A ? ikväll vinner jag. Ska löpa mig till den kicken istället

Det är så stora förväntningar på semestern. Alla ska må bra och allt ska vara så lyckat och roligt. Och sen blir det kattskit av alltihop.

När jag har mått som sämst psykiskt så har det oftast varit semester och julledigt konstigt nog. Rubbade rutiner, påtvingat umgänge, påtvingat leende, rastlösa och uttråkade barn. Plus mycket alkohol.

Senast förra sommaren hade jag sådan panikångest att jag fick avboka en resa i sista stund, jag kunde inte förmå mig att låtsas mer. Jag vågade inte köra bil ens.

Du är kanske där nu. Du kanske ska ”sjukskriva” dig från alla åtaganden och bara koncentrera dig på att må bra igen. I liten skala, pyttesmå må-bra-saker.

Och i det konceptet ingår förstås nykterhet. Ett beslut man måste ta med hela hjärnan. Ett beslut man måste ta på allvar och plugga, plugga, plugga. Verkligen förstå inifrån och ut hur skadligt alkohol är för både kropp och själ.

Det är alkoholen som skapar din ångest, för att den vill ha mer och mer och mer. Ångest är tecken på abstinens efter mer alkohol.

Den här semestern närmar jag mig nykter månad 6, och jag mår bra för första sommaren på evigheter. Känner ett mycket större lugn, lyssnar inåt, struntar i vad andra tycker. Jag lever mitt liv för min egen skull.

Sen måste man förstås ta viss hänsyn till barnen, men de mår ärligt talat bra av att få ha lite tråkigt. Då föds deras egen kreativitet.

Barn idag ska ”matas” med aktiviteter från morgon till kväll och jag tror ärligt talat att vi gör dem en björntjänst.

En kvart i taget låter toppen! Lyssna på din magkänsla.

Kram ?

Du kommer stadigt att behöva mer och mer för samma ”lyckorus” samtidigt kommer du att totalt sett att må sämre och sämre hela tiden. På kort sikt kommer du att ha det tufft och sakna ruset men du kommer samtidigt att behöva det mindre och mindre. Ge dig fan på att sluta och sitt inte hemma och sakna det. Ut och gör något distraherande. Saknaden är störst hemma i soffan.
Kämpa på.

White guide-appen ska jag ladda ner! Här i närområdet har man ju full koll på alla bra matställen, och det måste ju finnas motsvarande överallt. Men kräver mer förberedelse nästa gång som sagt!

Kram ?

Så jobbigt förnedrande med drickande, tänk att vi kan slippa. En dag i taget, skönt

Jag ska tänka på suget som en svart tjock gammal labrador som kommer smygande och gör en lov runt mig. Kastar en blick på mig ”nu då?” Hunden får sen lägga sig ner igen, med en djup suck, utan godsak inhämtad den här gången heller.

Kram ?

Eftersom du är här är det kanske inte bara lyckorus som blir av a. Försök hålla upp en period o se vad du vill o behöver.

Om du inte har pressen från din man så gör du det här enbart för din skull. Jag bor ensam. Kan dricka hur mycket jag vill, men gör det inte eftersom jag har slutat dricka för min skull.

Kram ?

Även om det inte är så ”bara” förstås. Men det är enorm skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig för att göra det. Är du där? Det är en process som tar olika lång tid för alla. En del är redo direkt.

Kram ?

Precis så ska det här forumet funka! Som inspiration, tröst och aha-upplevelse. Kan vi, så kan du!

Kram ?