Senaste kommentarerna i forumet

Plötsligt så är inte alkohol lika viktigt längre. Börjar känna en liten känsla, ”ska jag ta en öl till maten?” Men sen är jag inte ens sugen. Jag vill må bra för att kunna dricka. Jag vill vara pigg för att orka bli berusad. Så bra på ett sätt. Att jag är trött mest hela tiden.

Mannen frågade ifall jag tänkte dricka vin om han tar ett glas öl, (vi ska bort i helgen) för han vill i varje fall ta en öl om vi går på restaurang osv. Jag sa nej först. Sen sa jag kanske, men tror jag mest sa det för att hålla honom sällskap tänkte jag. Vi får se. Det är ju annars en väldigt bra tid för avhållsamhet just nu. ?

Idag gjorde jag tre saker. Innan har jag orkat en per dag, sen måste jag vila. Tänk att psykiskt sjuk alltid sätter sig fysiskt också på mig. Men det är klart, det hänger ju ihop... Jag bakade bullar med barnen, trodde aldrig jag skulle orka men segt gick det. Sen jobbade jag i trädgården lite och plockade vinbär. Sen var jag slut.

Det här blev en bättre dag än igår! Dagens bra saker: Har städat, tvättat och tagit en liten löprunda faktiskt. Jag hade anmält mig till ett Friskispass men kände ett väldigt starkt motstånd mot att gå dit. Och fick för mig att jag skulle springa lite istället, har inte gjort det på ett par år. Eller springa - lunka snarare. En lufsrunda ? Hur som helst så gick det bra och attans vad skönt det kändes efteråt! Så fick jag besök, det som blev inställt igår, av en kompis (inte den jag brukade dricka vin med). Det var trevligt. Även fast den här personen inte känner till min problematik så har hon mycket erfarenhet av att vara anhörig till en missbrukare.

Tack för tips Soffpotatis, Andrahalvlek och VillJuLevaOckså! Jag och den här vännen brukar göra andra saker också, utflykter och promenader. Men sedan blir det alltid mycket vin. Det låter som en bra idé att säga till henne att jag slutat dricka för att jag inte mår bra av det. Det känner jag att jag kan göra.

Har börjat dricka mycket citronvatten. Citron ska ju vara bra för levern! Ganska ironiskt... förr brukade jag ibland hälla vitvin i tomma 50-cl läskflaskor och säga att det var citronvatten ? Nu är det verkligen citronvatten och jag dricker minst en liter varje dag istället för minst en liter vin ? Jag äter också en liten bit ingefära dagligen, det ska stärka immunförsvaret. Och så har jag börjat ta beviplex comp och en c-vitamin brus. Tar ni några vitaminer eller tillskott? Har ingen aning huruvida jag egentligen behöver det eller om det har någon evidensbaserad effekt- det känns bra att ta det, som att jag försöker ta hand om mig själv och det är bra.

Jag tog mig i kragen och tänkte att det bästa är att söka hjälp. Jag hade ju rekommenderat en polare det så då får jag själv göra det. Snurrigt i huvudet då jag inte trodde det var i går jag uppdaterade. Men så var det tydligen.

Är inlagd och mår okej. Men nu måste det vara 100% fokus på drickandet. Måste prioritera att vara nykter oavsett.

Fått två stesolid för att lugna ner abstinensen. Blåste 0.78 för en timme sen. Drack väl senast vid 10-11 i morse. Minns inte. Mest sömn jag måste ta igen nu och sen får det bli promenader.

Men förstår inte hur det kan vara så fel i huvudet på en att man ska på skiten igen. Kram på er alla där ute och lite extra till er som kommenterat.

?
Idag åkte jag iväg på andakt i samma kyrka som förra tisdagen. Kände ett "sug" efter kyrkan när jag inte kunde gå i söndags. Vid denna kyrka finns en minneslund där min pappas aska ligger. Satt där en stund i lugn & ro också.

Lilla pappa... Du kämpade mot din sjukdom men det hjälpte ju inte. Vi såg dig förvandlas från en frisk man i sina bästa år till total hjälplöshet. Du rökte aldrig, drack oerhört måttligt, höll kroppen igång och hade varken högt blodtryck eller andra hälsobesvär förutom migrän, vid enstaka tillfällen.

När du kände en konstig känsla i ena handen/armen gick du till läkare och fick huvudet röntgat. Då såg dom förändringarna i den vita hjärnsubstansen som inte skulle vara där. De hade aldrig träffat en såpass ung och frisk man med din diagnos. Det var helt obegripligt. Att det kunde vara ärftligt fanns inte på kartan på den tiden. Och ändå var det inte så länge sen. Stackars dig. Jag känner mig lite ledsen idag. ?

Vart på soc i idag gick rätt fort va bara några få frågor hon hade. För kunna slutföra utredningen. Hennes plan är att jag ska så fort de är tillbaka från semester att börja gå hos rådgivning som jag besökt en gång och fick bra intryck av. Sen har de tydligen traumabehandling fast de kallade delförklaring ett annat ord safe and nånting. De lät i alla fall något som skulle kunna vara något för mig. Så hon skulle ligga på dem så de tar kontakt med mig Sanford de kan. Sen vill hon jag ska ha kontakt med beroendeenheten de är jag inte speciellt intresserad av men motsatte mig inte helt utan gick med på ett möte i alla fall för vad de ev kan hjälpa mig med, bla annat behöver jag ju något att sova på som är lite starkare än propavan och de har inan hjälpt mig med det. Så får se vad den kontakten ev leder till dock tar de ju alltid flera månader inan man får tid där så blir väl först i höst någon gång. De bra är att soc är lite som mig om något inte funkar/känns bra då är de ingen idé fortsätta utan bättre då titta på andra alternativ de ska kännas bra för mig och fungera. Deras egna behandlingar är bara gruppbehandlingar och de funkar inte för mig. Kan inte sitta i grupp och prata om jobbiga saker blir bara tyst och är faktiskt totalt ointresserad av andras problem, de få ggr jag varit i sådana grupper är de alltid jag den dom förstört gruppdynamiken genom dra mig undan, inte dela med mig. Sucka mm när andra delar. Så då är de bättre inte gå på sånt. Efter mötet blev jag helt nedstämd och ledsen, var nedstämd redan inan lite men blev värre efter och under mötet. Kände bara hur jag ville gråta på mötet men att visa känslor av de slaget för någon de klarar jag inte. Gick runt lite i stan efteråt men fick panik av allt folk. Efter som jag lovat mig själv att i mån dvs i dag får jag dricka så tja, de blev systemet ochså orkade inte stå emot. Så här blir de alltid vid svår sömnbrist jag tappar all energi och kraft och har noll motståndskraft mot dumma tankar. Ja ja försöker inte slå ner på mig själv i tanke på jag just nu har noll stöd och hjälp så kan jag inte lägga ribban för högt. Men är så trött på leva så här, de är inget värdigt liv

Många av oss hör på samma resa och lär sig sina läxor

Vad härligt!

Går det lättare att inse alla fördelar utan alkohol. Våra vänner har precis åkt hem och alla är lite sega, sömniga efter tre dagars samvaro.
Jag är också ödmjukt avslappnad och skön efter att inte ha vacklat i min nykterhet. Jag får lyckorus utan att dricka och det är en underbar känsla.
Idag är en härlig dag då det passar fint att bara vara.
❤️?
GP

Risken om man slutar rakt av är att man kan få krampanfall och ramlar man då så man slår sig tex i huvudet så är ju de inte helt riskfritt men dessa krampanfall kan man även få om man tar mediciner som oxascand. Sett flera som fått medicin inne på avgiftningar som trots det ändå fått krampanfall. Själv slutat själv flera ggr efter både 2/3 veckors dygnet runt drickande och aldrig fått krampanfall. Vissa kan få delirium (alkohol psykos) men då har man oftast druckit extremt länge och mycket. Jag brukar fasa ut alkoholen jag går från dricka en bag in box per dygn till 1 1/2 l vin per dygn sen bryter jag helt försöker i alla fall ibland går de inte då bryter jag bara rakt av. Ser alltid tid jag bryter på kvällskvisten så jag somnar full sen får sova lite sen tar jag baksmällan och avgiftningen. Då har jag sovit mig igenom de värsta första timmarna

Ja tyvärr så kommer mamman få reda på en orosanmälan då ni har delad vårdnad, om de nu blir så de gör en orosanmälan de vet vi ju inte än, men förstår de stressar dig. Försök minska ännu mer på drickandet för ju mer du minskat på drickandet när du kommer till beroendecentrum desto bättre då ser ju dom att du verkligen vill sluta och att du kämpar och försöker.

Så var man tillbaks på jobbet efter semester. Det började bra, gick in i semestern med vita veckor bakom mig, tänkte att ”jag kan ta nåt glas” fungerade jättebra, till vi fick besök första helgen o det spårade ur. Sen var man bortbjuden helgen därefter, givetvis fylla. Sen avslutade jag grandiost i söndags med en sk ”dyngfylla” körde hela registret, med plågsamma sms, minnesluckor, grav ångest och inbillade incidenter. Vad var dikt? Vad var verklighet i måndags morse?!
Ok. Nu är det dag 2 och en uppförsbacke till 31 dec som är min första kontrollpunkt i nykterhetens tecken.
Min tröst är att ju mer jag läser runt här på forumet så verkar många ha liknande resor. Nu lär jag läxan!

Barnet bor växelvis. Jag är inte rädd för att hen skulle omhändertas då både jag och mamman har bra jobb och det inte finns någon misskötsel. Det är hur mamman kommer agera som skrämmer mig.

Men kan man sluta med 75cl whiskey om dagen utan bensodiazepiner? Är inte det typ livsfarligt?

Beroendevården är skyldiga att inte bara ge stöd till missbrukaren utan även missbrukarens barn och ibland händer de att de gör orosanmälan till socialtjänsten. Många tror att en orosanmäan dit är lika med omhändertagna barn. Ska sociala in och omhänderta barn ska de finnas våld/övergrepp med i bilden. El grova missbruksproblem vi talar tex förälder som hämtat barn sketfull på dagis, förälder som tar sprutor mitt framför barn. Om en orosanmälan kommer in så blir den andre föräldern informerad. De som händer vid en orosanmälan är att socialtjänsten måste inom 24 timmar se om de behöver ta ett beslut om omhändertagande omg, om de inte föreligger omedelbar risk för barnet så kallas vårdnadshavare och barnet för mötet hos soc då gör soc en förstahandsbedömning. Denna bedömning ska gå ut på se om de föreligger behöva för hjälp till er föräldrar men även barnet. Därefter bestämmer de om att nej här finns inget hjälpbehov och ingen utredning startas. El så tycker de att jo här behövs hjälp och då startar de en utredning för kunna titta på hur de bäst kan hjälpa dig el barnet el båda. Vet devär läskigt med orosanmälan mm men de måste anmäla till soc om de misstänker barn far illa vilket många ggr barn gör när föräldrar missbrukar så devär för att se till barnets bästa, för skydda och hjälpa barnet om de behövs. Alla som jobbar inom vården/dagis/skola är skyldiga enligt lag anmäla till soc om de så bara misstänker att ett barn kan fara illa. Bor barnet stadigvarande hos dig el mamman? Så länge de anser du inte är en fara för dig själv el andra kan de inte tvinga in dig på avgiftning. Vet inte vart du bor men i större städer finns oftast fler aktörer än beroendecentrum där man kan få hjälp, bor du i Gbg kan jag rekommendera nordhem el stigbergskliniken i stället för beroendecentrum. De har även egna avgiftningskliniker.
Få ställen kommer skriva ut oxascand då de tillhör gruppen bensodiazepiner och är lika beroendeframkallande som alkohol och alkohol och bensodiazepiner är dessutom korsberoende så risken du blir beroende av bensodiazepiner istället är stor därför skriver inte gärna läkare ut sådana tabletter längre och definitivt inte om de vet man är el har varit missbrukare.

Galet svårt att svara på. Jag fick en orosanmälan senast jag var på beroendecentrum. Det kändes inte bra. Det ökar ju risken att dricka enligt mig. Ringde dem nyss för att se vilken läkare som jobbade men den infon fick jag inte. Just för att jag också behöver benso. Stesolid gäller för mig. Senast fick jag therelen och det funkar typ inte.

Det är svårt att bli inlagd då de vill att man fixar det själv hemma. Det är min erfarenhet iaf.

Vad gäller barn och orosanmälan vet jag inte men det ökar nog risken. Jag har ju inga barn och har inte fått någon tidigare.

När jag ringde nyss snackade de mer om en LVM-anmälan. :( Det gör ju inte en mer sugen på att söka hjälp!

Men oftast är de bra på beroendecentrum. Jag bor i Malmö och det är dit jag går.

Välkommen och grattis till att hittat hit. Ta en dag i taget och skriv o läs här. Kram

Hej.

Är ny här på forumet och har lite frågor. Panikångest och coronaångest har fått mig att dricka mer och mer och ligger nu på strax under en flaska Whiskey per dag. Har lyckats minska lite, men det har pågått i två månader. Jag tror att jag skulle klara att sluta på egen hand om jag bara fick tillräckligt med Oxascand, har gjort det en gång tidigare för länge sedan. Men min läkare vill inte lyssna på det örat utan skicka mig till Beroendecentrum och det skrämmer mig.

Framförallt är jag orolig för om det skulle leda till en orosanmälan, och i så fall i vilken utsträckning min före detta fru informeras, vi har barn med delad vårdnad.

Eller kommer de vilja lägga in mig på avgiftning?

Kämpa Allic! Starkt av dig att inte dricka.

Gör som Andrahalvlek skriver, blocka honom. Har ni gemensamma vänner? Kanske värt att blocka dom också så han inte kan spionera på dig genom dem. Jag är nära att blocka min fru och vi bor ändå (än så länge) i samma hus, hon vet precis vilka knappar hon ska trycka på och gör det gärna genom meddelanden med emojis om krossade hjärtan och annat skit som jag vet bara är propaganda för att få mig att må skit.

Fortsätt nykter, det gör jag. Kram!

Idag behövs det pepp! Så väl medveten om att jag måste ta mig genom detta och lära mig hantera dessa dippar, men även topparna (för att undvika”belöningen”).

Nej, nu tar jag på mig gummistövlarna och travar ut i skogen med hunden??

Kram??

är inte ofta jag tänker på min missbrukstillvaro längre men ibland poppar det upp tankar.
Just nu om hur vi beroende har svårt att lämna den stil vi hade när vi gled in i missbruket. Många av oss har stannat nånstans runt 20års ålder vad gäller musik, underhållning i viss mån även klädstil och mest syns det på narkomaner.

Nu kom dessa tankar tillbaka när jag kör Rolling Stones nya (tänk....nya :-O Mick Jagger är ju helt konserverad i tobaksröken !!) på repeat och som släpptes i april. Med tanke på hans livsstil och hans överlevnad så funderar jag på om jag trots allt inte valt rätt väg ????? Nåja, hur som helst så tycker gubben som skriver detta att "Living in a ghosttown" är så jävla bra så det rycker i fötterna :-)) Numera får man vara glad för det minsta !

Jag är ”förskonad” också från så många sådana kontakter; många gånger är alkohol en ickefråga i min bekantskapskrets eller förekommer bara vid typ nyår o så. (Det gjorde ju det lättare för mig att smyga tror jag, tyvärr)

Jag skulle nog själv fundera på att undvika kontakten ett tag, eller i alla fall försöka styra den så vi gjorde något annat än satt och drack ihop (oavsett om det var bara dricka, i samband med mat, en film eller vad vi brukade göra), för att värna om mitt eget livsval. Om det är en vänskap jag satte högt skulle jag kämpa lite för den, annars låta den vara lite på sparlåga.

Enda liknande jag har i mitt liv är en situation där kompisskapet skar sig av andra skäl än att ene drack o den andre inte; men nu när kompisen under sommaren vill ta upp kontakten igen är jag lite avvaktande, jag ska nog hälsa på nån gång, men jag har inte direkt bråttom, inte över huvudtaget. Sommaren är lång än, och jag vill må bra. Om vi inte skulle ses överlever jag, skulle vi ses skulle det vara över en kopp kaffe eller nykter i samband med nått projekt i trädgården.

Föreslå att ni ska göra något annat. Åka och bada, gå på vandringsled, köra go-cart. Vad som helst som inte inbegriper alkohol.

Var ärlig. Berätta att du har slutat dricka alkohol för att det påverkar ditt mående enormt negativt. Att det inte är värt det längre.

Kram ?

.. en massa när ni ses och du är nykter så har kompisen antagligen egna (rätt stora) problem. Då skulle jag trappa ner umgänget.

Om ni inte har så mycket gemensamt när ni ses nyktra så kanske ni skulle kunna skapa saker att umgås kring. Hitta på något som ni kan prata om exempelvis gå på bio, museum, bowla eller vad som faller er i smaken.

Kram?

Och det vet du innerst inne. Även om hoppet är det sista som överger en människa. Ring mäklaren.

Kram ?

En ursäkt är nog det sista jag kommer få, sedan han blev tillsammans med den där kvinnan har hon kommit först, tvåa och trea på listan av hans prioriteter. Vi hade väldigt många bråk för några år sedan och de handade alltid i grunden på att jag inte anpassade mig och gjorde som hon ville. Det eskalerade till ett "storbråk" där vi rensade luften, han var full, och det kom fram att det enda han egentligen ville ha från mig var att jag skulle bli vän med henne. Efter den gången har jag egentligen inte haft någon riktig relation till honom då jag vet var hans prioritet ligger. Bra egentligen att detta med hunden hände så jag inte bygger upp några luftslott och lurar mig själv att han kan vara där för mig.

Med frun är det jobbigt, nu har vi inte pratat sen i lördags. Hon är sur på mig för att jag inte visade mer intresse för hennes köksbord, jag är sur på henne för att hon inte fattar att det är slut om hon inte skärper sig. Känner ju henne tillräckligt bra så väntar bara på hennes nästa drag, det kommer innefatta att försöka såra mig så mycket som möjligt och få mig att tycka synd om henne. Vad hon inte förstår är att det blir svårare för varje gång att ha någon som helst sympati för henne, hon har passerat en gräns flera gånger om och jag kan inte acceptera det längre. Nu försöker hon dessutom ta ut detta på ena barnet, det är inte okej. Men hon är stark och jag stöttar henne. Andra barnet är fruns "golden child", men även hon börjar få nog av allt drama.

Att dricka känns otroligt avlägset just nu, tror dessa 14 veckor verkligen har gjort något i kopplingarna i huvudet. Börjar känna mig som en ny människa, många "intressen" jag hade förut som också hade alkohol inblandat har klingat av ordentligt. Det har ju hjälpt enormt att vara hemma och "slippa" resa också, normalt så brukar jag ju vara på hotell och flygplatser lite då och då på väg på jobbresor, då har det alltid varit lätt att dricka. Ser ut att dröja innan nästa jobbresa så det kan bara vara bra för mig just nu.

Jag har börjat fundera ordentligt på nästa steg och det absolut bästa just nu vore att sälja huset och sen flyttar vi till varsitt. Jag tror dock inte det kommer bli så lätt att bara ringa mäklaren och starta den processen, men kanske är hon redo för detta för hon mår inte heller bra.

De nedstämda dagarna kommer, och går. Hitta andra sätt att hantera dem - motion är perfekt.

Alkoholen dämpar alla negativa känslor och förhöjer de positiva. Efter alkoholstoppet måste vi därför lära oss att hantera ALLA dessa känslor på annat sätt.

Det går, förstås. Men det krävs att vi nöter in nya vanor och tankemönster.

I våras tänkte jag minst en gång per vecka ”Åh, den här känslan brukar jag dricka vin på. Men nu dricker jag inte längre så då måste jag göra något annat.”

Nu minns jag inte när jag tänkte så ens senast. Alkoholstoppet är steg 1, nu inleds steg 2 för dig. Heja dig!

Kram ?

du trots högljudda grannar har en härlig semester? Funderar på att göra detsamma nästa år. Med mig själv i mitt eget sällskap. Köra dit jag vill och se det jag vill. Kanske tar jag med mig maken...

Ha en skön dag?

Kram??