Senaste kommentarerna i forumet

Välkomna in i värmen, vi stöder varandra till nykterhet. En dag i taget. ?

Och Olycklig1978..??..Det är jättebra att läsa och skriva här om sina problem med alkoholen..Här finns stöd och kunskap..Vi är många som har förstått att det inte funkar att förstöra för sig själv Pga Alkoholen..Superbra att ni börjar skriva här också..Kram på er..??

Haha - jag bor också ensam ute på landet med två katter :)
Jag dricker också nästan alltid själv. Rödvin är min favorit, och det var när jag köpte två Bag-in-box på samma gång - för att inte riskera att stå utan på söndagen - som jag insåg att det var dags.
Jag vill hemskt gärna kunna dricka i sociala sammanhang i framtiden, men just nu avstår jag allt.

Hej, jag har oxå bestämt mig idag att sluta med alkoholen, önskat dig all lycka! Vi får stödja varandra allihopa! ?

Mariestad ja det var så jag oxå såg på det för 15år sedan! Sen blev det bara mer å mer.... Inte ens när jag var riktigt magsjuk kunde jag hålla mig!

Är helt obegripligt för mig! Vem gör så och varför. Jag försöker i den mån jag kan skippa det obligatoriska vinet. Till allt.
Jag tycker iaf att du är superbra (dåligt ordval kanske ?) som fixar detta så bra! Heja dig! ??

Det tror jag blir svårt då han alltid tyckt om att ta sig ett par öl.
Det var jag som överkonsumerade.

Första nyktra dagen på ett tag. Jag bestämde mig för att sluta igår men den dagen räknades inte eftersom jag vaknade vid fyratiden och drack upp ännu en flaska vin... efter att ha druckit både vin och en liten flaska vodka kvällen innan.

Men det hände något igår som fick mig att bestämma mig. Och jag ringde till Alkohollinjen för att jag behövde berätta för någon om detta. Jag vill inte prata med mina närstående, inte förrän det gått ett bra tag. Tänk om det inte skulle hålla.

Jag är alkoholist. Beroende av alkohol. Har ett problemdrickande. Vad man nu vill kalla det. Har försökt sluta ett antal gånger genom åren, som längst har det väl funkat ett par månader. Oftast har jag fallit tillbaka då jag velat dricka "normalt" i ett socialt sammanhang. Det funkar inte för mig. Är inte nöjd med tre glas vin, det är bedövningen jag är ute efter. Och då har begäret triggats igång igen.

Tänker använda mig av detta forum som en dagbok. Just nu känns det för läskigt att tänka för långt framåt, jag tar en dag i taget. Idag känns det bra. Försöker tänka framåt, inte på allt som varit. Vågar inte möta skammen ännu. Jag läste på forumet flera timmar igår och det hjälper verkligen att se att det är så många andra fina människor som kämpar med det här. Kommer nog att hänga här en hel del den närmaste tiden ?

Kram ?

Du jobbar på bra som en nykter ambassadör! Snart är det en baggis att delta nykter, till och med en bonus. Skönt att åka hem när allt går på repris ?

Det är ett otyg att folk ska tjata om att man ska dricka. Är folk så omedvetna om att det är vanligt med alkoholproblem? Och om man slutar tjata om det kanske fler deltar nyktra, istället för att undvika dylika tillställningar.

Skulle de hålla tyst om du sa ”sluta tjata på mig, jag är en nykter alkoholist.” Jo, då skulle de nog bli tysta men behandla dig annorlunda kanske? Folk är konstiga.

Kram ?

Grattis till nykter dag 50, och till ett helt nytt hälsosammare liv ❤️

Kram ?

Min psykiska hälsa är huvudargumentet för att vara nykter. Jag fixar inte fler skov av depressioner.

Om någon undrar varför jag inte dricker tänker jag svara just så: ”Jag dricker inte alkohol eftersom det påverkar min psykiska hälsa negativt”. Ingen har frågat än, men svaret är inrepeterat.

Jag har alltid varit öppen med mitt psykiska mående. Tar alla chanser att prata om det. Vi som tillfrisknat måste föra de sjukas talan.

Fina barn du har ❤️

Kram ?

Jag lever mitt liv som singel, jag å katten bor ute på landet utan grannar!

Jag kan förstå att det måste vara betydligt mycket svårare med en sambo som dricker.... Försöka få din sambo att sluta oxå kanske?

Har en sambo som mer än gärna dricker öl, så det är ännu svårare att låta bli då. Hur är det för dig?

Det är ju faktiskt så. Men man uppskattar inte hemma om man inte är borta ibland. För mycket och för lite skämmer allt.

Det har varit mysigt och nyttigt för oss båda att bo i en så kallad campingstuga. Våningssäng, kokplatta, inget rinnande vatten och dusch och toalett 20 meter bort i ett servicehus.

Så obekvämt. Down to earth. Precis vad jag ville ha, men inte orkar med i längden. Hellre en natt på hotell än en vecka i husvagn. Det är min devis.

Det tog två timmar och sen var hela golvet som en resegarderob. Kläder, necessär, badkläder och handdukar i en salig röra. Jag tog det med ro. Faktiskt. Andas, andas, andas.

Igår badade jag i havet. Tre gånger. Det var svinkallt. Det stod på skylten vid campingaffären att det var 14 grader den 11/7. Den 15/7 var det nog lite varmare, 17-18 grader kanske. Men jag dök i för jag är ingen badkruka. Det har däremot yngsta dottern blivit. Hon badade inte. ”Jag väntar med det.” ?

Känslan när man kommer upp ur badet och lägger sig på filten i solen, den njutningen som fyller en då - den kan nästan liknas med känslan när man tar det första glaset! Är det adrenalinet tros?

Vinterbadare får jag kanske bli också! Få en kick av det istället. Och sen ska jag bli fiskare, kajakpaddlare och fågelskådare. Jag lär få fullt upp.

Igår kväll hade jag dödens ont i huvudet, sannolikt på grund av stelhet i axlar och nacke pga tunn madrass i våningssäng (tortyrredskap ?). Kunde knappt somna.

Men jag var nykter och huvudvärken berodde inte på baksmälla, och jag gillade läget och somnade till slut. Tyvärr fick jag besöka toaletten mitt i natten i ösregn. Tantblåsa ?

Jösses vad skönt det var att komma hem igen, även om det har varit så bra på alla sätt ändå. Så bra och lite jobbigt. Att känna och uppleva allt precis som det är, utan att varken dämpa eller förhöja känslorna med alkohol är så befriande.

Även dottern är nöjd, även om hon oftast vill åka hem igen nästan direkt när vi åkt bort. Så fort vi kommit någonstans undrar hon ”när ska vi hem?”

Igår kväll hade vi en fin ordväxling:
- Gosehunden längtar hem.
- Gör han? Stackars gosehunden. Saknar han sin säng och de andra gosedjuren?
- Mm, men han har mig.
- Ja, han har dig. Och jag har dig, och du har mig.
- Ja, jag har dig, och du har mig.

Och sen somnade hon gott ❤️

Kram ?

Ja öl är ju jätte gott..... Lite för gott dock...

Jag hade 30 lådor hemma i början av maj å dom var slut i början av juni....

Blir lätt för många öl då det är så gott, har själv dragit ner då det blev alldeles för många men avstår helt nu
vilket är svårt just för smakens skull, tycker ej de alkoholfria är goda.
Drack du en låda om dagen?

Jag har tänkt att när jag låtit kroppen vila, ska unna mig någon på restaurangbesök mm, men skippa majoriteten av alla öl man dricker hemma.
Det är där det blivit för många och för ofta.

Starkt av dig Kattsingen....

Nu börjar det!

Jag påbörjade min resa för 3 dagar sedan, hade aldrig varit härinne förut. Jag försöker ta det En. Dag. i. Taget...

Så är det.
Du har det helt klart jättetufft och även om vi är många här som hjälps åt, verkligen, så är ju detta forum ett komplement till livet, inte ett av fyra stolsben.
Livet får inte halta beroende av vad som händer här. Det går inte att påverka, och beror på saker vi inte rår på.
Nu har du mycket framför dig. Din dotter är fortfarande väldigt ung och behöver dig, och din man.
Att göra saker för andra känns ibland omodernt, men jag tror tvärtom. Att sätta våra egna behov åt sidan och helt och hållet fokusera på någon annan är också stärkande och ibland nödvändigt. Du måste bygga bordet eller stolen. Du måste se till att det står stadigt och håller.
Att lägga kraften där man kan påverka är mitt bästa råd till mina medarbetare och jag tror det även gäller nykterheten. Bara då blir vi kraftfulla och det behöver du vara.
Kram!

Jag är livrädd, har tagit mitt beslut nu att sluta dricka helt å hållet!
Har bara varit nykter mellan 5-10 dagar de senaste 15 åren men nu det senaste året har det fullkomligt spårat ur. Under maj månad drack jag nästan 30 lådor 33cl starköl.... :(

Just nu ligger konsumtionen på ca 4liter 6% öl plus ett par glas vin om dagen! Började läsa några trådar här inne och kände det var dax för mig att sluta dricka.

Som ni säkert förstår så behöver man lite råd och stöd. Efter läst lite trådar där jag ser er andra öppnar er om erat problem och samtidigt gett stöd och inspiration till andra så hoppas jag det är rätt forum för mig!

Här är nog den tryggaste platsen någon kan vara på, för att börja en resa! Kram och välkommen.

Idag har jag gjort det man inte ”ska” på ledigheten, dvs jobbat lite under förmiddagen. Men när jag känner efter själv så är det nästan inget jag hellre gör än att småjobba i LUGN. Utan tusen beslut eller svar, att i min takt få greja med sånt som är bra att ha klart lnför att allt drar igång. Förmiddagens avkoppling, nu lite vila och sen blir det trädgård då jag inte är arg på mina pallkragar längre, inte deras fel med sniglarna.
Jag är nykter idag och som alla dagar njuter jag av mitt kaffe i sängen en hel timme innan jag går upp. Vaknar vid 07, något jag inte brukar göra i vanliga fall (läs vinsemester). Jag hinner mycket, det ger mig tillfredsställelse och om det är bra eller inte vet jag ej. Jag har väldigt svårt för bara-vara-dagar, jag är sån. Behöver staga upp och växla mellan vila och aktivitet. Barn är på diverse andra landställen så det har varit en avkopplande vecka för oss ändå. Ärenden igår, hemma idag. Har fått en ny spellista till mina spring-turer så ännu en mini-sak att lägga till glädjelistan. Den är lång!
Njut av dagen, här är sommaren tillbaka, kram på er. ?

Hur gick det på vårdcentralen?
Heja heja.

Tack Andrahalvlek för ditt stöd och din förståelse.

Bryr mig inte om vilken alkofri dag det är. Jag är inte sugen alls på att dricka. ? Och näring får jag tvinga i mig. Just insättningen ja...blir alltid dålig. Är på dag tre och mår uselt. Som magsjuka ungefär. Fick några svaga lugnande som stöd nu i början. De hjälper mot det värsta men man blir ju stuptrött!

Tycker mest synd om barnen. Det var ju nu jag skulle vara ledig och göra saker med dem och så blir jag såhär igen. ? De är ändå så förstående. ”Du rår ju inte för det, du är ju sjuk”, ”Det är inte du mamma, det är din mage och din hjärna”...

Det enda jag kan trösta mig med är att jag troligen förlorar några extrakilon. Att jag inte har sug alls. Och att jag vet att det kommer att ordna sig så småningom. Usch...

Jag tar det här som en stor lärdom. Jag måste börja ta hand om mig själv på riktigt nu. Såhär kan jag inte ha det, det funkar inte mer. Fokus på att vila och blir frisk. Sen leva ett bra liv!