Senaste kommentarerna i forumet

I början är varje nykter dag värd att fira - och tvåsiffrigt var verkligen en milstolpe. Svinbra jobbat!

Kram ?

Om du vill plugga lite alkoholkunskap tipsade jag om några dokumentärer hos Ångestmoln precis. Finns fler tips i min ösregnslånga tråd.

Kämpa! En dag i taget. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Tusen tack ♥️ Jag ska uppdatera så snart jag varit på möte?

Kan faktiskt inte komma på ett bättre sätt att ägna sin semester åt - att bli nykter!

Kolla alkoholdokumentärer istället så får du extra skjuts i nykterhetsarbetet. Skrev några tips hos Ångestmolnet precis. Fler tips finns i min ösregnslånga tråd.

Kram ?

Om den där glorifierade "kan dricka med vänner" "kan dricka lite själv" "det blir annorlunda" hade funkat, hade det då detta forum funnits? Nej, såklart inte.

Alkohol kidnappar våra hjärnor och är ett gift som ger dig onaturlig lycka, den är inte äkta och allt det som du nu tänker som positivt tar så mycket mer negativitet i långa loppet att istället för att gå jämt ut, så blir livet mer negativt än positivt.

Tillfälliga kickar ger bara lycka för stunden. Att bli lycklig blir man aldrig som problemdrickare.

Drick inte på dina känslor, men var heller inte nykter för någon annan än dig själv - annars kommer det inte hålla. Man måste verkligen vilja det. Och som jag skrivit i en annan tråd redan i dag. Om du inte har några problem med alkohol så är det väl inga problem att inte dricka?

Här är du bland vänner ? Läs och skriv mycket här så ska vi peppa och stötta allt vi hinner och orkar. Använd forumet som en dagbok, då funkar det lite som självterapi. Plus att du får våra kloka kommentarer som en bonus!

Modigt och klokt att gå på AA-möte idag! Berätta gärna om dina upplevelser, jag har aldrig själv besökt något AA-möte.

Jag praktiserar det jag kallar ”faktametoden”. Fakta, fakta, fakta om hur alkoholen påverkar vara kroppar, och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätt ?

Kram ?

Du måste kasta av dig offerkoftan. Fokusera på fördelarna med nykterheten, istället för att tänka på fördelarna med att dricka. Du när en glamouriserad dröm, tyvärr. Du minns bara de roliga, njutbara stunderna - inte bakfyllorna.

Du måste gå från ”det är synd om mig som inte får dricka” till ”det är inte synd om mig, jag vill inte dricka”. Då går den nyktra resan mycket lättare!

Här är tips på tre dokumentärer som kan hjälpa dig på vägen:

Älskade alkohol (svtplay)
Alcohol: Old before your time (youtube)
Drinkers like me (youtube)

Som en bonus kan du kasta ett öga på ”The wethouse” på youtube. Rena skräckfilmen i sammanhanget. En påminnelse om hur det kan bli i värsta fall om man inte sätter stopp. Alkoholism ÄR en progressiv sjukdom.

Kram ?

Hej alla fina människor ♥️
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja...
Från att knappt ha druckit en droppe alkohol fram till nästan 30-årsåldern försämrades mitt äktenskap progressivt under många år och jag började dricka "som tröst" I början var det inte fråga om några stora mängder eller särskilt ofta, men efter en skilsmässa för 6 år sedan blev det oftare och större mängder.
Jag träffade rätt snart en ny man, som det skulle visa sig senare - en alkoholiserad, våldsam sociopat med vilken det hela tog "raketfart" det festades varenda helg och även i veckorna om det gavs tillfälle. Hela relationen tog en ände med förskräckelse för 2 år sedan i en svår misshandel. Efter det har det gått i perioder och nu har det varit rent förskräckligt. Jag dricker för att dämpa ångesten, tycker inte ens att det är gott.
Idag kommer jag i ren desperation gå på ett AA möte då jag inte längre kan få kontroll över detta. Börjar jag väl dricka så dricker jag tills det är slut eller jag slocknar.
Mår så fruktansvärt psykiskt dåligt??

Känner mig mer och mer deppig i nykterheten, stabil men nedstämd. Vänner hör av sig, de som jag haft så himla roligt med när jag druckit. Skulle så gärna vilja ses och dricka vin men är rädd för att det skulle göra att allt eskalerar igen, alltså efteråt. I vardagen känns det helt okej att inte dricka, min man är så trött på mitt drickande och jag känner ingen glädje längre att dricka något glas vin eller två med honom. Hans oroliga blickar, kollar hur snabbt jag dricker etc tar bort all glädje. Längtar efter att få dricka en flaska vin själv i ostördhet eller med mina väninnor som är som jag. Slippa dömande blickar.

Försöker ta en dag i taget och inte tänka så långt, som många av er här inne beskriver som en framgångsrik väg. Min man vill hela tiden att jag ska lova ”aldrig någonsin mer” men det känns för stort och för svårt.han förstår inte när jag försöker förklara hur man ska tänka med en dag i taget.

Är på min vakt och fortfarande livrädd för att falla dit och lura mig själv igen, känner dock någonstans att jag håller nykter för andras skull och inte min egen. Samtidigt har jag inget sug efter alkohol vilket är skönt.... för återkommande tankar på ”om jag hade skött det här snyggare hade jag kunnat dricka ibland nu”.

Känner mig även lite som en tickande bomb, ju längre tid jag är nykter ju hårdare kommer fallet bli om jag väl skulle dricka. Låter det rimligt? Det känns inte lättare ju längre tiden går, är det för att jag inte kommit tillräckligt långt än? Kanske måste komma över någonstans tröskel. Försöker fylla min inre tomhet med andra kickar än alkohol, vara duktig, shopping etc. Dricker stora mängder cola cola.... usch allt är skit idag verkligen

Sexfaldigt hurra för dig idag! (Och Torn också, men han får ett eget grattis).

Jag blir helt tårögd när jag läser dina sex punkter. Av glädje, och jag blir även rörd av igenkänning. Och tacksamhet - över livet och vilka vändningar det kan ta.

Du har verkligen ordets gåva, och du betyder så oerhört mycket för forumet, och för mig. Alltid kloka balanserade råd. En klapp på axeln av omtanke ”har du tänkt på, bra jobbat, glöm inte vila nu”. Som den storasyster jag aldrig haft.

Som ensambarn är man van att klara sig själv. Alltid. Och det går, men det är onödigt slitsamt. Det är lättare att bära bördor om man får lite bärhjälp.

Kram ?

Det glömde jag ju att skriva. Här är du bland vänner. Själv firar jag nykter månad 5 på torsdag, tjoho!

Och Torn och Se klart firar sin nyktra månad 6 idag, så nu ska jag hasta vidare och gratulera dem ?

Jag får en fin bild för mitt inre. Sommarbarnet med sin sommarkatt som blev en kanonduo, som tog sig igenom det svinjobbiga alkoholstoppet sida vid sida.

Och din signaturemoji känns självklar ?

Kram ?

Det är mycket som behöver komma ut och ventileras. Ut med trollen i ljuset så spricker dom.

Snopet med katten ? Men det var väl meningen kanske att just den katten skulle komma till er familj.

”Köp vi gjort på fyllan” skulle kunna ha en helt egen tråd här ? Den tråden skulle nog både roa och avskräcka. Persbrandt köpte hus på fyllan, hualigen ? Hans bok ”Så som jag minns det” är svinbra!

Det hedrar dig ändå att du tar konsekvensen av ditt fylleköp. En katt är ju en levande varelse. Den katten kommer alltid att påminna dig om när du slutade dricka, eller hur?

Kontrollbehov har nog alla här lite till mans. Kontrollbehov, spontanitet och allt-eller-inget verkar vara egenskaper som är gemensamma för de flesta alkisar.

Att sluta dricka är svårt som fan, men det är egentligen ”bara” att ta itu med symtomen. Det stora jobbet är att göra något åt grundorsakerna till symtomen.

Nu har du identifierat behovet av avkoppling och ditt kontrollbehov som beteenden som du behöver jobba med.

Hur tänker du att du kan jobba med de två sakerna konkret?

Kram ?

Är det någon som känner detsamma?
Jag har ett extremt kontrollbehov. Min familj påtalar det ofta och jag VET det så innerligt väl själv. Att dricka alkohol är väl ett sätt att släppa kontrollen.
Behöver kunna släppa kontrollen UTAN alkohol.
Ja, jag skriver alltid alkohol istället för bara A då det för mig blir mera "på riktigt" att se hela ordet. Att det blir för mig mer ärligt.
Ok, det var inlägg två för idag. Blir säkert fler. Klockan är ju bara 10 ännu.

Lyckönskningar och mer därtill ?!!

Heja dig som tar tillfället i akt nu??! Nu äntligen känns det som lite bättre förutsättningar för att ta ett krafttag kring alkoholen. Vad bra tänkt?!

Ingen press, bara göra det du behöver och mår bra av?! Om det så bara är att ligga på soffan o kolla serier en hel dag☺️! Lät som en underbar start dock med simtur ???!

Varma kramar!
/Fibblan ?.

Hej alla fina människor ♥️
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja...
Från att knappt ha druckit en droppe alkohol fram till nästan 30-årsåldern försämrades mitt äktenskap progressivt under många år och jag började dricka "som tröst" I början var det inte fråga om några stora mängder eller särskilt ofta, men efter en skilsmässa för 6 år sedan blev det oftare och större mängder.
Jag träffade rätt snart en ny man, som det skulle visa sig senare - en alkoholiserad, våldsam sociopat med vilken det hela tog "raketfart" det festades varenda helg och även i veckorna om det gavs tillfälle. Hela relationen tog en ände med förskräckelse för 2 år sedan i en svår misshandel. Efter det har det gått i perioder och nu har det varit rent förskräckligt. Jag dricker för att dämpa ångesten, tycker inte ens att det är gott.
Idag kommer jag i ren desperation gå på ett AA möte då jag inte längre kan få kontroll över detta. Börjar jag väl dricka så dricker jag tills det är slut eller jag slocknar.
Mår så fruktansvärt psykiskt dåligt??

i fredags kväll i alkoholångorna. Nu hade vi ju pratat länge om att skaffa en katt, men till hösten eller vintern, inte just nu. Nu blir det så ändå eftersom jag redan i mitt berusade tillstånd betalat handpenning och bestämt när vi skall hämta katten. Jaha, det var det.

Trodde aldrig att jag skulle kunna somna igår, men tröttheten kom och jag kunde hindra pirrandet genom att tänka aktivt att slappna av. Det funkade! Så jag har sovit bra inatt.

Idag en ny dag. Dag tre! Sysselsättning är bra. Planerar för aktiviteter under dagen. Svårt att vistas ute i regnet, men får komma på något annat att göra.

Ok, kom igen dag tre. Nu kör vi igen!

Jag körde inte heller hela vägen ner i diket men backade undan från stupets kant.
Helt krasst är det så att sorgen går över och att få NYA svar på vem du är om du inte livar upp personalfesten vore väl rätt inteessant. Nån annan kunde kanske rentav ansvara för det. Och utvecklingspotentialen i att fortsätta liva upp personalfester eller fyllna till vid grillen är mkt små. Vi vet hur det slutar.
Läs om postakut abstinens. Eller läs Rebecka Åhlunds bok Jag som var så rolig att dricka vin med.
Lycka till.

Hej och välkommen till vårt lilla hörn, vad bra att du kommit hit och får skriva av dig lite. Du ställer de frågorna som de allra flesta ställer sig i början. Vem är jag egentligen utan A? Kanske är det en person som finns därunder som man inte ens känner?

Mitt förslag är att verkligen lära känna dig själv igen när din nyktra resa pågår, för det blir lite av en pånyttfödelse. Det är läskigt, men innerst inne i sig själv, opåverkad så är man ju faktiskt en person som måste hantera tråkiga saker, som kanske inte är så social som man önskar osv... antingen accepterar man det, försöker göra någonting åt det, ja... eller så dricker man. Men då tillkommer andra konsekvenser.

Lev det liv du förtjänar!

Och är det så att man inte har problem med A så är det ju heller inget svårt att avstå!? Eller?

Kram

Ert stöd är ovärderligt just nu och alltid.
Jag skriver mer i kväll och kommer försöka hänga här med mina historier och händelser. Det har gått bra ibland men allt för ofta faller jag ihop och klarar inte stå emot. Ny resa påbörjad igen! Ska in till byn om 10 minuter för möte med min psykolog. Det är livsviktigt för mig just nu. Jag är väldigt besviken på mig själv i denna stund. Inte för att det hjälper men det förhindrar i alla fall att jag dricker. Kämpa på kära vänner, ni är guld.
GP

Jag är på Dag 1 och ser fram emot att vara där du är idag!

Kram!

1. Livsglädjen breder ut sig över dagen: jag vaknar på gott humör, dagarna är inte en räcka med lyckokänslor (jo, ibland!) men tidigare var ”glädje” så starkt kopplad till alkohol. Nu kommer glädjen ofta, oväntat, och av tusen skäl. När som helst helt enkelt.
2. Oro och ångest: borta. Oron över vad jag gjorde med kroppen var ständigt närvarande och dessutom helt relevant. Ångest över grejer jag inte hann med, borde ha fixat, låg som tung basstämma genom dagarna och ett riktigt gott skäl att dricka sig till lite glömska. Jag hinner fortfarande inte med allt, men jag ser nyktert på vad som är rimligt, jag skuldbelägger mig inte per automatik, jag står ut med jobbiga känslor. Jag misslyckas helt klart med saker men laddningen kring det är inte så stark.
3. Mer energi och lust; dagarna räcker längre, jag orkar mer, efter middagen kan jag förvisso slappa mig genom kvällen, men kan lika bra hitta på något nytt. Energin att sitta i timmar vid ett middagsbord är däremot noll.
4. Allt känns mer. Som ett träd som liksom har kraft i hela lövverket. Grön ut till alla toppar. Jag pratar mer med mina barn och vågar mig på ämnen som jag kanske tidigare inte gjort. Jag pratar och har tid med min mamma som jag vet inte kommer att leva en evighet, extra viktigt då ju. Jag skrattar mer, det är faktiskt sant! Jag skrattade inte så mycket när jag smusslade runt med mitt patetiska ”vardagliga” vinglas. Jag romantiserade istället. Jag skrattar mer, gråter ibland, kramar och pussar min man så ofta jag kommer åt. Jag tittar på honom flera gånger om dan, i smyg och tänker lyllo mig som har honom.
5. Gränser och borden. Nykterheten gör att jag sätter tydligare gränser runt mig. Mot världen, mot barnen, det händer iallafall. Jag känner mkt enklare vad jag själv vill och önskar och lever i bästa mån efter det. Jag ägnar mkt tid åt att få lov att tänka, detta projekt som det nyktra livet är har superhög prio. Jag har blivit bättre på att acceptera mina egna begränsningar för vad jag orkar, dvs vad jag ”borde orka” blir allt mer sällan min måttstock.

Och så friheten, som jag snuddar vid ibland. Den har bara börjat. Men det är något vidunderligt, tror jag, att inse att man är fri!
Jag är glad och ödmjuk idag. Tack och tack alla mina bästa forumkompisar för stöd här och läsning, Och delningar. Min krycka när jag haltat. Det betyder allt.
Idag ska jag fira med att dra igång ett mindre renoveringsprojekt, kul ju! Trädgården förstås. Något roligt inrop på auktion kanske. Löpning - har jag iaf deklarerat för mannen. Och bett honom om stöd.
Njut av dagen, jag är nykter idag.
Kram på er ?

Nu börjar jag ett antal alkoholfria dagar...Det är dags nu! Jag har haft en pressad vår med en skada som ger konstant smärta, enorm press på jobbet som slutade i ett mycket jobbigt avslut (ej på grund av mig), en relation som också slutade i ett mycket jobbigt avslut (inte heller det på grund av mig), ett barn som bott heltid hos mig med hemstudier (inte heller det på grund av mig).

Det känns som om jag inte har kunnat styra något i mitt liv utan bara suttit på åskådarbänken, men ändå fått ta konsekvenserna av beslut som fattats av andra. Jag har känt mig trött, värdelös och ledsen. Och vad gör jag då för att dämpa smärtan (både fysisk och psykisk)? Svar: Dricker vin. Med andra ord har det blivit alldeles för mycket vin den här våren, vilket hjälper för stunden men "stjäl lycka från morgondagen". Det är något jag vet såklart, men även när det gäller alkoholen så känns det som om jag inte kunnat styra. Till skillnad från mina övriga "problem" så vet jag att just alkoholen kan jag faktiskt göra något åt! Och idag är den bästa av dagar att börja för barnen är på resor med kompisar och jag har semester- ingen press från något håll med andra ord. Om jag vill kan jag bara ligga i soffan och se serier... och då kan jag inte skylla på att jag behöver vin för att kunna överleva all press ;)

Forumvänner, önska mig lycka till och hoppas att ni har sol där ni befinner er! Jag ska börja dagen med en simtur. Kram!

Hej, det är min första gång här. Första gång överhuvudtaget i den här situationen. Jag trodde inte att det behövdes, men mina tankar har förvirrat mig senaste dagarna. Här kanske jag kan trassla ut.
Jag sitter efter två vita veckor och känner både glädje och sorg. Glädjen över att alkohol inte gett mig ångest, felprioriteringar, bakfylla, fått mig att avstå aktiviteter som gör mig gott. Sårat någon jag tycker om.. Glädje över att vara pigg och alert, en aning rastlös men uträttat mer än vad jag kunnat gjort på länge. Att jag har haft nätter med 8 timmars avkopplande nykter sömn. Bevisat för mig själv, att jag inte behöver alkohol varma sommarkvällar..
Jag behöver inte vara orolig för att sätta mig i bilen tidiga mornar, vardag som helg. Behöver inte vara rädd att någon kommer på oväntat besök. Allt är bättre. Jag vet att allt är bättre. Men senaste dagarna har jag också känt sorg. Alkoholen har varit min bästa kompis och min värsta fiende. Och det är svårt att bryta med sin bästa vän. Jag känner enormt sug ibland, som plötsligt hugger tag i mig. Och jag vet att det går över. Jag har gjort min research, en dag i taget, en stund i taget - det går över. Jag har satt upp målet att vara nykter hela sommaren, för att förändra vanor. När jag tog det här beslutet för två veckor sedan, var inte botten nådd, jag låg inte i diket, jag insåg bara att jag körde alldeles för nära kanten - och att om jag inte gjorde någon slags förändring, skulle jag åka av. Och jag är stolt över mig själv för det beslutet.
Men idag är det svårt. För jag har svårt att se en dag i taget. Har svårt att infinna mig i att det kanske är slut med min bästa vän. Jag känner inte för att dricka. Det är inte det. Jag känner uppgivenhet att det kanske inte bara är för sommaren, utan för all framtid. Och den förändringen är stor att hantera. För vem är jag utan vin en fredagskväll, eller en ljummen onsdag framför grillen? Hon som alltid livar upp personalfesten, eller är social och pratglad på middagar. Jag måste lära mig att hantera allt som är tråkigt i livet, det jag livade upp med alkohol. Jag måste hantera att vara själv utan alkohol. Att ha tråkigt ensam utan att dricka. Jag har inte varit ensam på två veckor, jag tror det har varit ett vinnande koncept. Jag ska inte vara själv på hela sommaren. För jag vill klara det här.
Men det är tråkigt att känna sorg, över någonting som i grunden inte ger mig speciellt mycket glädje, mer än för stunden. Det är konstigt. Totalt ologiskt.
Och jag trodde inte att jag behövde logga in ett alkoholforum för att berätta detta, mest för mig själv. Men här är jag. Och det känns kanske lite bättre. I all stingslighet och förvirring. Det är en stor förändring, och jag vet att jag inte ska bli överväldigad. Men jag har haft svårt senaste dagarna att tänka kortsiktigt. Kanske för att jag är klar i huvudet.
Det är fint att veta att man inte är ensam, att det finns så många i samma situation. Det behövs.

Tack @AmandaL och @Se klart för att ni hejjar på mig ☀️

Skönt att läsa att det blir enklare desto längre tid man varit nykter. Det motiverar mig till att fortsätta kämpa på ?

Ha en fin måndag!

Vilka framsteg och så bra med grundlig koll hos läkaren.
Blir glad av allt du skriver förutom att du funderar på att dricka på din 30-årsdag men den kanske ligger långt fram i tiden ?