Senaste kommentarerna i forumet

Jamen alla som hängt med lite grann i denna tråd vet att mitt projekt komma igång och springa hängt över mig som ett mörkt moln. Och förhoppning. Men nej. Inte den söndagen heller, inte den första semesterdagen och inte den lediga lördagen. Inte en enda dag. På många, många månader.
Samtidigt har jag varit fullt medveten om att det är exakt det jag behöver.
Hur funkar människan/jag?
Idag blev jag till sist så trött på mig själv att jag bytte om och knöt på mig springskorna (inte de snabba) och så sprang jag! 4,3 kilometer med några stopp/gång/byta spellista för att inte svimma.
Men Jag Gjorde Det!
Nu duschad och sprättig och rusig på endorfiner. Sprang förbi vatten, hästar, hagar, fält, och med sällskap av sol, lite bris.
Hostat upp halva lungpaketet nu men det är ok. Jag är igång, den här gamla rostiga maskinen ska bli stark och uthållig också i kroppen.
Klart slut! ??‍♀️??‍♀️

Dessutom dåligt väder, ännu bättre!
Enkelt att vara nykter ?

Jag kan förstå känslan, fruktansvärt trist. Men låt inte det hindra dig från att ta klivet och börja hitta vägar ut från att ”självmedicinera med vin” som du skrev i ditt första inlägg.

Du behöver ju inte ta ett beslut som gäller livet ut. ?

Det är härligt att följa dig med, tryggt och stabilt ? Och jag tycker alltid dina inlägg i andras trådar är bra, du är verkligen en styrka här på forumet. Vi reser ihop, visst ?

Tack så mycket för alla svar!
Lustigt att se att det är sådan skillnad mellan om en upplever tristess eller inte. Jag är heltidssjukskriven så jag är lite rädd för de skriande tomma eftermiddagarna... Men jag läste igenom hela listan på alternativa aktiviteter som finns här inne på forumet, och skrev ner alla jag tyckte lät bra.

Jo, fullkomlig avhållsamhet låter förfärligt trist just nu. Att jag aldrig skulle få njuta av några glas vin tillsammans med en älskad person, och en älskad pastarätt... Men kanske kommer det kännas annorlunda om jag faktiskt klarar mig igenom den första tiden nykter.

@TROCADERO Women in Sobriety har jag läst om, men motsvarigheten i Sverige hittar jag inte..?

Kram!

Vad bra att du berättat för din mamma och familjen. Och vännerna kommer stötta dig. Håll minnet av senaste skrämselfyllan vid liv, det har hjälpt mig när jag börjat fundera på om det vore så farligt med bara ett glas. Men det är ju bara det att första glaset är det enda man kan påverka, att ta det eller inte.
Läs på om alkohol och hjärnan, kolla dokumentärer på Youtube. Och ge det tid. Nu efter tre månader har jag bara inte lust att dricka längre, jag som alltid varit en partypingla. Gillar fortfarande fester, men har upp täckt att klyschan man himlade med ögonen åt faktiskt stämmer - man kan ha lika roligt utan alkohol. Och dessutom må så otroligt mycket bättre psykiskt och fysiskt..

Avslutade dagen med ett möte. Kände att jag behövde det. ?

Ja nya tag i morgon

lider mot sitt slut?

Tack, AmandaL! Vad härligt att höra att det jag skriver kan glädja dig?

Jag vaknade apa-tidigt i morse, men somnade om och vaknade med en känsla av att vara bakis?Huvudvärk och totalt mosig. Känslan har hängt sig kvar större delen av dagen. Men skam den som ger sig! Full rulle ändå?

Varit till närmsta stad och handlat. IKEA, Intersport, Elon, Apoteket, Åhléns, ICA mm. Ja, snodde runt som en Duracell-kanin och var helt slut när jag kom hem?Men så skönt att få allt gjort! När man skall fixa så mycket är det skönt att vara ensam. Då är det ingen som sinkar en.

Hade det varit för dryga veckan sen så hade jag efter avslutat dagsverke slagit upp ett glas bubbel för att jag varit så duktig, men icke idag. Så jag tycker att jag varit duktig i dubbel bemärkelse?

När tanken kommer på att man skulle ju kanske kunna ta ett glas vin så tänker jag på hur jag mår dagen efter och då är det så icke-värt det. Vill INTE må så igen!

Planerar för morgondagen. En dag i taget, men planering är bra?

Kram??

Försök igen imorgon, berätta för vännerna, häng kvar här! Du vill ju, och du kommer klara dig vidare till ett bättre mående än detta. Ge dina vänner en chans att hjälpa dig. Jag tror på dig, du är ju här för att du inte vill ge upp.. Använd den viljan till att vägra bolaget imorgon. Börja med den dagen. Du har så kloka tankar om din situation, och även kring din mamma och hur hon haft det, jag önskar dig styrka att orka vidare.

Hej kattsingen!
Välkommen hit till forumet!
Jag tyckte att villjulevaockså beskrev det väldigt bra, då jag precis som henne (antar jag) har valt att vara helt nykter, för att jag har använt mig utav alla ursäkter redan ”aldrig ensam” ”bara två gånger i veckan” ”Max en flaska per gång” etc, och jag har aldrig lyckats hålla mig till något av ovanstående, förutom nu när jag är 100% nykter, det är det enda som fungerar för mig, allt eller inget; inte en bra egenskap när det kommer till alkohol, den insikten har jag i alla fall kommit till nu.
Jag tycker att det är bra att du kommit hit och att du har fått antabus som kan hjälpa dig nu på traven för att bli nykter.
Någon tristess har jag inte upplevt alls, jag tränar, är frisk, äter och sover så mycket bättre att jag bara känner lycka och aldrig tristess, sug kan jag fortfarande få men det är något helt annat än tristess, och så påminner jag mig ständigt om varför jag tog beslutet om att vara nykter så rullar dagarna på. Lycka till med utmaningen, jag tror på dig ???

Kan verkligen relatera till det du skriver.

Hej!
Det finns AA-möten för endast kvinnor. Women in sobriety. Tror även de har möten över Zoom nu under Corona.
Skriv här om tristessen blir för jobbig. Gå promenader, lyssna på poddar. Har själv lyssnat mycket på folk som tagit sig ur alkoholmissbruk när jag gått promenader. Funkar för att få upp motivationen.
Lär sig något nytt recept, laga mat efter teman? Baka bröd.

Önskar dig stort lycka till. Vi tar oss genom detta!
✨?✨

Hej,
Jag är inte så gammal o erfaren, men slänger in två av mina mynt i tråden;

Dra ner eller sluta? Jag försöker sluta helt, till 100%, även om jag inte tänker på det beslutet så mycket, det måste ju bli i praktiken, inte bara ett löfte ”nä nu är det slut, och jag ska ha 2 år på raken”, med viljestyrka av bara den. Utan jag försöker fortfarande knata mig fram dag för dag. För mig skulle ett mål med måttlighetsdrickande kännas som jag ljuger för mig själv, ”bara ett glas”, ”två öl bland kompisar”, ”aldrig ensam” ”, ”och gott”. Det är för mig inte så stor skillnad mot hur jag försökt ursäkta mig själv... och det funkade inte då, tror inte det funkar i framtiden heller. Jag skulle åka rutschkana rakt ner i träsket utan att märka det. Om jag har lyckats hålla upp några månader (känns ju lite långt just nu), så vill jag göra allt för att inte hamna där jag varit senaste åren. Med det sagt, att uttala aldrig mer är ändå för stort för jag ska göra det så ofta, det får växa fram.

Hur ska man hantera tristessen? Ganska gastkramande tanke från början, HUR SKA JAG FÅ TIDEN GÅ? Tre veckor från sista ölen så kännes det som det var ganska mycket ett hjärnspöke, en rädsla, en ursäkt för att inte sluta. För så jättetråkigt har det ju inte varit. Okay - jag har fått massa mer timmar, en del av dem har jag försökt fylla med vettigare aktiviteter än att gapa och svälja. En del sover jag på, även eftermiddagslurar ibland :). En annan del, ja där är det lite småtrist, men inte så där urhemskt-fruktansvärt-omöjligt-att-hantera som jag trodde.

Hur du gör är ditt beslut, och det kommer att mogna fram under din nykterhet. Fokusera på fördelarna med nykterheten så går resan lättare.

Jag förespråkar själv nolltolerans. Min fasta övertygelse, efter fem månader som nykter, är att man aldrig kan dricka ”normalt” efter att man väl har druckit sig till ett missbruk.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Grattis till dina 3 månader, vilken bedrift. Jag är imponerad. När man återfår sitt sans o förnuft börjar man se sig omkring på ett nytt sätt. Ett riktigt och bättre sätt för en själv. Och som ringar på vattnet brukar det oxå bli bättre för ens nära och kära. Kram o styrka till dig

Så skönt att följa din dagbok, livet som det är , humöret som det är , känslorna, som det är. Jag blir lugnad av dina rader och oxå inspirerad. Att ha löst allt med en enda sak... alkohol, ja det är verkligen brist på kreativitet och fantasi. Önskar dig en fin resa

Och det förespråkar jag också ?

Kram ?

Tack, Jullan65!

Hej!
Ny på forumet, och på första dagen med Antabus. Har flera diagnoser och har självmedicinerat med vin ett bra tag. Men det senaste året satt jag fast i en ohållbar situation, och är nu 15 kilo tyngre och full av självförakt. Men nu spräckte jag någon slags vall och drack alla dagar förra veckan. Sköterskan har pratat om Antabus ett tag, så idag tog jag beslutet. Massor av frågor snurrar runt i huvudet nu.

Hur många av er försöker dra ner, och hur många siktar på absolutism?
Hur hanterar ni tristessen, all ledig tid som en måste ta sig an nykter nu?
Finns det helt ateistiska AA-möten någonstans? Eller ett alternativ? Gärna för endast kvinnor.

Tack på förhand!

Hej kattsingen, fråga på o välkommen

Nej, jag mår verkligen inte bra just att bara gå runt vänta på behandlingen känns så jädra segt. Jag ser mitt liv och mående raseras i fullfart och inget händer och jag klarar inte själv stoppa framfarten just nu. Fast de händer saker men tar sån jädra tid, tid jag känner jag inte har. Jag vill inte hamna där jag hamnade sist med massa inläggningar på psyk som typ bara ledde till sämre mående och massa avgiftningar. Vill verkligen inte hamna där igen men känner de är inte långt borta nu. Då avslutar jag allt hellre än utsätta mig för de igen. De stället jag skulle börja gå på öppnar först igen 15 aug de är hel månad bort känns som en hel evighet just nu. Nej har jättesvårt för be om hjälp rädd för man inte ska ta mig på allvar el inte förstå och då är de bättre dölja ens mående förr skydda mig mot känna att jag blivit sviken. Skulle hålla mig nykter idag men inte ens ett halvt dygn klarade jag dricker iofs långsammare nu och inte lika hetsigt utan mer bara hålla ångesten borta får göra nytt försök i morgon.

Kollat honom lite, men förespråkar inte han nolltolerans?! Vet inte om jag landar där i långa loppet, jag måste bearbeta detta under en lång vit period...

Du har startat en tråd här med titeln "orkar inte mer". Alkoholen har verkligen tagit en för stor plats och du mår inte alls bra av den. Du har vänt dig hit som ett sätt att sätta ord på detta och hur du mår, bra och modigt gjort!

Det är inte alltid så lätt att formulera hur en mår, söka stöd utåt och du gör det bra. Utifrån det du berättar låter det som du mår mycket dåligt, till och med tankar om att inte vilja leva som dyker upp, bra att du skriver och att du tar dig själv och ditt mående på allvar. Även om du vet att det är så att du kommer må annorlunda, alltså mindre dåligt så är det bra att du skriver. Då kan vi ge dig stöd härifrån.

Du funderar på om du ska berätta för en nära vän, något som kanske känns svårt när du är en person som inte har så lätt för att söka stöd om jag förstod dig rätt. Det låter lite här som att du laddar inför att ta det steget också genom att skriva här om jag förstår rätt. Du känner ju dig själv och vad du vill göra men det låter som en god idé att berätta för någon mer om hur du har det.

Du har fått flera svar här och hoppas något känns hjälpsamt och att du fortsätter att skriva och berätta. Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har redan varit här ett tag nu, skrivit en hel del och fått flera fina svar men vill ändå titta in och skicka ett litet extra välkommen hit!

Du har verkligen bestämt dig nu och har redan tagit flera steg i din förändring. Delmål nu en vit vecka, lga mat och dricka vatten nu. Du är verkligen igång, hejja dig! Om du inte sett det finns också ett självhjälpsprogram här med olika uppdrag/ övningar och en logg för konsumtion/sug, om du vill.

Fortsätt såklart läsa och skriva här, det som är hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet