Senaste kommentarerna i forumet

Har också svårt för det där med gud hos AA, även om de vill tona ner just den biten. Därför har inte AA varit mitt val på den här resan.

Jag tror på det jag kallar ”faktametoden” och att sakta men säkert påverka mitt undermedvetna i rätt riktning.

I min ösregnslånga tråd finns en massa tips på böcker, Youtube-klipp och annat som hjälpt mig på vägen.

Fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Jag tror på varje individs inneboende kraft i kombination med kunskap och vilja.

Min femmånadersdag ska jag fira med att köpa mig en ny klänning tror jag!

Kram ?

Det går snabbare än du tror till 6 månader. Swish! Heja dig och tack för grattis! ?

till din sexmånadersdag! Även om jag är ny här så måste jag få gratulera till otroligt bra jobbat! Längtar till min sexmånaders också, men en dag i taget!

Ha en underbar fortsättning på dagen!

Kram

Torn för pepp och stöd! Idag på dag tre känns det lite sådär pirrigt och fjärilligt i magen. Sysselsätter mig och dricker inget kaffe på efter lunch! En påse Gott och Blandat håller mig sällskap istället.

Underbart att få skriva av sig tankar och känslor och känna att människor i samma sits VET precis vad man går genom.

Ha en fortsatt bra dag!

Kram

låter som en alldeles utmärkt idé! Läste också Persbrandts bok och berördes väldigt mycket av den. Tror nog att mitt senaste köp är det allra mest utmärkande för mig i alla fall. En liten levande varelse! Och maken fattade ingenting."Men vi skulle ju vänta till i höst?"

Nu håller jag på med "Och jag som var så rolig att dricka vin med". Just nu handlar det väldigt mycket om tro på gud och där är inte jag så den är lite tradig, men med en hel del igenkänning.

Behovet av avkoppling hoppas jag att jag kan hantera med att ta upp mina promenader, som jag älskar och testa, igen, meditation. Har funkat ok tidigare. Den stora utmaningen kommer helt klart att bli detta med kontrollbehovet! Djupt rotat och nedärvt i rakt nedstigande led från tidigare generation. Liksom svagheten för alkohol....

Hur planerar du att fira din femmånadersdag? Jag tänker fira min tredagars med Tonic Water zero med massa is och citron, igen.

Och TACK, för uppmuntran och härliga ord!

Kram (kan tyvärr inte lägga till min emoji på jag i skrivande stund knattrar på datorn:-) )

Det blir nog mycket...så är det som oftast när jag skriver vare sig det är här på forumet, på mail eller på sms. Tycker egentligen väldigt mycket om att skriva.

Vill berätta lite....

Jag har ju tidigare berättat en del om min ryggsäck....orkar inte gå tillbaka för att titta vad jag har skrivit om den så det blir kanske lite upprepningar....men vill berätta lite om uppväxt, förluster av släkt/vänner och om ensamhet.

Jag var yngst av fyra syskon. Min äldste bror var elva år äldre, min andre bror är nio år äldre och min syster var nästan åtta år äldre än mig. Min äldste bror blev pappa när han var 19 år vilket gjorde att jag blev faster när jag var åtta år gammal. Han var ung när han träffade sin fru. Fick ytterligare två barn med henne med sju års mellanrum. Han levde med henne till sin död då han var 46 år och 6 månader. Tror att hans fru hade borderline el något liknande. Han och hans familj bröt kontakten med mina syskon och mig tio år före hans död. Vi fick aldrig komma till sjukhuset där han låg medvetslös en vecka innan han dog. Som tur var fick mina föräldrar besöka honom. Han dog av lunginflammation som utvecklades till blodförgiftning och hjärhinneinflammation. Jag var väldigt ledsen när han bröt kontakten med oss syskon för det innebar att jag inte fick träffa mina syskonbarn.

Min andre bror som är det syskon som jag har kvar. Lever tillsammans med sin fru efter snart 40 år. De fick två döttrar med 12 års mellanrum. Jag vara 22 år när äldsta dottern föddes. Min syster levde tillsammans med sin man i 30 år innan hon dog. Hon var 58 år och åtta månader. Fick två söner med tre års mellanrum. Jag var 19 år och respektive 22 år när de föddes. Hennes man såg mig alltid som den "lilla"....och min syster var så mycket storasyster. Hon tog hand om mig när jag var barn men hon fortsatte att bemöta mig som den lilla tills kanske ett år innan sin död då kunde hon släppa på storasysterrollen. Min syster och även hennes man hade en benägenhet att lägga sig i min mans och min uppfostran av våra barn i synnerhet vår son (som var en strulig grabb under högstadietiden). Ca fyra månader före min systers död bröt min son kontakten med min syster. Hon blev väldigt arg så även min svåger och i synnerhet blev de arga på mig. De tyckte nog att jag skulle säga till honom. Han var 19 år då och jag kunde förstå honom. Han var så oerhört trött att alla skulle klaga på honom, kommentera honom. Min syster fick bältros i ansiktet vilket bidrog till hennes död eftersom hon var så nedsatt pga sin äggstockscancer, cellgifter mm. Hon låg dock tre veckor på sjukhuset. Den första veckan var jag och min man och hälsade på henne vid tre tillfällen. Varje gång var min svåger otrevlig. Sista gången sa han så otrevliga saker så jag blev otroligt ledsen. Hon levde ytterligare två veckor men jag fick aldrig komma till henne. Det var knappt att jag fick ta avsked när hon hade dött. Så min svåger bröt kontakten med mig och min familj. Jag trodde kanske inte att vi skulle ha så mycket kontakt efter hennes död mer än ev på kalas osv fast så blev det inte. Träffar aldrig min systers söner eller min systers barnbarn vilket smärtar men jag förtränger känslan. Tänker att de är vuxna och gör sina val. Det här resulterade även i att kontakten med min bror även den är minimal så även med döttrarna. Under min systers söner och min äldsta brorsdotters uppväxt har jag funnits där...har funnits när de har pluggat, jobbat och träffat flick- och pojkvänner. Så det har varit en stor sorg för mig att det blev så här...och det blev ensamt.

Till en annan berättelse....i december 2007 blev jag sjukskriven jag hamnade inte helt och hållet i utmattning men var väldigt väldigt vidbränd....var åter på jobbet igen i september 2008. Gick från att vara 100% sjukskriven, 75, 25 och därefter tillbaka. Jag arbetade dock inte heltid. Är sedan dess stresskänslig. Under denna tid försvann flera vänner...-07 dog min svärfar, -09 dog min pappa och min svärmor, -11 dog min mamma, -13 dog min syster och min man var sjuk från maj - 15 till februari -16. Under dessa år var det väldigt mycket strul med våra älskade ungar...mycket oro...aggressivitet....ungdomar som försvann bort...kom tillbaka...familjebehandling...massvis av möten i skolan...eller vårdplaneringar för gamla föräldrar...eller behandling för min man. Det fanns inte många vänner då...utan jag/min man och jag klarade det själva. Men, jag medicinerade, lugnade mig med alkoholen. När min mamma hade dött hade jag inga föräldrar kvar i livet...och det var ett antal år efteråt som jag förstod att då klipptes navelsträngen av. Mina föräldrar hade alltid funnits...kanske inte alltid så pushande...men de fanns där..så jag behövde inte öva så mycket på att stå ut i min ensamhetskänsla.

Idag är det väldigt tomt på släkt och vänner. Har varit bitter, arg och ledsen. För att de försvann bort. För att de inte hörde av sig. Jag är oerhört glad att jag har min man, mina barn men det är väldigt tyst. Det är sällan som någon hör av sig. Då är det SÅ lätt att åka till systembolaget och köpa lite öl och lite vin...för att dämpa de där känslorna. Jag inser väl mer och mer att de där vännerna som inte finns kvar....att det är kanske inte de som jag saknar...för jag söker något annat något djupare. Jag kan dock sakna min bror...vi hörs ibland ..via sms....sakna någon att prata minnen med. Men, min plan är att bli nykter...för att kunna utöva mina intressen...som jag delvis vet vilka de är men som ligger djupt nerbäddade inom mig....för jag har inte trott mig om att kunna..hade börjat testa nya intressen...men Covid-19.

Så när jag skrev att jag inte skulle skriva här..var ju delvis för att jag vill visa att jag kommer att kunna fixa dagar av nykterhet men att min väg är så svajig. Jag känner även att jag hamnar lite i ett glapp här...för många som skriver här ...börjar att skriva när man har några dagar som nykter...och då hittar man någon annan som också är på den vägen. Så min känsla blir att man behöver vara nykter flera dagar eller helt och hållet ha bestämt sig...för att fortsätta att skriva...jag säger inte att det är så men min känsla är lite så. Jag är helt införstådd med att det är endast jag som jag göra så att jag blir nykter. Jag är också införstådd med att det skulle kunna vara enklare om jag hade bestämt mig till 100%. Jag förstår även att man behöver fakta. Så det är inte det att jag inte förstår och inte kan...utan att det är bara jäkligt svårt...och idag är en sådan där dag då det är svårt. Då jag känner rastlöshet...lite ensamhet...och det skulle kunna vara hur lätt som helst att åka till systembolaget för att köpa alkohol.....har sett dokumentären "Älskade alkohol"...har tagit en lång promenad med Bella i sol, blåst och regnskurar...nu ska jag värma lite Västerbottenostpaj och skiva upp lite gravad lax..för att äta tillsammans med min man.

Allt gott till er:)

Blev så glad att du hörde av dig och med dessa positiva nyheter dessutom??!
Hittade du några kantareller? Kan inte så mycket om detta skogens guld, men fick för mig att de kommer senare..?. Men beror kanske på vart man bor i landet också iofs☺️.

Ha en fortsatt härlig semester min vän??☀️?!!
Ser också fram emot lugn och ro och att använda energin man får av att inte dricka till annat trevligt?☺️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Tack andra halvlek, en sådan lista borde jag också göra. Finns fruktansvärda saker som hänt haha, inte i närtid men för några år sedan hände en del saker som jag forfarnsde får ångest över att tänk på, saker som känns fullkomligt osannolikt att jag har gjort eller hamnat i. Har du en fysisk eller mental lista?

Mitt drickande ökade ju lavinartat i relationen med sociopaten, så jag var nog helnykter under en period på ca 6 månader. Då upphörde visserligen bråken, men bara för att jag gick undan, vilket aldrig hände onykter.
Så jag kom till den slutsatsen att det var han - och bara han - som var problemet. Visserligen VAR han också ett problem, men MITT drickande är MITT ansvar, något jag aldrig riktigt förstod då, men det gör jag nu. Jag är alkoholist, och enda alternativet är att bli helt nykter♥️

Jag gjorde en topp 5-lista med fyllesynder i skallen att ha i beredskap när alkoholdjävulen visade sitt fula tryne. Bra att drämma i skallen på hen.

Kram ?

Jag vet att jag glorifierar, försöker hitta andra glädjeämnen men det är svårt. Trots att jag saknar alkoholen till viss del upplevde jag ju att jag när jag drack liksom fastnade i ett slags hjul som jag inte tog mig ur, utvecklades inte eller kom framåt. Levde för stunden, nästa kick. Detta trots att jag skött arbete, relationer (nåja...) och vardagliga åtaganden på ett acceptabelt vis. Man har så mycket tid när man inte dricker, dagarna är längre och man hinner mer, det borde väl vara något positivt men jag känner mig samtidigt rastlös.

Försöker minnas allt negativt med alkoholen, bakfyllorna, paniken när man vaknar upp och inte riktigt vet vad man gjort eller sagt. Den svullna vinmagen som putar ut, håret som känns matt och stripigt, svullet och rödmosigt ansikte. Oförklarliga blåmärken på kroppen, illamåendet, huvudvärk och ångest. Känslan av att man liksom skadat sin kropp psykiskt och fysiskt. Och kanske det värsta- den förlamande tröttheten, oföretagsamheten och britsen på empati som jag tycker alkoholen bidrar till. Man orkar ingenting, man blir helt paralyserad av någon slags konstig trötthet och bryr sig bara om sig själv, man blir så självupptagen och nästan struntar i andra människor. Fyfan

Född 1969 så det är helt korrekt gissat ?

Ja, jag tror med facit i hand att klimakteriet spelat enormt stor roll, och att det ihop med drickandet har försämrat min psykiska ohälsa oerhört mycket.

Jag blev utmattningsdeprimerad första gången 2007. Begynnande förklimakterie, stor press på jobbet, barn med särskilda behov, och en kass relation. Ovanpå det hällde jag alkohol, som bara förvärrade allt.

Sen dess har jag ätit SSRI, haft upprepade skov av depression, varit utmattad en gång till (2018), haft enorma besvär med rikliga blödningar i klimakteriet, och druckit mer och mer för varje år. Fler och fler minnesluckor, fler och fler ”misstag” på fyllan. Sämre och sämre självrespekt.

När jag fullt ut förstod att alkoholen skapar mina depressioner, ångest och sömnstörningar istället för att hjälpa mig med det så fick jag nog. Då slutade jag dricka. Det är 5 månader sedan på torsdag.

Det är så mycket jag inte kan påverka i mitt liv, men vad jag dricker kan jag faktiskt påverka. Det har inte varit lätt, men ändå lättare än jag trodde. För att jag verkligen bestämde mig, tog beslutet med hela hjärnan och sen har jag bombarderat mitt undermedvetna med fakta, fakta, fakta.

Ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv. Min självrespekt är så mycket bättre, min glädje och tacksamhet i vardagen likaså. Jag är mer chill till det mesta, försöker vara självsnäll varje dag.

Kram ?

Hej, det finns inget i våra hormoner (sjunkande östrogen) som gör oss till alkoholister. Däremot är klimakteriet inte sällan en tid präglad av olika sorters press och förändring. Allt från barn som flyttar till fertilitet som upphör (biologisk gråt kanske?) till att vi lever i en värld där vi ska orka precis lika mycket, hela tiden.
I en dröm skulle både småbarnsår och klimakterie-åren vara statligt subventionerade, så vi inte behövde jobba som dårar, för att hänga med i löneutveckling och därmed pension. Kvinnokroppen är fantastisk men samhällets norm är mannen, det finns inget cykliskt med vårt arbetsliv.
Lång tanke- men i korthet; klimakteriet innebar för mig, och för många, en lättare eller svårare tid av nedstämdhet/depression. Dessutom sover vi sämre av rent fysiska skäl. Det i sin tur kan leda till att man medicinerar både humör och sömnproblem med alkohol. Kvinnor är inte sjuka, men kraven på att alltid vara på topp är faktiskt det. Ta makten över ditt liv, sluta drick, lev! ?

Vilken resa du har gjort! Jag är så imponerad av dig och din ärlighet!
Det verkar som att vi är i ungefär samma ålder (50 ca)
Jag upplevde att mitt drickande blev mycket värre när jag hamnade i klimakteriet. Har du ungefär samma uppfattning? Kan det vara något i kroppskemin som förändras så man tar till vinpavan som ångestdämpande? Mina dryckesvanor liknar i mångt och mycket det du beskriver.

Varmt välkommen hit! Du har startat en tråd här i forumet som du kallar *påkommen". Om det är dig du skriver om är du inte ensam om att kanske känna så, bli det eller hur det än är. Fint att du är här och berätta gärna mer, om du vill, så kan vi ge dig stöd!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej alla, jag närmar mig 4 månader nykter - känns bra!
Jag har satt ett nytt mål, 5 månader nykter, vilket innebär en nykter semester. Det har hjälpt mig att ha ett mätbart mål, mitt tidigare var 100 dagar.
Var hos en ny läkare via företagshälsovården förra veckan. Fått diagnos utmattningssyndrom samt depression, det känns tungt men skönt på något sätt att veta varför jag mår som jag mår. Var öppen om min alkoholkonsumtion samt historik och läkaren bekräftade att jag druckit för att ”självmedicinera” (dock tycker jag själv att jag har druckit hårt ibland för att jag gillar det). Nu när jag inte druckit på en tid så är min depression inte en direkt effekt av drickande men den har såklart påverkat precis som jobb och annat.
Nu har jag en resa framför mig för att ”må bra igen” och det ska jag göra utan alkoholen.
Det jag har lagt till sedan förra gången är att springa - har inte rört på mig på flera år. Tar det väldigt lugnt och nu på 3e veckan är jag uppe på ca 10 minuter 3 ggr i veckan.
Hoppas alla har det bra i detta väder, antingen för varmt eller för kallt...

Vad fint! Och som du skriver, vi gör det ihop, sällan har det varit mer tydligt än under dessa månader.
Jag är storasyster från födsel och fortsatt ohejdad vana. Jag gillar det mer nu, störs inte av mina tentakler som vajar och spejar framör över savannen för att hålla ihop och skydda flocken. De går fint att bära nykter. Nu fortsätter vi bara. Ska fundera över om jag vill ha ett nytt ”mellanmål”, ett år kanske. Har inte tänkt klart! Nu ut och gräva. Med ljudbok. Nya höjden av avkoppling och jag behöver inte smyga ??

Stort grattis till 40 nyktra dagar! Svinbra kämpat ? Jag är otroligt glad för din skull.

Kram ?

Inte dricka på din 30-årsdag! Nu har du fått en andra chans - förvalta den hundra procent rätt. Hundra procent nyktert.

Kram ?

I början är varje nykter dag värd att fira - och tvåsiffrigt var verkligen en milstolpe. Svinbra jobbat!

Kram ?

Om du vill plugga lite alkoholkunskap tipsade jag om några dokumentärer hos Ångestmoln precis. Finns fler tips i min ösregnslånga tråd.

Kämpa! En dag i taget. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Tusen tack ♥️ Jag ska uppdatera så snart jag varit på möte?

Kan faktiskt inte komma på ett bättre sätt att ägna sin semester åt - att bli nykter!

Kolla alkoholdokumentärer istället så får du extra skjuts i nykterhetsarbetet. Skrev några tips hos Ångestmolnet precis. Fler tips finns i min ösregnslånga tråd.

Kram ?

Om den där glorifierade "kan dricka med vänner" "kan dricka lite själv" "det blir annorlunda" hade funkat, hade det då detta forum funnits? Nej, såklart inte.

Alkohol kidnappar våra hjärnor och är ett gift som ger dig onaturlig lycka, den är inte äkta och allt det som du nu tänker som positivt tar så mycket mer negativitet i långa loppet att istället för att gå jämt ut, så blir livet mer negativt än positivt.

Tillfälliga kickar ger bara lycka för stunden. Att bli lycklig blir man aldrig som problemdrickare.

Drick inte på dina känslor, men var heller inte nykter för någon annan än dig själv - annars kommer det inte hålla. Man måste verkligen vilja det. Och som jag skrivit i en annan tråd redan i dag. Om du inte har några problem med alkohol så är det väl inga problem att inte dricka?

Här är du bland vänner ? Läs och skriv mycket här så ska vi peppa och stötta allt vi hinner och orkar. Använd forumet som en dagbok, då funkar det lite som självterapi. Plus att du får våra kloka kommentarer som en bonus!

Modigt och klokt att gå på AA-möte idag! Berätta gärna om dina upplevelser, jag har aldrig själv besökt något AA-möte.

Jag praktiserar det jag kallar ”faktametoden”. Fakta, fakta, fakta om hur alkoholen påverkar vara kroppar, och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätt ?

Kram ?