Senaste kommentarerna i forumet

@dednipz. Oj. Vilket brev. Träffsäkert med stor finess. Välkommen hit!

Men tycker du inte att det är bedrövligt att man inte ska kunna delta på sådant? Roligt musikquiz på pub m trevliga människor. Jag har så svårt acceptera att jag måste välja bort ställen o människor pga mitt svaga sinne för alkohol o dagen efter med allt det innebär för mitt mående o hälsa. Nåväl det är väl bara så det är. Kämpa.

@dednipz En fantastisk beskrivning på vad det handlar om. En relation som varit så fantastisk känslomässigt där inget annat behövs. Både du och jag och alla andra här är bra människor i grunden. Däremot delar vi upplevelsen av att relationen med A har förändrats från något underbart till något mindre smickrande. Vi kan nog vara eniga om att A inte vill oss väl längre. Ha en fin lördag😊

@LillaVideung74 Tack snälla😊 Precis som du säger är gamla vanor svåra att bryta. Ikväll är det musikquiz på stammispuben vilket är superkul! Intalar mig själv att det totalt sett inte kommer vara positivt då jag räknar in att vara bakis imorgon. Just nu känns det jättebra att vara pigg och inte bakis. Den känslan håller jag fast vid. Ha en fin lördag😊

Har aldrig postat något här innan, men fick tipset om att skriva ett brev till alkoholen så gjorde det:

Hej,

Vi behöver prata.

Vi träffades ganska tidigt i livet och jag minns det som otroliga första träffar. Din charm, humor, euforin och den starka önskan att du stannar. Jag kanske förstod redan då att det var början på något stort. Minns att jag tidigt började prioritera dig på ett sätt mina vänner inte verkade göra. Jag hade svårt att förstå att det inte verkade spela lika stor roll för dom om du kom eller inte. För mig vad det hela poängen.

Tillslut kom dom någorlunda ikapp, mina vänner alltså. Och vi kunde äntligen vara tillsammans utan att jag behövde tona ner hur jag faktiskt kände för dig. Jag behövde aldrig oroa mig när du var med, jag visste att vad som än skulle komma mot mig, kunde du fixa det. Du gjorde mig så modig och självsäker. Det var en ovanlig känsla för mig och jag upplevde den som otroligt härlig. Du satte färg på tillvaron och fick mig att skratta. Hur skulle jag inte kunna falla för dig? Du var den trygga som omfamnade mig när jag behövde det som mest. Vi funkade så bra ihop.

Jag vill tacka dig. För att du fanns där och stöttade mig. För allt det roliga vi haft ihop. Du har öppnat dörrar för mig som jag aldrig vågat drömma om att ens gå nära. Det går inte att förneka att vi haft det bra i många stunder, och jag vill vara ärlig. Det går nog inte annars.

Nu är jag 33 år. Har två barn, en sambo, ett bra jobb. Skyldigheter, ansvar, drömmar och mål. Jag försöker alltid att se till att vi få tid ihop, har vägrat släppa dig, men det blir allt svårare. Och jag har verkligen börjat fundera mycket över vår relation på senaste. Varje möte med dig orsakar mig problem nu. Varje gång vi ses. Och kontraktet ser annorlunda ut. Du gör mig inte glad varje gång, vi har inte alltid kul och jag vet inte om magin är där längre. Iallafall inte som det brukade vara. Istället för att höja mig mig till skyarna och göra mig modig och glad, är det som att du vill dra ner mig. Du har börjat ta mer av mig än du ger.

Jag har försökt att förklara för dig, och bett dig tagga ner. För jag har inte velat släppa dig. Har levt på hoppet och minnet av vad vår relation en gång var. Har inte velat eller vågat ge upp hoppet om oss.

Tanken på att skiljas från dig gör ont. Den skrämmer mig. Vi har levt tillsammans så länge och sanningen är att jag inte riktigt vet vem jag är utan dig. Ett liv utan dig känns ovant och läskigt. Många oroliga tankar om att jag inte kommer få skratta igen, inte känna mer av din magi. Att livet ska bli grått och färglöst. Att ge upp min superkraft.
Men jag vet inte vad annars jag ska göra.

Våra möten har blivit farliga. Du tar över helt, tar risker jag får ångra dagen efter, och mina relationer tar skada. Du lämnar mig utmattad och dränerad. Du lämnar mig med en bitter smak i munnen. Avsmak. Min omgivning har börjat ifrågasätta vår relation och kompatibilitet. Jag får allt svårare att försvara den.

Vad hade du tänkt skulle hända?

Jag vet att vi bara är några träffar ifrån att något allvarligt händer. Något jag inte kan reparera dagen efter. Och då kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv för att jag låtit det hända. Du blir aldrig nöjd, din girighet kommer förgöra mig. Din svartsjuka är omöjlig. Du vill inte dela mig med någon annan och jag kvävs.

En del av mig är så arg på att du inte bara kan bete dig. Vi hade kunnat vara som det där skrattade paret på en av Stockholms uteserveringar en solig vårdag, varför varför varför kan du inte bara låta oss ha det så? Jag ser ju dom andra paren klara det galant och jag kokar av avund. Och sorg. För att du inte tillåter det. För när det lyckliga paret är nöjda och går hem vill du alltid vara kvar och ta en till. Du vill aldrig gå hem. Du vill ta en till, och en till och om du kunnat skulle du stannat tiden. Dragit med alla andra på serveringen ner i fördärvet med dig. Varför gör du så? Förstår du inte att du är omöjlig att ha med? Jag kan inte ta med dig någonstans längre och får alltid skämmas över dig.

Varje gång vi ses nu är det med en klump i magen jag möter dig. Vad för dumt ska du hitta på den här gången? Jag brukade välkomna dig med öppna armar och kunna njuta av pirret i magen. Men du har förändrats och jag vet inte hur länge jag kan fortsätta vänta och hoppas på att du ska bli den du var.

Jag har alltid varit dålig på att göra slut. I slutet på exakt alla mina kärleksrelationer har jag uttryckt att jag “behöver en paus” istället. Kanske är det feghet, men jag tänker ändå göra det nu igen.

Vi behöver ta en paus tror jag. Jag måste få samla mina tankar och känslor. Jag säger inte att vi aldrig kan ses igen, eller att vi aldrig mer kan ha en relation, men just nu funkar det verkligen inte. Jag hoppas du förstår. Det här är inget jag tar lätt på, det är ett svårt beslut som jag övervägt under lång tid. Och jag önskar att det var annorlunda.

Tack.

Godmorgon Tombor. Strongt jobbat stanna hemma med katten kolla film en fredagkväll när pub och öl lockar o pockar. Ge dig själv en klapp på axeln. Gamla vanor är svåra att bryta tycker jag. De liksom sitter i ryggmärgen. På något dumt vis känns också fredags- o helgdrickande lite mer ok än att supa en vanlig trist tisdag före lunch. Önskar dig en bra lördag.

@Tezzan Dubbelhurra! 🎺🎺🎺 Har du lyssnat på Nemos "Beroendepoddar". De är såååå bra!

Fredag som jag tillbringat hemma och tittat på DVD film med katten som sällskap. Var sugen att besöka puben men valde ändå att stanna hemma. Nöjd med mig själv🙂 Trevlig helg till er alla.

@Suburra Tack 🙏😃

Grymt bra start ! Nu är det värsta över ! Var stolt och Grattis!

Dag 13...och andra helgen o antågande. Det har hittills gått fint. Jag hade min prövning med jobbresan men det gick kalasbra. Alkoholfritt alternativ och god mat och ingen ifrågasatte något. Hurra!

Idag hände något otroligt, jag gick till gymmet! Dubbelhurra 😂🙌 Jag minns inte när jag tränade sist men det var verkligen på tiden nu. Det kändes som ett helt ok sätt att börja helgen på. Hoppas jag går dit fler gånger hehe 😂🫣

Jag har också lyssnat klart på Nemo Hedrens bok Beroende. Jag är faktiskt positivt överraskad av den och tror att den har hjälpt mig en del de här första 13 dagarna i min nykterhet.

Jag önskar er en härlig och nykter helg! 💛🌷

Hej @Mdieselm!
Du sätter så bra ord på hur det kan bli när man hamnar mellan två dåliga val. Ambivalensen att, vad jag än gör, så finns rädslan att jag får någon typ av negativ konsekvens. Samtidigt så hörs det tydligt hur den här situationen tär på dig, de starka känslorna som den här situationen väcker hos dig. Vad starkt att du vågade berätta för dina föräldrar! Någon förändring vill du få, men du känner dig osäker på hur du ska göra.

Det är vanligt att känna sig väldigt osäker inför en förändring, osäkerheten inför beslutet och oron att ta fel beslut, oro att inte kunna klara det om jag tar ett beslut. De som har kommit förbi det läget vet att det blir lättare med tiden, att det är en tröskel att komma över, men det gör det inte alltid lättare i stunden. Jag tror att många som har stått inför svåra beslut kan känna igen sig i det.

Det finns inget enkelt svar på vad du ska göra. Men vi vet att det kan vara bra för många att bolla de här frågorna med någon. Vad bra att du öppnar upp här och berättar. Ibland kan det ta lite tid innan en tråd tar fart. Gå gärna in i andras trådar och skapa kontakt om du vill. Det finns många fina och kloka människor här.

Du är också väldigt välkommen att skriva med oss rådgivare i frågelådan (https://alkoholhjalpen.se/fraga) eller ringa till oss på 020-84 44 48. Vi svarar efter helgen i så fall.

Hejsan! @Bergspalm, tycker att det är bra att du har hittat hit till forumet och har börjat fundera på ditt drickande som jag i alla fall delvis känner igen mig en del i så att säga. Tänker bland annat på dina ord om att du har flytande självsäkerhet med dig i flaska. Så brukade jag alltid ha i många år. Har alltid för det mesta druckit själv vilket gjort att man kunde dricka så skadligt som man gjorde.

Det här med smygandet och diskret drickande känner man också till. Hade länge exempelvis en festisflaska av plast med mig som det varit svartvinbärssaft i. Den fungerade utmärkt att ha portvin i så att man kunde sitta och dricka vin helt öppet var som helst utan att en kotte märkte ett enda smack, om man nu då inte råkade bli alltför packad alltså.

Tyckte faktiskt att jag då var riktigt smart till och med. Men om man gör som jag har gjort och sitter och frivilligt förgiftar sin kropp med nervgiftet alkohol för att konstgjort ”må bra” en kort stund då kan man väl inte direkt kalla sig för smart. För till sist så kommer problem i olika form om man blir så fokuserad på drickandet att inget annat till sist betyder någonting.

Man kan börja dricka hårt av många olika orsaker men det går aldrig att dricka sig lycklig, eller ens någorlunda psykiskt balanserad kan jag säga. Däremot så går det rätt utmärkt att lätt dricka sig rejält olycklig både ekonomiskt, socialt och kroppsligt. Det är mycket dumheter man kan göra om man så att säga stänger av sin mer logiska del i hjärnan med hjälp av alkohol.

Mitt tips om du vill ta kontroll över ditt drickande eller kanske ännu hellre sluta helt med alkohol vilket är det allra bästa för kroppen. Det är att trappa ned din konsumtion till hälften första veckan främst så slipper du kanske lite av den allra värsta abstinensen. Sedan kan du fasa ut drickandet till noll under vecka två och sen börja nyktert arbeta med ditt tänkande kring din situation.

Gjorde nog själv lite så de första veckorna precis innan jag började att helt nykter skriva här på forumet. Har sedan läst och skrivit mer än vad man kanske tänkt sig ibland, men det har i alla fall gjort att jag fått ur mig mycket av gnissel och skav inombords liksom. Det att bli alkoholfri om man om man nu har det som mål, är nog som de visa brukar säga en process för att förändra sin livsstil.

Kämpa på kompis!

Hej!

Det här är allra första gången jag någonsin tagit mig in på spåret att jag kanske dricker på ett skadligt sätt, jag har känt att det varit dåligt med mina rutiner med alkoholen men har skämts för mycket att erkänna det för mig själv.

Jag har druckit för mycket och för ofta och i smyg de senaste 3 åren. Jag tror mitt största problem ett tag var att ingen märkte något eller i alla fall inte tillräckligt att säga till. Jag har 100% haft kvällar jag vaknat och haft ångest men brukar på något vis lyckas med att inte skämma ut mig allt för hårt och dricka inte allt för mycket. Mitt problem ligger i mitt vardagsintag.

Jag dricker allra helst själv, gärna mitt på dagen när jag inte har några planer och det har jag numera sällan för att jag helst vill vara hemma och dricka. Mot kvällen är jag ofta så full att jag inte kan gå och somnar påklädd i soffan. Sen vaknar jag och beroende på vad jag ska göra den dagen dricker jag mer eller nyktrar till så gott det går så ingen märker vad som hänt dagen innan.

Jag har ibland med mig en liten vattenflaska med sprit som jag dricker om jag ska ut och är nervös, jag har den som någon slags flytande självsäkerhet i väskan, samma sak där så lyckas jag på något vis dölja det så att ingen tycks säga något utan tvärtom ger mig komplimanger på min karisma och personlighet som bara förvärrar rutinen. Jag vet att fortsätter jag såhär så kommer det tillslut vända, folk kommer att märka jag känner det på mig. Det har gått för bra för länge, antagligen har mina närmsta kanske redan börjat märka och det känns fruktansvärt pinsamt.

Jag har alltid tyckt jag haft kontroll då jag aldrig råkat ut för någon katastrof eller blivit tillsagd men när jag druckit mig avsvimmad hemma själv 5 av 7 dagar utan att någon ''märkt'' så är det inte direkt som jag lyckats med nåt.

Jag skäms så mycket, jag ville mest skriva av mig och se om någon kan känna igen sig.
Tack på förhand.

@Vinägermamman Mysigt! Jag har sett både blå & vita sippor - man blir ju lycklig ☀️. Sen skickade mamma en video på ymnigt snöfall i Småland 😂.
Kvällen i bunkern sammanfattas med att jag fick sitta på vakt på en långdragen magnetröntgen hålla lite fria luftvägar. Middagsrasten blev 7 min därefter ägnade jag 4h åt att försöka stabilisera en patient - sen kom natten & löste av mig 😂 Fick skjuts hem av en kollega & väl hemma var jag i AKUT behov av en dusch 🧼. Vissa dagar jobbar man mer än andra för pengarna 😅.

Nu ska jag peta in en lur i örat & lyssna på en podd och förhoppningsvis somna på 8 röda sekunder 😵‍💫😴. Slut som artist men det kan vara svårt att tagga ner när det varit hysteriskt på jobbet. Hoppas du får en god natts sömn 💤

😂

@Carisie Tack för dina uppmuntrande rader🤗Har varit på mitt favoritställe och kikat på blåsippor idag. Solen sken och jag behövde ingen mössa😁. Hur har du haft det?

@Ny dag Tack, har njutit av sol och ljus flera dagar nu. Har förhoppningsvis även hittat min grej vad gäller motion (förutom promenader då) och det är simning. Har simmat 1 km varje dag denna veckan och det har känts så skönt. Jag tog mig till simhallen en dag förra veckan när jag kände stark oro och det hjälpte jättemycket. Mycket mer än promenad. Man sträcker ju ut hela kroppen, använder varje muskel och andas. Imorgon blir sista gången för denna veckan (orkar inte med trängseln som blir på helgerna).
Ja, vi kan väl hjälpas i helgen. Är lite orolig faktiskt för om hjärnan får frispel imorgon kväll😬

@brandnew Faktum är att det kan man göra mycket bättre utan alkohol. Alkoholen ger stora dopaminkickar som kan vara sköna till en början, men sedan krävs mer och mer. Vardagen tenderar att bli grå utan alkohol som hjärnan tycker är det enda "roliga". Den (belöningssystemet) har blivit kidnappat.
Det tar tid att återställa hjärnan, därför rekommenderas tre månaders uppehåll till att börja med. Att glädja sig utan alkohol är en helt annan sak. Mer äkta och genuint. Plus att man slipper en massa skit som ångest och minnesluckor.
En annan sak är viktig och det är att skaffa nya , roliga vanor. Så fort man (som beroende) har det minsta tråkigt eller känner sig stressad så dricker vi alkohol. Det är jobbigare att hitta på ngt annat. Men när man väl börjar göra saker som man verkligen är intresserad av blir livet mycket roligare. Man kan slappna av och träffa folk även utan alkohol. Ja, då händer kanske ngt mer intressant än att man blir full för 77:e gången. Det har man ju liksom provat några gånger...
Se det som en spännande färd, där du får tid att utforska dig själv och livet. Säkert finns det massor som du INTE provat på eller saker du gjorde förr, men inte "orkar" längre.
Oftast tar alkoholen all tid och all ork...
Jag har slutat dricka för cirka 13 månader sedan och fick ett mycket bättre liv på kuppen.
Men du måste ha lite tålamod.... och du måste jobba lite :)

Hur har det gått för dig?

@LillaVideung74 Jag är precis som du & behöver massor med egentid. Men är jag ensam "för länge" med grubblerier så är det lätt att ta till en stärkande stänkare 😉.
Så just nu har det varit skönt att gubben varit hemma.

Jag har gjort en plan och slaviskt följt den nu - det är nåt jag är bra på. Eftersom den inte är noll så är det ganska roligt att spara sig till "ett bättre tillfälle".

Hoppas du får en bra kväll hälsar jag från bunkern 🏥
🩵

@Ny dag Håller med dig! Fastän jag vet att morgondagen kommer bli tuff har det hänt att det blir några öl ändå! Belöningen är att vakna pigg och utvilad på lördag. Det går alltid tänka att vara bakis är ett rimligt pris för att få " unna " sig öl eller vin under en kväll. Ska ladda inför morgondagen och undvika puben😊

Jag vet att jag måste sluta dricka. Det som oroar mig mest är typ… vad fan gör man istället? För att slappna av, bli glad, träffa folk, ha kul, njuta av något?

@carisie ja jo jag vet ju det. Att den sakta men säkert o obevekligt bryter ned mig.
Det gläder mig att du känner dig stark och hoppfull❤️och att du tycker det är skönt ha gubben hemma på kvällarna. Det är bra känslor. När jag är låg o kämpar med mig själv o alla tankar som snurrar i skallen vill jag helst vara ensam o ostörd. Även om sambo el barns närvaro är en stark "nykterhetsfaktor" har jag alltid haft ett stort behov av att få vara i lugn o ro med mina tankar o planer för dagen.

@Ny dag Det här när ljuset återkommer... när man ser allt vinterdamm 😅 Det gör mig lite stressad och när man är ledig & solen skiner vill man ju inte vara inne och städa. Det kan göra mig låg. Men jag är nykter idag också och det gör mig glad 😀

Hoppas den här årstidsväxlingen skiljer sig från de andra och att du får en härlig ingång mot sommar 🩵

Jag har jobbat i heldygnsvården akut abstinens, vissa får svåra symtom redan närmare 1 promille… finns en skala som heter CIWA som hjälper att bedöma allvarlighetsgraden, se här: https://www.rvn.se/globalassets/mitt-lakemedel/terapirekommendationer/p…

Viktigaste behandlingen är god tillgång av tiamin, så vet en med sig att alkoholkonsumtionen är way off, ta b-vitaminkomplex 2 ggr/dag.
Håll koll på att pulsen inte går över 100.

@Tombor Bra där! Ska försöka komma ihåg att påminna dig🤔🤗! Du och ditt välbefinnande på lång sikt är viktigast. Imorgon fortsätter vi den nyktra banan så att lördagen inte bara består av ångest. Det som är mest skrämmande för mig är jag faktiskt fattar beslutet om att dricka när jag är nykter. Och jag har utvecklat allergi mot alkohol för jag vill inte bara ha ett glas….