Senaste kommentarerna i forumet

Experimentet var lyckat! Joggingrundan blev av och glaset med saft smakade underbart när jag kom hem.

Idag har allt flutit på och jag har haft fullt upp. Något som slog mig när jag stod och lagade mat var att det snart är helg. Snart är det dags att sätta planerna för helgen och jag blev nervös. Kommer helgen innebära att det är alkohol inblandat, till exempel om vi ska träffa vänner? En del av mig önskar att vi inte träffar någon alls i helgen och äter mat som passar bäst med ett glas Cola, typ tacos.

Är helt enkelt rädd att jag inte kommer klara av att säga nej till alkohol. Jag litar inte på mig själv och det är en konstig känsla...

Hade svårt att somna igårkväll. Känslan av meningslöshet var så stark, kände mig som bortkopplad från verkligheten, instängd i bubblan. Vaknade tidigt. Lång frukost med ljudbok. Måste göra något. Drog igång gräsklipparen och flängde runt, upp och ner, in och ut under hängande trädgrenar, i en timme. Enormt svettigt och jobbigt i värmen. Blev lite snurrig. Höll mig i skuggan sen och har druckit mycket vatten hela dagen.
Humöret bättre idag. Har tagit mig ur bubblan.

Var på en fin lunchandakt idag på ett, för mig, nytt ställe. Det blev som en liten utflykt! ?

Ikväll var det möte igen. En ung kvinna hade med sig sitt ca 18 månader gamla barn. Några blev genast upptagna med att gulla med denna lilla pojke. Det skulle vinkas, sitta i knä och fokus var på honom. Någon hade förståelse för att det inte var lätt för mamman att få barnvakt men att hon behövde mötet för sin egen skull.

Jag sa ingenting för att det hade bara skapat extremt dålig stämning och jag hade kanske fått "alla" emot mig men jag var lite trött i huvudet, svettig och längtade efter ett lugnt möte. Istället hörde jag knappt hälften av den lästa texten och delningarna. Det tog mycket energi att försöka koncentrera sig. ?

Jag vet ärligt talat inte vad jag tycker om att släpa med sig småbarn på möten. Jag känner mig som en surkärring som bara blir irriterad istället för att tycka att det är gulligt. Suck. Får be Sinnesrobönen lite extra ikväll. ?

Häromdagen så fick jag känslan här på forumet av att jag skulle inte klara av det här med att bli nykter...
Tänkte då att jag ska minsann inte skriva här igen förrän jag har klarat minst fem dagar! Tänkte...att jag ska visa att jag kan!!

Men...om jag inte kan skriva här...vem ska jag då prata med?

Det är skittufft just nu...är så oerhört understimulerad. Har ju berättat för er här på forumet att jag är övertalig på jobbet. Vid den här tiden på jobbet så kan det vara väldigt lugnt...för patienter har sommarlov...föräldrar har semester..då har man inte lust att besöka habiliteringen. Och om man då är övertalig och endast har ansvar för fem patienter ...då är det väldigt lugnt på jobbet. Och...det är på jobbet som jag tankar energi...social stimulans...och jag blir inte påfylld. Privat är mitt/vårt nätverk är i princip obefintligt...och i synnerhet i dessa tider..jag är väldigt social men blir inte påfylld. Innan Corona så försökte jag fylla på med målarkurs, gruppträning inomhus med Friskis, konserter men nu blir det svårt?

Så min tanke är motion ...cykla...promenad....som fyller på med endorfiner ..som kan ge mig positiva tankar...men jag är inte där och idag känner jag mig SÅ ledsen och SÅ ensam ?

Snart 8 veckor! Kanonbra..Trodde själv aldrig att det skulle funka att leva nykter, och faktiskt tycka det är det bästa jag gjort! I början var det lite svajigt, men med tiden blev allt bara bättre..Jag tog min födelsedag som 1:a dagen nykter, tyckte det kändes bra..Så när jag firar födelsedag, så känner jag mig nöjd..?

Det är inte så himla stor skillnad på att njuta av en sommarkväll med eller utan vin/sprit, men har man druckit länge så har man glömt bort hur det är att vara nykter och bara hänga med i livet.
Såna här kvällar dricka det öl och lite vin i vårt hem. Jag dricker cola. Det är inte njutningen som är bristen, det är att ha kopplat hjärnan till att någonting mer ”måste till” för att det ska kännas komplett.
Ingen mer behövs. Vi är gjorda för att känna en massa saker- nyktra.
Om man sedan har andra problem som man botar eller dövar med alkohol så är det ju dem man tyvärr måste ta tag i. Det är liksom en annan sak. Hoppas detta inte blev alltför rörigt... Jag njuter iaf massor av dessa kvällar!

När man upptäcker att man inte får något sug fast man borde få det.?
Det är sådana saker som stärker en
extra mycket.

Kram

Tråkigt att höra att det blev en dålig vecka.. Kanske kan du sätta en tidsgräns för hur länge du ska försöka skära ned utan hjälp? Att om du inte kommit dit du vill till exempel senast i augusti så vänder du dig till vården? Jag vet ju att du är påläst och vet allt sånt här redan, men mycket utav ångesten försvinner ju om du bara lyckas ta bort alkoholen. Det känns som att du som har så mycket insikt kring ditt drickande bara skulle behöva hjälp att klara den första tiden nykter, sen kan du själv gå vidare. Mitt råd är att inte dröja för länge med att få hjälp, när du dricker som nu tar både kroppen och psyket mycket stryk, som du förstås vet. Jag vill vara positiv och peppa, men jag måste också säga att jag blir orolig för dig, jag tror du behöver bryta den onda cirkeln på ett nytt sätt nu...

Ja, det kanske var lite överdrivet. Man man blir nojig när man ser resultaten på papper minst sagt. Nu är det nyktert som gäller, sju dagar och har inte något sug alls efter alkohol. Så bara att hålla i. Okej, förstår att det är svårt, det är bara sätta siktet på det. Ta varje dag som den kommer. Var stark! :)

TACK! Ja, jag tar tacksamt emot alla förslag o tips vad jag kan göra , för just nu känns det inte hållbart
längre..... : /

Jag tycker att det är lättare känna och att stå upp för vad jag själv vill och behöver när jag inte dricker. Annars är det som att man försöker kompensera sitt dåliga beteende (drickandet) med att vara mer till lags och fixa ännu mer än man skulle gjort i vanliga fall. Så en del vilsenhet försvinner av att man ger sin egen vilja större vikt. Sen måste man kanske låta den där tomheten finnas ett tag, tids nog kommer man nog på vad man ska fylla den med.. Och sen precis som du skriver, det är okej att det inte känns toppen hela tiden, och att man ibland saknar att dricka, det går att låta bli i alla fall. Man får vänja sig vid att inte känna sig helt tillfredsställd hela tiden.

Måste tas tillvara, till varje pris.
Jag kallar mig också alkis, @kaveldun,
Jag tycker det låter som vad det är.
Just denna vecka som varit så späckad med jobb och dålig sömn och tusen människor. Jag kan inte fatta hur jag orkat dricka under dessa omständigheter. Har dock minimal stress, det har jag på något konstigt sätt lämnat bakom mig.
Övat så mycket på NU och NU att jag inte blickar framåt över allt som ska göras, utan jag gör.
Eller så gör jag inte.
Nu gör jag ingenting men om tre minuter har jag ett möte!
Önskar er fin kväll i denna galna högsommar. Och jag är nykter idag och inom överskådlig tid som för mig är cirka tre månader fram.
Kram!

Jag undrade hur det hade gått denna vecka, är ju van att du ”rapporterar” på söndagar ?
Det låter som en mkt jobbig vecka om jag ska vara ärlig. 42 glas är ju 6 glas om dagen och det är jobbigt både för kroppen och själen, du är värd att må bra. Såklart.
Jag håller med Ensam ovan, att någon typ av hjälp kan väl vara klokt? Hur känner du för att ta hjälp för just din ångest? Och jag tänker också på det här att ha någon att dela sina olika svårigheter med, hur viktigt det är. Kanske finns en läkare eller sjuksköterska som du har förtroende för?
Jag hoppas så att du ska klara dina mål, det vet du. Kram.

....det är ju mkt komik i det där.
Dricka i smyg och gömma glas och vara verkligt noga med estetiska.
Jag har hela livet egentligen brottats med mitt hem....haft svårt att stå ut med damm och förfall samtidigt som jag inte gillar räta rader och inte är ett dugg naturligt ordningssam - tvärtom.
Stökar till på nolltid och ägnar sedan väldigt mkt tid åt att städa upp. Min särbo är fascinerad av detta - min kaotiska/ordningssamma kamp.
Själv håller han en jämn nivå...ungefär lika halvrent och undanplockat jämt.
Alkoholhumor kan vara så tröttsamt men jag tycker att vi som själva är alkisar ( ja - jag kallar mig det med stor respekt för att vi väljer olika) får lov att skämta ....med lite värme och självironi.
Det är ngt mkt komiskt i att göra samma sak om och om igen fast det inte leder framåt.
Och att skratta åt det betyder ju inte att man blundar för allvaret.

Med egna klädval som blir som de blir. Låter som min sommar-garderob ?
Ja, det är en oväntad konsekvens detta att hantera kontrollen.
Så paradoxalt att tänka på att dricka utan kontroll när ingen ser, och samtidigt hålla på att vika linneservetter.. kan nästan skratt åt mig själv.
Jag övar vidare idag då mitt jobb inte lugnat sig inför ledighet utan tvärtom. Men jag tar det med visst jämnmod.
Nu kör jag två timmar till!

.. mig i så många böcker och poddar, däremot är jag säker på att jag skulle hamna där, och att det enda sättet att undvika det var att sluta. Här känner jag igen mig hos många, och även om vi kan ha olika dryckers-vanor så har det för mig handlat om att hantera nästan alla sorts känslor med alkohol. Det är vi liksom många som gör. Och så småningom glida över mina egna gränser. Vilket jag också gjorde det sista året. Men att känna igen sig är viktigt så jag hoppas du hittar personer som du känner gemenskap med.

Hur går det för dig AmandaL? Mår du ok?
?

Har beroendet satt in (mentalt eller fysiskt) är det i min mening stört omöjligt att dricka kontrollerat, tyvärr. Men som sagt, prova en nykter period för att få distans och se på problemet mer klart. Lycka till Jullan

Bra system andra halvlek, får hitta på nåt liknande. Jag drack senast på en lördag och slutade dagen efter på söndagen.
Ganska bra dag att räkna veckor på, på söndag blir det 8 veckor. ???

Sök hjälp, det tror jag du behöver. Härinne kan du få stöttning o läsa hur andra gjort. Blir svårt att vara nykter utan hjälp om ni är så två som dricker. Kram

Försöker läsa på och sådär. Lyssnat lite på Alkispodden men var inte riktigt min grej.

Testar ljudboken ”jag som var då rolig att dricka vin med”. Känner inte igen mig. Eller på vissa pyttesmå saker men inte det stora hela.

Min hjärna viskar lite försiktigt att jag trots allt kanske inte har ett så stort problem. Att jag kanske överdriver. Jag vet inte. Vet inte om jag är alkoholist. Var går gränsen liksom? Men jag har ett riskbeteende. Det går inte att förneka. Så jag stannar upp igen och tänker att jag ska ändå inte dricka något idag. Finns ingen anledning. Jag är inte ledig och det är mitt i veckan. Fyller på min todolista. Det ska kånkas ved, skolas om tomater och grävas rabatt. Men det är för varmt för det. Så jag fortsätter lyssna på ljudbok. Vill kunna känna igen mig i nåt. Så jag kan slippa höra delen av hjärnan som tycker att jag överdriver. Låter kanske konstigt..

Jag brukar tänka att ”hela helgen” är för långt löfte. Hela semestern är en evighet. Ta så långa eller korta stunder som du mäktar med, dela upp i små delar. Så gör jag fortfarande när framtiden känns för lång- nykter. Dock ett problem som verkligen blir mindre med tiden.
Jag satte mitt första mål till tre månader. Jag skulle få börja dricka till påsk. Såg framför mig champagne, gott vin och öl till sillunchen.
När påsken kom kände jag mer avsmak för alkohol, hade iofs då redan bestämt mig för att fortsätta vara nykter. Så allt går, jag lovar.
Bra kämpat!

Hej
Ni är två föräldrar som dricker för mycket, det är tufft. Jag tycker du ska söka hjälp, för sådan finns!
Ta kontakt med vårdcentral eller börja med att kontakta någon av kontaktpersonerna här.
Sedan kan du läsa och skriva massor här, en väldigt bra metod att hålla sig från att dricka men inte säkert att det hjälper hela vägen.
Önskar dig kraft för detta livsviktiga projekt!

Du har tagit ett bra beslut genom att skriva här och att du är beredd att söka hjälp. Här kommer du finna stöttning och råd från fina personer i liknande situationer.
Jag tycker absolut att du ska kontakta någon för att få hjälp, har dock inte behövt göra det själv så osäker på vart du bör vända dig. Någon annan vänlig själ på detta forum som har tips?

Som sagt, välkommen och här är du aldrig ensam ?

Tack så jättemycket för era svar! Det värmer verkligen!

Ja vilsenhet stämmer verkligen på pricken in på mig... känner en inre tomhet ganska ofta, anpassar mig efter andra och känner ibland att jag saknar en egen identitet eller vilja. Samtidigt kan jag vara väldigt envis och tjurskallig på något underligt vis...

Jag hoppas att allt är annorlunda den här gången, det måste det vara, går inte annars. Känner skillnad på så vis att jag försöker vara medveten om att det inte alltid kommer att kännas bra att vara nykter och att det är okej att känna så så länge jag inte dricker. Det är så lätt att gå all in och intala sig själv att man minsann aldrig kommer dricka och att man är sååå osugen på alkohol, sen blir det platt fall ? Jag har någon sjuk bild av hur underbart det är med alkohol som inte ens stämmer om det till och med skulle vara så att jag lyckas vara måttlig. Så speciellt är det inte att dricka egentligen. Samtidigt saknar jag det...