Senaste kommentarerna i forumet

Hejsan!
Jodå, jag lever och frodas. Jag har insett många delar i mitt liv och detta är en sådan. Jag håller på att utreda en ev diagnos. (ADHD) detta till trots jag blir snart 54 och denna fråga har aldrig funnits på tapeten tidigare.

Har tyvärr svårt att hålla i tråden och orka skriva. Tycker själv det är synd för jag springer iväg i tankarna och när jag skriver så ligger fingrarna ett helt kapitel efter tankar. Detta gör att tröttnar fort för jag kommer av mig osv..

Är inne på snart tre månader av nykterhet och samtidigt känns det som ett halvår minst, men det beror förstås på att allt som händer inombords är en resa som går med en rasande fart.
Har hänt lite sen sist, min dotter som är 17 år har fått reda på min nya väg i livet och det kom bara av sig själv, och så som jag hade hoppats det skulle bli. Hon frågar helt apropå hur det var för min del gällande alkoholen...
Jag svarade bara att jag har lagt ner den delen av mitt liv, och hon svarade helt naturligt att det var väl bra pappa!
Till saken hör att min dotter har aldrig sett mig som att jag har druckit mycket alkohol. Ändå har jag verkligen frågat henne om hon inte säger så för att vara snäll. Men så är det inte..

Däremot har hon tröttnat på hennes mor som OCKSÅ har alkoholproblem sedan många år. Där satt min dotter ner foten för några veckor sedan och öppnade sig för mig och berättade "allt" hur hon haft det i sju år. Det känns skönt och viktigt. Hon hade troligen inte pratat med mig som hon valde att göra vid det tillfället. Jag ser detta som en del av mitt vägval. Hon sitter verkligen fast i sin mammas klor och är medberoende, för samtidigt så skyddar hon sin mor mitt i allt och tycker att hon sviker henne och så har hon väldigt dåligt samvete. Det visar sig att hennes mor spelar väldigt mycket på hennes känslosträngar och det resulterar i att dottern inte vet vilket ben hon ska stå på....
detta var bara en liten del av allt som har utspelat sig dom senaste veckorna.
Du ska ha ett stort tack Andrahalvlek, som frågar och engagerar dig som du gör hela tiden.
Glöm inte bort dig själv och njut av sommaren som kommit.

stor kram

Nån här med erfarenhet? Jag är ju inte så förvånad över att jag lägger min s.k. veckobonus - d.v.s. extra points att använda- på alkohol...undviker ren sprit och öl dock...
Nån som "försökt "banta" och samtidigt dra in/ner på alkohol...Aldrig varit så motiverad att ändra på matintaget och VAD jag äter...men mina problem med alkohol finns ju kvar...? Hur gör jag? Tips och råd?
Tacksam för svar
Hälsar Lusios

Insikten att man inte kan dricka ”lite” i längden för att det alltid spårar ur efter ett tag är nog det allra viktigaste steget.

Att du dessutom kommit till insikten att du visst får dricka, men du VILL INTE, bådar gott för att du ska lyckas!

Fokusera på fördelarna med nykterheten efterhand som de dyker upp. Och hitta bra mantran att slå alkoholdjävulen i skallen med när hen dyker upp och viskar ”bara ett glas” .

Jag får inte besök så ofta, men när det sker sätter jag direkt stopp med hjälp av tanken: ”Nej, jag vill inte dricka! Minns du...” Sen har jag sammanställt en topp 5-lista över fyllesynder som jag kan repetera tills viskandet slutar.

Kram ?

Här är du bland vänner, som verkligen förstår dina våndor. Skriv och läs mycket här varje dag, och ta en dag i taget.

Själv tror jag på ”faktametoden”. Fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera.

Kram ? (nykter 4 mån 9/6)

Nej, det var inget bra. Har ni inte sett programmet kan ni skippa det. Håller med Andrahalvlek till fullo!

Ser att Nämndemansgården tycks erbjuda öppenvårdsbehandling i dina trakter. Kanske jättedyrt men värt att kolla upp? Du kanske redan har gjort det?

Jag har ju noll koll på detta utan reagerar bara med ryggraden. Just kassa levervärden är väl oerhört vanligt bland alkoholister. Samtidigt är det ju massor av alkoholister som tar antabus. Har alla dessa alkoholister perfekta levervärden? Och om de inte skriver ut antabus till dig. Vad ligger då i andra vågskålen? Förmodligen ännu sämre levervärden... Jag får inte detta att gå ihop. Förklara gärna för mig om det finns någon här som kan!

Sedan tycker jag faktiskt att du bör fundera på att söka dig ifrån kommunen. Kan du inte åka till någon näraliggande kommun i stället för dina besök i denna fråga. Jag förstår att det blir himla krångligt när man ska stöta ihop med samma människor som man även har att göra med i sin yrkesroll. Skulle inte behöva vara så förstås men jag förstår verkligen att det är det. Finns det någon privat klinik du kan vända dig till som också delar ut antabus? Kan du tänka utanför boxen här Varafrisk?

Ja. Du är i ett moment 22. Men det ska du komma ur. Om inte förr så senare. Det är jag övertygad om!

Kram!

Såg ikväll ”Eklund & Eklund” på svtplay, som handlade om alkohol. Gillar inte journalisten Eklund, en väldigt dryg typ. Den andre Eklund är hans bror, advokaten. Men idag hade de Christoffer från Kulturnytt som vikarie för advokaten.

Inte mindre än åtta gäster skulle yttra sig på en timme, plus att två reportage skulle rymmas inom tiden också. De försökte låta ”alla sidor” komma till tals, men min känsla var att det blev varken hackat eller malet.

Jag lärde mig inget nytt. Ingen diskussion tog sig ner på djupet alls. Lämnade mig mest i ett ”okej”.

Men beroendeläkaren på plats tipsade om Alkoholhjälpen! Och det känns ju bra att han som läkare anser att det här forumet kan hjälpa hans patienter.

Jag fattar att jag är ”överlärd” på området, men jag tyckte riktigt synd om My Skarsgård som fick säga typ max tio meningar. Hon som garanterat har så mycket mer att säga, både som ex-alkoholist, läkare och alkoholterapeut.

Istället fick hon sitta där bredvid en nationalekonom (som pratade om att både alkoholskatt och monopol är verkningslöst) och Steffo som pratade sig varm om ”det lätta rusets njutning”.

Kram ?

Avtändning har respekt med sig, så det är nog svårt att hantera på egen hand. Tack och lov att du klarade det Torn ??

Jag hade inga fysiska symtom. Jag kände mest bara irritation, rastlöshet och modest ångest. Det hanterade jag med hjälp av intervallöpning första dagarna.

Jag har nästan glömt hur det var den första tiden ? Känns som evigheter sedan!

Kram ?

Men alkoholen blir min största prövning, utvecklat dystra tendenser sista året. Minnesluckor, kan inte sluta dricka i tid, ångest, säger idiotiska saker på fyllan. Så jag har att bita i, får se var det slutar!! Har försökt kämpa med detta sen okt förra året när jag verkligen insåg att jag hade dessa bekymmer, alla fyllor efter det har eg bara varit en bekräftelse på att mina insikter är sanna

Är nog ett nyckelord för mig, förbud o definitiva beslut som innefattar kanske så lång tid som 25 år bort är ju inget jag tror på. Däremot känner jag mig stark i att ta flera steg och under en längre period hålla mig vit för att jag vill och mår bra av det, ffa mår min familj bra av min nykterhet

För mej är det länge! Någon enstaka period som det lyckats, sen har jag druckit "lagom" några månader för att återigen börja dricka varje dag.
Slutat snusa! Vilken bedrift! Du har nog en vilja av stål. Det du vill, det gör du!
Så, vi ser framåt och önskar oss en friskare kropp och själ
?‍♀️

Jag håller med om allt du skriver. Det är verkligen än otroligt stor skillnad numera. Däremot får jag nog kalla mig ”halvalkoholist” eller något liknande. Jag hade ju en hemsk avtändning, men var aldrig övervakad av sjukvården.?

Kram

Ja, så självklart att det är så!
Det finns inget normalt med alkohol och jag vet att det inte fungerar för mej.
Så många gånger som jag har försökt dricka " normalt"
Det blir bara ännu ett tillfälle för onödig stress och anspänning. Klarar jag det? Kanske ibland men troligen inte alltid.
Så, jag tar en dag i taget. Försöker att undvika nån slags planering, att DÅ får jag dricka vin, DEN dagen.
Så dumt! Får, jag får vad jag vill när som helst. Jag kan skaffa vin och dricka mej full redan imorgon.
Vill jag? NÄÄÄ
Jag vill inte det! Inte imorgon, inte på torsdag, måtte min vilja förnyas dag för dag! ?

Du har kommit till helt rätt ställe! Jag kan ärligt säga att utan det här forumet hade jag
aldrig klarat att ha varit nykter i snart fem månader. Läs och skriv så mycket du orkar och vill.
Det är till otroligt stor hjälp.

Kram

Helt rätt för det är precis vad du är och jag med. Vi är personer med ett problematiskt förhållande till alkohol. Underbart att läsa, känner pepp!!

Det är nästan kusligt hur mitt sätt att tänka både på alkohol och allt annat har förändrats sen den 8/2, den sista dagen jag drack.

Jag tänker ofta på Annie Graces ord: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.” Jag tänker att det är helt rätt. Känner en mycket större glädje/nöjdhet i vardagen nu.

Mitt liv tidigare var en transportsträcka till nästa gång jag fick dricka. Mot slutet var det inte långa sträckor. Nästan varje morgon började det om. Kräver baksmällan en återställare? Kan jag vänta några timmar? Sen inleddes nästa transportsträcka tills jag tillät mig själv att dricka.

Nu lever jag mer nu, nu, nu. Är jag på jobbet är jag på jobbet. Inte jippi direkt, men helt okej. (Jag gillar mitt jobb nästan alla dagar. Det är slitsamt att aldrig ”hinna ikapp” bara.)

Jag lyssnar på min kropp mer. Är mer kvällstrött. Drar i handbromsen när hjärnan checkar ut. Är mer snäll mot mig själv. Tänker och säger inte bara ”man kan bara göra sitt bästa” utan KÄNNER det också.

Tankarna på alkohol kommer allt mer sällan. I början bävade jag inför helgen - nu tänker jag bara på hur skönt det ska bli med ledighet och hur mycket roligt jag ska hitta på. Hur skönt och mysigt det ska bli.

Jag känner mig så stabil i min nykterhet att jag inte tänker någon bortre gräns alls. Det känns som det här kan bli det ”normala” för mig. Jag vill inte riskera det här genom att prova att ”dricka lite”.

Det känns som om jag på sikt rakryggat kan berätta om min nykterhet för den som vill veta. Jag tänker inte stå på scen eller podda om det, men blir det tillfälle så kan jag nog prata om det. Utan hemska detaljer.

I ett klipp med Craig Beck som jag såg nyligen skiljde han väldigt tydligt på alkoholister och problemdrickare. Alla han hjälper är problemdrickare.

Alkoholister behöver övervakning av sjukvård på något sätt under avtändningen eftersom deras fysiska beroende är så starkt menar han.

Problemdrickare är i första hand psykiskt beroende. De är så vana vid att dricka i alla sociala situationer. Vana vid att dämpa negativa känslor och förhöja positiva känslor med alkohol.

Och eftersom jag har haft problem med att ens tänka ”jag är alkoholist” så anammar jag hans tänk.

Jag har haft ett problematiskt förhållande till alkohol, och därför har jag slutat dricka. Det känns okej att tänka.

Snart också säga kanske ?

Kram ?

Lång historia kort..
Inte druckit på 3 månader förrän nu i helgen..
Middag hos en vän..
Slutade med att jag hittade på att jag varit med en/två killar..
Så sinnessjukt!! Har ALDRIG ljugit förut om sådana saker..
Fattar inte vad som hände :(
Skickade mess till mina 4 vänner dagen efter o bad om ursäkt för mitt enormt pinsamma beteende..
La alla korten på bordet o sa som det var.. Att jag ljög!

Inte nog med detta så drog jag en viktig sanning också..
Jag har hört från trovärdiga källor att en av mina väninnors kille är otrogen..
Men jag vet inte med vem, var eller när..
Åndå tar jag upp detta också!!
Säger att jag med all säkerhet VET att det är sant..
Men jag har som sagt inga bevis alls..
Varför varför gör man såna här sjuka saker???
Nu vill mina 4 väninnor att jag ska tala om vad jag vet för min väninna vars kille 'vad jag hört' varit otrogen!?!?
Hur fan ska jag kunna göra det.. Vet inget mer idag än jag gjorde i helgen..
Den person som sagt sig veta säkert att han varit otrogen backar nu o säger sig inte ha en aning!!

Så jävla less på mitt jävla beteende på fyllan..
Kan skriva mer o förklara mer om mitt liv med alkohol sen..

Nu ville jag bara få ur mig detta!!

Varför säger man saker på fyllan som man inte kan stå för nykter!?!?

//Så less bara

Självklart kan du dricka alkoholfri öl, bara för att man vill vara utan alkoholen så behöver man ju inte ogilla smaken av öl, det finns inga regler, ingen lag. Man får känna sig fram och dela erfarenheter!!

Hej Aklejan

Ja - man behöver stöd när alkoholen är övermäktig och gör livet svart..,
Så du är på rätt ställe.
Jag hade blivit tokig om jag inte kunnat kommunicera öppet här.,,
Och det som är fint är också att vi delar så många erfarenheter.
Det som jag trodde att jag var ensam om ....har många andra upplevt.
Framförallt får man stöd - för det är ju inte någon picknick precis ...att bli nykter.
Men det är värt det! Skriv här och läs andra trådar!
??

Alla måste ju hitta sin väg, att man ens är här beror ju på att man har identifierat ett problem i sitt drickande. Mitt förhållande till alkohol har låt säga sista 10 åren varit problematiskt för att jag allt för ofta fallerat, och druckit för mkt. Oftast inga problem, men trots allt för många ggr enligt mitt sätt att se på det.
Jag har en tanke med att ”nollställa” mig med en längre vit period, har aldrig haft längre vita perioder än 5-6 v under mitt vuxna liv. Lyckades sluta med snus rakt av efter 25 års hårt snusande, höga nikotindoser.

Ja. Det är svårt att prata om det där som mamma. Att man faktiskt inte är lycklig trots sina fantastiska barn. Och att hur man än försöker så är det svårt att leva enkom för sina barn.
Mina barn har räddat mig gång på gång i mitt mörker och när depressionerna varit som värst. Och jag ÄR tacksam för att jag får ha dem i mitt liv! Men, ja, jag behöver mer glädje som bara är ”min”. Har ännu inte förstått hur jag ska hitta den. Försökt och försökt, tills jag inte orkade längre. Men måste tro på att jag kommer att orka försöka igen!

Jag känner ingen det där... på med kostymrollen, leendet och de rätta orden. Kanske både en blessing and a curse att man kan förställa sig så. Men just nu är det det som krävs av dig imorgon och jag är övertygad om att du kommer att klara det galant!
???

Ja - det är annorlunda och nytt.
Och sant - inget sliter så mkt på en kropp som alkohol ( kanske cigarretter?)
Med ökad ålder så förändrades mitt ansikte alltmer efter en kväll med många glas... dragen blev liksom grövre och svullnaden var påtaglig. Det räckte med några dagars nykterhet för att jag skulle se en skillnad.
Sista året var det också som en spärr kopplad till mat och choklad osv försvann ..alltid i samband med alkohol. Och när jag var bakfull så längtade jag efter fet och kolhydratrik kost..,och mina 10.000 steg som jag ändå klarat sv att ta år efter år blev färre och färre.
Jag tror att jag gick upp nästan 10 kilo på knappt ett år.
Och det var en ....av otaliga anledningar till att jag inte stod ut längre.
Och jag hade ju en plan kring viktminskning - som många här...
Nu är jag inte lika säker på hur viktig den är...
Jo - jag vill absolut komma i form och komma i mina kläder.
Men det viktigaste först ....nykterheten. Det är en så stor sak för mig att sluta dricka efter dessa år av överkonsumtion. Och jag märker också att alkoholsug hänger ihop med hunger.
Att då starta en bantningskur innan jag sitter lite stadigare i min nyktra sadel verkar inte längre så klokt.,
Vi är olika...så detta är inte ngn utsaga om hur man bör agera. Bara hur jag tänker ....nu.
Försöker se med lite ömhet ( inte lätt...det medger jag) på bilringarna och att jag kör en begränsad garderob. Ögonen är ändå klarare ...och huvudet. Och jag ska inte utsätta mig för hunger just nu.. det triggar andra begär.
Däremot försöker jag gå mina steg... och jag ska snart ge mig av på en tur.
Att ha lust att gå en promenad på kvällen - det är stort. Och kroppen bär mig ändå ...jag har två ben.
Kram ??

Låter underbart allt det du beskriver om djuren och Fincan! Ja, allt!

Och även om jag till och från saknat Stockholm under åren i Spanien kan jag inte heller se mig bli gammal här. Utan lutar åt Spanien igen, eller Södra Frankrike där min syster och mina gudbarn bor. Så jag förstår dig så väl och kan nästan ta på känslorna!

Och lustigt (och fint också!) men Sydafrika är även en dröm för mig att spendera mer tid i, då mitt ex’ pappa kommer därifrån. Även han är väldigt involverad i välgörenhet där, så tänk era vägar kanske har korsats!

Jag hoppas få höra mer om ert välgörenhetsprojekt i framtiden!

När jag läser era fina inlägg börjar mina ögon att tåras, och jag känner mig faktiskt inte fullt så ensam i det här. Nu finns ju ni som jag kan "prata" med. Kanske kan jag t.o.m. dela med mig råd vad det lider.
Jag har alltid tränat och det hjälper, men man har ju annat att göra också. Jag har börjat att bara gå kortare rundor. Jag bryter då tristessen och oron motas i grind en stund. Men just nu känner jag bara att jag måste hålla ut mot oron.
Jag drack en NA-öl idag (0.4%), köpt på ica. Det var lite märkligt för det blev som att ta en riktigt god öl till maten. Men jag kände inget sug att vilja ha mer eftersom hjärnan nog inte fick sin belöning. Men jag undrar om det är OK att göra så.
Kram på er kära likasinnade!