Peter på landet

Det är mest demoner som spökar i ens eget huvud ”vad ska andra tro” Dom tror oftast inte ens hälften som man tror att dom tror?
Kör hårt!! Kramar

Tänk om vi alla hade träffats någon gång! Det hade varit rena KFIB, klubben för inbördes beundran, med samförstånd och kloka samtal. Och peppning och medmänsklighet i kubik!
Kramisar.

höstlöven

Tror att det inte finns någon annan som tycker så mycket om oss själva som just vi själva. Vet ju förstås att det finns rötägg men jag tror de flesta vill att man ska må bra.
Nu tar vi ansvar för oss själva. Kämpar. Vi borde få pris och hyllas av folket :-). Nästa steg är att tycka om sig själv. Vara stolt. Det vi gör nu är riktigt stort!
Och ja KFIB!! Heja er.

Det hölls en träff IRL i höstas, och några deltog där. I sth antar jag. Det var före min tid. Hade gärna deltagit på en träff, men det får bli efter corona.

Kram ?

Det hade varit mycket givande tror jag. Man hade åkt hem efter det med en egotripp som hade fått Trump att blekna :-) Fast mycket smartare, klokare och snällare förstås.
Men jag är skåning. Vad ska jag i Sthlm att göra? ??

Nåväl, hitintills har jag hållit mig i skinnet. Men att säga att jag inte känt ett sug vore att fara med osanning. Hoppas den försvinner. Tänker HALT, hungrig, arg, ledsen, trött. Då äter jag en matsked Nutella. Det hjälper mot HALT, men inte vikten...
Sköt om er! Kram ?

Tack för omtanken! Det är sådär. Jag har inte varit lika ståndaktig som ni andra. Dock har det inte blivit några incidenter eller tokgräl. Men jag känner mig inte glad. Vet inte riktigt om jag klarar att inte dricka någonting för resten av mitt liv. Känner mig ledsen och vilsen.

Tänker att det kan höra ihop med ”resten av ditt liv”. Jag orkar heller inte tänka så. Bara en dag. I början en halvdag eller en timme. En kvart.
Ja detta megaprojekt kräver små tuggor. Dessutom kan inte dopaminet och den kemiska lusten komma loss i hjärnan om det är för stora saker man ska greppa. Allt är små små delar, som fogas ihop och blir större så småningom. ?

Hela livet består av små och stora beslut som sakta tar oss framåt. Förhoppningsvis framåt. En del beslut är lätta, andra skitsvåra.

Läs din tråd från början - du hittar kanske hjälp att ta beslut. Eller så fortsätter du vara vilsen ett tag till, det är också okej. Man ska aldrig förhasta sig, om det inte är nödvändigt.

När jag separerade från barnens pappa för snart sju år sedan tog jag det svåra samtalet med äldsta dottern, som då var 17 år och ihop med sin kille sen tre år tillbaka.

Hon tittade då på mig och sa:

”En gång sa du till mig mamma att alla människor har fördelar och nackdelar. I en relation stannar man kvar så länge fördelarna överväger. När nackdelarna överväger är det dags att bryta upp. Det är bra att du och pappa bryter upp nu för ni mår inte bra ihop.”

Stora likheter faktiskt om man tänker sig att det är alkoholen man har en relation till, vilket man faktiskt har.

Kram ?