skrev Rosette i Hitta måttligheten
Som du skriver, det var ett tag sedan du var här. Mycket har hänt i ditt liv och nu är det inte bara corona-kris som härjat länge utan även det som Kennie nämner här, att du har varit med om en stor förlust och att även det säkert påverkar ditt mående.
Just nu är det såhär, och det har varit såhär en tid, tufft. Det finns skäl och i detta kommer alkoholen in, får en större plats och på kort sikt kanske dämpar det negativa känslorna och skingrar tankar, samtidigt låter det som du ser den onda cirkeln som uppstår och vill hitta sätt att bryta den.
Att du tar steget att skriva här, trots att du är mitt i allt detta är ju verkligen ett steg i att se framåt, bra gjort! Modigt och klokt att du tittade in och skrev och berättade för oss här. Det ger oss chansen att ge dig stöd. Att sätta ord på det såhär, få lite svar och både läsa dem och det en själv skrivit är många gånger hjälpsamt i sig. Hoppas det är och blir det för dig också.
Vad tänker du och skulle du vilja ha just nu för att må lite bättre, jag tänker kring stöd av vänner, bekanta, oss här, professionellt, vad som helst, du vet ju bäst vad du känner.
Ta hand om dig och fortsätt gärna berätta hur det går och hur du mår!
Varma hälsningar,
Rosette
skrev Andrahalvlek i Behöver all hjälp jag kan få
Lite så är det ju alltid, det finns alltid dem som har det värre. Men man måste ändå få vara lite ledsen och besviken för sin egen skull. Ibland. Är man trött förvärras känslan.
På något sätt är det ändå skönt att sätta ner foten och säga till sig själv på skarpen: ”Nej, den här glädjekalkylen håller inte - tänk om”. Jag får spara den semesterdagen tills jag har större glädje av den helt enkelt.
Ikväll åker jag och yngsta till huset och grillar och det ska jag njuta massor av. Imorgon blir det utflykt till skogen med en vän (social distansering krävs). Nytt naturreservat att pricka av blir det. Sen är jag nog pigg att jobba igen på fredag ?
Kram ?
skrev Honungsblomman i Tillbaka till mig själv
...är det visst idag.
Hade mitt första samtal med en psykoterapeut på vårdcentralen idag utifrån sjukskrivningen. Hon var rar att samtala med och hon berörde att vi kanske skulle behöva prata om den känsla av utanförskap och ensamhet som följt mig genom livet. Det är faktiskt det jag i förhand kanske tänkte att jag skulle behöva stöttning med, längre fram, så där hade hon helt rätt.
Satt där och funderade på om hon var en person jag skulle lyfta det alkoholberoende jag haft och tillnyktrar ifrån, men kom fram till att jag i alla fall där och då inte kände behov överhuvudtaget. Jag tror inte att jag kommer att behöva lyfta detta med henne längre fram heller, men det jag däremot nog kommer att komma in på är själva tankarna som utlöst behovet tidigare. Min strävan efter något, rastlösheten och ensamheten. Nästa tid är några dagar in på juni så det tar ju en tid innan det är dags igen.
- - ?
skrev Charlie70 i Behöver all hjälp jag kan få
Jag tycker faktiskt att du får unna dig lite självömkan. Att jämföra sig med andra är absolut viktigt men här hade du och dottern planerat för en helg och så blir det inte så.... Nej, jag känner med dig.
Kram!
skrev Andrahalvlek i Behöver all hjälp jag kan få
Vad är skumt?
skrev Ripe i Behöver all hjälp jag kan få
Skumt det du säger
skrev Ripe i Behöver all hjälp jag kan få
Skumt det du säger
skrev Andrahalvlek i Behöver all hjälp jag kan få
Slitit som ett djur på förmiddagen för att hinna ikapp med alla måsten. I eftermiddag sitter jag fast i en videoutbildning. Hela eftermiddagen.
Så till slut gav jag upp. Jag drog in ledigheten som jag har beviljat mig själv nu på fredag. Så får det bli. Jag får jobba. Hemifrån. Och förhoppningsvis känner jag mig lite mer i fas då.
Helgdagar och klämdagar är trevligt som sjutton. Men om det innebär att man får slita som ett djur innan och efter ledigheten så känns det ibland inte värt det.
Egentligen skulle jag ha åkt till äldsta dottern i gbg imorgon och stannat där över helgen. Vi skulle sett musikalen ”Såsom i himlen” nu på lördag. Men så blir det ju inte.
Dottern har kommit hem istället, för sommaren faktiskt. Hon börjar jobba den 1/7 som först, så vi får gott om tid att träffas. Hon bor ju hos sin pappa, men vi är ju mobila båda två.
Jag ska inte beklaga mig egentligen. Jag tänker på vårdpersonalen som kanske inte ens får sommarsemester.
Kram ?
skrev obstinat i Orolig och skamsen
hej igen!! Jag såg inte ditt svar förrän nu, tycker det är svårt att hitta tillbaka till trådar här på forumet... är du kvar här? Det har ju gått några dagar. Något nytt om ditt återbesök till läkaren? Jag fick svar på mina prover - de var helt normala. Antar att det har en del med min senaste månads minskade intag att göra. En dag i taget låter bra. Skriv gärna om du vill prata om ångest eller annat.
Gällande mål, så har jag ett övergripande och det är att nå till en punkt där jag upplever att jag har balans i min livsstil. Där jag varken nekar mig själv en massa saker eller gör för mycket av något. Därför kör jag inte på 100% nykterhet utan kanske 80% (om man säger att jag tidigare hade 0%..). Har du några mål? kram!
skrev Spegel i Landet Sverige
Just det jag bad om Xanor också, vilket jag tar väldigt väldigt sällan. Men det var nog bra att jag inte fick den heller. För när jag hade mina 30 plus dagar nykter nyligen och tog ett återfall på 9 dagar, var det som hände att det gick bra utan A, men så fick jag fyra Xanor skickade till mig och tog två - och eftersom jag inte tagit någon på månader, så blev jag som hög och förlorade omdömet och gick till Systemet - Man ska säkerligen inte skylla på något annat än sig själv, men det gör jag ändå, för jag tror inte jag hade druckit om jag inte förlorat omdömet och de ”klara tankarna”. Självklart vet jag inte det, men det känns som så.
skrev Spegel i Landet Sverige
Nu kommer klagerskan tillbaka. Jag vet att du Odette säger att jag inte ska tänka så, men det är ju det enda jag gör, klagar, och ändå kan jag inte sluta, för jag har verkligen inget annat att ”rapportera” men tycker samtidigt det är skönt att skriva av sig här, likaså att få feedback.
Jag ringde vårdcentralen för sjätte gången och de förbarmade sig över mig (eller det var just det de inte gjorde visade det sig...) Eller de orkade väl inte att jag ringde dem mer.
Jag var där nu på fm och bad om immovane och oxascand. Men det ville hon inte skriva ut för de är beroendeframkallande och ”mycket dåliga tabletter” och då sa jag att jag förstår det, men jag är just beroende av dem och jag tycker inte att när jag slutar med alkohol samt inte träffat mina barn på tre månader pga stängda gränser till Spanien, så är det inte läge att ta tag i det beroendet (det har jag gjort många gånger förut och varit motiverad i åratal utan) och jag sa att det tyckte jag fick bli en senare fråga. Nästa utmaning när barnen är hos mig helt enkelt och jag har mer ro i den biten. Och inte sitter helt isolerad.
Men det tyckte inte hon. Fick bara Theralen som jag vet sedan tidigare är en s***medicin. Helt värdelös enligt mig.
Det kunde de har sagt innan jag betalde 1800 för besöket. (För jag hade redan sagt vad det var för mediciner jag behövde.)
Jag gick förbi Systemet som är på vägen hem. Kändes inte som något problem. Dag 11.
Jag promenerade fram och tillbaka till vårdcentralen, men jag förstår det inte, det här med alla mår så bra av att promenera, jag blir bara irriterad och stressad och vill bara komma fram. Målet är allt, inte själva promenaden.
Sov dåligt inatt. Mellan 23-02. Sedan dåsade jag till här och där efter det (läkaren sa ”ja det är ju så otroligt viktigt att du får sova, så att ångesten minskar b.la - och ändå vill hon inte ge mig Imovane, hur bakvänt är inte det?)
Men det som jag ser som ett framsteg är att jag somnar lättare nu så resten kanske följer. Nattsvettades igen - borde inte det vara över nu?
Skönt att du kan prata med din pappa Odette. Det är ju så viktigt med kontaktar nu, speciellt för dem som sitter isolerade.
Och jag blir glad att du känner dig mindre tung och har en känsla av att vaknat!
Jag vet inte heller varför jag inte får hjälp. Det är obegripligt. Jag är ju i riskzonen för att skada mig själv eller värre, det vet dem också. Jag behöver verkligen se det där ljuset i tunneln som du skriver om.
Ang den överaktiva hjärnan, läste här imorse att det är som att man tystnar den och får den mer avslappnad med A, men sedan blir den ju ännu högre igen, och det där känner man ju igen.
Kramar till dig. Hoppas din dag blir fin.
skrev Charlie70 i Första dagen mot FRIHETEN
Jag tycker det är bra att du skriver här även när det inte är bra. Jag har kollat tillbaka i din tråd och ser att du har stor egen erfarenhet av att vara nykter under längre perioder. Även om det inte har hållit så som du skulle ha velat, vet du att du definitivt har kapacitet att ge dig på projekt nykter igen. Nu har vi en långhelg framför oss. Hur tänker du kring den? Prata med kärleken?
Kram!
skrev Antonia i Hitta måttligheten
Tack för att du svarar. Jag kommer nog tillbaka till den vilja som så många här visar. Det kanske finns en framtid, ja, det är klart att det gör. Men ibland är det som om man måste ligga och kravla på botten ett tag.
skrev Peli i Tips på bra litteratur, internetsidor och filmer
Hej!
Jag kan tipsa om en bok som heter ”tack, det är bra” av Cecilia Svensson. /P
skrev Andrahalvlek i Första dagen på resten utav mitt liv
AA-möten, kyrkobesök och nu politik också! Lovely ? Tänk vad mycket energi man frigör när man blir nykter.
Kram ?
skrev Miss Hyde i Första dagen mot FRIHETEN
Det känns lite lättare att veta att jag inte är helt ensam om att ha upplevt detta hemska. Jag är redo att göra vad som helst för att slippa må så dåligt. Ska verkligen försöka hålla mig nykter i dag. Och imorgon. Och alla dagar efter det... Men - en dag i taget!
Stor kram??
skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv
Ikväll får jag tyvärr missa mötet med hemmagruppen. Jag ska istället närvara på ett infomöte för nya medlemmar i det politiska parti jag nyligen gått med i. ( Via plattformen Zoom. Hjälp, jag blir nervös av såna här nya tekniska saker...). ?️
En sak nykterheten fört med sig är att vidga min blick utåt istället för att med A avskärma mig från verkligheten. Att gå med i ett parti kom som en plötslig insikt. ?
Coronasituationen blev liksom sista knuffen. Vår utsatthet globalt och känslan att vi alla sitter i samma båt. När ledare för världens största länder, som Kina och USA, styrs av självcentrerade despoter och många länder styrs av diktatorer känns plötsligt vår trygga demokrati inte längre så självklar. Bara för att jag själv växt upp här i Sverige och tar demokrati för givet är det lätt att glömma hur kort tid i historien vi haft det så. Hur människor kämpat, offrat och dött för att vi har det vi har nu. Minnet är kort.?
Det tar lång tid att bygga välfärd men går desto fortare att rasera.
Tack, Gud, för att du hjälper mig förbli nykter så jag kan få bli till glädje & nytta för andra människor. För att jag slipper min självcentrering och självömkan och kan höja blicken. Även om jag kanske inte tänkt bli så aktiv medlem känns det viktigt att ta ställning, dra sitt lilla strå till stacken och stå upp för det man tror på. Vi behöver varandra! ?
skrev Odette i Landet Sverige
Hur mår du idag? Gick natten ok? kramar / Odette
skrev Ledsen själ i Första dagen mot FRIHETEN
Panikångest känner jag väl igen. Fy fasiken. När jag drack sist vilket blev 3 kvällar så fick jag sån panikångest som du skriver. Skakade,kunde inte hålla i ngt,mitt hjärta skenade, svårt att få luft. Känner verkligen med dig hur du mår! Kan säga för min del att min panikångest gillar inte alkohol och därför håller jag mig borta nu. Den överjävliga ångest vill jag inte ha och inte du heller gissar jag!!Det är inte värt att må så när man faktiskt kan må bra. Jag är så rädd att få den igen o det är en av mina motivationer.Du fixar detta. Kram?
skrev Miss Hyde i Första dagen mot FRIHETEN
Jag borde kanske inte alls skriva i forumet nu, med tanke på att jag inte orkar stå emot alkoholdjävulen... Kanske kan jag ändå göra lite nytta som avskräckande exempel..? I går drack jag två flaskor vin under dagen. Inte extremt påverkad. Skrämmande. Fick huvudvärk, hade svårt att somna, drömde hemska mardrömmar... Vaknade vid halv sex. Vattnade i trädgården och handlade frukost. Orkar inte äta, känns som att jag inte förtjänar att äta. När jag kom hem från affären och stod i köket började tårarna rinna och jag fick plötsligt svårt att andas, hyperventilerade, skakade. Ångesten är blytung. Detta är vad alkoholen gör med mig. Detta är valet jag har gjort - trots att jag vill vara fri. På något konstigt sätt så inbillar jag mig att detta bara är en parentes. Att jag egentligen är en stark, frisk, hälsosam och sund människa med en lovande framtid. Solen skiner ute och det är tiden mellan hägg och syren. Den vackraste på hela året. Det är hög tid att bryta sig loss, "vända blad". Därför skriver jag i forumet. För jag vet att jag aldrig någonsin klarar att sluta dricka annars. Förlåt att jag inte kan vara en förebild, peppa och glädja er andra. Jag är glad och tacksam för så väldigt mycket - samtidigt som jag lider alla helvetets kval...
Lycka till alla som kämpar. Jag vet hur tufft det är. Verkligen.
skrev Se klart i Sluta på egen hand
Här är solen varm, jag vaknade tidigt som bara den men värt att vara ikapp dagen innan den börjar gläfsa mig i hälarna.
Hur är det med dig, och vad ska du göra i det som snart övergår till helg? Jag längtar efter mat från staden. Något mer exotiskt än fryst lax och ynka kycklingfiléer. Men sparris har vi här. Kram!
skrev Andrahalvlek i Behöver all hjälp jag kan få
Sover hela dagarna och springer i hjulet hela nätterna ? Hälsa henne att hon vänjer sig ?
Lukten av deras urin är en annan nackdel (hanar är värst), och att städa buren. Men det behöver du inte säga till henne ?
Kram ?
skrev Torn i Behöver all hjälp jag kan få
Tack för inlägget angående hamstrar i min tråd i går! Antingen får vi köpa ett mindre gnisslande hamsterhjul eller så får hamstern bo i ett annat rum. Den började jogga som en galning i hjulet så dottern kunde inte somna.??
Ha en fin dag!
Kram
skrev Andrahalvlek i Behöver all hjälp jag kan få
Vår medicin behöver förstås inte vara traditionell medicin i form av tabletter. Det kan vara så mycket annat.
Men jag tror att vi behöver fundera över vad det är, så att vi behåller mycket av det i våra fortsatta liv.
För mig är det viktigt att skriva här och resonera med mig själv och er. Då får jag nödvändig tid för att planera och reflektera.
Det är viktigt för mig att ta ett aktivt beslut varje dag ”Idag väljer jag att vara nykter”. Jag har tagit ett beslut med hela hjärnan, det finns inte utrymme för begär till alkohol någonstans.
För att tänka så måste jag påminna mig dagligen om nackdelarna med drickandet och fördelarna med nykterheten. Och känna tacksamhet över fördelarna ??
Det är också viktigt att jag är vaksam på mina triggers (HALT) och att jag planerar in tid för återhämtning, helst dagligen. Naturen är också min medicin ❤️
Kram ?
Dag 6 som nykter idag. Solen skiner och det är långledigt nu i helgen. Känner att jag inte kommer förbli nykter, kommer inte dricka ikväll (mest för att det inte är något bra tillfälle) men längtar efter att göra det. Trycker i mig godis och läsk för att kompensera, känns lite bättre då. Älskar verkligen att dricka när man är själv, koppla av och känns ron i kroppen. Det är min egentid verkligen. Vet inte hur jag ska komma bort från dom tankarna, måste nollställa hjärnan känner jag. Men hur?