Senaste kommentarerna i forumet

Läste för flera år sedan om en man på Facebook som hade alkoholproblem. Han fick hjälp, kom in på behandlingshem och blev nykter. Nykterheten varade två år å han föll tillbaka in i missbruket. Denna gången värre än den första gången. Han förlorade familj, jobb mm. Hans väg tillbaka igen till nykterheten var att han blev troende. Jag tänker att man kan bli troende eller inte men hans förklaring var att första gången som han mötte nykterheten då var det inte grundat i hans hjärta.
Jag tänker att medicin är bra för att få t en nykter period ( hur lång den nu är). Jag har testat två olika mediciner som varit t för att dämpa suget men inte hjälpt. Önskat antabus men inte fått för jag tror att det skulle varit en hjälp för mig att få till en nykter period. Jag tänker att man kan ha bestämt sig, ta mediciner men jag tror att en viktig faktor är att önskan att bli nykter ligger djupt förankrat i själ och hjärta??❤️.

Min medicin just nu är naturen..och allra mest vattnet?

Kram?

Läser just nu en bok om alkohol och hjärnan av Marcus Heilig. En sak jag läste igår fastnade verkligen.

Han skrev om stigmat när någon har sjukdomen alkoholism. Om någon har högt blodtryck eller diabetes så får de medicin. Om de slutar med medicinen så blir de sjuka igen, och måste börja medicinera igen.

Om någon har sjukdomen alkoholism så sätts i bästa fall behandling och medicin in under en tid. Sen slutar man med medicinen och behandlingen tar också slut, och patienten tar ett återfall. Blir sjuk igen alltså. Då är det individens fel enligt samhället. Feltänkt tycker Heilig, och det tycker jag också.

Vad är vår medicin? Förutom antabus och naltrexon inledningsvis för vissa av oss?

Heilig är för övrigt varm förespråkare för just naltrexon.

Kram ?

Tänk..jag vet inte när jag sov åtta timmar senast?La mig strax före 22 igår kväll och klev upp kl 6. Visserligen klev jag upp två gånger och tyvärr hade jag druckit alkohol men kände mig lugnare inombords. Känner mig väldigt trött...som alltid när jag vaknar...men ändå?
Nu in i duschen därefter lite fixande och trixande m denna 57-åriga kropp så jag känner mig redo att möta jobbet och så småningom läkaren via nätet el som vi på jobbet säger digitalt vårdmöte.

Och nu ska jag testa en annan variant att skriva nu att idag ska jag vara nykter istället för att imorgon skriva att jag drack el att jag var nykter.

Så, idag ska jag vara nykter???

Ja AH och Charlie, det går upp och ner och är ett jobb som måste göras. Något som min otåliga och rastlösa själ inte tilltalas av. Men det är väl bara att bita ihop.

Var på aa-möte idag igen. Fjärde mötet på åtta dagar, men det känns nödvändigt. För att verkligen lyckas har jag förstått att man gör de tolv stegen och har en sponsor. Men bara att lyssna på alla fina människor som delar sina tankar och erfarenheter är så värdefullt för mig. Inser mer och mer betydelsen av att ge upp alkoholen för något annat istället. Jag vill så gärna hitta detta annat. Verkar så mkt bättre än ett liv med alkohol.

Idag hade jag ett starkt sug på kvällen. Jag sänder en tacksam tanke till min sambo som tagit hand om nyckeln till barskåpet. Annars hade det kunnat sluta illa.

God natt alla?

Det var ju inte länge sedan din mor gick bort, och sen corona-krisen. Jag är ingen psykolog, men nog kan det vara tillräckligt för att gå in i en depression. Eller sorg helt enkelt. Kanske behöver du låta den ta sin tid. Men som du såklart förstår själv så bearbetar man ju inte så bra med alkohol. Har ingen lösning, men nånstans låter det som att du har en längtan framåt ändå, barnbarn att krama och en värld efter corona. Ge inte upp.

Blivit så förtjust i en person, men vet inte vad det egentligen står för.

Har en tendens att bli tokförtjust i folk, snabbt hamna alldeles för djupt i en relation, anpassa mig alldeles för mycket, för att sedan inte klara att bryta upp.

Vet inte om jag verkligen tycker om HONOM, eller om jag tycker om att han tycker om mig. Att vara omtyckt, och omhändertagen. Inte ensam. Har följt detta mönster i hela mitt vuxna liv. Ett förhållande tar slut, jag har hamnat i nästa inom 6 månader. Oftast fortare. Nu är det ganska exakt 5 månader sedan som mitt ex deklarerade att han lämnade mig, pga. min otrohet tidigare under hösten. Och nu dejtar jag ganska intensivt en kille sedan någon månad tillbaka.

Men desto mer jag tänker på det, desto tydligare blir det att jag går i samma gamla hjulspår. Tur att jag skrev av mig här för det gav insikt och distans; det är inte HONOM jag är störtkär i, det är känslan av att vara älskad, omtyckt, åtrådd som jag är kär i. Sen är han en attraktiv, smart och mysig man, men jag känner faktiskt inte honom så väl att jag skulle kunna vara kär i honom på riktigt ännu, inte på det sätt min hjärna vill få mig att tro.

Gött, nu känns det bättre. Hoppas ni har det bra där ute, heja oss!

Nu slutar vi med allt det.
Min skam ligger i att jag så väl vet att detta inte är hållbart men ändå kommer lägen som jag inte kan styra över och ofta nya projekt- och våra vanliga produktioner alla med en skarpa klockslag för att vara klar med all information mm.
Bra saker denna vecka:
Pratat länge med min man, närheten från det, förtroendet, bär jag med mig. Jag minns när vi träffades och jag försökte visa hur stökig jag var, hur lite vi passade ihop. Och han sa och tänkte hela tiden tvärtom! Godnatt med er!

Skönt att du fått ett jobbmöte inbokat, och jag hoppas att läkarmötet blir bra imorgon också. Besök kan man ju inte kalla det längre, eller?

Kram ?

Skriv och läs mycket här på forumet så ska vi stötta och peppa så mycket vi hinner och orkar.

En del av oss här är nynyktra, andra har några nyktra månader bakom sig, och en del praktiserar kontrollerat drickande.

Mitt spontana råd till dig är att du ringer sjukdomsupplysningen och beskriver dina symtom och att du är ärlig med hur länge och hur mycket du har druckit. Lyssna på din kropp ?

Kram ?

Läs runt i olika trådar här på forumet så får du kanske inspiration att ta tag i din nykterhet igen, du har ju klarat det förut!

Först värsta mardrömmen, och sen körigt på jobbet.? Gött att du har lyckats skaka av dig det. Hög musik i bilen är grymt bra i sådana lägen tycker jag.? Märkligt ändå hur djupt rotat i det undermedvetna alkoholen kan sätta sig så man drömmer sådana drömmar. Önskar dig en välförtjänt bättre dag i morgon.

Kram!

Nu tillbaka vid datorn efter att ha ränt runt... pratat med pappa på face time i Spanien i över en timme.. bra att ge honom sällskap och jag älskar att face time finns så man kan se varandra när man pratar.. samt att jag får se vårt älskade hus i Spanien... de små sakerna betyder så mycket..... jag längtar dit mer än någonsin...
Min vän jag har läst det du skrivit ett par gånger nu... jag kan relatera till en hel del... det verkar helt klart som att du skulle behöva få stöd i din depression... alltså nått som hjälper dig komma över tröskeln och att saker slutar vara så nattsvart... blir så ledsen när jag läser hur du känner... att du inte kan se någon ljuspunkt.. och att det då är svårt att skylla på att alkoholen skapar din deppighet då du haft den innan du började dricka.. detta är komplext.. helt klart... och det blir väl ganska lätt att rättfärdiga sitt drickande om det är det enda som gör att man kan känna sig någorlunda vid liv...
överaktiv hjärna känner jag igen... jag fattar vad du menar med att man bara vill tysta ner den...
tyvärr blir det ju så jävla mycket värre i längden bara om man dricka för mycket.. då alkoholen i sig faktiskt skapar en massa ångest...
jag har inte upplevt den där euforiska glädjen som andra pratar om... när man hållt upp helt ett tag... vad jag däremot HAR märkt... är att jag liksom.. "vaknar" ... kroppen känns mindre tung.. och även om jag inte skriker av glädje... långt ifrån... så infinner sig nån form av lugn... svårt att förklara....
jag tycker det e konstigt att du inte får gå till en läkare och få hjälp med din depression... varför vill dom inte hjälpa dig? jag har inte med det att göra men om du vill ventillera så finns jag här.... du är inte ensam. jag önskar så att det fanns nått jag kunde säga eller göra för att få dig att se ljus i tunneln... det finns ju så mycket därute som ÄR fint.. inget man vill höra när man är deprimerad.. jag vet det... men säger det ändå... för jag hoppas så att du ska få uppleva det... tänker på dig vännen... kikar in här igen om en stund ska göra en kopp te .. KRAM

Bra att du vann den bataljen mot alkoholdjävulen! Det är inte du som vill dricka, det är den fulingen ?

Tänk på ? som värsta, drygaste sortens telefonförsäljare. Avbryt säljsnacket direkt, säg bestämt: ”Nej tack, jag är inte intresserad.”

Jag är också mer kvällstrött och morgonpigg sen jag blev nykter. Lite ovant, men egentligen är det nog det normala.

Kram ?

Nykterhet ger mig ett liv utan filter... Ingen alkoholdimma att gömma mig bakom...
Ibland är det nästan lite läskigt med alla känslor...

Men det är ett ärligt liv, precis som det är

Kram Saskij ?

Håller med Se klart, och tack för alla din fina inlägg med glimten i ögat. Humor är viktigt tycker jag.?

Kram

Vilken ljuvlig dag, Honungsblomma, så smart att skriva ner, och fokus på annat än vi vet vad.
Har också haft några dagar när jag inte hunnit tänka på vin, när jag blir stressad famlar jag efter chokladen och det får vara okej, just nu.
Nu fortsätter vi med en dag i taget, kram.

Tack för inspiration och vänskap här, vi hjälps åt, så värdefullt! Kram ?

Varit 2 ggr hos läkaren senaste 14 dagarna. Dom har kollat EKG och gjort lungröntgen. EKG är ok (förutom det jag brukar ha) och lungröntgen har jag inte fått svar på.
Jag är van att ha ont om jag ska vara krass. Men jag har legat i princip utslagen i 10 dagar på sida (inget annat funkar). Klart man blir skraj.
Jag känner att jag dödar mig själv med det här. På riktigt.
Försöker ta tag i en massa. Går sådär ;-)

Vilken kämpe du är, metodisk och liksom betar av en dag i taget. Starkt av dig att skippa systemet.
Visst ger nykterheten nya perspektiv, både bra och svåra. Livet blir mer på riktigt och ibland vasst, sånt som man tidigare druckit sig fri från. Nu är det en dag i taget, så småningom är det lite som ett nytt liv som tar form! Kram ?

Oro är verkligen en stor konsekvens av att dricka, både riktig oro över vad man gör med sin kropp och sitt liv, men också oro som kommer av själva själva alkoholens påverkan på hjärnan, och signalsubstanserna som ska både hålla oss glada- och larma när något är farligt. Så vi kan både oro oss för mycket- och för lite.
Jag är en sån som verkligen drar mig för att gå till doktorn, när jag drack var jag säker på att jag hade långt gången cancer... Det naturliga att svara är självklart- gå till doktorn. Svårt nog. Sen skriver du förstås här för att du vill ha stöd råd och kanske uppmuntran att sluta dricka. Vi är många som är på samma resa här. Med tiden blir den ljusare!

Ikväll har jag varit på en vacker vårkonsert i kyrkan där kyrkokören sjöng. Så tacksam att konserten inte bara visades live på nätet utan att även besökare var välkomna! ? ?

Här hemma skuttar Pelle omkring överallt och utforskar livet med stor nyfikenhet som bara en liten kattunge kan göra. Glädje! ??

Jag har druckit länge - i så många år. Hade ett par år där jag gick behandling och var helt nykter.
Kortfattat - träffade en man som jag trodde var nykter men när vi väl flyttade ihop visade det sig att han drack faktiskt mer än jag gjort tidigare i mitt missbruk. Hamnade i nån slags ohållbar situation där jag var väldigt beroende av honom rent praktiskt och ekonomiskt så jag blev liksom kvar. Började dricka igen. Hållt på några år. För ett år sen separerade vi men förblev i en relation. Jag klarar mig ganska bra när jag är "hemma hos mig", hos honom går det inte lika bra. Klarar inte att bryta just nu av olika anledningar.
För 2 veckor sen blev jag ordentligt "magsjuk" efter en festarnatt, alternerade mellan toa och säng i ca: 10 timmar. Nu, sen 14 dar, vansinnigt ont strax under vänster skulderblad och så oerhört trött. Är helt övertygad att det är bukspottskörteln som säger ifrån. Lite bättre senaste dagarna men är så skiträdd att jag dragit på mig något permanent pga drickandet.
Börjar där - får utveckla längre fram.

Tröttheten på kvällarna slår till hårt.... Vaknar ofta tidigt, vid 05 ca... Men det spelar ingen roll i skymningslandet...

Bättre att sova när jag är trött och vaken när jag är pigg... Eller?

Förut höll jag mig vaken längre då med vin i kroppen.....

Det var rysligt nära att jag åkte till systemet och köpte vin idag... Men... Ångrade mig i sista stund... Var på väg att gå ut påklädd och allt... Men... Jag vill ju vakna vacker imorgon.... Kaffet ska smaka gott....så jag vände om, tog av mig och gjorde en indisk gryta istället....

Gott blev det.. Citronvatten till...

Nu är jag så nöjd för idag.

Kryper ner i sängen, under täcket och drömmer mig bort...

Så småningom kommer jag att sova

Så god natt

Kram Saskij ?
Dag 15

Hej.
Länge sen.
Jag har hanterat coronakrisen med coronakröken.
Snittar väl runt en flaska vin om dagen.
Hittar inte någon som helst motivation i form av framtidstro som just nu motiverar mig till något annat.
Ser framför mig en ekonomisk kollaps, en värld i ökande oro med USA som en framväxande diktatur och därtill en framtid med ett ständigt gäckande virus som hindrar mig och alla från att krama barnbarnen och leva normalt. Varför inte ta en flaska till? Det dämpar i alla fall ångesten för stunden och när den är tillbaka i morgon kan jag ju ta en flaska till. Eller två.
Har inte så mycket mer att säga.

Jag skäms lite över hur lite jag har jobbat på sistone.?Men det är inget jag kan styra över, allt hänger på orderläget för firman jag jobbar på. Väldig skillnad i vilken bransch man är i nu helt klart. I dag har jag i alla fall jobbat och det har varit bra. Kul att träffa kollegor och tjata och så. Jag märker att jag är på mycket bättre humör nu och har riktigt skoj på jobbet. Corona-hysterin har lagt sig också, folk börjar bli vana och respekterar att hålla avstånd mm. Handsprit tas på rutin. Min skyddsmask ligger oanvänd.?
Hoppas ni får det lite lugnare i morgon.

Kram