Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag ett inbokat samtal med min chef och HR-specialist!

Tack för dina råd AndraHalvlek!

Jag visste vilken väg jag skulle gå, att jag ville ha ett möte inom en vecka eller högst två och fick ett möte i nästa vecka. Vet vilka frågor som jag vill ställa och jag kommer ta med mig ngn vid mötet. Ska fråga fackliga representanter först därefter någon annan. Eftersom jag jobbar inom landstinget så sitter facklig representant en bit bort!

Min terapeut som jag har haft kontakt med under flera år och är på väg att avsluta...den kontakten initierades inte pga alkoholproblem även om vi har pratat om detta. Jag vet till stor del varför jag dricker...vad det är som triggar...men behöver förstå ännu mer och hoppas få det av en professionell behandlare på internetbehandlingen. Sammanfattningsvis så handlar det om att stå ut i känslor...oavsett om det handlar om ångest eller glädje. Dvs jag är ledsen..jag dricker vin...solen skiner...jag dricker bubbel...jag har haft tråkigt jag dricker vin...det är fredag...jag tar en öl...

Imorgon har jag tid med läkaren...ser fram emot detta samtal:) Och hoppas därefter att jag får börja internetbehandlingen! Det blir ett nytt samtal i bilen..på en parkeringsplats..kanske samma som i fredags.!

Ha en skön tisdagskväll...där jag bor skiner solen:)!!

Hej Holistic, jag kan verkligen inte ge några råd. Tänker bara att jag personligen och även i jobbet med medarbetare tänker att det är fint och viktigt att få lyckas. Om man lägger ribban så högt att man aldrig lyckas- så tappar (iaf jag) lite tro på mig själv. Å andra sidan är du väldigt saklig och uttrycker inte så mkt besvikelse när du inte går i mål som tänkt (alltså bara utifrån hur jag läser dina inlägg som känns väldigt rationella och det är ju en bra egenskap!) Jag tänker att ditt mål tex att vara nykter hela maj, har du fått revidera. Sen klarade du En veckas mål med nya insikter- så jag tänker lite att takten kanske kan bestämmas utifrån vad som är rimligt? Inte enkelt, och jag tänker mest utan att veta. Ett resonemang kring förväntningar på sig själv, om det är viktigt eller inte- att lyckas, och hur man kan hjälpa sig själv att lyckas med sina mål.
Vet att detta låter flummigt och det är svårt att skriva glasklart.
Men återigen- jag tycker inte något om dina mål, det är ju dina beslut.
Hejar på dig i vilket fall.

Det har väl i alla högsta grad med nykterhet att göra. Vi alla får uppleva känslor på ett helt nytt sätt i nykterheten.

Jag har en väder-och-vind-relation med min mamma. Vi pratar om väder och vind, tv-program, vad som stått i tidningen osv. Urtråkigt.

Jag var länge irriterad som sjutton på henne, och på att vår relation inte kunde vara ”mer”. Men sen insåg jag att hon var nöjd med det, hon vill inte ha en djupare relation.

Och man kan som bekant inte förändra någon annan, utan bara sig själv. När jag accepterade att vår relation är ytlig, och försökte minimera antalet tillfällen, så kunde jag känna ro i det också.

Jag har inga förväntningar på mer än yta när vi hörs och ses, och nu är vår relation bättre än någonsin faktiskt.

Kram ?

Känner lite likadant. Ledig tor-fre men det innebär samtidigt att jag måste höja takten innan jag går på ledighet, och sen måste jag springa ikapp efter ledigheten.

Men jag kan inte jobba övertid, min hjärna checkar ut innan jag har gjort det ? Den säger åt mig ”packa ihop och gå hem nu”.

Så det gjorde jag. Ett helvete i taget, var dag får bära sina egna bördor.

Kram ?

Tack snälla? Det är så fint, vi är alla olika personligheter och så passar vi så bra ihop för vi har samma mål i sikte?
Man kan gå in på det vidare livet, där finns de som varit nyktra riktigt länge?
Hoppas du får en bra kväll! Heja dig!! Kram???

Just nu skäms jag faktiskt lite över hur mycket jag jobbar, inget att vara stolt över men det är en sån tid, och precis just nu går det inte att påverka. Men nu, exakt för 10 minuter sedan känns det som min hjärna sajt ajöss till jobbet, måste röra på mig, städa, äta prata lite med min man som inte har lika mycket så han får fixa med mat och sånt.
Men snart ledig några dagar, hurra hörni. Hit kommer besök från barn och förhoppningsvis några små barnbarn. Längtet är stort. Vill göra fint och ordna tills de kommer. Vill plantera med min lilla gosiga 6-åring som har så många tankar, vill äta frukost tidigt och vara pigg, baka bröd och äta marmeladmackor. När jag tänker efter så har jag hittat väldigt många bra saker att fylla mitt lediga liv med som inte innefattar alkohol. Lite i taget girar hjärnan, tänk finlandsfärja., men nu är kursen rätt klar. Glömt; mamma, vänner, och inte hunnit vattna. Måste reclaima mitt eget liv nu. Läsa ikapp här, hörs hur ni har det! Blir kvällsläsningen. Tack för att ni finns, var och en. Nykter idag. Så skönt att vara i samklang med det man gör, och behöver. Tack mig själv! ?

Eller en rätt bra dag egentligen jobbmässigt. Men den kändes som ett maratonlopp. Pust. Men jag hann med det jag skulle - ända in i kaklet.

Känns som jag är konstant på efterkälken, tycker verkligen inte om det. Men jag är ändå noga med att hålla mina arbetstider. Min hjärna har checkat ut för dagen.

I bilen hem orkade jag inte ens lyssna på min ljudbok. Istället satte jag på min AH-låtlista, höjde volymen och sjöng med till ”Tro”, ”En sång till livet” och ”Lev nu, dö sen” så att bilrutorna skallrade.

Nu mår jag bättre ?

Kram ?

För ett par dagar sen så hade jag en jobbig konversation med en familjemedlem. Eller, det var ingen konversation direkt. Allt kändes så konstigt och onaturligt när vi pratade att jag fick extrem ångest och var tvungen att avsluta samtalet. Hittade på någon lögn som han säkert såg igenom vilket också ger mig en massa ångest. Nu tror han väl att jag hatar honom. Jag är bara så trött på att prata om samma ytliga saker hela tiden. Livet måste väl vara mer än så. Jag längtar efter mer givande konversationer och djupa livsfrågor. Men så ser inte det förhållandet ut och jag får stå ut med det. Ibland vill jag bara ta mitt pass och försvinna från allt. Typ dra till Asien och bara leva livet på en strand och aldrig mer prata med någon i min familj. Hemskt men så känns det ibland.

Det här hade väl inget direkt att göra med alkohol men ville skriva ner det ändå. Är fortfarande nykter. 55 dagar.

Jag är bvc sköterska på en vårdcentral. Distriktssköterska. Jag vet inte vad jag ska göra annars.... Funderar mycket...

Nån förändring behövs iallafall...

Kram Saskij ?

Andra halvlek?ja än så länge i alla fall håller den sig på behagligt avstånd! Man kan liksom tolka låten på hur många sätt som helst! Nu ska jag träna ute på altanen. Kors i taket!! Hur mår du? Kram??

Jag läste här på forumet idag något som GW hade sagt om alkoholen, ungefär så här; då kan man stänga av hjärnan och sitta och ha det lite mysigt med sig själv. (Det där lät lite vulgärt ☺️ och var inte precis så det stod, men ungefär så.)

Det är mina två saker jag behöver; att det känns lite mysigare/gladare/mindre ensamt/mer socialt. Och att stänga av min övertänkande och överältande hjärna. Som aldrig någonsin är tyst. Den går liksom dygnet runt och något som hände för ett halvår sedan kan poppa upp och ge mig hemsk ångest i en timme eller två, något som ingen annan minns och som verkligen kan vara en bagatell (som inte involverar varken alkohol eller att någon blir sårad och ändå spelar min hjärna upp det om och om igen - för att då inte tala om de tillfällena, som blev många förra året, då jag faktiskt HAR sårat någon, och då alltid med alkohol i bilden - och ändå vill man dricka igen!!!)

Okej det där blev inte två saker jag önskar, men tror ni förstår - lite mys och lite stänga av hjärnan.
Och det vill jag ha ikväll. Ibland är dock depression bra för inte en chans att jag skulle orka mig till Systemet fast det är nära. Om någon däremot ställde något framför mig just idag tror jag inte jag skulle kunna stå emot. Tyvärr.

Ska genast leta upp den på Spotify. Är så glad för din skull, vilken gåva att slippa panikångesten ??

Kram ?

Det hemska är att det bokstavligen sedan två år inte finns något som glädjer mig, jag är aldrig glad - förutom ibland när jag dricker (men det vet vi ju att hur det slutar)... Men om man aldrig känner någonting någonsin förutom när man dricker - ja då är det svårt att inte dricka.

Jag vet att det inte är ”äkta” känslor som uppstår under berusningen, men det känns ju så...iaf första veckan jag dricker, inte andra, och så slutar jag efter två veckor eller liknande, för jag VILL inte dricka pga barnen och även den ökade ångesten det skapar i mig. Jag lider redan av ångest, jag behöver inte mer.
Sedan när jag inte druckit på ett tag glömmer jag bort att alkoholen bara ger mig något väldigt tillfälligt och så börjar jag igen. Eller ja så har det sett ut i 1 1/2 år. Fast eg glömmer jag nog inte bort, jag förtränger för att jag vill känna NÅGOT.

Så jag kan inte föreställa mig ett drömliv och ännu mindre hur jag ska komma dit. Min dröm var att flytta till värmen och det gjorde jag. Och det gav en viss lycka det första halvåret - året. Men så lycklig kan jag inte ha varit för det var då jag började att dricka regelbundet. Men då var det mer socialt, 2 glas vin max. Men andra året i Spanien ökade både tillfällen och mängder, för att helt spåra ut år tre, förra året.

Jag har tyvärr som sagt ingen ny dröm. Kan inte för mitt liv se vad det skulle vara. Även om det vore bra att kunna formulera det precis som du föreslår.

Jag har ju en önskan och det är ju att ge mina barn åter det liv vi levde innan min problematik. Det fanns ju problem iom att jag hade min depression, men det går inte att jämföra med hur det blivit av depression OCH alkohol. Och depressionen gjorde mig förvisso ofta orkeslös och nere, medan alkoholen förändrade min personlighet helt - och det är ju det som barnen har reagerat på och mått dåligt av. Och därför jag inte vill dricka, eg enbart för deras skulle. Vi har pratat om det förut, du och jag Odette, att det vore bra om jag gjorde det för mig själv. Men jag är inte där och vet inte heller om jag kommer att komma dit.

Idag har varit första dagen på flera då jag känt för att dricka. Bara få känna NÅGOT och framförallt bli lite social. Ringa någon och prata. (Det orkar jag inte nu.)
Jag kommer inte dricka. Men det är jobbigt att känna att man vill.

Hur går det för dig? Vet att du hade några jobbiga dagar och haft det jobbigt med släktingar också... Hur känns själen? Och har du något ”sug”?

Idag har varit en sån sjukt bra dag! Om man inte mår bra av alkohol så gör man det definitivt utan kan jag säga! Ingen ångest överhuvudtaget har gjort sig påmind. Har nästan fått en ny känsla att jag inte är så rädd för panikångesten. Tänkte det igår kväll med högt. Jag är inte rädd för dig. Bara jag andas så kan du inte komma åt mig. Hur härlig känsla. Tog bilen till havet med vovven. Så härligt och ytterligare en sak att checka av på min lista. Jag kände ingen ångest,oro eller ngt. Är faktiskt lycklig på riktigt idag??? kram

Hej Saskij...

Jag undrar vad ditt yrke är just nu? Jag har nämligen märkt (från förut) att det ofta ordnar sig med allt annat om man bestämmer sig för att förändra en sak i sitt liv.. i ditt fall kanske ett nytt jobb skulle göra att allt annat faller på plats? ?

Kram från mig!

-

En låt av andy grammer. Jag gillar den. Den är både peppande och aningens sorglig. Lyssna med hög volym. Den heter Don't give up on me. Ha en fin tisdag alla? kram

Vilken bedrift! Fantastiskt! Vilka underbara förebilder jag har nu! En av dem är du VaknaVacker!

Kram Saskij ?

Droppar för känslomässig stagnation som bokstavligt talat öppnar tårkanalerna vidöppna som vattenfall. Mäktigt!

Och det är inte farligt att gråta. Tvärtom. Under många, många år har jag helt tappat förmågan att gråta. Och det är svinjobbbigt för då vänds liksom gråten inåt. Den behöver komma ut.

Alkohol och musik har hjälpt mig att gråta de senaste åren när trycket inombords har blivit lite för påtagligt. Jag kanske ska gå till en homeopat och be att få ”gråtdroppar” istället ?

Kram ?

Jag lider verkligen med dig ska du veta... men jag tror att ditt budskap också är oerhört viktigt för det är verkligen inte svartvitt. Det finns så mycket underliggande orsaker till att vi mår som vi gör. Jag har ju själv en tendens till depression och när jag fick diagnosen utmattningssyndrom för flera år sen.... såg jag ALLT svart... under väldigt lång tid... jag får jobba med detta oerhört mycket... sen blir det värre med alkohol såklart.. MEN... jag måste gå till botten med varför jag känner som jag gör. Du är ingen DOWNER... du är bara människa och en fin sådan... din kamp är äkta och ska kunna få ta lika stor plats här som nån annan. Finns det några saker i livet.. som du känner glädje för? dina barn såklart men på det stora hela? Om du fick välja ... hur skulle du vilja att livet ... såg ut... ? vad är din dröm så att säga.. drömscenariot ? ibland kan det vara bra att visualisera ... för att se vart man skulle vilja landa.. ? vad tror du skulle kunna ge dig livsglädje igen? om du orkar så testa... ? bara ett tips.. jag finns här om du behöver stöd.. KRAMAR till dig från mig.

Hej :)

I mitt fall vet jag ju att depression är det underliggande eftersom jag lidit av den i över 25 år. Till och från. De senaste åren 32-42 år nästan bara till. Och jag började ju inte dricka alls förrän jag var 39.

Eftersom jag har provat varje strategi i boken för depression inkl alla anti-depp preparat som finns, terapi, träning osv under alla dessa år, men inte blivit bättre - bara mycket sämre för varje år - så är det svårt att hitta meningen med att inte dricka.
För jag upplever ju inte den där kärleken till livet som så otroligt många gör på ”andra sidan” av alkoholen på det här forumet. Förut kändes det inspirerade att läsa, nu känns det mest tufft och jag blir mer ledsen. Det låter ju elakt mot alla de som mår bra. Men jag är ju inte ledsen för att det går bra för dem. Jag är ledsen över att jag inte kan känna något sådant - eller ens i närheten.

Och jag vet att det inte är pga att det gått kort tid utan A. Förra året hade jag ju 3 1/2 månader utan A, och kände aldrig att det vände. Snarare tvärtom. Tristessen och sorgen blev bara ännu mer tydlig. När jag inte begravde den med A.

Tack för stödet Odette. Ledsen att jag är en sådan ”downer”, men jag vet inte hur jag ska kunna skriva något annat än vad som känns.

10 dagar är starkt som sjutton. Ibland är det svårt... jag håller med... att veta om A är orsaken till att man är deprimerad.. eller om det faktiskt är så att man har en underliggande problematik.. många skriver ju att dom blir så glada och uppåt efter en längre tid utan alkohol och det är ju underbart... men för oss som upplever att problemet med depression och meningslöshet funnits redan innan... och att det kanske inte BARA är alkoholen som skapat det...
Jag fattar vad du menar... tror ändå dock att det är bra att du är här... som jag sagt innan vi har alla olika typer av beroenden, historia och anledningar ... olika mönster... i ditt fall ( och även mitt) tror jag vi behöver hitta ett sätt att få bukt på det underliggande... innerst inne så tror jag inte du tycker att allt är meningslöst... inte längst inne... men om du har en underliggande depression... som du " dövar" med alkoholen.. så är det ju främst depressionen som ska hanteras... och då kanske behovet att " falla dit" inte ens kommer uppstå....
det är bara mina tankar... det e det jag vet att jag måste fixa inom mig själv med.. jag önskar och hoppas att du stannar kvar här... så att vi kan prata.. och tillsammans försöka hitta en väg ut...
Hur tycker du ? Stor KRAM till dig.

Dag 10 idag. Det känns inte ens svårt (nu ja...). Tänker på alkohol sällan. Ganska säker på att jag inte kommer dricka på ett bra tag. Men sen då?

Känner att det är så meningslöst att dricka. Problemet är att allt är meningslöst när jag inte dricker också.

Jag känner att jag har mer problem med depressionen, livet i övrigt, ångest och behov/beroende av medicin, än alkohol. Förvisso är de problemen väl roten till alkoholmissbruket, men känner ändå att jag nog hamnat i fel forum. Jag skriver ju i princip bara om andra saker än A, nu när avgiftningen är över.

OMG vilken vecka förra veckan. Känslorna var upp och ned. Jag grät så mycket hela veckan. Till slut en explosion. Sen gråt igen. Jag grät så mycket i helgen från djupet av mitt innersta. Tårarna flödade ut. Till slut kände jag bara lättnad. Jag grät utan att vara ledsen. Själen rensades. Kanske sen jag var hos homeopat och fick några småflaskor att droppa på tungan varje dag. Han sa att dropparna var för rensning av lever och känslomässig stagnation. Jag trodde väl inte att det på riktigt skulle visa sig, så starkt och så fort, om det nu är det som är anledningen till känslostormarna. Nån med erfarenhet av homeopati?
Nu efter mår jag bra. Känner mig lugn och helt himla OK!
(hjälp vad jag känner mig neurotisk)

Hej Nuigen! Jag har ingen egen erfarenhet men tänker att det absolut kan vara värt att prova i alla fall. Här på sidan finns några som arbetar för ett mer normalt drickande. Tex Obstinat.