Senaste kommentarerna i forumet

Tjohoo! 3 veckor nykter! Underbart! Barnen är underbara... Stolt mor!

11 och 13 år är mina guldklimpar.. Men en del utmaningar ändå.. Massor av aktiviteter, matsäckar, olika kläder.. Scouter, fotboll... Konsertkläder när de sjunger och spelar in videos... Inga riktiga konserter i coronatider....

Plötsligt är dotterns skor försmå... När ska vi hinna köpa nya... Eller låna storebrorsan skor....

Puh.. Ovant men härligt..

Kram Saskij ?

Jag drömde en gång att jag drack tills jag kaskadspydde. Viktig påminnelse om vart jag inte vill tillbaka till ?

En gång på slutet hann jag knappt ut i badrummet och spydde sen ner hela badkaret. Tack och lov var jag ensam hemma.

Det var som om kroppen då ville säga mig: ”Idiot, sluta hälla i dig den här giftiga skiten som du inte mår bra av.”

Och drömmen påminde mig igen, ungefär två-tre månader in i nykterheten. Då minnena börjar blekna lagom mycket.

Kram ?

Alltid fascinerad av drömmar. Inte för att jag tror de betyder något särskilt, mer att det är rensning av hjärnan. Mycket märklig dröm du hade. En sån där man kommer ihåg ett tag. Mycket detaljer...

Har du drömt om alkohol någon gång sedan du slutade dricka? Jag har inte det, och det är på 5 månader på onsdag?

En härlig dag du hade igår. Hoppas du får en bra dag idag. Kram!???

Vad kul med barnen! Så motiverande i nykterheten. Ha en bra dag med dem o stor kram?

Dina inlägg är så vackert formulerade, iakttagande och fyllda med klokheter att jag blir helt varm inombords varje gång jag läser dem.

Igår tänkte jag faktiskt ”snart kommer Berras betraktelser” och såg verkligen fram emot det.

Kram ?

Jajjemen, det verkar vara vanligt. Jag var jättetrött i början av nykterheten. Brukar säga man är konvalecent. Man läker från missbruket både fysiskt och psykiskt. Det får ta lite tid. Hjärnan var som fyrkantig i mitt runda huvud...

Får också sug ibland. Det gör inget så länge det inte bygger bo i min hjärna. Våra hjärnor vill ju ha sina dopaminkickar och har möblerats om så det är inte undra på att man blir sugen. Huvudsaken man styr impulsen till den del av hjärnan som granskar viljan att dricka, så man inte dricker på känslan!

Heja dig! Ha en fin dag?

Jag minns sällan vad jag drömmer. Men den här drömmen var så konstig att jag bara måste skriva ner den nu när jag minns den.

Först lite bakgrund. Jag är väldigt hemmakär. Har inte tågluffat eller rest ”jorden runt” (som man gjorde med flyg under min ungdom istället för tåg). Charterresa var femte år kanske. Väldigt bekväm. Utedass och bajamajor är det knappt att jag fixar. Hellre en natt på hotell än en vecka i husvagn. Föredrar dagsutflykter, då får man sova i egen säng. Möjligen en-två övernattningar, sen längtar jag hem. Hemester är för mig inget nytt begrepp, det är standard.

I drömmen upplever jag en stor vänthall. Som på en flygplats men med typ indiska mått mätt. Mycket folk, nästan som ett flyktingläger men väldigt uppåt stämning. Det är jag som är väntad på, av en man.

Mannen är typ övervintrad hippie, dreadlocks, färgglada kläder, mycket smycken, lite rastatypen. Eller nästan lite åt shamanhållet faktiskt, men han har nordiskt ursprung. Norrman eller dansk tror jag faktiskt.

När vi väl träffas kan vi knappt hia oss där och då trots att det är fullt med folk överallt, ja ni fattar ?

Sen blir det plötsligt matprogram. Konstiga kryddor, ris, någon form av blad att rulla in maten i innan matlagning och maten tillagas på marken, i typ vildmarken.

Lite Sydamerika, Inkavibbar. Kulturellt gammal miljö, regnskog, mycket sand. Nästan lite Robinson över det. (Jag kollar inte ens på Robinson längre, har tröttnat.)

Sen blir det riktigt konstigt. Då snackas det om att det är viktigt att man har en noga utmärkt ”ruta” i skogen. Inom den rutan har man ett system för hur man gräver så att man inte gräver upp ”för färska högar”.

Mannen med dreadlocksen påtalar, som inför en tv-kamera, att nu är vi ju två som ska dela på samma ruta och då måste vi ju ha samma system så att vi inte gräver upp varandras ”högar”. Snusförnuftigt resonemang om det, så långt från sexobjekt man kan komma är han just då.

Och jag tänker att man får väl bara dela rutan på mitten, ungefär som man gör med en dubbelsäng - din sida och min sida. Alltid lösningsorienterad.

Plötsligt är det mycket folk omkring mig igen och det går förbi en äldre man och berömmer mig för att jag har hittat ett bra ”system”. Det säger han när jag sitter på huk.

Varför det blir så detaljerat om just toalettbesök fattar jag inte. Det hade gärna fått vara mer detaljerat om vårt återförenande, om jag nu fick välja. Men det får man ju inte.

Vad säger den drömmen? Sannolikt en del om karantän, semester, sova ute, tillbaka i utvecklingen, längtan efter en man (vem som helst duger tydligen) och samboskap som kräver gemensamma rutiner osv.

Inte ett dugg om alkohol i alla fall och det är ju skönt ?

Kram ?

Ja kan man kanske tro, har funderat mycket på det...
Är det det?
Njaäe, jag skriver faktiskt frivilligt, men varför?
Jag behöver ständigt påminna mig vem jag är, och jag är en nykter alkoholist.

Men varför då skriva på forumet?
Jodå, jag skulle kunna skriva för skrivbordslådan, bara arkivera det och sedan glömmas bort, aldrig gå tillbaka i min historia, aldrig känna ett igenkännande om hur det kändes just då, guuud så tråkigt.
Dessutom skulle ni inte kunna få ta del av det, hur intressant ni nu tycker det är?
Jag skriver för mig själv till mig själv, min rannsakning kommer bäst i skriven form, när jag tar mig tid att bokstavera det så rabblas det inte bara ur mig i en hast, dessutom korrekturläser jag varje mening innan jag påbörjar nästa.
Och ibland förändrar jag innehållet, för det kändes inte rätt, tankar och skriftform är inte alltid detsamma.
När jag läser min mening högt i mitt huvud så märker jag, det där lät inte bra, det måste omformuleras.
Jag skriver på känslor, för det är det enda sanna tror jag, jag upplever samma känsla när jag läser tillbaka i ett gammalt inlägg.

Oftast så får man bäst respons ifrån andra när man har något jobbigt eller sorgligt att berätta.
Men om man inte har något tråkigt att berätta då, när livet bara travar på och man inte snubblar så ofta då?
För om livet inte är jobbigt, är det då automatiskt lyckligt då.
Om problemen lyser med sin frånvaro, är livet trist då?
I motgång föds kreativiteten, eller?

Men varför just söndagar?
Det var min värsta dag i veckan, fylld av fylleånger så pass att jag bara ville kravla ur min egna kropp och byta med vem som helst, bara jag slapp all ångest, den gröpte ur mitt inre och slog ned mig, vecka efter vecka.
Ändå valde jag bara några dagar senare fylla på den med mer alkohol, det gick emot all sunt förnuft egentligen.

Det blev så mycket enklare utan alkoholen, mitt sätt att hylla nykterheten är att betala tillbaka den med forumet.
Så här är jag, lycklig eller inte, men problemfri, åja inte helt, men inget som äter upp mig inifrån i alla fall.
Söndagar är inte längre min sämsta dag, men en dag då jag summerar veckan, och värderar den.
Att känna tacksamhet har jag varit dålig på, alltid velat haft mer utan att tänka på det jag redan har.
Kanske var det alkoholens fel, mycket vill ha mer, det ligger lite i dess natur.

Idag känner jag mig nyfiken på livet, hatar inte det längre.
Vill veta mer och känna mig kunnig på det mesta, inte bli världsbäst, det finns det redan tillräckligt många som påstår sig vara, och det får de gärna vara, tills man överlistar deras felaktiga attityd.
Man behöver inte övertyga mig om sin suveränitet, det läser jag redan av på sättet de säger det på.
Just nu läser jag förundersökningar på mord som finns att ladda ner på lite olika sajter på nätet.
Läser all övertygande bevisning och hur den misstänkte gärningsmannen lindar in sig i en massa lögner.
Oj, jag tror jag skulle bli den perfekta förundersökningsledaren, eller jobba på forensic centrum i Linköping och ta fram all DNA, fingeravtryck och vara med vid rättsläkarundersökningen.
Eller så har jag bara sett på för mycket deckare, GW är min stora idol.
Med så mycket dravel som jag har i min stackars hjärna, så skulle jag nog med lätthet kunna vara en som kunde tränga sig in i andras undermedvetna.

Men nog om elände, tillbaka till min vecka.
Fyra dagar ledig på raken, wow, har njutit vartenda sekund.
Jag och frugan drog iväg som en raket på onsdagen till stugan, utan vare sig barn, barnbarn, hundar eller måg.
Det var skönt att få vara själva en stund, okey stugan bredvid var belagd med svåger och svägerska, men det fina med dom är att man bara umgås när man själv vill, typ middagar och de å sånt.
Reparerade gräsmattan med nya frön och dressning, det funkar när inte hundarna gräver upp den, eller sladdar upp den i kurvorna, och sen....

Uppfyllde jag en tjugofem år gammal önskan, ja eller nästan, den föll på en grej, den enda som kunde sätta P för den.
Jag testade att sätta upp en linbana, upp för berget med ett femtio meter långt rep, mellan ett träd vid stranden och en Y-klyka mellan två träd högst upp på berget,
Monterade dit en talja och och hink som jag fyllde med ett vedklump på ca femton kilo.
Gick det då?
Nej inte då, hinken fastna halvvägs på en avsats och tappade sitt innehåll, repet fjongar för mycket och hänger ned pga repets töjning, det var det enda så stod emellan mig och ett lyckande.
Så nu letar jag efter en vajer som inte kan töjas, och måste bygga ett vajertorn högt nog för att klara av avsatsen på mitten, det kräver ett tänkande, men löser det nog tids nog.
Men vet nu att det finns en sträcka som fungerar, så principen finns där, nu är det bara det praktiska.
Vi åkte hem på fredagen efter en kanondag vädermässigt, låg någon timme i solen och lyckades bränna mig ordentligt, så är mer grisrosa än vinterblek i huden just nu, det kommer att bli bättre.
Men under tiden jag låg där så tänkte jag, ta in det här nu Berra, njut, eller åtminstone försök njuta.
Huden värmde gott i solen, minsta lilla vindpust fick mig att rysa till, ryggen som låg i skuggan kändes lite kall.
Hade svårt att komma till ro, antingen fullt aktiv eller så....somnar jag.
Men lyssnade på alla ljud, från havet, båtar och djur, skruvdragaren från grannen som bygger om sin brygga, han hade alltid samma rutin vid varje skruv, oii-oiii-oiiiink-drrr-drr, slutade räkna efter ca 200 skruv.
Vi for hem för att göra det som morföräldrar gör, vara barnvakt.
Dottern skulle iväg på möhippa, jo det börjar nu, sedan dop och vid vår ålder, bara begravningar.
Denna lilla illdåd tröt på vårat tålamod minsann, hon kan inte vara stilla en sekund, och rör och petar bara på det hon inte får, hon är så väl medveten vad man får och inte får göra, hon till och med hytter med fingret innan hon går bakom teven och rycker ut alla sladdar till morfars förtret.
När hon sover sitter jag och frugan i soffan och pustar ut, hur f-n orkar hon?, hur orkar vår dotter?
Okey det är några decennier sedan vi var där, men hallå, så hyperaktiva var inte de, då!

Under tiden har vi lejt en firma att lägga marksten på delar av vår framsida under helgen.
Duktiga killar som gjorde ett grundligt arbete, dotterns stora jycke som är väldigt vaktig av sig stod i vardagsrumsfönstret och nästan darrade av frustration under två dygn.
Det tråkiga var att de körde sönder släpet som de lånade och körde jord och grus med, den fick släpas iväg med en bärgare när hjulaxeln gått av, överlast, javisst.
Så frågan är väl vilket håll pengarna kommer att gå åt, vi för väl se när domen kommer ifrån verkstaden.
Men fint blev det, grabbens bil som stått delvis på en sönderkörd gräsmatta är nu all, men en del efterarbeten återstår för min del då de rev en bit av farstukvisten, suck!, ja jobben tar aldrig slut...

Hade jag fortfarande druckit alkoholen så hade jag nog sett det som världens ände, de hade sönder mina grejer!
Hur ska vi fixa detta, vem ska betala, den ska ju besiktas snart, vad kommer det att kosta, problem, problem...
Nu tar jag det lite lugnare, det kommer att lösa sig, så småningom, inget som inte går att lösa, och det kostar egentligen bara pengar, inte krossade lemmar, inte ett aggressivt anklagande mellan oss.
Utan det är som det är, bara lös det, lugnt och sansat, inget att riva upp en massa känslor för.
Försöker se lite positivt på det, gräsmattan där den brukar stå kommer kanske att återhämta sig.

Saker händer hela tiden, inget att brusa upp sig för, shit happens!
Tack för det nykterheten, vilken skillnad det har blivit....

På fyra dagar har det hänt en massa grejer, i en takt där jag har hängt med
Det går undan, men jag känner mig inte stressad.

Så till frågan, hur värderas denna vecka?
Jo tack, jag är nöjd, ser framtiden an...
Är jag tacksam?
Jodå, har haft tid för både framsteg och en del bakslag, vila och hårt arbete, klurigheter som sysselsatt hjärnan.

En femdagarsvecka, hur ska man orka, jag har ju fullt upp med att leva enbart för helgerna.

Berra

Ja jag förstår hur du menar att tröttheten är mer äkta o genuin, hjärnan har liksom arbetat hårdare med att suga åt sig alla intryck under dagen, inte varit blurrig av alkoholen.

Åh, det där med ljudbok. Jag har fortfarande inte insett tjusningen (som jag förstått på väldigt många att det faktiskt är), där är jag mer old school mina 34 år till trots ? Men Att läsa fysiska böcker älskar jag, när jag väl får tid till det. Så det ska jag definitivt ta upp igen! Tack för påminnelsen. Ska släppa mobilen för en gångs skull ? Så får det bli! Börjar imorgon för nu e klockan alldeles för mycket. Godnatt o kram ?

Stort grattis till tre nyktra veckor! Skönt att du börjat få energi. Den är verkligen påtaglig i början, sannolikt för att kontrasten är så stor.

Samtidigt är tröttheten också påtaglig så man får gasa och bromsa växelvis liksom.

Efter 15 veckor känner jag mig inte lika energisk. Borde dammsugat och putsat fönster, vikt och lagt in tvätt i garderoberna. Orka. Det springer inte ifrån mig tyvärr.

Samtidigt har jag planterat om x antal krukväxter och vandrat i tre timmar idag - det glömmer jag nästan bort. Vore nästan konstigt om jag orkade dammsuga också.

Keep up the good work!

Kram ?

Hoppas att ni får en riktigt bra vecka tillsammans ❤️

Kram ?

4 dagar må inte låta mycket för någon annan, men för oss är 4 dagar mycket bra jobbat! Så självklart ska du unna dig sushi! Och samtidigt gynnar du ju restaurangbranschen i deras kamp.

Ja visst är det underbart med en så förstående man? Min sa typ samma; "hur fixar vi detta på bästa tänkbara sätt?" Inga sura miner heller, och dessutom har han köpt hem lite extra lyxig dricka som han vet att jag gillar. Lemonad med grapesmak bland annat, mycket gott ? Nu kör vi kml!
Godnatt

Hej o tack för att Du hittade min tråd. Precis som du skriver så "unnade" jag mig ibland ett glas efter en jobbig dag med skrikiga barn, men hux flux så drack jag hur mycket som helst. Fattar liksom inte vad som hände.
Idag är också min 4e dag utan vin, så där sitter vi i samma båt.

Har du bestämt dig för att sluta helt? Jag har inte det, inte än. Men det kan mycket väl bli så att jag en dag inser att det är det enda rätta.

Ja det e galet vad trött man är alltså, men som en vis person skrev; det är kroppen som tackar en för att äntligen få lite lugn o ro från alkoholen. Låter rimligt.
Hur har du spenderat din nyktra helg?
Nu gör vi detta ihop, eller hur? Vi kämpar o håller oss fräscha på det sätt som passar oss!
Kram ?

Tiden flyger fram nu!
Äntligen har värmen oxå kommit ?
Varit ute på landet o gjort en massa på mina projekt!

Energin börjar komma tillbaka nu o stressen har lagt sig pass så man kan ta en lutare på eftermiddagen när man är trött ?

Mest märker jag att man orkar göra en massa.

Som sagt var ute på landet men mina syskon kom dit o drack så jag gjorde färdigt mitt o åkte till staden igen. Gjorde inget det, haft en fin helg ändå ?

Så nu är det bara fortsätta på i samma spår ?
Lite ölsug har jag haft ändå, speciellt när det var varmt o man uträttat en hemskt massa saker på en dag så hade man Gärna fått belöna sig men icket, blev Loka hallon istället ?

Har mina barn kommit och bor hos mig en vecka.. Blir spännande...

Rapport kommer imorgon...

Natti

Här kommer de fördelar jag har märkt med nykterheten hittills:

#1 Mer naturligt trött på kvällen, somnar inom 30 min, sover hela natten 9/10 nätter och vaknar av mig själv tidigare när jag är ledig.

#2 Ingen mer ångest och oro för allt och ingenting. Viss anspänning förstås inför ovana saker, men det är naturligt. Det skärper mina sinnen och förbereder mig bara på ett sunt sätt.

#3 Lediga helger upplevs längre, hinner med mer. Kan bero på att jag vaknar tidigare ? Och inte är bakfull halva helgen.

#4 Vardagen känns inte längre som en transportsträcka till nästa fredagsfylla. Ser större glädje i varje dag.

#5 Blivit mycket lugnare och duktigare på att chilla. Är inte så förbannat rastlös längre.

#6 Mer pengar kvar på bankkortet att använda till mer berikande saker och upplevelser.

#7 Mer alert och pigg på att prata med alla som vill lyssna, sannolikt för att jag inte är dämpad av baksmälla i tid och otid. Tillfällena att tjöta med folk är dock få i dessa coronatider, men jag tar alla chanser jag får typ ?

#8 Känner mig ärligare mot mig själv och andra, vilket gör att min självkänsla stärks och jag blir lite rakare i ryggen omedvetet.

Kram ?

Så är det. Men jag märker också hur LITE en del dricker när inte jag bestämmer farten..
Idag har jag varit ute och grejat som jag kallar det. Större delen av dagen helt för mig själv och inser att avsaknad av intryck hjälper mig i nykterheten.
Har helt släppt; hår/klipp, naglar, ansiktsbehandling och botox i argrybkan en gång i halvåret har heller inte blivit av. Noll smink.
Ibland längtar jag efter mina kläder. Banalt. Men min garderob hemma är lite som trädgården här (nåja) men iaf något jag ”grejar med” i stan.
Ska lägga mig i tid pga orkade inte förbereda möten utan valde två timmar extra ute ikväll.
Jag försökte fundera över när mitt beslut om en vit månad blev tre. Som snart har blivit fem. Numera har jag sån styr på hjärnan att den aldrig tänker kanske eller vi får se. Jag orkar och mäktar inte med att tampas med de tankarna lika lite som jag orkar tänka på vad gamla kärlekar gör. Fel liknelse tror jag.
Men orkar inte, är rätt.
Jag påminner mig ibland om en morgon då jag vaknade i gryningen (ensam hemma, bakis) och hällde i mig (minst, jag orkade/klarade inte heller kontrollera det i efterhand) en flaska vin för att så småningom somna om, Och dessutom försova mig till en så viktig förmiddag med barn, syskon och respektive.
Vakna vid 13-tiden med den ofattbara minnesbilden av att ha suttit och hällt i mig vin, tittat på film, medan söndagen ljusnade.
Så nej, jag klarar inte av att gå i närkamp med ev tankar kring rätt beslut eller inte. Jag håller mig långt borta, det känns ok och bra för det mesta. Så småningom kanske jag kan tänka med varm blick på fina och roliga tillfällen med alkohol, de har varit många. Men inte än, inte nu. Godnatt kämpar-klubben. ❤️

Det är ljuv läsning i din tråd.
Jag är tacksam att du skrivit hos mig, jag är dålig på att peppa andra, men tänker att det kommer när jag kommit igång med peppen av mig själv. En sak jag läste i ett av dina första inlägg gav mig styrka:
"Tar vara på min nya tanke-tid snarare än att grubbla på hur länge eller vad för sorts alkoholberoende har jag". Så ska jag försöka tänka! Orkar inte med all skam jag ger mig själv hela tiden. Jag är en grubblare av rang i vanliga fall, så det e svårt att låta bli.
Men jag gillar att läsa hos dig. Jag känner värme ❤ kram

Om storheten med forumet (fast man säger inte så?)möjligheten att få vara både självklar och tvekande, känna skam, glädje, misstro. Mot sig själv för det mesta då... Räkna eller inte räkna. Jag upplever att allt är ok, och snällt.
Jag ler åt den där ridande hjälten mot solnedgången, oavsett vad det betyder är det en bild av frihet och självständighet, det är bra. När jag var liten drömde jag nog inte om ngt storstilat, jag tror jag ofta var upptagen med att 1) lyssna in mina föräldrar med mkt långa känselspröt. 2) se till att min lillasyster fick vara liten.
Jag har många fina minnen från barndomen men kände mig konstigt nog nästan ”vuxen” från början. Att de där barn-drömmarna och fantasierna var för andra, men inte mig. Har också alltid, varje dag i hela mitt vuxna liv, klarat mig själv, ekonomiskt, oftare varit mer försörjare snarare än det omvända.
Att klara sig själv, bra. Att inte våga sig på att be om hjälp, vad det än gäller, inte lika bra.
Att vara hjälpsamma mot varandra här är extra-extra stort för en sån som jag. Så tack för att jag får hänga här med dig, och får stöd och nya tankar.?

Härligt att läsa om alla fördelar, här är några av mina:
Sköna morgnar, så underbart att aldrig vara bakis.
Njuter mer av maten på tallriken.
Blir mindre stressad av att ordna middag för vänner, så mycket enklare att rodda allt nykter.
Sköna lugna kvällar med barnen, har börjat umgås med folk på eftermiddagen istället, och så går man hem till kvällen.
Ny livslust, nu får jag verkligen vila på helgerna och plötsligt känns det kul med sommar och alla aktiviteter det medför.
En känsla av att vara helt och hållet mig själv, jag har inget jag behöver dölja längre.

Jag har också börjat läsa igen. Men jag slukar ljudböcker i parti och minut också ?

Kram ?

Tio veckor! Grymt bra jobbat!

Din belöning kommer - jag lovar ?? Förstår att ditt tålamod tryter och att det kan kännas jobbigt när vi andra skriver våra happyhappy inlägg ?

Men det tar längre tid för en del, allra helst om det finns andra bakomliggande faktorer.

Hinner du med det du ska göra på 25 procent? Det är viktigt att arbetsuppgifterna är tydligt avgränsade. Ramarna måste vara tydliga. 50 procent tror jag är en bra nivå, men där bör man ligga kvar ett bra tag.

Jag jobbar med rehab bland annat och den 1/6 börjar en medarbetare jobba 25 procent efter ett halvår hemma på heltid. Vi har haft och ska ha möten om exakt vad hon ska göra, hur arbetsplatsen kan anpassas, hur kollegorna ska bete sig mot henne osv. Det kommer att gå bra.

Och jag vet att det kommer att gå bra för dig också ??

Kram ?

Jag skulle kunna skriva en bok om dieter, har provat dem alla. Håller med om att WW har en bra metod, svinbra app osv.

Men just nu orkar jag inte ens med det. Orkar inte planera, mäta, väga. Lyssnade precis på boken ”Slutbantat” av Erik Hemmingsson. Väckte en hel del tankar hos mig.

Begränsa de snabba kolhydraterna, ha koll på portionsstorleken, äta regelbundet (även mellanmål) och motionera dagligen får bli min metod ?

Kram ?

Det låter som du har haft ännu en toppendag ? Möten, musik och guds ord går som en röd tråd i ditt nyktra liv. Lovely ❤️

Kram ?

Älskar din liknelse med vindrutan, som har tagits ner mellan dig och dina barn. Magiskt ?? Närvaro ”här och nu” är mycket påtagligare för mig också, i alla IRL-kontakter faktiskt.

Jag tycker också att det är sorgligt med forumvänner som kommer, försvinner, och i bästa fall kommer igen. ”Dricka normalt” är ett mantra liksom - som om det vore en mänsklig rättighet att dricka.

Jag tänker också på alla dessa sammanhang där alkohol tycks vara så självklart att man som nykter nästan kan känna sig utanför.

Vad är det för samhälle vi har skapat? Skulle man kunna tänka så om någon annan drog? Hasch? Heroin?

Eller varför inte det där som är så vanligt att man tuggar på i vissa länder. Där är det ”helt normalt”. Sen att de blir helt saggiga i skallen av det tycks ju också vara normalt. Sorgligt ?

Kram ?