Senaste kommentarerna i forumet

Det är så fånigt allt ihop. Jag blir så himla ledsen! De visste inte om de kunde ta emot mig ”för dem hade inte erfarenhet av utskrivna patienter sedan tidigare” !!!! De skulle återkomma om 1-3 dagar.
Jag menar om jag är villig att betala samt att jag har ett svenskt personnummer (hon fick upp mig på datorn) vad är då problemet?!?!

Och om jag får komma så måste man först göra en utredning och sedan komma tillbaka igen för att få mediciner. Oavsett om man har medicinerna sedan tidigare. Det är löjligt tycker jag. Det är ju bara ett sätt att få mer pengar. Jag behöver ju de här medicinerna nu.

Jag var helt övertygad om att de skulle ta emot mig idag. På sin drop in i eftermiddag.
Känner mig helt nedslagen.

Jag förstår inte vad som är fel på det här systemet?! Men fel är det! ?

Grattis till 2 veckor! Köp något annat i gåva. Totalt onödigt att testa om du klarar att gå till bolaget i nuläget. Och om du klarar ett par glas själv nu vet du nog svaret på själv. Eller hur? Extremt onödigt att testa. Inte sabba allt nu när du kommit såpass långt.

Försök att hitta på något att göra som du vet att du tycker är kul. Det ger mersmak.

Kram

Ingen fara!
Det låter som det blev en trasslig dag för dig. Hoppas att det blir bättre idag. Det blir det. ❤️

Jag hade en ganska ok dag igår tycker jag.
Och har fått sova i natt! Säkert 7-8 timmar om än inte i sträck. Så skönt, känner mig tacksam. Hela dagen igår kände jag att ikväll kommer jag få sova, ist för ikväll kommer jag inte få sova som vanligt och det var nog det som gjorde skillnaden.

Dras med den här himla huvudvärken - som är riktigt intensiv när jag vaknar, men sedan brukar klinga av under dagen. Är inte van att ha huvudvärk. Men förutom det känns det ok att vakna idag. Har gjort omelett och väntar nu på att klockan ska bli 09, så jag kan ringa och se om den där mottagningen jag hittade nära här kan ta emot mig. Ser inte varför de inte skulle det om jag är villig att betala... Blir säkert svindyrt utan FK bidrag, men värt det.

Kram! ?

God morgon på er. Nu har jag klarat hela 2 veckor. En hel del funderingar i mitt huvud. En nära vän fyller 50 år...är det ok att köpa en liten flaska champagne i gåva? Klarar jag att gå till systemet utan att köpa med något till mig själv? Är det så farligt om jag skulle ta bara ett eller två glas ikväll? Tankarna snurrar. ...

Känner att jag behöver lite råd och tips gällande detta.

Kram Saskij

Någonstans tänker jag att de där samtalen du nu har med nära och kära kanske är viktigare för dig än alla behandlingar i världen. Självklart behöver du mer, men jag bara vill peka på att du nu gör ett jättestort jobb på egen hand. Sonen verkar ha fått lite att fundera över så när han återkommer med frågor får du en ny chans att prata om det som har varit. Potentiella fallgropar är ju något som är högaktuellt för mig. Att bli nykter är helt enkelt inget dagsverke utan en pågående process under låååång tid. Kanske resten av livet.

Kram!

är en bra strategi. Vi finns här. Jag hejar på dig!
Kram!

Kram!

Digitala kramar suger, eller rättare sagt de är bättre än ingenting. Som så mycket annat denna våren.

Önskar i alla fall att jag kunde ge dig en riktig kram och viska i ditt öra: ”Ha tålamod, det blir bättre. Det blir till och med riktigt bra.”

Jag firar min dag 100 som nykter idag, tjoho! Du kan komma dit också, bara du bestämmer dig.

Sök på Craig Beck på Youtube. Han har en massa visdomsord att dela med sig av. Du klarar detta!

Kram ?

God morgon! Vacknat vacker och stark som en björn idag med??
Heja oss alla, nykterheten gör sådan otrolig skillnad! Aldrig ge upp?
Kram!?

Måndag 29 april 2019
På lunchen idag (restaurang utanför jobbet) satt en kvinna och drack vin kl 11 på förmiddagen i båset bredvid oss. Jag såg att hon kände skam då vi fick ögonkontakt. Hon trodde nog att hon såg förakt i mina ögon, att jag satt och dömde henne där och då, men hur skulle hon kunna veta att det var avundsjuka hon såg. Hon hade sett törsten i mina ögon. Hon hade sett min svaghet. Mitt allt.
____________________________________

Fröken Alkohol,
Ja du,
Ni har mig allt! Ni har mig allt!
Så säg mig, hur känns det?
Hur känns det att ha all min fokus,
All min plikt,
All min tillit,
Hur känns det att ha en älskare så trogen att han skulle göra allt för dig,
Gå genom eld, svika vänner, förtroenden och löften,
Säg mig Fröken Alkohol, hur känns det att din älskare skulle dö för dig, med dig, genom dig?
Säg mig Fröken Alkohol, hur känns det?

/Din för alltid

Fröken Alkohol,
Säg mig, läker ni alla sår?

Det har blivit alldeles för mycket senaste tiden. Får så konstiga symptom då jag försöker sluta. Sökte hjälp på akuten för några veckor sedan då jag trodde att jag hade en hjärtinfarkt. EKG såg bra ut och dom kunde inte se något akut skadligt. Levervärderna var lätt förhöjda men inget alarmerande.
Har svårt att sova.
Om jag inte kunde sluta tidigare, utan dessa konstiga symptom. Hur ska jag då kunna sluta nu? Känns som att jag kommer att dö varje kväll när jag är nykter.
Hjärtat slår extra hårt och jag tycker mig känna av blodet pumpa i artärerna vid hals och bröst/armhåla. Jävligt olustig känsla.
Jag är så in i helvete rädd för att komma ut med mina alkoholproblem offentligt.
Jag dricker mer och mer och det grundar sig i självmedicinering mot ångest, depression och oro, panikkänslor, dålig självkänsla. Men även nu för att jag inte vågar sluta då jag får dessa symptom.
Får även ekonomiska problem av detta.
Spelar för mer än jag borde varje månad och köper skit jag inte hade gjort annars.
Har en stadig inkomst så jag överlever detta men borde ju spara dessa pengar istället för att bränna dom på skit.
Men det är det materiella.
Jag är rädd att jag skadat min kropp bortom räddning.
Förlåt om texten är osammanhängande. Hinner inte läsa igenom den.

På er nationaldag, ni kan verkligen fira den, till skillnad mot vår 6:e Juni, då händer ....ingenting.
Kanske inte lika mycket i år som andra, då Coronan satt lite käppar i hjulet för er.
Vi har norska kompisar, när de bodde i Sverige så var det bara helt solklart, man jobbar inte på syttonde maj.
Man klär sig i sina finaste dräkt, oftast i folkdräkt eller en kostym, går i demonstrationståg, skriker hurra och viftar så mycket man bara orkar med den norska flaggan, äter sin kransekage som är som ett spetsigt torn.
Och vad gör vi svenskar på vår nationaldag, ingenting, viftar vi med vår flagga så är vi rädda att uppfattas som nationalister och ett rasismens skynke lägger sig tungt över oss...
Kanske vi ser den som ytterligare en dag att festa, men då som bakfulla, för ska vi fira något så är det alltid en -afton.
Julafton, nyårsafton, påskafton, midsommarafton, vi firar huvuddagen alltid dagen innan.
Huvuddagen blir alltid som bakfulla, en märklig svensk tradition.
Ja, jag är avundsjuk på baggarna, de firar något, men Sveriges lediga nationaldag är så pass ny, bara femton år gammal att vi inte har skapat någon tradition runt omkring den.
Om vi väntar en så där femhundra år så kanske vi har det, likt majstången på midsommar men som enligt sägen skall vara en fallossymbol, i jämlikhetens namn kanske vi skulle fira snippan, gräva en tunnel i marken som vi alla skulle krypa igenom och återfödas, en sorts reningsprocess?
Vad tror ni om det, har vi skapat en ny tradition?
Ytterligare en tråd som min stackars hjärna håller sig upptagen med, en söndagskväll.

I Berras livsforum ska jag fortsätta tråka ut er med lite friluftsliv från stugan, för det är där vi har varit.
Vi tänkte egentligen inte åka ut, men hade ingenting här hemma som måste göras, frugan ville gärna byta ut hemmet tillika arbetsplats till något annat, lätt att dagarna går in i varandra, och inget förändras.
Vi kom i regn, åkte hem i regn, däremellan blåst och kyla, och en gnutta sol i frysförpackning.
Nä inget man åkte ut för det fina vädret, utan för omväxlingen, frugan gick bara ut för sköta sina behov, dvs ettan och tvåan.
Jag och svärsonen däremot var ute i stort sett hela dagarna, påpälsade för vädret men svettas floder när vi tog i, för att sedan bli blötkalla när vi tog det lugnt igen, kläderna klibbade fast på kroppen, tröjan åkte upp och svetten på benen fick byxorna att sakta glida ner vi nästa böj, så där stod man med halva magen och halva röven blottlagd.
Kände mig som en polkagris, huvud och fötter grisrosa av värmen, magen kall och vit av kylan, ha!
Vad gjorde vi då?, tja fortsatte där vi slutade, skogshuggare hela lördagen.
Köpte mig en tigersåg för att kapa de lite tunnare stammarna, men efter någon timme eller två började det att ryka om maskinen och delar av den smalt ihop, jamensuckdåförihe..te.
Okey fram med den fullständigt livsfarliga sjärvmordsmaskinen, motorsågen, nötte mig igenom två stammar tills kedjan började...jomenvisst...ryka, den blev fullständigt blånerad och man kunde riktigt höra hur motorn suckade.
Jahaja, ska jag vässa den igen, eller mecka på en ny kedja, minsta lilla sten, en blixt och den blir lika vass som en smörkniv, då gäller det att hålla tungan i rätt mun.
Sagt och gjort, lite kärlek till motorsågen en stund och sedan...ja j.klar i min lilla låda, nu gick det undan.
På en timme kapade jag upp de fetaste stammarna så tjocka att bladet knappt gick igenom, lika fort som jag hade hållit på under hela förmiddagen, med en hand.
Det var som om den helt förnöjd tog stora tuggor och malde sig snabbt in i stammen, svosch!
Nu var hela slänten full av tjocka kubbar som skulle läggas upp för torkning, vem gillar inte björkved?
Bubba och släpa på tunga kubbar, i en slänt, höll på att bryta fötterna av mig, men det blev en bra workout.
Kläderna fulla av sågspån, man kunde tro att huvudet läckte klädde jag av mig och skakade ur kläderna.
In i bastun med svärson och svåger, men upptäckte snart, jamenvadfasen, jag har slut på svett!
Det blev bara en torrkokning, kroppen skrek åt mig...Ut och mata myggen!, NU!

Efter bastun körde grabbarna bojs hårt i uteköket, jag hade hand om de två fläskfiléerna som låg på grillen.
Svärsonen testade att steka rårakor på den lösa induktiva stekplattan, det blåste kallt men ute skulle vi vara, trots ett och annat barr som hamnade i maten, en liten extra krydda.
Hundarna stod bredvid och hoppades på att vi skulle tappa något ätbart på marken, men förgäves.
Vi åt inne och det smakade oerhört gott efter att ha slitit hårt under dagen, men fick snart svallningar, vi män klarade inte att sitta inne i stugvärmen, det blev för kvavt, och för kallt ute, vart skulle vi vara?
Somnade sött framför teven och vaknade helt ensam i den trånga soffan klockan två på natten, kolsvart ute och tv’n visade en stillbild på senaste streamade film, alldeles tyst i stugan klädde jag av mig längs den korta sträckan från soffan till sängen, kläderna visade vägen, på min sängsida låg två trötta hundar som mycket illvilligt ville flytta på sig.
Men hittade en hörna av täcket som jag kunde krypa in under och underifrån knuffa bort hundarna, de ställde sig upp och snurrade två varv motsols innan de fann en ny kall spot att lägga sig på.
Min kropp visste inte vad den skulle tycka om sängen, kallt om skulderbladen, varmt om ryggen, kallt om rumpan, varmt om benen, kallt om fötterna, omväxlande skulle man kunna säga.
Det är alltid lika j.kligt att försöka somna om när man tvingats byta sovplats på natten, kroppen har startat om och motorn går med choken ute, lite extra fet blandning för att inte stanna, men det är ju precis det jag vill, stanna!
Söndagen går lite i pysslandets era, inga stora grejer utan lite småtrevande i sakta mak.
Söndagarna är alltid lite sörjande, inget mer kul kan hända med mer att man måste åka hem till slut.
Medans vi packar ihop en massa grejer som ska med hem, efter att ha rensat lite i garderoberna så växte berget med kassar utanför stugan, hur ska vi få med allt i ett svep?
Då kom regnet, vi chansar vi sätter oss alla fem i båten med all packning för att slippa åka två gånger i regnet, snabbt ska det gå...
När vi lämpar upp allt på fastlandsbryggan upptäcker svärsonen, vart f-n är lilljyckens koppel, den ligger kvar på solstolen när vi fick så bråttom, så det blir till att åka en sväng till...
Vi andra kör fram bilarna och packar dem innan allt blir dyngsurt, och hinner lagom klart till svärsonen kommer tillbaka med båten, snabbt förtöjer vi och låser alla kättingar, sätter oss i bilarna, tar ett svep med torkarbladen och sedan....inget mer regn, jamen är det inte typiskt, svensk sommar, nej inte det ens en gång, svensk vår.
Dropparna rinner ner från pannan till kinderna och imman hamnar på insidan av rutorna innan ac’n till slut får bort den, tittar på frugan i sätet bredvid, stripigt blött hår och kinder som ser gråtna ut, vi brister ut i ett skratt medans bilen skvätter i grusvägens alla pölar på väg mot färjan.
Det kurrar lite i magen och vi upptäcker att vi inte har ätit något sedan frukost, och då kommer nästa fundering, vad ska vi ha för mat till middag, vi tävlar om att komma på all sorts hämtmat vi kan, för ingen av oss vill ställa oss vid spisen när vi kommer hem.
Väl hemma står dottern med familj utanför med bilen som vi precis har lämnat vid båten, de har samma tanke som oss, de tänker inte heller ställa sig vid spisen, och hoppas på att slippa betala för hämtmaten.
Vi äter gott, samlas vid teven och låter en actionrulle avsluta en perfekt helg, trötta går alla till sängs, förutom jag som har ett kall, forumet...

Det blev väldigt lite runt alkoholen idag, men en kul grej är att svärsonen käkar antibiotika och kan inte dricka något med alkohol i, det skulle få samma effekt som antabus säger han.
Så gissa om mina alkoholfria öler plötsligt funkar alldeles utmärkt nu, jag hade fem i kylen, han hade en och en halv back, gissa vilka som tog slut?

På något sätt så känns det som om nykterheten alltid vinner, i alla lägen.
Jag behöver inte ändra på mitt levnadssätt om jag skulle behöva käka medicin.

Nykterheten, ett-noll, igen!

Berra

Hur har det gått, Gift88?

Gråter och tycker synd om mig själv, jag är så jävla patetisk. Har kräkts och ångrar att jag drack

blir jag av din hälsning! Kul att vi träffas igen, även om omständigheterna är tråkiga... Går det bra för dig?

Att dricka på antabus kan leda till att du mår fruktansvärt illa men det är inte i sig farligt. Dock sliter det oerhört på levern att dricka samtidigt som man tar antabus. Antabus i sig sliter också mer på levern än vad alkohol gör.

Sikta på ett nyktert leverne men jag förstår att man inte orkar. Själv haft en "pissig helg" och mest känt för att försvinna bort i tankarna men gett mig fan på att inte dricka nu så ingen kan säga att det det är därför jag har psykisk ohälsa.

Hoppas det går bra för dig!

Hej Se klart!

Har inte varit inne i din tråd tidigare men du har ju varit i min å då blev jag glad. Blev nyfiken att titta in h dig. Har skummat lite grann. Ska läsa mer en annan dag...intressant...men nu måste jag sova. Det verkar gå bra för dig? Härligt???

Vi ses igen?

Varit en fin helg!
Gjort en massa trots tröttmössan legat på.
Ätit gott o umgåtts med vänner!
Känts väldigt bra i det stora hela.
Inget alkoholsug, fast jag var förbi några överförfriskade vänner.

Snart en ny vecka på gång o nya möjligheter ?

Markus Heilig: ”Önskan att på kemisk väg förändra hjärnans funktion och därmed medvetandetillståndet är antagligen lika gammal som mänskligheten.”

Hur sjukt är inte det? Hur kan någon önska att förändra hjärnans funktion? Supa skallen av sig fick plötsligt en helt ny innebörd ?

Det är riktigt farligt att dricka på antabus. Har jag läst och hört, tack och lov inte upplevt själv.

Självklart spelar det roll om du lyckas hålla dig nykter eller inte. För dig allra mest, men också för din omgivning.

Läs och skriv här istället - men inte när du är onykter!

Kram ?

Jag har några.., halvt och kvartsklart eller inte påbörjat, som du har jag hållit i vänner och barn, träning i perioder.
Tänker att det finns tid för oss nu; i våra liv. Sen om det är hund, altan, hudvård eller att doktorera i något. Det får vi väl se? Tid finns, tid som ibland känns tråkig men som blir bättre och bättre, lättare att fylla med sånt man gillar, tycker jag.
Vindsförråd med fina ting som också puttar en lite försiktigt genom tiden och mamma- saknad låter som ett projekt som inte gör sig bra ihop med en flaska vin, men nykter däremot någor fint!
Att vässa sig för måndag är med blandade känslor, men även här är nykterheten en fördel. Det Kram K! ?

Hej Rolf, skönt att du är frisk, hur är din strategi framåt? ??

Hej,
Vet inte om detta är en konstig reflektion. Men jag vet att du har haft kämpigt att hålla dina veckomål- men nu har du gjort det! Heja dig. Viktigt, och bra för självkänslan att klara saker man föresatt sig. Jag undrar hur du tänker med ett ganska dramatiskt nytt mål för nästa vecka? Att sluta helt är mkt svår för dig och kanske inte ngt du önskar. Kan det vara värdefullt att hålla ”status quo” en vecka för att minska lite i taget? Enklare att lyckas då? Kram.

Hej Pucken
Med reservation för att jag har noll medicinsk erfarenhet av antabus och ölen du dricker skulle jag ändå säga: Stopp.
Det spelar stor roll. Att det inte känns så beror på tusen saker varav de flesta kan redas ut.
Det spelar roll att du är nykter. För din skull. För vår skull- och det är sant. Sluta drick för idag. Sov. Skriv igen! Kram.

Jag läser hos en del något som liknar urskuldanden antingen över att vara för peppig eller för deppig.
Är det inte lite typiskt ett forum för alkisar och beroende att stämma av om man gör rätt, för lite eller för mycket? Medan man gått på med drickandet som en slåttermaskin i det inre- och yttre.
Min enda tanke kring detta är, att allt måste vara okej. Långt eller kort, glatt deppigt ofta sällan.
Jag upplever starkt att det finns alldeles riktig vänskap här. Och av den sällsynta sorten; kravlös.
Däremot blir jag förstås jätte- glad för kommentarer, inlägg här och råd, pepp och stöd. Men jag tror och hoppas att vi alla har förståelse för varandras olika dagar. Att det svänger. Och precis som du skriver Torn, känner iaf jag mig lite o-inspirerande just när det handlar om alkoholen, för jag tänker inte så mycket på det längre. Däremot funderar jag mkt över mig själv, mina relationer, mamma som ni vet är min enda gråtkanal, ja det är ju snarare så att ett annat liv börjar när drickandet slutar.
Jag kommer att fortsätta skriva här som jag alltid gjort, viktigt för mig, sorterar mina tankar och jag är tacksam att få dela mina tankar och känslor med er.
Oft blir jag väldigt rörd av fina kommentarer, detta betydrr mycket för mig och jag känner ofta att jag kan vara som jag är.
Detta långa inlägg kan sammanfattas: alla sätt är ok!
Kram vänner och bekantingar ❤️