Senaste kommentarerna i forumet

Jag tycker faktiskt att du får unna dig lite självömkan. Att jämföra sig med andra är absolut viktigt men här hade du och dottern planerat för en helg och så blir det inte så.... Nej, jag känner med dig.
Kram!

Vad är skumt?

Skumt det du säger

Skumt det du säger

Slitit som ett djur på förmiddagen för att hinna ikapp med alla måsten. I eftermiddag sitter jag fast i en videoutbildning. Hela eftermiddagen.

Så till slut gav jag upp. Jag drog in ledigheten som jag har beviljat mig själv nu på fredag. Så får det bli. Jag får jobba. Hemifrån. Och förhoppningsvis känner jag mig lite mer i fas då.

Helgdagar och klämdagar är trevligt som sjutton. Men om det innebär att man får slita som ett djur innan och efter ledigheten så känns det ibland inte värt det.

Egentligen skulle jag ha åkt till äldsta dottern i gbg imorgon och stannat där över helgen. Vi skulle sett musikalen ”Såsom i himlen” nu på lördag. Men så blir det ju inte.

Dottern har kommit hem istället, för sommaren faktiskt. Hon börjar jobba den 1/7 som först, så vi får gott om tid att träffas. Hon bor ju hos sin pappa, men vi är ju mobila båda två.

Jag ska inte beklaga mig egentligen. Jag tänker på vårdpersonalen som kanske inte ens får sommarsemester.

Kram ?

hej igen!! Jag såg inte ditt svar förrän nu, tycker det är svårt att hitta tillbaka till trådar här på forumet... är du kvar här? Det har ju gått några dagar. Något nytt om ditt återbesök till läkaren? Jag fick svar på mina prover - de var helt normala. Antar att det har en del med min senaste månads minskade intag att göra. En dag i taget låter bra. Skriv gärna om du vill prata om ångest eller annat.

Gällande mål, så har jag ett övergripande och det är att nå till en punkt där jag upplever att jag har balans i min livsstil. Där jag varken nekar mig själv en massa saker eller gör för mycket av något. Därför kör jag inte på 100% nykterhet utan kanske 80% (om man säger att jag tidigare hade 0%..). Har du några mål? kram!

Just det jag bad om Xanor också, vilket jag tar väldigt väldigt sällan. Men det var nog bra att jag inte fick den heller. För när jag hade mina 30 plus dagar nykter nyligen och tog ett återfall på 9 dagar, var det som hände att det gick bra utan A, men så fick jag fyra Xanor skickade till mig och tog två - och eftersom jag inte tagit någon på månader, så blev jag som hög och förlorade omdömet och gick till Systemet - Man ska säkerligen inte skylla på något annat än sig själv, men det gör jag ändå, för jag tror inte jag hade druckit om jag inte förlorat omdömet och de ”klara tankarna”. Självklart vet jag inte det, men det känns som så.

Nu kommer klagerskan tillbaka. Jag vet att du Odette säger att jag inte ska tänka så, men det är ju det enda jag gör, klagar, och ändå kan jag inte sluta, för jag har verkligen inget annat att ”rapportera” men tycker samtidigt det är skönt att skriva av sig här, likaså att få feedback.

Jag ringde vårdcentralen för sjätte gången och de förbarmade sig över mig (eller det var just det de inte gjorde visade det sig...) Eller de orkade väl inte att jag ringde dem mer.
Jag var där nu på fm och bad om immovane och oxascand. Men det ville hon inte skriva ut för de är beroendeframkallande och ”mycket dåliga tabletter” och då sa jag att jag förstår det, men jag är just beroende av dem och jag tycker inte att när jag slutar med alkohol samt inte träffat mina barn på tre månader pga stängda gränser till Spanien, så är det inte läge att ta tag i det beroendet (det har jag gjort många gånger förut och varit motiverad i åratal utan) och jag sa att det tyckte jag fick bli en senare fråga. Nästa utmaning när barnen är hos mig helt enkelt och jag har mer ro i den biten. Och inte sitter helt isolerad.
Men det tyckte inte hon. Fick bara Theralen som jag vet sedan tidigare är en s***medicin. Helt värdelös enligt mig.
Det kunde de har sagt innan jag betalde 1800 för besöket. (För jag hade redan sagt vad det var för mediciner jag behövde.)

Jag gick förbi Systemet som är på vägen hem. Kändes inte som något problem. Dag 11.

Jag promenerade fram och tillbaka till vårdcentralen, men jag förstår det inte, det här med alla mår så bra av att promenera, jag blir bara irriterad och stressad och vill bara komma fram. Målet är allt, inte själva promenaden.

Sov dåligt inatt. Mellan 23-02. Sedan dåsade jag till här och där efter det (läkaren sa ”ja det är ju så otroligt viktigt att du får sova, så att ångesten minskar b.la - och ändå vill hon inte ge mig Imovane, hur bakvänt är inte det?)
Men det som jag ser som ett framsteg är att jag somnar lättare nu så resten kanske följer. Nattsvettades igen - borde inte det vara över nu?

Skönt att du kan prata med din pappa Odette. Det är ju så viktigt med kontaktar nu, speciellt för dem som sitter isolerade.
Och jag blir glad att du känner dig mindre tung och har en känsla av att vaknat!

Jag vet inte heller varför jag inte får hjälp. Det är obegripligt. Jag är ju i riskzonen för att skada mig själv eller värre, det vet dem också. Jag behöver verkligen se det där ljuset i tunneln som du skriver om.

Ang den överaktiva hjärnan, läste här imorse att det är som att man tystnar den och får den mer avslappnad med A, men sedan blir den ju ännu högre igen, och det där känner man ju igen.

Kramar till dig. Hoppas din dag blir fin.

Jag tycker det är bra att du skriver här även när det inte är bra. Jag har kollat tillbaka i din tråd och ser att du har stor egen erfarenhet av att vara nykter under längre perioder. Även om det inte har hållit så som du skulle ha velat, vet du att du definitivt har kapacitet att ge dig på projekt nykter igen. Nu har vi en långhelg framför oss. Hur tänker du kring den? Prata med kärleken?

Kram!

Hej!
Jag kan tipsa om en bok som heter ”tack, det är bra” av Cecilia Svensson. /P

AA-möten, kyrkobesök och nu politik också! Lovely ? Tänk vad mycket energi man frigör när man blir nykter.

Kram ?

Det känns lite lättare att veta att jag inte är helt ensam om att ha upplevt detta hemska. Jag är redo att göra vad som helst för att slippa må så dåligt. Ska verkligen försöka hålla mig nykter i dag. Och imorgon. Och alla dagar efter det... Men - en dag i taget!
Stor kram??

Ikväll får jag tyvärr missa mötet med hemmagruppen. Jag ska istället närvara på ett infomöte för nya medlemmar i det politiska parti jag nyligen gått med i. ( Via plattformen Zoom. Hjälp, jag blir nervös av såna här nya tekniska saker...). ?️

En sak nykterheten fört med sig är att vidga min blick utåt istället för att med A avskärma mig från verkligheten. Att gå med i ett parti kom som en plötslig insikt. ?

Coronasituationen blev liksom sista knuffen. Vår utsatthet globalt och känslan att vi alla sitter i samma båt. När ledare för världens största länder, som Kina och USA, styrs av självcentrerade despoter och många länder styrs av diktatorer känns plötsligt vår trygga demokrati inte längre så självklar. Bara för att jag själv växt upp här i Sverige och tar demokrati för givet är det lätt att glömma hur kort tid i historien vi haft det så. Hur människor kämpat, offrat och dött för att vi har det vi har nu. Minnet är kort.?

Det tar lång tid att bygga välfärd men går desto fortare att rasera.

Tack, Gud, för att du hjälper mig förbli nykter så jag kan få bli till glädje & nytta för andra människor. För att jag slipper min självcentrering och självömkan och kan höja blicken. Även om jag kanske inte tänkt bli så aktiv medlem känns det viktigt att ta ställning, dra sitt lilla strå till stacken och stå upp för det man tror på. Vi behöver varandra! ?

Hur mår du idag? Gick natten ok? kramar / Odette

Panikångest känner jag väl igen. Fy fasiken. När jag drack sist vilket blev 3 kvällar så fick jag sån panikångest som du skriver. Skakade,kunde inte hålla i ngt,mitt hjärta skenade, svårt att få luft. Känner verkligen med dig hur du mår! Kan säga för min del att min panikångest gillar inte alkohol och därför håller jag mig borta nu. Den överjävliga ångest vill jag inte ha och inte du heller gissar jag!!Det är inte värt att må så när man faktiskt kan må bra. Jag är så rädd att få den igen o det är en av mina motivationer.Du fixar detta. Kram?

Jag borde kanske inte alls skriva i forumet nu, med tanke på att jag inte orkar stå emot alkoholdjävulen... Kanske kan jag ändå göra lite nytta som avskräckande exempel..? I går drack jag två flaskor vin under dagen. Inte extremt påverkad. Skrämmande. Fick huvudvärk, hade svårt att somna, drömde hemska mardrömmar... Vaknade vid halv sex. Vattnade i trädgården och handlade frukost. Orkar inte äta, känns som att jag inte förtjänar att äta. När jag kom hem från affären och stod i köket började tårarna rinna och jag fick plötsligt svårt att andas, hyperventilerade, skakade. Ångesten är blytung. Detta är vad alkoholen gör med mig. Detta är valet jag har gjort - trots att jag vill vara fri. På något konstigt sätt så inbillar jag mig att detta bara är en parentes. Att jag egentligen är en stark, frisk, hälsosam och sund människa med en lovande framtid. Solen skiner ute och det är tiden mellan hägg och syren. Den vackraste på hela året. Det är hög tid att bryta sig loss, "vända blad". Därför skriver jag i forumet. För jag vet att jag aldrig någonsin klarar att sluta dricka annars. Förlåt att jag inte kan vara en förebild, peppa och glädja er andra. Jag är glad och tacksam för så väldigt mycket - samtidigt som jag lider alla helvetets kval...
Lycka till alla som kämpar. Jag vet hur tufft det är. Verkligen.

Här är solen varm, jag vaknade tidigt som bara den men värt att vara ikapp dagen innan den börjar gläfsa mig i hälarna.
Hur är det med dig, och vad ska du göra i det som snart övergår till helg? Jag längtar efter mat från staden. Något mer exotiskt än fryst lax och ynka kycklingfiléer. Men sparris har vi här. Kram!

Sover hela dagarna och springer i hjulet hela nätterna ? Hälsa henne att hon vänjer sig ?

Lukten av deras urin är en annan nackdel (hanar är värst), och att städa buren. Men det behöver du inte säga till henne ?

Kram ?

Tack för inlägget angående hamstrar i min tråd i går! Antingen får vi köpa ett mindre gnisslande hamsterhjul eller så får hamstern bo i ett annat rum. Den började jogga som en galning i hjulet så dottern kunde inte somna.??

Ha en fin dag!

Kram

Vår medicin behöver förstås inte vara traditionell medicin i form av tabletter. Det kan vara så mycket annat.

Men jag tror att vi behöver fundera över vad det är, så att vi behåller mycket av det i våra fortsatta liv.

För mig är det viktigt att skriva här och resonera med mig själv och er. Då får jag nödvändig tid för att planera och reflektera.

Det är viktigt för mig att ta ett aktivt beslut varje dag ”Idag väljer jag att vara nykter”. Jag har tagit ett beslut med hela hjärnan, det finns inte utrymme för begär till alkohol någonstans.

För att tänka så måste jag påminna mig dagligen om nackdelarna med drickandet och fördelarna med nykterheten. Och känna tacksamhet över fördelarna ??

Det är också viktigt att jag är vaksam på mina triggers (HALT) och att jag planerar in tid för återhämtning, helst dagligen. Naturen är också min medicin ❤️

Kram ?

Läste för flera år sedan om en man på Facebook som hade alkoholproblem. Han fick hjälp, kom in på behandlingshem och blev nykter. Nykterheten varade två år å han föll tillbaka in i missbruket. Denna gången värre än den första gången. Han förlorade familj, jobb mm. Hans väg tillbaka igen till nykterheten var att han blev troende. Jag tänker att man kan bli troende eller inte men hans förklaring var att första gången som han mötte nykterheten då var det inte grundat i hans hjärta.
Jag tänker att medicin är bra för att få t en nykter period ( hur lång den nu är). Jag har testat två olika mediciner som varit t för att dämpa suget men inte hjälpt. Önskat antabus men inte fått för jag tror att det skulle varit en hjälp för mig att få till en nykter period. Jag tänker att man kan ha bestämt sig, ta mediciner men jag tror att en viktig faktor är att önskan att bli nykter ligger djupt förankrat i själ och hjärta??❤️.

Min medicin just nu är naturen..och allra mest vattnet?

Kram?

Läser just nu en bok om alkohol och hjärnan av Marcus Heilig. En sak jag läste igår fastnade verkligen.

Han skrev om stigmat när någon har sjukdomen alkoholism. Om någon har högt blodtryck eller diabetes så får de medicin. Om de slutar med medicinen så blir de sjuka igen, och måste börja medicinera igen.

Om någon har sjukdomen alkoholism så sätts i bästa fall behandling och medicin in under en tid. Sen slutar man med medicinen och behandlingen tar också slut, och patienten tar ett återfall. Blir sjuk igen alltså. Då är det individens fel enligt samhället. Feltänkt tycker Heilig, och det tycker jag också.

Vad är vår medicin? Förutom antabus och naltrexon inledningsvis för vissa av oss?

Heilig är för övrigt varm förespråkare för just naltrexon.

Kram ?

Tänk..jag vet inte när jag sov åtta timmar senast?La mig strax före 22 igår kväll och klev upp kl 6. Visserligen klev jag upp två gånger och tyvärr hade jag druckit alkohol men kände mig lugnare inombords. Känner mig väldigt trött...som alltid när jag vaknar...men ändå?
Nu in i duschen därefter lite fixande och trixande m denna 57-åriga kropp så jag känner mig redo att möta jobbet och så småningom läkaren via nätet el som vi på jobbet säger digitalt vårdmöte.

Och nu ska jag testa en annan variant att skriva nu att idag ska jag vara nykter istället för att imorgon skriva att jag drack el att jag var nykter.

Så, idag ska jag vara nykter???

Ja AH och Charlie, det går upp och ner och är ett jobb som måste göras. Något som min otåliga och rastlösa själ inte tilltalas av. Men det är väl bara att bita ihop.

Var på aa-möte idag igen. Fjärde mötet på åtta dagar, men det känns nödvändigt. För att verkligen lyckas har jag förstått att man gör de tolv stegen och har en sponsor. Men bara att lyssna på alla fina människor som delar sina tankar och erfarenheter är så värdefullt för mig. Inser mer och mer betydelsen av att ge upp alkoholen för något annat istället. Jag vill så gärna hitta detta annat. Verkar så mkt bättre än ett liv med alkohol.

Idag hade jag ett starkt sug på kvällen. Jag sänder en tacksam tanke till min sambo som tagit hand om nyckeln till barskåpet. Annars hade det kunnat sluta illa.

God natt alla?

Blivit så förtjust i en person, men vet inte vad det egentligen står för.

Har en tendens att bli tokförtjust i folk, snabbt hamna alldeles för djupt i en relation, anpassa mig alldeles för mycket, för att sedan inte klara att bryta upp.

Vet inte om jag verkligen tycker om HONOM, eller om jag tycker om att han tycker om mig. Att vara omtyckt, och omhändertagen. Inte ensam. Har följt detta mönster i hela mitt vuxna liv. Ett förhållande tar slut, jag har hamnat i nästa inom 6 månader. Oftast fortare. Nu är det ganska exakt 5 månader sedan som mitt ex deklarerade att han lämnade mig, pga. min otrohet tidigare under hösten. Och nu dejtar jag ganska intensivt en kille sedan någon månad tillbaka.

Men desto mer jag tänker på det, desto tydligare blir det att jag går i samma gamla hjulspår. Tur att jag skrev av mig här för det gav insikt och distans; det är inte HONOM jag är störtkär i, det är känslan av att vara älskad, omtyckt, åtrådd som jag är kär i. Sen är han en attraktiv, smart och mysig man, men jag känner faktiskt inte honom så väl att jag skulle kunna vara kär i honom på riktigt ännu, inte på det sätt min hjärna vill få mig att tro.

Gött, nu känns det bättre. Hoppas ni har det bra där ute, heja oss!