Senaste kommentarerna i forumet

Jag har läst Rebeckas bok, den är underbar liksom hon är som jag haft förmånen att jobba ihop med i tidigare liv. Ja många bad och torktider, där sa du det! ?
Och apropå torktid har det haglat och regnat här hela natten. Somnade till en väldigt bra bok, Där kräftorna sjunger! Rekommenderas varmt.
Liksom hoppet om en fin dag ??
Jag är nykter idag och det känns mer rätt och ett riktigt sätt att leva sitt dyrbara liv, för varje dag som går.

Du har verkligen förmåga att sätta ord på det jobbiga - och det kommer att hjälpa både dig själv och andra på din nyktra resa. En resa som är svajig och guppig, men det är värt det! Tänk förlossning ?

Kram ?

Dag 16
- - -

Det nådde jag (förhoppningsvis) igår. Hoppas verkligen det lättar mer sedan. Det var första dagen som jag var "ensam hemma". Ny dag på en vecka då de flesta går iväg och arbetar. Jag hemma, sjukskriven - kan inte gå tillbaka där jag jobbar nu, inget annat alternativ klart ännu heller.

Jag kände dovklangen redan vid frukosten, men sedan växte den sig starkare och starkare. Trots att jag tvingade mig ut i trädgården och plockade en stor bukett med mörkrosa hyacinter och rosa tulpaner så lättade det inte. Jag satte mig och bara "försökte vara", utan mobil, utan någonting vid grönsakslandet.
Min ensamhet blev bara mer påtaglig då.
Unga mammor gick förbi, pratandes och skrattandes, med sina barnvagnar.
En ung man pratade "affärer" med någon i mobiltelefon medan han rastade hunden.
Två äldre män gick och pratade bilmodeller samtidigt som de gick med gåstavarna.
I studsmattan i grannhuset längre bort studsade de två barnen, 2 och 3 år, som påminner så mycket om mina egna barn när de var små.

Jag gick in igen. Funderade på att ringa någon. Jag har inga vänner jag kan ringa, men satte mig i kö till alkohollinjen. Ingen ledig linje. Väntade i 20 minuter innan jag lade på. Av någon anledningen ville jag inte bli uppringd. Sökte på flera samtalsstödsjourer, men de flesta hade stängt nu på grund av Corona eller hade kvälls- eller nattöppet. Funderade på att betala någon för att få prata. Kontaktade Mindler. Närmaste tid för att få samtala med en psykoterapeut i 25 minuter, var fem timmar senare. Började känna en mild form av "panikångestattack", något jag aldrig haft innan. Det var som att jag blev helt fastlåst i tid och rum. Kunde inte tänka framåt, inte vara i nuet, inte tänka rationellt. Bara liksom "fastlåst", fast mentalt liksom. Andades. Försökte ta på något som hade någon form av "struktur" som jag kunde fokusera på. Blev Pilatesbollen och dess räfflor.
Sååå...ensamheten kunde jag inte göra något åt..gick då och åt lunch för att få upp blodsockret.
Drack vatten. Fortfarande samma dova klang i kroppen, som kom liksom ända inifrån benmärgen på något sätt.

Utan att jag själv skulle börja tveka, kastade jag mig ut på en promenad. Jag hade en "smitare" på ena axeln. "Jag kan gena här, så kommer jag hem snart". Och "mobbaren" på den andra. "Ditt jävla slöa faaan, som att du har något annat att göra. Försök inte smita, jag ser dig allt". De två brukar inte finnas där. Det brukar vara mer av "häpp" (Det är som det är, skit samma" eller "Pepp" (På något sätt ordnar det sig nog, vad blir nästa steg).
Olustigt att ha dessa på mina axlar, men kunde inte ruska av mig dem.

Lyssnade på trädgårdspodd, men "lyssnade" inte riktigt. Ville bara ha "sällskap". När de sedan pratade om exakt HUR man på rätt sätt gödslar, beskär och försår och "En vanlig missuppfattning bland folk är..." "Det folk gör fel är att..." och jag var liksom "folket" där, som uppfattat fel tidigare, då stängde jag av. "Finns ju INGET man kan göra rätt här alls ju, kan ju inte ens slänga ut koskit på rätt sätt!"
Att gå helt tyst var också jobbigt, så jag pratade lite med Siri. "Siri - Spotify!" Jag kände att jag nog nått någon slags "gräns" här, där man är så ensam att man pratar med en digital söktjänst och kände mig om möjligt ännu mer deppig. Mina egna spellistor kändes för peppiga. Det fick bli Lars Winnerbäck, hans nya album. De är så "text-matiga" och det var lättare att fokusera på orden genom sång.

Väl hemma så kom maken hem och då kändes det lite lättare. Pratade med honom om hur jag mådde och sade att jag behövde komma ut, att jag tar bilen. Det slutade med att vi åkte till en Handelsträdgård cirka 8 mil från vårt hem. Där förälskade jag mig i en krollilja och en klematis som båda fick följa med hem.
Kändes något lättare. Såg "Vem bor här" med honom på kvällen och det var också ett bra tidsfördriv, fick alla rätt.

Gick och lade mig vid 23.00 och vaknade 04.45 och kunde inte somna om. Försöker hålla humöret uppe, men känner den där dovheten, den så ovana och tunga inom mig fortfarande.
Idag är jag i alla fall inte ensam och det känns skönt. Maken arbetar hemifrån på förmiddagen och vår dotter är hemma från skolan med en skallrig torrhosta.

Ska göra en prydlig punktlista på saker jag kan aktivera mig med idag.

Hoppas ni andra får en fin dag!

- - ?

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen och Anhörigstödet.

Utifrån det du skriver tänker jag att du är en mycket omtänksam person. Du arbetar för att så många som möjligt ska har det bra. Nu har den fina egenskapen fått som resultat att andras viljor inte tar hänsyn till dina behov. Att få skäll som du skriver är varierande obehagligt för oss, kanske på grund av tidigare erfarenheter. För en del kan det väcka skam för andra rinner det av som vatten på en gås. Hur är det för dig?

Att ändra en sak inom ramen för en relation kan få oanande konsekvenser i helt andra delar och kanske är det det som gör det svårt för dig? Det är tufft att ställa sig utanför och vara den som gör annorlunda. Just nu verkar det som att dina försök och argument inte fungerar för din svärmor och partner och du väljer att ta ansvar för ditt eget mående. Du har fått en del svar här som uppmuntrar ditt val att göra just det: följa dina behov.

Hur har det gått?

Vi finns här om du vill berätta.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nu blev min tisdag plötsligt ännu bättre än den redan var ?

Visst är det meningen med livet - att göra skillnad!? För sig själv och andra.

Kram ?

Hej Varafrisk! Samma dag som jag blev medlem här tog jag även kontakt med en beroendeklinik. För mig var det hängslen och livrem som gällde. Jag ville dessutom ha möjlighet till medicinering om det skulle bli tufft. Hade mitt första möte där 5 veckor senare med sköterska. Tog blodprov och kort därefter möte med läkare. På kliniken har de varit öppna för hur jag vill ha det med möten. Jag har valt ganska glesa möten med sköterska och tog även nya blodprov för en månad sedan. I augusti kommer jag att träffa läkare igen för "6-månaderskontroll". Jag får fundera till dess om jag vill ha fortsatt kontakt med dem eller om jag kanske kan släppa det då. Jag har även gjort programmet här, men ingen internetbehandling. Tycker internetbehandling verkar bra! Forumet har varit den absolut viktigaste kontakten för mig. Men även beroendeklinikens möten har sina poänger. Man är efterfrågad av någon IRL som har uppdraget att kolla hur det går. Regelbundna blodprov är också bra och har taggat mig när det känts lite svårt. Någon medicin har jag inte behövt.

Jag har säkert upp några kilon under åren, säkert bl.a. p.g.a. alkoholen. Har inte tappat ett gram sedan jag slutade. Men det är för mig en bifråga som jag inte tänker lägga vikt vid nu. Om någonsin. Viktigast är nykterheten och att jag äter allmänt sunt och motionerar lagom. Där pressar jag mig INTE.

Som du kämpar, Varafrisk! Beundrar dig!
Kram!

Jag har vaknat upp pigg och tänkte röra ihop en havregrynsgröt med jordgubbar ? - har längtat till det sen jag gick och la mig igår. Det är som du skriver... påsarna under ögonen är borta och nån slags livsglädje har uppstått, med vetskap om att det kommer komma motgångar ännu...

Ztark-are... Det jag märkt nu är att påsarna under ögonen är borta, minskat lite i vikt har lite mer energi att göra saker, magen fungerar bättre, kan koncentrera mig lite längre på att läsa bok till exempel...

Det är helt klart på rätt väg mot ett bättre liv känner jag. Små steg, en minut i taget...

Kram Saskij ?

Läsning! Wow Andrahalvlek. Du är grymm! Jag läst i din tråd nu på morgonen, kunde inte sluta...

Vilken eldsjäl du är.
Tjejjouren och ditt engagemang här i gruppen är fantastiskt!

Fortsätt med det du gör!

Kram Saskij ?

Saskij... tänkte fråga eftersom vi har samma antal dagar. Men märker du av nån positiv effekt ännu? Jag märker att svullnaden försvunnit och min förlovningsring är inte lika tajt längre... ? Lite lättare i kroppen.

Jag tror faktiskt att jag inte minns så mycket från min barndom eftersom den var rätt tuff med tanke på min pappas alkoholism. Jag är dessutom ensambarn så jag har inte haft någon att uppleva och återuppleva mina minnen med.

Sen spelar det säkert stor roll att jag vid 20 års ålder flyttade 30 mil och började ett helt nytt liv. Jag påminns inte om barndom och ungdom i min vardag liksom.

Till min personlighet är jag dessutom en person som ser framåt hellre än bakåt. Det finns en anledning till att vindrutan är så mycket större än backspegeln.

Kram ?

Engagemanget i tjejjouren kan jag inte skylla på nykterheten, eftersom jag har varit med där ett år. Men jag kan nog frigöra ännu mer energi, för att lägga in en högre växel där framöver.

I och med nykterheten har jag dessutom ytterligare ett verktyg i min verktygslåda i jourarbetet. Min egna erfarenhet av psykiska ohälsa har varit ett sådant viktigt verktyg hittills.

Att jag ens engagerade mig i tjejjouren var en slump. Jag kände plötsligt ett starkt behov av att hjälpa unga kvinnor att orientera sig i livet. Hittade en lokal tjejjour på min ort och frågade om de hade nytta av en gammal tant ?

De visade sig att de precis hade slopat den övre åldersgränsen för volontärer, så jag var välkommen. Att det blev tjejjour och inte kvinnojour beror på att jag helst vill lägga min energi på att jobba förebyggande.

Jag har två döttrar som är i 20-årsåldern. Jag har genom mitt arbete haft förmånen att handleda väldigt många praktikanter och unga vikarier. Att bidra till att lotsa ut dem i yrkeslivet tillhör guldkanten i mitt arbete.

Jag bedömer med andra ord att jag har övat upp min förmåga att både lyssna på och prata med unga vuxna. Jag brukar skämtsamt säga att jag nog skulle få en stenvägg att prata om jag verkligen ansträngde mig ?

Det är ett tufft och viktigt arbete med chatten. Behovet är enormt. Vi lever i ett utseendefixerat och porrskadat samhälle, och det är verkligen inte lätt för unga kvinnor att orientera sig i detta. (Det är inte lätt för unga män heller. Det finns bra föreningar och jourer för dem också, tex föreningen Män.)

Det är en stor bredd på de stödsökande. Det värsta jag har varit med om var en kvinna som stod på en bro och väntade på tåget. Hon tänkte hoppa framför tåget.

Jag fick hem henne till slut, och jag var bokstavligt talat med henne hela vägen hem. Det chattsamtalet tog tre timmar.

Alla är anonyma på chatten, så man får bara göra så gott man kan. Lyssna, ställa öppna frågor, bidra med nya infallsvinklar, hjälpa till att formulera en handlingsplan osv. Ibland, om vi får, hjälper vi till och larmar 112.

En del som skriver har låst in sig på rummet och deras fulla/aggressiva man/pappa står utanför och bankar. En del har precis blivit misshandlade. Andra har blivit våldtagna eller har upplevt strypsex och annat våldsamt sex de knappt vill prata om.

Ibland är det inte lika tuffa, men ändå väldigt viktiga ämnen som ventileras. I söndags var det en stödsökande som precis hade börjat på sitt första jobb. Hon upplevde obehag när en manlig kollega, också vikarie, upprepade gånger tog henne på höfterna för att så att säga ”flytta” på henne för att han behövde komma åt något.

Jag kunde stärka henne i uppfattningen att det beteendet absolut inte är okej. Jag stärkte henne också i beslutet att kontakta sin chef på måndagen och berätta om incidenten, så att den manliga vikarien ska få en tillsägelse.

Efter det hade vi ett lååååångt snack om feminism, jämställdhet, aggressivt sex och hur viktigt det är att markera sina egna gränser. Både kroppsligt och själsligt.

En del frågar om mens, bröst och p-piller också, så alla chattar är inte blytunga. Väldigt många behöver prata om relationer till vänner och föräldrar. Många är blyga och vågar inte riktigt stå på sig.

För varje gång någon stödsökande uttrycker ”tack för att du pratade med mig, nu mår jag mycket bättre” så blir jag helt varm inombords av lycka ❤️

Tack Lilleman för att du fick mig att berätta mer om mitt arbete med tjejjouren!

Kram ?

....lite mer i morgon men vill bara ge ett tips. Rebecka Åhlund ’Jag som var så rolig att dricka vin med’.
Det är en berättelse som ligger långt ifrån mig på många plan - hon tillhör också en annan generation.
Men den är läsvärd - inte minst i meningen att det blir så tydligt att resan in i ett nyktert liv är en process.....med ups and downs och att det som alkoholen har dolt eller förstärkt är svårt att se....direkt. Att bli nykter är lite som att framkalla bilder ....the old way...många olika bad och lång torktid:-)
Kram och ha en fin tisdag ?

Tack för alla fina och värmande ord! Jag har läst på en del andra forum här inne och hittat en hel del som är användbart för mig.
Det största i allt är nog att jag för en gång skull förstår att jag inte är ensam.
Jag ska verkligen försöka lägga mer fokus på det som jag kan förändra istället. Göra "min lilla familj" till prio ett i livet istället för att lägga all min fokus och energi på att må dåligt över mina fd vänner eller mina familjemedlemmar som valt att sätta alkoholen i första rum.
Nu har jag som plan att hitta något meningsfullt på helgerna som min familj trivs med att göra. Och framöver bjuda in mina nya nyktra vänner på umgänge.
All kärlek till er som finns där ute och lägger en värmande hand på en vilsen själ❤️

Idag vaknade jag vacker, utvilad och lugn. Inga mardrömmar, inga oroliga uppvaknanden..

Torn.. Jag har inga saftiga drömmar att berätta idag....

Min förhoppning nu är att tillvaron ska börja stabilisera sig, börja sova bättre, få någorlunda bra rutiner varje dag som är bra för mig. Dessa innefattar en god sömn, gott morgonkaffe, frukost i lugn och ro, minst 30 minuter promenad varje dag, lunch ca kl 13, läsa bok, lyssna på musik, ta en timma dagligen till att städa, tvätta mm, middag blir det ca kl 17 och efter det brukar jag ta en promenad för att bromsa rastlösheten och suget.

Jag lever mestadels ensam så jag får skapa min egen tillvaro med de förutsättningar jag har.

Det är viktigt att hitta meningsfullheten i vardagen, kunna hitta strategier för när suget drar tag i mig.

Andrahalvlek, kanske jag ska börja sticka eller virka igen.... Bra idé.

Mobilspel blir det en del tyvärr. Jag fastnar så lätt framför en skärm. Kanske har med beroendegenen att göra...

Jag har en del att jobba med men idag är jag vid gott mod ändå hittills.

Idag är jag nykter
Idag är jag stark
Idag har jag tålamod med mig själv
Idag är jag vacker

Kram ?

Vad starkt av dig att våga gå på ett AA möte!?Nu har du familjen, AA och oss här att få hjälp och stöd av på din resa. Du är inte ensam mera. Det känns som om du kommer fixa det här galant nu.

Kram

Minnen från din barndom kommer till dig när du är redo att ta emot. Kroppsminne, ett ögonblick som fanns då finns också nu Andra halv lek, du sprider glädje och Enquist på samma gång :)

Ja det kan man tro av din berättelsr att dömma.
Om din svärmor och fru vill dricka varje dag låt dom göra det, det är ju deras val.
Var bara bestämd själv med vad du vill.
Vill du inte så säjer du det.
- nej tack, idag dricket jag vatten eller alkoholfri öl. Slut på disskutionen.
För om dom kan " få dej att dricka, svälja" fast du inte vill, är det ju något som är fel hos dej, ditt sätt att tänka.
Låt dom bli så sura dom vill,stå på dej det tycker jag.
Lycka till

I dag var jag på mitt första AA-möte. Det var helt ok och ska gå på ett annat på torsdag. Pratade med mitt äldsta barn (26) och min sambo efter mötet. Kändes ok, men overkligt att de nu vet om mitt problem. Och det är verkligen som jag trodde. De har inte haft en aning. Det är egentligen inte klokt för senaste året har jag druckit mig berusad i princip varje dag.

Just nu känner jag mig rädd för nu måste jag klara detta. Finns inga utvägar längre. Inte en helt behaglig känsla.

God natt alla och tack för att ni finns?

Jag blir mållös!
Läser in att du engagerar dig i en tjejjour oxå! Säg mig, hur finner du energin till allt? Grymt bra o viktigt arbete ?

Låten ”Sverige” med Molly Sandén, Victor Leksell och Joakim Berg.

”Välkommen, välkommen hit. Vem du än är, var du än är.”

Och vi skålar givetvis alkoholfritt!

Kram ?

Det här inlägget var ute kul av flera skäl. Du dricker fast du inte vill och trots att du ens är lite sugen. Din fru och svärmor dricker varje dag. Mer än 9 glas per vecka är riskbruk för kvinnor. Risken för beroende är stor. Av inlägget att döma och det sätt som du citerar din svärmor får man intrycket av att hon är svårt beroende, alkoholiserad redan nu. Vad säger din fru? Vill hon verkligen ha mamma där jämnt? Alkohol är ju beroendeframkallande och att dricka tillsammmans sådär gör det mer legitimt. Tror att de båda två vet att det är helt åt helvete och att det är därför som de blir arga för ditt val. Det är bekvämare om ni kan enas i att dricka, då behöver ingen tänka på att vin är ett nervgift som gör att man mår dåligt i längden. Du gör helt rätt som avstår. Tycker att hela situationen låter olustig när din fru gaddar ihop sig med sin mamma och de blir två mot en. Så kan ni helller inte leva med eller utan alkohol är det helt galet. Tycker verkligen att du ska avstå. Säg att du ska ha en vit månad där du verkligen vill satsa på kropp obträning. När vinångorna försvinner från ditt huvud kommer du att få mer insikter. Lycka till!

Det går framåt!
Skön dag idag, tyvärr halsont så mitt sjukhusbesök imorgon ställdes in, o min dagliga promenad likaså. Men så typiskt så försvann det onda ikväll ??
Men jag överlever ändå fram tills nästa tid ?

Träffat vänner idag, ätit ute! Ingen fara, eftersom det är Coronatider så var vi dom enda där! Annars hade det blivit hämtmat ?

Tröttheten finns kvar ännu, Den är bra när man ska lägga sig! Väldigt dålig när man ska göra något ? men man orkar ju umgås iaf som tur är ?

Fick även ett jobberbjudande idag, sånt boostar en, att det finns folk som vill ha en att arbeta med ?
Bara det ger en bättre känsla än alkohol någonsin kan ge ?

Lyssnat klart nu. Efter 14 timmars lyssnande berättade Enquist om sina totalt tre vändor in och ut på behandlingshem. Första gången på 80-talet på Huddinge sjukhus, enligt Minnesotamodellen.

Fy så kränkande och förnedrande. Jag blev helt upprörd av att höra om det bara. Bryta ner redan knäckta människor och sen låta dem bygga upp sig själva på egen hand. Hur skulle det kunna funka?

Men det har ju förstås hänt massor med den behandlingen som med så mycket annat. Hoppas jag.

Tredje stället han skrevs in på var den 8/2 år 1990 och efter det drack Enquist inte en droppe. Jag hade velat höra mer om hur han jobbade med sin nykterhet, men då tog boken slut.

Hur han kan minnas allt annat han har gjort ända sen barndomen är helt otroligt. Men det tillhör väl åldern att summera sitt liv.

Min ex-svärfar är inne på sin tredje bok. En bok om företaget han drev i alla år, en om dansstället de drev i 37 år, och nu skriver han en bok om sin uppväxt hemma på gården.

Rätt så tunna böcker i ytterst liten upptryckt upplaga, men det håller honom igång nu när han är 82 år. Nu i coronatider ägnar han sig åt två saker: pussla 1500-bitarspussel och skriva på boken.

Att han minns allt är helt otroligt. Jag minns knappt ingenting från min barndom. Men det kommer kanske tillbaka när jag är 82 år.

Kram ?

Inför natten tackar jag för dagen som varit och ber tre böner: Fader Vår, Sinnesrobönen och Heliga Birgittas bön. Sen somnar jag gott. ?