Senaste kommentarerna i forumet

Jag är också inbiten nikotinist. Först cigg från 14 till 32, därefter snus. Vågar inte tänka tanken att sluta ens.

???

Idag har första suget kommit, inte bara efter dryck men att bara falla igenom, mat eller dryck eller vad som helst. Har nog varit på gång ett tag då frugan verkligen malt ner mig sista dagarna. Vad jag än gör så klagas det och hon försöker hela tiden få mig att få dåligt samvete. Tar jag en kopp the klagar hon på att hon inte haft tid att ta en kopp the, går jag ut och går så klagar hon på att hon inte haft tid att gå ut och gå...... Orkar inte mycket mer av att hela tiden ha någon som påpekar att något skulle gjorts annorlunda eller inte alls. Nu vill jag gå ut och ta en riktig långpromenad, men känner att hon vakar över mig som ett svart moln och så fort jag skulle ta på mig skorna kommer det klagas på hur jag kan ha tid att gå ut och gå. Men det som fick suget att verkligen slå till är att ungarna hade kvar en korv efter att de ätit tidigt, jag åt den och hela kroppen gick in i ett sug efter att äta eller dricka, fort. Har gjort mig en kopp the men kommer behöva gå ut och gå så fort den är uppdrucken.

Paraoxetin är bra mot just ångest. Och Venlafaxin som jag bytt till pga viktökning. Det är största problemet ? Vet inte vad det är i medicinen som syns direkt på vågen.

Men som jag brukar säga: ”Hellre vara tjock och må bra än att vara smal och må förjävligt”.

Men det är en tuff fas inledningsvis. Oftast mår man sämre när man sätter in, sätter ut och höjer/sänker dosen.

Men utan den medicinen hade jag aldrig fixat mitt mående. För mig var det som gips på ett brutet ben.

Men jag hoppas som sagt kunna sluta med medicinen nu när jag har slutat dricka alkohol.

Pulshöjande aktiviteter är bra mot ångest också!

Kram ?

Det känns som om känslorna i nykterheten smyger sig på lite sakta, men när de väl kommer blir de väldigt kraftfulla. Och stannar längre. De känns mer genuina.

Kram ?

Min sorg
är förlusten över Alkohol. Att jag aldrig mer kan dricka. Sorgen är djup. Alkoholen har gett mig fantastiska upplevelser. Jag är hyperkänslig och kan känna av människors magnetfält (Aura) i redlöst berusat tillstånd på gränsen till medvetslöshet. Alkohol öppnar upp min själ så att jag får kontakt med och känner av närvaron av universum (helheten att allt hör ihop). Alkoholen har fått mig att förstå saker jag aldrig annars skulle förstå. Jag sörjer förlusten av min kärlek till alkohol och att jag aldrig mer i hela mitt liv kan dricka inte ens en droppe mer.

Ryggsäcken blev för tung till slut. Jag som trodde stenhårt att jag skulle kunna dricka livet ut. Efter 18 dagar i nykterhet är jag fortfarande skakig/fladdrig men vet att det går över med tiden. Tiden läker alla sår (eller rättare sagt så börjar man tänka på annat). Det är när jag varit nykter en längre tid som jag börjar om igen. Då känner jag mig stark, så stark och jag är övertygad till 100% att jag kan börja om. Så stark som man blir när man gått igenom helvetet med abstinens, skuld och skamkänslor. ångest, nerverna på helspänd.

Tack för att jag får möjlighet att tömma mig själv här i det här forumet och att ni förstår.

Så glad att jag baxade mig upp tidigt i morse och hann liksom fånga dagen innan den överföll mig.
Fin morgon, trött nu. Stolt och glad över det jag kämpar med och åstadkommer. Både nöd och lust. Både när det kommer till jobb, men också med min nykterhet. Rena och klara känslor som en fjällbäck.
Skam och skuld är stillastående och unket vatten. Stor skillnad.
Jag undrar om vi kan ens är förmögna att känna oss stolta över någonting när vi dricker?
Så stolt som jag är idag har jag nog inte varit på många år, vilken häftig känsla!

Hej SIsyfos, du skriver i många andras trådar och ger väldigt kloka råd. Du är en värdefull vän här på forumet. Men, hur går det för dig? Har du allt under kontroll? Mår du bra? Hoppas ju det förstås.

Kram från mig.

Tack för era glada tillrop, har verkligen en fantastisk dag idag :-) Så glad!

Ja... jag har testat antidepp förut. Lexapro och Effexor (vet inte om det heter samma på svenska?). Jag gick till en psykiatriker. Det gick inte så bra, antingen var det ingen skillnad eller så mådde jag sämre. Med Effexor mådde jag så dåligt att jag hade självmordstankar och efter det hade ingen lust att pröva någon annan även om jag vet att det kan ta ett tag innan man hittar rätt. Sen fick jag testa Ritalin istället, och det gick åt helvete. Jag mådde för bra (blev hög av dem alltså), tog mer än jag skulle och sen var krascharna hemska. Jag har alltså inte ADHD men hon tyckte att vi skulle testa det mot ångesten av någon anledning. Jag slutade efter 3 månader för att jag höll på att bli beroende. Det var dumt... saknar fortfarande den känslan jag fick av dem också.

Har du tagit kontakt med facket? Om inte, gör det!

Din arbetsgivare har inte rätt att varken tvinga dig att jobba eller tvinga dig att säga upp dig. Tvärtom har din arbetsgivare skyldighet att se till att du får behandling för din alkoholism.

Den typen av samtal ska ni ha imorgon, och du ska ha någon från dig från facket med dig. Du ska inte gå dit ensam.

Jag tror att du behöver en bra och ordentlig behandling. Ihop med din egen vilja och styrka så kommer du klara av att vara nykter.

Fortsätt skriv här varje dag och berätta hur det går!

Kram ?

Du kanske behöver SSRI för ångesten? För att höja ditt serotonin. Det har jag sen många år tillbaka. Utan den har jag sjuk ångest ? Hoppas dock kunna trappa ut nu när jag inte dricker mer.

För jag har ju äntligen fullt ut fattat att det är alkoholen som skapar ångesten!

Kram ?

och jag hoppas även rådgivningen kommer hjälpa att även få HONOM att inse hur det måste vara mitt val och på mina villkor inte förbud och hot från honom för en lyckad utgång och lösning i detta..
Särskilt sen jag lagt till pusselbitarna från mitt ex och hans kontrollerande, förbud och hot. Blev så tydligt då varför min kropp vänder sig ut och in av sånt. Det blir som tidsmaskinen jag ville ha fast på ett negativt sätt ;)

Andrahalvlek: Ångesten är fortfarande ett problem, typ oförändrad. Det är svårt att veta för jag har inte ett jobb att gå till just nu men vissa dagar är det jobbigt att ens gå utanför dörren. Ibland känns den värre men jag tror att det är för att jag måste tänka och känna hela tiden, inte döva med alkoholen som jag brukade. Men den adderade bakis-och-fylleångesten är ju borta så det är skönt. Jag hoppas ju att ångesten ska minska pga av nykterheten men jag får väl ha lite tålamod... det är fortfarande tidigt.

Vinäger: Tack! 40 dagar idag faktiskt. Ibland kan det bero på hur jag mår just den dagen, kanske inte hade fixat det en annan dag men just då kändes det helt okej och idag också. Just nu känns nykterheten som min egna grej som jag kan kontrollera. Svårt att förklara men för varje dag jag lägger till så känner jag att jag kommer någonstans, med min personliga utveckling. Jag känner mig rätt stuck både personligt och fysiskt. Jag bor i USA och har inga vänner eller familj nära. Men vad som än händer så jobbar jag med det här problemet och det känns väldigt bra. On a side note - jag vet också att ett 6pack öl för mig hade aldrig räckt. Det skulle bara väcka en demon som vill ha mer och mer. Lättare att inte dricka alls.

Ok, då kan jag ha ärvt det från min morsa, hon rökte som en borstbindare fram tills jag var ca 15 år.
Då slutade hon helt, har nu sedan länge kol och måste passa sig extra mycket för covid-19.
Jag fick världens ryck efter en veckas nykterhet och började motionera och äta nyttigt som en galning,
Gick snabbt ner 5-6 kg, men nu ligger det still. Tuggade en massa sockerfria tuggummin ett tag också.
Mina laster nu är snus och en del godis, främst salt lakrits. Men fördelen med att ha blivit av med alkoholen
överväger det andra med hästlängder.

Må väl!

Kram

Jag tror inte att jag har hört talas om en missbrukare som inte har det ”i släkten” alls. Du är unik Torn ?

Men det kan ju vara annan typ av missbruk. Socker, mat, spel, sex, nikotin tex.

Det man tror att man ”ärver” är benägenheten att utveckla missbruk. Att hjärnans belöningssystem är extra intresserat av dessa beroendesubstanser.

Just därför är avhållsamhet enda sättet. Tror jag.

Choklad är ett kasst substitut har jag märkt. Vågen visar plus, inte minus som för så många andra.

Kram ?

Huvudsaken är nog att, som jag tror att Honungsblomman skrev till Charlie, att barnen vet att föräldern är redo att prata om det när barnet är redo.

Jag tycker att det dessutom är ett bra sätt att lära barnen konkret att det är enorm skillnad på person och vad personen gör.

Barnen får tycka väldigt illa om hur vi betett oss som onyktra - det är okej. Vi tvekar inte på att de älskar oss för att de ogillar drickandet.

Sen kan det bli jobbigt att höra förstås. Alla barn är nog inte så diplomatiska som min äldsta dotter. Hon sa: ”Jag tycker mycket bättre om dig som du är när du är nykter.”

Kram ?

En otroligt trist biverkning av SSRI vid insättning, höjning, utsättning är tyvärr mer ångest.

Det kommer att landa bra till slut! Ha tillit för att det blir bättre ❤️ Tills dess - hjälp dig själv så bra du kan med kost, motion, bra sömnvanor.

Lättare sagt än gjort, jag vet, men ack så viktiga byggstenar.

Kram ?

Grattis till dag 8! Detta går ju fenomenalt? Jag har helt lagt av med "alkolliknande" alternativ såsom a-fri öl, a-fria viner osv. Tycker helt enkelt inte det smakar gott och får avsmak bara av att se det. Cola-zero och Pepsi-max blir det mest, bubbelvatten av olika sorter och smaker, och diverse fruktjuicer gillar jag också. Jag gillar tom mjölk och frågan är om inte ett stort glas iskallt kranvatten är det godaste som finns när jag är riktigt törstig.

Har funderat lite nu och det lutar nog åt att jag tar det här samtalen med barnen lite pö om pö.
När det blir lämpliga lägen, eller om dom undrar och frågar om det. Risken är att om jag vräker på
för mycket, med vidriga detaljer mm så kommer hela området där jag bor veta hur det legat till.
Kan inte vara säker på att främst min dotter "skvallrar" till sina kompisar och då sprids det fort
till deras föräldrar osv. Har inga problem med att nära vänner vet om läget men grannar, barnens föräldrar och ytligt bekanta behöver inget veta. Inte så kul om alla i byn går förbi mitt hus och tänker: fy, där bor den där suputen! ?

Eller så kanske det är bra, dom slipper undra varför jag inte dricker alkohol om man ses på en grillkväll.
Hmm, oavsett, jag tar det lite pö om pö allteftersom tiden går.

Ha en fortsatt bra dag!

Kram

Du gör precis det du kan göra - förändra ditt eget sätt att både tänka och göra!

Kram ?

Trött på negativitet, därav lite besviken på hur denna tråden artade sig igår. Mitt vapen är att inte vara negativ och inte dras ner i negativt tänkande. Jag vill dessutom helst undvika att få pekpinnardå jag känner mig själv väldigt väl och att dessa kan enkelt få mig att tippa över kanten. Alla här har olika baggage och olika historier, ingen är den andra lik men alla är vi här för en förändring. Vi är i forumet för förändring, alltså inte att sluta helt för all framtid (även om det kan bli så). Jag är här för att förändra mig själv, inte bara drickandet men hela min livssyn. Just nu mår jag ganska bra, trots fortsatta påhopp från min kära fru, och jag tänker fortsätta må bra.

Nu kastar jag min in och startar fjärde nyktra veckan.

Bra jobbat och visst blir man lugn utan alkohol. Vilken stress man utsatt kroppen för. Lycka till och kör hårt? kram

Jag har läst tillbaka i din tråda för att få en bakgrund, tack för dina fina inlägg! Jag känner igen så mycket, vi är all-in människor och jag tampas också med den förbannade a-djävulen då och då. Jag matar inte honom men han ger inte riktigt upp. Han försöker förhandla med mig och jag nonchalerar honom. Han mår uppenbarligen inte bra av motion och träning och kvävs sakta av endorfiner. Jag kväver han sakta lite mer för varje dag som går. Precis det som du nu har gått igenom, är jag också rädd för. Att jag ska vara så här stark och må så pass bra som jag ör för att sen halka på det förbannade bananskalet med huvudet rakt ner i flaskan.

Jag kämpar med att varje dag påminna mig om varför jag inte kan eller ska dricka. Varje dag ser jag mina tonåringar här i hemmet och det räcker just nu! Jag vill inte vara den som inte kan köra dem, inte kan komma ihåg vad jag lovat kvällen innan..Listan är lång Miss Hyde, hjälp mig fylla på...
Funderat på antabus? Kram Rosa

Tack andrahalvlek och vaknavacker.
Nu är det är över 50 dagar, men deppigheten och ångest blir bara större :(
Har fått ssri av vårdcentralen, ökade dos senast förra veckan och hoppas att det vänder snart. Hoppas alla har det bra!!

Tack andrahalvlek och vaknavacker.
Nu är det är över 50 dagar, men deppigheten och ångest blir bara större :(
Har fått ssri av vårdcentralen, ökade dos senast förra veckan och hoppas att det vänder snart. Hoppas alla har det bra!!