Senaste kommentarerna i forumet

Tack JoYo för ditt svar, det värmer! Borde verkligen börja träna och meditera. Jag vill inte gå för hårt ut bara, så det sedan blir pannkaka av allt. Är så bra på att gå all in i nykterheten och börja yoga och löpträna och handla tusen olika teer och nya dyra tränings och yoga kläder, doftljus och god vet allt. Sluta äta kolhydrater och kött för att sedan 3 veckor senare vara helt slut och ge upp och hälla in mig vin istället. Alternativt känna mig duktig och därmed unna mig vin, känna att jag inte har några problem alls ?? Så jobbigt att inte kunna vara lagom och måttlig med saker.... antar att många alkoholister är på det sättet

Hellre arg och ilsken än att gråta av vanmakt. Det är bra att leva ut känslorna också, även om det nog inte var så bra att barnen såg det. Men nu är det som det är. Ibland ryker topplocket.

Min erfarenhet är att från och med att man fullt ut tänker tanken ”jag orkar inte mer, vi måste separera” så är det bara en tidsfråga innan det faktiskt sker. Även om det kan ta år innan det faktiskt sker.

I mitt fall gick vi på varsitt håll i säkert fem år och processade detta jobbiga beslut. Vi bråkade inte, vi tystnade. Jag tystnade allra mest faktiskt. För husfridens skull.

Han hackade på mig - allt jag gjorde var fel. Allt jag inte gjorde var fel. Till och med omgivningen reagerade på hur dåligt han behandlade mig. Jag sa ingenting.

Hans mamma sa till och med till mig: ”Jag förstår dig om du flyttar. Han är min son, men för mig är du alltid den dotter som jag inte fick”.

Jag vågade inte ta initiativet. Jag var rädd att han skulle förvandlas till en sårad lejonhane och förpesta mitt och barnens liv för all evighet.

Jag orkade inte. Jag stod ut. Begick våld på mig själv. Blev tystare och tystare. Det var som att lägga en våt filt över alla mina känslor. Kände ingenting till slut.

En kväll i mitten av oktober 2013 sa han: ”Vi måste komma till skott med det här med att separera”. Äldsta dottern hade precis börjat gymnasiet och trivdes bra, och yngsta gick i åttan.

Sekundsnabbt kalkylerade jag i min skalle ”Just nu är det en lugnare fas i barnens liv och jag är hyfsat stabil psykiskt. Så nu tar jag bollen och springer.”

Jag svarade honom att det håller jag med om - och sen var vi igång med att planera hur vi skulle gå till väga. 1,5 månad senare flyttade jag till lägenheten där jag bor nu och barnen började bo växelvis hos oss. Han bor kvar i huset.

Det enda jag ångrar är att vi inte gjorde det tidigare. Men det skedde nog när tiden var mogen helt enkelt.

Sen är det en jävla sorgeprocess att separera. Vi skulle ju bli gamla ihop ? Den kvällen i oktober, då vi bestämde oss för att separera, så var han så klok och sansad och lösningsorienterad att jag nästan tappade hakan.

Plötsligt kom jag ju ihåg varför jag hade valt honom från början. Plötsligt var han sig lik igen. Och jag tänkte: ”Var fan har du varit de senaste tio åren?”

Men jag sa det inte. Och jag lät inte känslan styra mig i bemärkelsen att jag skulle vilja försöka lite till. Jag förstod att tåget hade gått. Att det jag plötsligt såg mer var ett minne än verkligheten.

Vi var inte bra för varandra på slutet helt enkelt. Så fort vi var i samma rum blev någon av oss irriterade på den andra.

Ända sen vi separerade har vi varit goda vänner, eller som utflyttade syskon med gemensam kärnfamilj snarare. Vi driver företaget Familjen AB vidare från två adresser.

Kram ?

Tack för kloka ord!???
De lugnar och hjälper!?

Nu i efterhand är jag nästan rädd. Jävlar vilken smäll! ?? Jag var som ett utbrott. Allt som mullrat i vulkanen mullrade och sprakade upp utan att kunna stoppas ⚡️?☄️?
Nu skrattar jag inombords. Och har inte alls dåligt samvete gällande utbrottet emot min man. Det var en liten käftsmäll bara. Helt befogad! ????
Kramkram??

Jag har varit i samma alko-snurra du är i nu. I flera år! Och i flera år försökte jag resa mig ur det.
Till slut visste jag inte om min man var problemet till mitt drickande eller om mitt drickande var orsak till mina problem.

Idag har jag varit nykter sedan 1/1 2020! Det tar tid att bli helt klar i huvudet efter regelbundna fylleslag. Det tar tid att hitta sig själv. Hitta tillit. Självkänsla. Och nya intressen. Men det går. Du har fixat 3 månader innan. Du är insiktsfull och stark! Testa att utmana dig själv. Du fixar längre än 3 månader. En strategi för när hjärnan börjar lura dig in i beroendet? Jag vill tipsa om att träna styrka/kondition/meditation oxå läsa boken ”tänka klart” av Annie Grace.
Häng kvar nu! ?

Förr om åren, alla år utom detta har våren antingen inneburit att förflytta sig mellan villaträdgård och landet-dito dvs noll engagemang endast plikt. Eller jo, såklart njutning men också mkt stress, mitt jobb innebär också att jag vanligen har intensiva månader om våren inklusive resor.
Sedan barnen flyttade har jag ofta fantiserat om att vara här mer, men det har inte gått, just pga arbete. Men i år blev det ju så. Har inte alls haft så mkt tid som jag trodde, men har nu ett antal brickor med diverse omskolade plantor, små krukor och lite större. Jag får googla som en dåre, för jag kan så lite. Men det känns roligt med saker som växer, små saker som behöver att man vattnar och grejar, och så är det ju enl all forskning läkande för hjärnan att pyssla med trädgård- och att gå i skogen, 17 meter ska träden vara för bäst effekt ??
Denna långa ngt omständiga historia leder fram till att oavsett pallkragar eller växthus eller bara en fönsterbräda så kan jag verkligen rekommendera ett projekt av detta slag. Just nu är jag inne på luktärter, olika sorter och behöver inte så mycket skötsel. Mina dahliaknölar är dessvärre mindre imponerande och jag läser avundsjuk diverse bloggar med mysiga kvinnor i jeans och fång av puderrosa och karmosinröda fång i augustisol. Vi får väl se med det.
Hund är jag helt klart för, och flera år känns onödigt länge om du funderar redan nu? Googla och fantisera, kanske inte alls så omöjligt. Nu en kopp kaffe, apropå ? Ha en fin kväll! ?????

Brukar alltid tänka på att vi som slutar dricka är konvalecenter. Vi måste ge oss själva tid att landa i nykterheten och att hämta oss från att ha misshandlat oss själva. De vi lever med behöver höra att det är så!
Klart känslorna går hit och dit. Man ser allt på ett annat vis. Faktiskt på ett bättre vis. Så man får ta det lite lugnt tror jag, så klarnar det. Precis som du skriver.
Önskar dig en fin kväll! Kram??

Vilken fin dag du har! ☀️Drömmar är så intressanta. Man borde skriva ned dem! Ibland får man verkligen skratta och ibland analysera sitt inre pga märkliga drömmar.
Själv är jag lite i otakt idag. Exploderat. Men det behövdes väl. Det är ok. Så är livet. Helt ok!☺️
Ha en fortsatt fin dag. Nu skiner solen hos mig. Efter regn och mörka moln. Vädret och mitt humör har levt i symbios idag.
?

Vilken fin dag du har! ☀️Drömmar är så intressanta. Man borde skriva ned dem! Ibland får man verkligen skratta och ibland analysera sitt inre pga märkliga drömmar.
Själv är jag lite i otakt idag. Exploderat. Men det behövdes väl. Det är ok. Så är livet. Helt ok!☺️
Ha en fortsatt fin dag. Nu skiner solen hos mig. Efter regn och mörka moln. Vädret och mitt humör har levt i symbios idag.
?

Låter som att du gjorde rätt val.
Jag känner mig snurrig. Vet varken in eller ut. Har tyvärr tagit för mycket skit. Blivit bitter. Nu vet jag inte hur jag reparerar mig själv. Vill vara stark nog att ta beslut.
Vet att det kommer. Går och pratar. Det får ta sin tid.

Tänker att relationen påverkas en hel del, saker som kommer upp i ljuset som man tidigare dövat med ja, vi vet vad.
Just nu känner jag mig rätt tillfreds, bättre än vad jag trodde, men jag är också rätt noga med att inte ha några överdrivna förväntningar (menat förstås inte att du har det)
Att inte längre behöva dela upp vardagens tunga sysslor pga barn hemma, är ju också något som gör att det blir mindre press på relationen.
Men jag har ju skilt mig en gång så jag vet att det verkligen finns läge när inget annat hjälper, ångrar förstås inte det, men att skiljas tycker jag var livets tuffaste beslut.
Men ibland är tuffa beslut det enda som återstår.
Hoppas du får en lugnare kväll då det ju är jobbigt att vara så arg, kram min vän.

Det är skillnad på ordvalet..Inte att något är ”inne” att använda, utan precis som det är..En person som HAR något..Inte ÄR någon sjukdom, diagnos eller har andra typer av besvär..Det är därför jag tycker det är konstigt när personer med en alkoholberoende partner säger ” min Alkoholist” Vad säger hen när partnern nyktrat till? Min nyktra alkoholist? Tycker det är bättre att säga t ex min partner med missbruksproblem, min partner, .Osv..Lättare att inte sätta stämplar på person med problem då..?

Härligt med maten... sånt är så nyttigt för både kropp och själ... kul att du är igång med det :) .
Ja jag bor också i Stockholm :)
Det glädjer mig så att du mår liiiite bättre i alla fall... allt som e åt rätt håll e positivt... du är starkare än du tror helt klart.. jag tycker mig höra en lite gladare ton i dina rader och det gör mig väldigt glad... duktig du är!!
jag mår bättre nu men känner att om jag e helt frisk imorgon... så är det faktiskt dags för löpbandet... behöver återgå till min mål lista / mood board nu.. och lägga en struktur.. jag vet att kommer jag väl igång med löpningen... så kommer kilona rasa... jag kommer äta bra .. och jag kommer bli gladare.. jag vill betona att jag på inget sätt är viktfixerad och har aldrig någonsin haft en ätstörning eller nått sånt.. ÄLSKAR MAT... men... min kropp är inte där den ska vara för att den ska må bra.. och då är det min skyldighet att göra nått åt det.. :) . Så imorgon.... är det dags.. nu kör vi... ja.. om jag nu e helt frisk vill säga men jag tycker det går åt rätt håll så ingen Corona här inte ;).
Hur går det för dig nu ? vad har du för dig denna lördagseftermiddag ? :) KRAM

Jag har gått på AAs öppna onlinemöten och där skriver de på chatten vilka som är lediga sponsorer. Kolla det!
Kämpa på❣️ / mt

Har panikångest. Är så fruktansvärt rädd att få en panikattack så man vågar så mycket mindre nu för tiden. Jag har inte varit o handlat själv i en affär sen i julas ledsamt nog men hoppas det kommer en dag när jag inte är så rädd för att vara rädd. Utveckling av freddie roth. Han är mental tränare och den är bara 7min lång. Det är mer ett mantra som man ska lyssna på varje dag! Men helt sant att utan a blir ångesten sååå mycket enklare! Kram och ha en fin lördag?

Måste varje individ fråga själv? Kan man inte anmäla på något sätt att man vill ha en sponsor respektive sponsra?

Det måste kännas jättejobbigt att få nej så där. Jag hade i alla fall känt mig bortvald ? Även om det är fel att tänka så, så hade jag tänkt så. Det hade inte varit bra för min självkänsla.

Kram ?

Min nya sponsor har ju inte haft tid för mig senaste två månaderna. Vi ses ibland på möten och jag har hört av mig via sms ibland. Idag skickade jag ett nytt sms och sa att jag gärna ville få börja med stegarbetet. Jag känner mig redo och ivrig att åtminstone få komma igång!

Till svar fick jag att jag borde söka mig en annan sponsor för hon har fortfarande inte tid och vet inte när hon kommer att få tid för mig heller. ?

Jag frågade en annan kvinna jag tycker om i gemenskapen men hon sa att hon var smickrad men hellre vill fortsätta vara vän men inte sponsra mig. Suck. ?

Alla bara pratar om hur viktigt stegarbetet är och alla möten jag går på är stegmöten. Vissa tycker man ska ta en sponsor så snabbt som möjligt. Vissa tycker man kan vänta lite men jag tycker att jag väntat tillräckligt. Jag vill börja nu!
Vet inte vem jag ska vända mig till... ?

Det var skönt. Nu kan jag tänka mina egna tankar. Känna vem som är JAG. Ta det lugnt tillsammans med barnen där vi har våra rutiner.

Kram!

I veckan har jag känt lycka, sorg och idag stark ilska.
Har haft lättväckta känslor. Har gråtit. Känt lycka i nuet.
Idag plötslig extrem ilska. Min man anklagade mig för nåt som inte var sant. Det började ticka i mig. Orättvisa. Han har svikit mig så många gånger. Han har inte råd att anklaga mig. Han fortsatte. Jag smällde av extremt. Jag skrek. Slog. Smällde. Svor. Körde därifrån. Nu sitter jag själv i bilen långt hemifrån. Gråter ut allt. Jag orkar inte mer.
Just nu.
Just nu är jag så trött.
Men jag vet att jag får ork igen. Då känns allt bättre. Ska köra hem. Duscha. Lägga mig och läsa. Försvinna in i en bok.
Hatar att barnen hörde mig. Skulle kunna ömka mig om det. Men orkar inte. Vill bara slå min man på käften med största näven som finns. Pang i nyllet. Bästa smällen vore att lugnt lämna. Leva mitt liv. I lugn och ro. Blir så trött på att vara i en relation just nu.
Hur är ni andra som lever tillsammans med någon? Hur mår ni känslomässigt? Exploderar ni såhär? Känner mig småtokig.

...att du tittade in Se Klart!
Du är inte den första av mina vänner som rekommenderar Lydia Sandgrens bok. Jag blir riktigt sugen att läsa ( och tänker också att det är en bok för min dotter).
Jag bodde i Göteborg från det att jag var 20 till jag fyllde 26.
Så mkt av det som formade livet hände där. Träffade mina barns pappa - inte minst:-)
Och minns ...eller har tänkt på ibland...att jag drack väldigt lite alkohol på den tiden. Det var mer te. Eller kaffe ....sent på natten ..på ett taxichaufför-ställe i Haga. Där satt jag - med min bästa vän som jag delade lägenhet med - och drack kaffe - mitt i natten.
Hon har skrivit om detta ( hon blev journalist och så småningom författare).
Och hon är den enda ...förutom min särbo - som jag berättat om mitt drickande för.
Nu bor vi i olika städer.
Ja Se Klart - jag tror också att vi har många roliga och fina år kvar.
Just i dag är jag lite melankolisk. Och det är verkligen ett glapp/en skarv....när barnen blir stora och flyttar hemifrån.
Ibland känner jag en glädje - tänker att jag är precis likadan som innan ungarna kom till mig (?). Nu får jag en ny period när jag får fara runt som jag vill ( förhoppningsvis lite klokare) . Och samtidigt är det ju ålderdomen som närmar sig.
Men den kan bli fin ....och jag vill inte dricka bort den.
Jag förstår på dina inlägg att du har ett lantställe där du kan odla dahlior ( så vackra).
Blir lite avundsjuk på det:-)
Men inte avundsjuk i meningen bitter ....utan mer inspirerad.
Jag vill också odla ...och jag funderar en hel del på om jag ska skaffa en hund ( det gjorde PO Enquist när han blev nykter).
Men det tål att tänka på....och jag tror också att man ( jag) ska vara stabilt nykter i några år innan jag handlar på den känslan.

Det går mycket upp och ner idag. Lite mer upp än vanligt iaf.

Mycket matlagning har jag kommit igång med. Bara nyttig mat sedan tre dagar. Beställt hem massor av matkassar, bara bra saker ☺️
Många säger ju att man inte ska göra allt på en gång, men för mig blir det en motivation. Jag vill inte förstöra mina ”resultat” med att hälla i mig massor av alkohol som innehåller massor av tomma kalorier och socker.
Och så mår jag bra att göra något bra för mig själv, ja utöver alkohol-resan då. Känner mig motiverad av maten.
Och så blir det en bra sysselsättning, hacka massor av grönsaker etc. Istället för att bara äta massor av pasta och sådant lättlagad mat som jag lagat länge nu.

Skönt att du inte tror det blir en långdragen influensa ?

Jag bor i Stockholm. Jag vet att det ska vara anonymitet här, men jag har redan pratat om vilka sjukhus jag varit på.

Krya på dig ?

Kikar in mitt i mitt kaos av diverse omplaneringar och smådepp över dahliaknölar som inte vill kika upp, annat växer som ogräs i småkrukor.
Hoppas du har en bra lördag, måste ju inte vara perfekt som vi enats om ngt motvilligt, bra nog är ok, för nu.
Ett boktips apropå livet och att du ibland skriver om den senare delen av detsamma är Samlade verk, av Lydia Sandgren. Har inte kommit så långt men den verkar bra.
Jag tänker på oss som har vuxna barn och att det också är en sorts skarv vi fått ta oss igenom, och som inte är helt enkel.Ett maratonpass av att få till någon livets mening när jag en inte längre ska laga mat och tvätta kläder och läsa läxor (nåja inte min bästa gren) Men jag tänker också att vi har så mycket kvar, massa år, roliga och bra och spännande. Så tror jag att det blir. I skarvarna och på land. Kram.

Det e bara gott i hjärtat att kunna vara ett stöd för dig ❤️ Jag e nog på benen lite senare det verkar vara nån 24 timmars grej ;).. hur mår du just nu ? Hur ser din dag ut ? Undrar om vi bor nära varandra ? vi bor ju i samma stad tror jag ?.. kramar ... lustigt egentligen detta med anonymiteten.. att man kanske sett varandra nån gång utan att veta ??❤️?

Men det är absolut ingen fara! Som sagt så kan du ju inte känna någon ”plikt” att svara! Jag tror inte att du känner så, men ändå ☺️

Oj, vad jobbigt med influensa ?
Hoppas den inte blir långvarig! ?

Hej Rosa, hur är det med dig? Jag saknar dig här.

Kram❤️

Sov jättelänge, men det gjorde sambon också. Gick upp vid lunchtid. Känner mig trött men glad att inte ha druckit sedan förra söndagen. Bara fem nyktra dagar, men känns betydligt längre. Känns fortfarande lätt overkligt att alla i familjen vet om min alkoholism.

Suget har hållit sig i princip borta, har iaf inte varit av det svårare slaget. Men är rädd inför vad som kan komma. Den lilla parasiten i hjärnan kan nog hitta på nåt djävulskap framöver.

Tänkte pröva ett kvinnomöte i morgon. Söker fortfarande efter identifiering. Så rädd att a-hjärnan ska övertala mig om att mitt missbruk inte går att jämföra med de som går till aa. Gäller liksom att vara steget före och känna att jag visst hör till.

Jag vet iaf att jag inte vill dricka längre och att jag vill göra en förändring i mitt liv. Hoppas det räcker en bit på väg iaf. Att skriva här och gå på möten måste hålla a- djävulen under kontroll. Mer kan jag inte göra nu.

En skön lördag önskas er alla?. Nu ska jag snart gå på en promenad med kärleken i mitt liv?