Senaste kommentarerna i forumet

och jag hoppas även rådgivningen kommer hjälpa att även få HONOM att inse hur det måste vara mitt val och på mina villkor inte förbud och hot från honom för en lyckad utgång och lösning i detta..
Särskilt sen jag lagt till pusselbitarna från mitt ex och hans kontrollerande, förbud och hot. Blev så tydligt då varför min kropp vänder sig ut och in av sånt. Det blir som tidsmaskinen jag ville ha fast på ett negativt sätt ;)

Andrahalvlek: Ångesten är fortfarande ett problem, typ oförändrad. Det är svårt att veta för jag har inte ett jobb att gå till just nu men vissa dagar är det jobbigt att ens gå utanför dörren. Ibland känns den värre men jag tror att det är för att jag måste tänka och känna hela tiden, inte döva med alkoholen som jag brukade. Men den adderade bakis-och-fylleångesten är ju borta så det är skönt. Jag hoppas ju att ångesten ska minska pga av nykterheten men jag får väl ha lite tålamod... det är fortfarande tidigt.

Vinäger: Tack! 40 dagar idag faktiskt. Ibland kan det bero på hur jag mår just den dagen, kanske inte hade fixat det en annan dag men just då kändes det helt okej och idag också. Just nu känns nykterheten som min egna grej som jag kan kontrollera. Svårt att förklara men för varje dag jag lägger till så känner jag att jag kommer någonstans, med min personliga utveckling. Jag känner mig rätt stuck både personligt och fysiskt. Jag bor i USA och har inga vänner eller familj nära. Men vad som än händer så jobbar jag med det här problemet och det känns väldigt bra. On a side note - jag vet också att ett 6pack öl för mig hade aldrig räckt. Det skulle bara väcka en demon som vill ha mer och mer. Lättare att inte dricka alls.

Ok, då kan jag ha ärvt det från min morsa, hon rökte som en borstbindare fram tills jag var ca 15 år.
Då slutade hon helt, har nu sedan länge kol och måste passa sig extra mycket för covid-19.
Jag fick världens ryck efter en veckas nykterhet och började motionera och äta nyttigt som en galning,
Gick snabbt ner 5-6 kg, men nu ligger det still. Tuggade en massa sockerfria tuggummin ett tag också.
Mina laster nu är snus och en del godis, främst salt lakrits. Men fördelen med att ha blivit av med alkoholen
överväger det andra med hästlängder.

Må väl!

Kram

Jag tror inte att jag har hört talas om en missbrukare som inte har det ”i släkten” alls. Du är unik Torn ?

Men det kan ju vara annan typ av missbruk. Socker, mat, spel, sex, nikotin tex.

Det man tror att man ”ärver” är benägenheten att utveckla missbruk. Att hjärnans belöningssystem är extra intresserat av dessa beroendesubstanser.

Just därför är avhållsamhet enda sättet. Tror jag.

Choklad är ett kasst substitut har jag märkt. Vågen visar plus, inte minus som för så många andra.

Kram ?

Huvudsaken är nog att, som jag tror att Honungsblomman skrev till Charlie, att barnen vet att föräldern är redo att prata om det när barnet är redo.

Jag tycker att det dessutom är ett bra sätt att lära barnen konkret att det är enorm skillnad på person och vad personen gör.

Barnen får tycka väldigt illa om hur vi betett oss som onyktra - det är okej. Vi tvekar inte på att de älskar oss för att de ogillar drickandet.

Sen kan det bli jobbigt att höra förstås. Alla barn är nog inte så diplomatiska som min äldsta dotter. Hon sa: ”Jag tycker mycket bättre om dig som du är när du är nykter.”

Kram ?

En otroligt trist biverkning av SSRI vid insättning, höjning, utsättning är tyvärr mer ångest.

Det kommer att landa bra till slut! Ha tillit för att det blir bättre ❤️ Tills dess - hjälp dig själv så bra du kan med kost, motion, bra sömnvanor.

Lättare sagt än gjort, jag vet, men ack så viktiga byggstenar.

Kram ?

Grattis till dag 8! Detta går ju fenomenalt? Jag har helt lagt av med "alkolliknande" alternativ såsom a-fri öl, a-fria viner osv. Tycker helt enkelt inte det smakar gott och får avsmak bara av att se det. Cola-zero och Pepsi-max blir det mest, bubbelvatten av olika sorter och smaker, och diverse fruktjuicer gillar jag också. Jag gillar tom mjölk och frågan är om inte ett stort glas iskallt kranvatten är det godaste som finns när jag är riktigt törstig.

Har funderat lite nu och det lutar nog åt att jag tar det här samtalen med barnen lite pö om pö.
När det blir lämpliga lägen, eller om dom undrar och frågar om det. Risken är att om jag vräker på
för mycket, med vidriga detaljer mm så kommer hela området där jag bor veta hur det legat till.
Kan inte vara säker på att främst min dotter "skvallrar" till sina kompisar och då sprids det fort
till deras föräldrar osv. Har inga problem med att nära vänner vet om läget men grannar, barnens föräldrar och ytligt bekanta behöver inget veta. Inte så kul om alla i byn går förbi mitt hus och tänker: fy, där bor den där suputen! ?

Eller så kanske det är bra, dom slipper undra varför jag inte dricker alkohol om man ses på en grillkväll.
Hmm, oavsett, jag tar det lite pö om pö allteftersom tiden går.

Ha en fortsatt bra dag!

Kram

Du gör precis det du kan göra - förändra ditt eget sätt att både tänka och göra!

Kram ?

Trött på negativitet, därav lite besviken på hur denna tråden artade sig igår. Mitt vapen är att inte vara negativ och inte dras ner i negativt tänkande. Jag vill dessutom helst undvika att få pekpinnardå jag känner mig själv väldigt väl och att dessa kan enkelt få mig att tippa över kanten. Alla här har olika baggage och olika historier, ingen är den andra lik men alla är vi här för en förändring. Vi är i forumet för förändring, alltså inte att sluta helt för all framtid (även om det kan bli så). Jag är här för att förändra mig själv, inte bara drickandet men hela min livssyn. Just nu mår jag ganska bra, trots fortsatta påhopp från min kära fru, och jag tänker fortsätta må bra.

Nu kastar jag min in och startar fjärde nyktra veckan.

Bra jobbat och visst blir man lugn utan alkohol. Vilken stress man utsatt kroppen för. Lycka till och kör hårt? kram

Jag har läst tillbaka i din tråda för att få en bakgrund, tack för dina fina inlägg! Jag känner igen så mycket, vi är all-in människor och jag tampas också med den förbannade a-djävulen då och då. Jag matar inte honom men han ger inte riktigt upp. Han försöker förhandla med mig och jag nonchalerar honom. Han mår uppenbarligen inte bra av motion och träning och kvävs sakta av endorfiner. Jag kväver han sakta lite mer för varje dag som går. Precis det som du nu har gått igenom, är jag också rädd för. Att jag ska vara så här stark och må så pass bra som jag ör för att sen halka på det förbannade bananskalet med huvudet rakt ner i flaskan.

Jag kämpar med att varje dag påminna mig om varför jag inte kan eller ska dricka. Varje dag ser jag mina tonåringar här i hemmet och det räcker just nu! Jag vill inte vara den som inte kan köra dem, inte kan komma ihåg vad jag lovat kvällen innan..Listan är lång Miss Hyde, hjälp mig fylla på...
Funderat på antabus? Kram Rosa

Tack andrahalvlek och vaknavacker.
Nu är det är över 50 dagar, men deppigheten och ångest blir bara större :(
Har fått ssri av vårdcentralen, ökade dos senast förra veckan och hoppas att det vänder snart. Hoppas alla har det bra!!

Tack andrahalvlek och vaknavacker.
Nu är det är över 50 dagar, men deppigheten och ångest blir bara större :(
Har fått ssri av vårdcentralen, ökade dos senast förra veckan och hoppas att det vänder snart. Hoppas alla har det bra!!

Det är verkligen sorgligt att vara ett "fungerande fyllo på jobbet" och att gång på gång göra bort sig själv på fyllan. Jag skäms oerhört, även för saker som kan ha inträffat för 25 år sedan. Det blir en rätt tung ryggsäck att bära till slut. Att sörja är jag ganska van vid, har varit med om en del trauman i livet. Men samtidigt har jag haft mycket tur också. Din resa verkar ha varit betydligt tuffare! Jag tar till mig ditt råd om att byta terapeut, ska dock ge det en sista chans. Kram!

Jag läser din tråd då och då och beundrar din brutala ärlighet i allt du skriver, bästa Vinäger. Du inspirerar.
Det känns gott att du skriver till mig även om jag är under isen just nu. Tar du Naltrexone varje morgon eller kväll? Jag fick svårt att sova när jag tog en halv tablett på kvällen, vet inte om sömnlösheten var en inbillad bieffekt eller ej. Ska snart träffa min terapeut igen, får se om sessionen avlöper bättre än de tidigare. Annars måste jag definitivt byta.
När jag vaknar på morgonen är det alltid med en stark känsla av skuld och skam.
Har bestämt mig för att jag får lov att vila i stället för att avverka projekt som inte är nödvändiga. Då behöver jag inte dricka. Tack alla på forumet, inte minst finaste Vinäger, för att ni finns!
Kramar i massor! / Miss Hyde

Är aldrig är försent med förändring! Välkommen tillbaka. Själv har jag varir här från o till. Höll oxå januari vit sen dragit ner rejält efter det men jag orkar inte det heller. Så nu har jag gett upp ett bra tag framöver. Du fixar detta och så bra du kommer må igen?kram

Återfall
miss Hyde, jag är inte rädd för att bli beroende av hjälp från andra eller läkemedel som dämpar suget efter alkohol. Missbrukare har en tendens att byta ut ett beroende mot något annat, sex, spel, mat, godis, bli samlare, beroende av sin partner mm.

Jag har börjat bearbeta min skam över att vara ett fungerande fyllo på jobbet och att gång på gång göra bort mig själv inför andra på fyllan. Min sorg över att jag hamnade där (på botten igen) efter långa perioder av nykterhet är för mig större än skammen.

Vet inget om Naltrexon eftersom det enda som jag tagit som missbrukare är benso (torrsprit) och ADHD medicin (Amfetamin) och det funkar för stunden men inte i längden.

Såg ett intressant program på SVT igår "Älskade Alkohol) om att vi dricker mer och mer runt om i hela världen och att alkoholindustrin tjänar massor med pengar. Reklamen för alkohol är intensiv och budskapet är en romantisk syn och en fri livsstil, ohämmad kärlek. Så du kan välja att trycka bort reklamen som påverkar men budskapet som sprids för att tjäna pengar finns där, hela tiden.

Det har tagit mig 40 år av missbruk för att komma så långt som jag har gjort nu. Jag är 56 år och socialen ville tvångsomhänderta mig när jag var 16 år men mina föräldrar sa nej. Dom tyckte att det lät så hemskt med omhändertagning och tro mig, hade soc tagit hand om mig då hade jag garanterat fortsatt att missbruka efteråt.

För mig är tvång (som din terapeut håller på med) när hon säger att du måste vara vit för att komma igång med en riktig behandling verkningslöst, det funkar inte. Byt ut henne, du har rätt till behandling, du är sjuk.

har läst ifatt vad du skrivit de sista dagarna, wow jag är så imponerad av dig! Du skriver på ett så fint sätt dessutom! Jag är inte så tuff som du. Jag har valt att säga att jag satsar på min hälsa och då vill jag inte dricka någon a. Ingen här vet hur illa det var och jag klarar inte av att berätta.

Jag tog en långpromenad igår och passade på i min ensamhet att lyssna på alkis-podden. Avsnittet handlade lite om "den frälsta alkoholisten". Jag jobbar mycket med att "visa" min nykterhet genom olika handlingar, men det är främst jag själv som märker det (ha,ha)
Du är grymt stark! Kram på dig!

Håller med Andrahalvlek till 100 procent. Tiden är en avgörande faktor här, utan tvekan.

Edit, Rosa, du har väl inte missat att det är fyndläge på börsen i dag, eller jobbar du??

Kram

Tänker på dig i dag och hoppas att du klarar utmaningen att inte svänga förbi Systemet i dag.

Jag tror på dig.

Varm kram

Det löser sig med tiden. Tanken på nykter midsommar, semester etc känns betydligt mer avslappnad nu vid snart tre månader än vid snart två månader nykter.

Man samlar på sig nyktra erfarenheter och nya nyktra vanor efterhand. De gamla onyktra vanorna blir mer perifera för varje månad som går.

Kram ?

Har tänkt på dig ibland. Det var inte längesedan jag tänkte leta upp din tråd och skicka en hälsning.

Vad ledsamt att läsa att ditt drickande har eskalerat. Minns hur stolt du var över dina hundra (eller fler) dagar. Men vet ju själv hur fort det kan vända.

Förstår att det känns jobbigt att inte kunna få hjälp på det sätt du behöver. Kan du få en annan terapeut? Det är svårt när det inte klickar.

Jag har Naltrexone som jag tar varje dag sedan ett och ett halvt år. Om de hjälper? Ingen aning egentligen. Har dock inte fallit lika djupt sedan jag fick dem. Så kanske de ändå gör att jag håller drickandet lite i schack. Just nu törs jag iaf inte sluta med dem.

Om du börjar med att släppa skammen och tillåter dig att sörja att det blev som det blev. Där känner vi nog rätt lika, de flesta av oss. Vad kan du göra sedan?

Om du orkar skriva här, försöka - om än med hjälp av knogarna - ta dig igenom de första dagarna så kanske du kan påbörja letandet efter orsaker. En del vet du redan svaret på, men det kan finnas annat som kommer fram.

Åh, finaste Miss Hyde, jag känner verkligen med dig. ? Bra att du är här igen i alla fall.

Många varma kramar

Hej,

Har inte varit inne här sedan i slutet på januari men nu är det dags igen. Klarade av att hålla januari helt vit vilket kändes fantastiskt bra och jag trodde jag hade kontroll på situationen men det har jag tyvärr inte. Har ökat på intaget sedan sportlovet och har jobbat hemifrån pga Corona sedan mitten på mars vilket gör att jag dricker ca 5 av 7 kvällar i veckan. Sover dåligt och går runt helt slut på dagarna just nu så jag behöver ta mig i kragen och komma tillbaka igen. Ångesten ska vi inte tala om och känslan av att man lite slutar bry sig känns obehaglig.
Men jag tänker att det är inte försent att få till en förändring igen för att hålla på såhär kommer inte sluta bra.

min egen skull. Det verkar som om du lite har lagt fokusen på dig själv nu, inte på att "mannen bestämde". Bra pytteliten.o.trasig -härligt att läsa!! Kram!

Helgen har passerat utan några större utsvävningar. Vi hade vänner över på middag i fredags kväll. Gamla tankar kring alkohol svävade runt i huvudet. Innan hade jag boostat mig med a innan de kom, varit lite lagom mjuk så jag kunde dricka bara något glas till middagen...och vara nöjd. Jag hade känt en frustration över att alla dricker sååå lite. Efter maten är vännerna aldrig intresserade av att dricka något mer. Nu kunde jag släppa de stress-tankarna, sätta mig i soffan och bara sitta och prata med ett glas pepsi i handen.

Jag försöker fylla på kroppen med endorfiner varje dag, promenera, jogga eller gå på ngt träningspass. Det finns ingen bättre medicin just nu. Jag har inget direkt sug efter alkohol, det flyger inte över att jag måste få dricka...Men jag har heller inte utsatt mig för något jättejobbigt heller.

Jättejobbigt...vad är det då?..
Det skulle kännas tungt att inte få dricka något på semestern, midsommar, inte på solsemestern utomlands. Det är nog min Akilles-häl. Jag väljer att inte tänka så mycket på det just nu. För två månader sedan hade jag haft en lång lista med olika tillfällen som jag skulle tycka det var svårt att inte få dricka på. Det kanske löser sig med tiden ändå..Jag är nykter idag och tar det där ifrån..Kram på er!