Senaste kommentarerna i forumet

SOM jag har sett fram emot den här dagen, tänk vilken glädje!
Ja, jo jag kom i mål, uppdraget avslutat och godkänt!
Men allt var lite konstigt, mycket beroende Corona och karantän mm.. Jag kunde inte redovisa som jag ville, fick bara maila iväg allt. Lite antiklimax.
Jag är egentligen jätteglad, jag är klar och kan vara ledig nästa vecka, -Jippi! Men hur ska jag fira?
Jag har haft en sådan oro i kroppen hela em. Har fått ryta till ordentligt mot den där rösten som lockar med att jag väl ändå kan fira med en flaska vin ikväll. Märkligt det där, att rösten kan komma och locka även om man inte känner minsta lilla sug. Tacksam mot mig själv att jag förutsåg och höjde garden redan i morse.
Har istället försökt att belöna mig själv med nya vårskor och -kläder. Toppade det tom med en bukett blommor till mig själv. Kändes lite bättre när jag fick unna mig något iaf - men det blev DYRT...
Men - VARFÖR - ska detta vara så svårt att hantera?? Varför kan jag inte bara vara glad?
Tittar på mina blommor. -Jo, imorgon kommer jag nog att känna mig glad, riktigt glad över att vakna nykter ännu en dag och att mötas av blommor på frukostbordet.
För så blir det. -YES! Systemet har stängt nu. Tackar för det för jag vill verkligen inte dricka.

Kram!

Grattis! 30 dagar är mäktigt mycket och ditt mindset har verkligen förändrats.

Kram ?

Jag brukar tänka så här när kollegor kommer och dumpar arbetsuppgifter och/eller ansvar i mitt knä: ”Vems apa är det?”

De ska bannemej inte dumpa en apa i mitt knä om det inte är min apa. Då kastar jag tillbaks den direkt.

Det hjälper förvånansvärt bra att tänka så! Jag säger till och med till kollegor: ”Nähä du, det där är INTE min apa” och eftersom vi gått samma chefskurs fattar de direkt ?

Ofta tycker jag att andra har gjort ett mindre bra jobb - men det är inte min uppgift att rädda upp situationen. Ingen tackar mig för det. Tvärtom. Låt vb stå där med sin nakna kejsare istället.

Tyvärr drabbar det tredje part ibland - och det är allra mest trist, men fortfarande inte mitt ansvar.

...att dricka de 10 sista åren av sitt liv kanske är en väg:-) Dyr champagne ( fast pensionen är ju rätt blygsam)
Men jag tänkte ibland när jag drack att det redan nu är för sent. Jag är 58 år och har de sista året tänkt att jag får väl vara en alkis då...jag startade i alla fall sent i livet med att dricka mkt ( och ensam).
Så trist.
I dag har jag haft en ganska stressig dag som också - till dels - präglats av en konflikt.
Jag reagerade på en sak som jag tyckte var ansvarslös och dåligt underbyggd - och som skapade mkt oro nu i Coronatider.
Jag försökte vara saklig och lugn i min dialog men känner ( ofta) viss osäkerhet när jag märker att jag blir starkt känslomässigt engagerad.
Går jag igång för mkt?
Vad är mitt ansvar ( känner stort ansvar att reagera/agera ..vid missförhållanden) och när finns det risk för att jag ’biter mig fast’ ( aldrig bra)
Vad kan jag påverka - vad ska jag släppa.
Just det som väl lyfts i sinnesrobönen.
Tänker att mkt alkoholbesvör som inte är tydligt/syns...ligger bakom arga debattartiklar, moralism , rättshaveri och stelbenthet,
Jag ska minsann visa hela världen vad som gäller och vad som är rätt och riktigt ....
Det är bra med civilkurage- det är viktigt att ta ansvar.
Men linjen kan ibland vara hårfin mellan att ha driva frågor ( hur viktiga de än är) och att fastna..
Just detta återkommer de ibland till i Alkispodden...känner igen mig i resonemangen.
Solen skiner, fåglarna kvittrar och många insjuknar just nu i Covid19...en topp i Sverige i dag.
Jag gör vad jag kan. Mer går inte.
Ta hand om er!

Ja han är nog orolig.
Men tror det största är att han har ett bräckligt psyke som jag genom åren sabbat emellanåt på olika vis. Så när en sak hände spelas allt annat upp även om det var 10 eller 15 år sedan. Ibland tom. saker som rör hans ex (och då var han ju inte ens 25) kan komma som en svallvåg eller kallsup.
Det som blir jobbigt för mig är som då häromkvällen när allt rasade här.. Är att han från något som jag knappt uppfattar fullständigt rasar och säger att "det var det". "vart ringer man för att skiljas". "Nu är det klart!"
Detta är ju sånt jag hoppas familjerådgivning ska hjälpa till med.
Samtidigt som en liten del av mig viskar "tänk om det är för sent. Att nu är det kört. Det går itne rädda mera. Ni är för trasiga på många vis".... Blir så twistat då.. Att bra beslut och saker skulle leda fram till det värsta!!
Men vi brukar båda gå med tanken att allt brukar ske av en anledning. Säkert så nu med.
Idag har vi pratat massor och han har på nåt sätt av det som hände sist verkligen gått igenom sitt register och mår illa av tanken på ett liv utan mig. Så jag hoppas min visk-röst ger med sig när bitarna faller på plats framöver.

Ja så var det fredag.
Inget vin i sikte.
Men pepsi max. <3 Vad vore livet utan?
Jag har alkoholfritt rosé i skåpet.. och alkoholfritt bubbel med för den delen.. Men. Jag tänker där att inte heller det ska jag dricka. Istället för a. För det är ju just den vanan jag vill sudda bort och utvärdera!
Kanske är det då dumt att ersätta med substitut då? Pepsi max får det bli. Passar bättre till kostplanen dessutom =)

Scrollat lite i viktväktarnas flöde.. tänkte på att där har många exakt samma problem som här. Fast det handlar om mat/snacks/sött. Dom måste sluta HELT med sötsakerna. Dom klarar inte att ta EN kaka utan att ta hela påsen. Tänk vad viktigt det är med insikter. Utan insikter blir det pannkaka och uteblivna resultat.
Jag hoppas fortfarande att jag i framtiden hittar den sunda balansen. Men nu är nu. Sen är sen. En dag i taget.

...även för mig var den där timmen direkt efter jobbet den ’farliga’.
Och det var då jag fick sådan lust att ta en snabb utväg - dricka ngt glas ( som alltid blev flera) för att koppla av.
Härligt att läsa din tråd och dina tankar och insikter.

Tack så jättemycket Torn och Vinäger!

Så himla bra du är.

Keep up the good work.

Kram

Härligt, bra kämpat!? Grattis till 30 dagar!

Tack för kommentar Pianisten!
Rådet med att läsa har jag tagit! Har suttit och läst nu idag så skönt! Men ibland kommer ångesten över mig! Hur mkt jag ljuger för de jag älskar mest! Hur dålig mamma jag är till min son! Att jag kunde sjunka så här lågt! Men måste tänka att jag kan göra saker och ting bättre från och med nu. Och det ska jag!

Känns som en milstolpe. Dem här veckorna har gått fort men ändå långsamt. Att sitta i karantän suger men det har hjälpt mig att fokusera på mig själv och mitt beroende till alkohol. Jag uppskattar den här sidan och alla här som hjälper mig. Det finns ingen anledning till att börja dricka igen så jag fortsätter som vanligt.

En dag i taget - we can do this ?

Ditt ”kontrollerade” drickande går verkligen inte så bra ? Vad ska du göra åt det?

Veckan började bra. Jag var nykter på måndagen och jag drack ett glas på tisdagen. Jag gick på en skogspromenad med några tjejkompisar och vi åt middag efteråt.

På onsdagen var jag stressad över en deadline och jag drack några glas hemma. Jag smsade runt till mina kompisar angående att ta ett glas. Jag åkte till en hemmafest på Lidingö och drack alldeles för mycket. Jag tror att jag drack cirka 11 glas totalt under kvällen. Mot slutet av kvällen spydde jag och jag slutade därför att dricka. Jag mådde fruktansvärt dåligt dagen efter. Jag vaknade tidigt på morgonen och tog 3 återställare för att somna om. Jag vaknade på eftermiddagen och tog 2 återställare och somnade därefter om. Jag vaknade på kvällen och vilade i sängen under resterande del av kvällen.

Nu på fredag känner jag mig fortfarande trött och bakfull. Jag känner mig besviken på mig själv över att jag drack så mycket. Jag är irriterad över att jag fortfarande mår dåligt pga alkoholkonsumtionen för två dagar sedan. Jag vill aldrig någonsin dricka så pass mycket igen eftersom jag mår fruktansvärt dåligt dagen efter.

Kan själv skriva under på alla punkter du nämner. Att vilja vara perfekt på alla punkter eller kanske t.o.m bara inte låta sig vara dålig på nån punkt är otroligt utmattande och krävande. Det är inte lätt att ändra på men otroligt viktigt.
Fokusera på att sänka kraven på träning/motion och gör den till en fast veckorutin, t.ex 2 dagar. Det hjälper otroligt mot ångest och stress och hjärnan tycker om att ha rutiner. Försök sedan hitta nya sysslor för att koppla av, t.ex ljudbok som Rosa skriver eller vanliga böcker. Det har blivit min nya avkoppling efter alkoholen.

Kram

En del har svårt att visa sin omsorg på ett mjukt sätt. De skäller och ställer krav, fast det egentligen bara är oroliga. Kanske till och med skräckslagna.

Jag tycker att du ska säga ”Jag blir ledsen när du skäller på mig och ställer krav. Jag kämpar verkligen med det här - och det jag mest behöver från dig är kramar och snälla ord.”

Säg ungefär så (med egna ord som känns genuina) varje gång han skäller och ställer krav, så förstår han kanske till slut.

Kram ?

25 mars.. vad blir Det? ?
Var en fantastisk läkare på VC.
Hon skrev inte ut något. Men 6 rör blod fick jag lämna. Hon ville undersöka kroppen innan själen.. så inget ligger o spökar. Mycket bra. Dessutom beställde hon leverprov efter min (långa) berättelse. Då blev jag lite rädd..
Hon pratade även om peth-test. Dock blev jag lite orolig om det efter att ha läst här i forumet att så många faktorer faktiskt kan ge missvisande resultat. Men det vet jag ju inget om än och försöker stå kvar här och nu..
Hon bokade direkt tid för återbesök.
Skönt.
Dessutom ska hon skicka vidare mig för alla andra trasigheter jag har (och tog prover för flera saker där med) rent fysiskt. Inkontinenssköterska och gyn och fotterapeut. Hon tyckte även parrådgivning lät nödvändigt/klokt.

Gick med lite lättare steg ut från VC. Hade missat samtal från mannen. Som direkt började med sitt ifrågasättande. "Berättade du allt då? Om alkoholen? -alltså HUR illa det är?"
Och där var jag tillbaka på noll.
Jag har precis suttit och erkänt för en läkare om hur jag mår och att jag upplevde att jag hamnat i osunt drickande. Berättat hur jag försökt lägga livet till rätta så smått men kanske behöver ytterligare hjälp... det krävdes ganska mycket.
Och nu är jag tillbaka på ruta noll. Åkte hem o la mig under täcket. Ledsen.

Varför har allting blivit sämre av att jag tar bra beslut???

Tack Rosa!
Min trigger är nog tyvärr att jag vill vara perfekt men orkar inte. Jag vill ha ett hem som är välstädat, duktig på jobbet, se till så att mitt barn inte är för mkt på ipaden, aktiverad etc etc. Och jag ska själv träna och äta rätt. Och när jag inte orkar den karusellen med att vara duktig kan jag lika gärna vara misslyckad. Så all ångest och stress lugnar ner sig när jag dricker.

Hej Rosa76. Dag ett för mig, att försöka ta ett krampaktigt farväl om min kompis Box. Jag är glad att vi finns för varandra här. Kram till dig Rosa till alla oss?

kan vara en bra början. Är triggern att det är fredag och helg, är det stressigt efter arbetet är slut för dagen, är det bråk och diskussioner som triggar till att dricka? För mig var det nog det mesta, till och med klockslaget var en stor trigger. Jaha, klockan har passerat 17, nu kan jag ta något att dricka...
Som många tipsar om här så rekommenderar även jag att lyssna på ljudboken "skål ta mej fan"...där kan man hitta en fel igenkänningar..
Lycka till och varmt välkommen hit! Kram Rosa

Raska promenader precis som AH skriver och jag har gottat mig i massa Netflix-serier, tiden rusar iväg och tankarna skingras..Heja dig!

Du måste fokusera på att hitta nya nyktra vanor.

Något annat gott i glaset, ut och promenera eller cykla direkt efter maten, ringa en kompis och ha gemensamt ”fredagsmys”, kolla på helt andra program än du brukar göra osv.

Jag har blivit hooked på dokumentärer - finns massor på Svtplay. På Yotube kan du söka på Craig Beck, som pratar jättebra om nykterhet (på engelska).

Hänga härinne är bra också! Ta del av andras solskenshistorier och motgångar.

Du behöver hjärntvätta dig med nyktra argument. Tids nog landar du i ”jag vill inte dricka” och då blir allt så mycket lättare!

Du har oss! Vi finns här och läser allt du skriver och peppar och stöttar dig. Ut med alla tankar och känslor i dagsljuset!

Kram ?

Hoppas ditt lyckorus håller i sig:) Jag är kanske inte lika hög idag som för ett par dagar sen men har landat i ett lugn, en stillhet som nästan känns overklig. Varmt, lugnt, tryggt.
Men jag gör som du, sätter ut några extra vakter för man vet aldrig när fienden slår till.
Och idag är vi bara glada! ?

Tack torn! Ja jag ska klara det! Och precis som du skriver så har man ju inte tråkigare när man inte dricker för jag har kört många ggr när vi har varit på fest och jag har haft jättetrevligt och mått bra dagen efter! När jag skriver detta undrar jag faktiskt varför jag dricker. Visst det är en skön känsla i kroppen ett tag men sedan är det ju bara negativt med allt!

Hej Vinis! De allra flesta som hänger här känner igen sig i hur du tänker. Jag gör det definitivt. Du har insett att du dricker för mycket och inte mår bra av det och har börjat att läsa och skriva här vilket är jättebra. Om du verkligen är villig att försöka göra ett längre uppehåll eller sluta helt så är mitt tips att berätta för din sambo att du har tagit ett beslut. Det är hemskt svårt om man lever i en nära relation att försöka sluta om hen inte vet om det. Du slipper allt smusslande, kan få stöttning i form av att inte ha alkohol åtminstone synligt hemma. Nu vet han ju i det här fallet om att du har problem och då är det ju ännu lättare att berätta.Jag hade aldrig fixat det om jag inte berättat det för min fru. Det är inget att skämmas för, tvärtom är det en styrka.

Sedan är det bra att ta en dag i taget, absolut inte tänka "aldrig" mer, för det behöver det ju inte vara. Man kan sätta ett mål, tex 1 månad eller 3 månader. Och det där med tråkigt kan du glömma, det blir absolut inte tråkigare än hur du har det nu. För egen del har jag det väldigt mycket roligare nu än när jag drack. En väldigt viktig sak är, tro inte att du klarar att bara ta ett glas efter en vecka eller två. Man gör inte inte det, man vill ha fler. Det är bättre att bara ha en "dag 1" och slippa börja om hela tiden.
Ett tips om du är rastlös och tycker det är segt i början är att ta promenader, långa planlösa promenader, ännu skönare nu när det är vår också.?

Du kan klara det, kör!?

Kram