Senaste kommentarerna i forumet

Grattis! Vad bra du är! ???

Du är?? stort grattis och var stolt. Kram

...du beskriver din första tid som nykter, härligt att läsa och känner igen både lyckokänslor och ångest över ”överträdelser” i form snabbdrickning i smyg och att så ofta ha snabbare takt än de flesta. Dock har jag många vänner som dricker en hel del, där har jag ”passat in”. ?
All ångest jag haft, konstig oro, halsbränna och skadlig stress har sakta avtagit under dessa snart 4 månader. Jag tänker, när jag läser här om olika problem och minns att jag själv tänkt mycket kring hur jag ska begränsa drickandet. Att bara sluta. Först. Så mycket lättar med det beslutet.
Grattis till dig! ?

Härligt att du mår så bra, då är det tusen gånger lättare att fortsätta nykterheten - då känns den som en gåva.

Bra att du lyssnar på kroppen, aktivitet och meditation är riktigt bra för både kropp och knopp!

Kram ?

Tack Andrahalvlek! Kloka fina ord. Såna triggers. Har kommit igång lite här hemma nu i hushållsträsket, något eftersatt...
Lite i taget.

Tack!

Från en lite klokare ?

Onsdag, onsdag, onsdag...Vad ska man säga? Mest spännande idag är att jag börjat läsa Annie Grace´s This Naked Mind. Inte hunnit så långt än men jag gillar den. Jobbat, hämtat min son, ja... En vanlig dag helt enkelt.

Men det som är så skönt är att jag är så stabil i humöret! Sån otrolig skillnad, och för mig som kämpat med väldigt stark ångest och oro under många, många, många år är det fascinerande att få vila. Jag kan fortfarande bli rastlös, men då försöker jag lyssna på kroppen och förstå vad den vill. Ofta vill den röra på sig. Eller meditera för lugn. Mediterar dagligen nu, gör ganska mycket hemmaträning under dagen, och tar dagliga promenader. Sover mycket. Det är sååååå skönt att få sova gott. En sån välsignelse.

Märker att jag är så mycket mer närvarande nu under dagen. Tidigare kände jag alltid rejäl oro och ångest inför kvällar och helger. Som jag dövade med alkohol. Mycket tårar och ångest, ofta. Nu har jag inte haft en sådan hysterisk attack sedan jag slutade dricka. Så skönt.

Wow, wow, wow till 80 dagar. Snart ett kvartal. Starkt beslutsamt!
(Dit ska jag också!)

Tack så otroligt mycket för tips. Funkar så bra för mig att liksom söka fakta och teorier för att förankra min beslutsamhet i. Har nu sökt upp Craig och ska sätta mig när det blir lite lugnare i arbetsrummet och lyssna med hörlurar. Har också samlat lite pins på Pinterest om vad alkoholen gör med kroppen.
Var det du som skrev om "HALT" också? Glimtade till det precis bland uppdaterade kommentarer och alla fyra "tillstånden" stämde in på mig just då och jag förstod varför jag kände sånt otroligt sug. Ett äpple som sagt, och så ensamheten i köket utbytt mot att skriva lite med er här inne och vips känns även ångesten lite bättre. Och piggare blev jag av fruktsockret minsann. Kommer att klara även denna kväll utan Mrs Alco som håller mig i handen.

Varm kram tillbaka!

Tack för dina ord! Ja-a.. det är ju verkligen så. Steg för steg. (Fast just precis i detta nu, när jag står här i köket och gör klart middagen, så är suget sååå starkt. Fokuserar på er här istället och gnager på ett halvt äpple. Kram tillbaka

Igår var ingen bra dag. Många bäckar små...

Idag har jag varit hos min frissa (som jag känt i 38 år) och blivit ompysslad i 3,5 timmar (min permanent tar lite tid). Förutom att håret fått ett lyft är det rena terapin att få lätta sitt hjärta! Både lite skratt och gråt. Vi känner ju varandra väl efter alla dessa år. Nu känns allting aningen bättre! ?

God eftermiddag Se klart! Märkligt, när jag läser ditt inlägg så skriver du nästan exakt om vilka tankar jag har haft i dag. Den ständiga strömmen av nya stackars vilsna själar som hittar hit. Bra men samtidigt sorgligt. Tänk vad alkoholen ställer/ställt till det för många av oss. Du skriver att nykterheten ”nästan” är ditt livs beslut. För mig ”är” det mitt livs beslut. Visst, att gifta sig och skaffa barn borde väl kanske toppa, men jag hade stora problem med alkoholen redan då de besluten togs. Så för mig är mitt beslut att sluta att dricka mitt livs bästa beslut. För jag har barnen och min fru kvar hos mig, i mitt liv tack vare detta

Hade jag inte slutat hade det varit kört, utan tvekan.

Kram

Här finns bästa gänget som ska peppa och stötta järnet! Vi sitter alla i samma båt, eller varsin snarare, och har kommit olika långt på vår nyktra resa.

Kram ?

Och hurra för nykterheten!

Kram ?

Tack snälla ni! De förtjänar en så mycket bättre mamma än vad jag ofta har varit. Så om jag fortsätter på den här vägen jag har gått på ett tag nu kan jag lika gärna ge upp dem. Det skulle vara bättre för dem.
Men jag måste sätta dem i första rummet, och min hälsa. För jag älskar dem så otroligt mycket och jag vill vara den bästa jag kan vara för deras skull.
Grattis till era nyktra dagar och månader! Bra jobbat ?!
Min första tanke när vi kom hem från skola och jobb nu, var att ta ett glas för att orka kvällen.
Men nej, det vill jag inte och ska inte. Istället satte jag mig i soffan med dem och kramade om dem.
We can do this!

Jag har ingen i min närhet som vet om min kamp med drickandet.
Jag känner sån skuld i hur det ligger till och klarar inte av att prata med någon vän om det som det känns nu.
Är jätteglad att jag hittat hit!

Du känner sug av gammal ovana. Det tar tre veckor att etablera nya vanor.

Sårbara triggers för sug, tänk HALT:

H = hungry (hungrig)
A = anxiety (ångest)
L = lonely (ensam, ledsen)
T= tired (trött)

För mig är hunger och trötthet de värsta. Ät något! Ring en kompis! Läs en bok! Ta en höneblund ?

Orkidén är så fin, och varje gång jag ser den tänker jag på hur lugnt och fint livet känns ?

Trots full rulle på jobbet lyckas jag fokusera på lugn och ro här hemma. Lugnet inombords är verkligen påtagligt.

Nu när jag kommer hem efter en dag med mycket utevistelse känner jag att det skulle vara så gott med ett glas rött vin, slappna av, kolla på nån film och chilla... Men...

Detta sug.... Rida ut.... Fram med kloka ugglan som tänker ett steg till...

Det är svårt att förstå hur det fungerar i hjärnan och kroppen nu efter en nykter vecka. Har mått fint hela dagen tills nu. Har rört mig mycket i skog och mark idag, varit social på avstånd mm. Så jag borde inte känna detta sug och rastlösheten.

Sitter nu ensam i lägenheten och vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Blir liksom inget vettigt gjort.

Vad säger ni kloka forumister?

Från en inte så klok ?

Ut med alla tankar, skämmiga eller inte, i ljuset! Och givetvis ska du prata med din man - det finns ingen annan väg än framåt! Nyktert!

Jag firade dag 80 som nykter igår, fast jag kom på det först idag. Så självklart känns det att inte dricka. Jag vill inte dricka. Det känns som ett av de bättre besluten jag har tagit i mitt liv. Absolut topp 5 ?

Men du måste hjärntvätta dig! Tvätta bort varje spår av begär till alkoholen. Och det gör du med fakta, fakta, fakta. Börja med att söka på alkohol och hjärnan på Yotube. Craig Beck är bra på Yotube också.

Styrkekramar i massor till dig ?

Inser att tillströmningen hit till forumet är never ending. Problem som inte avstannar av nån corona eller ngt annat heller.
Jag blir glad för var och en som hittar hit. Men också så ledsamt att vi är så många och att detta är ett så utpräglat individ-problem som bara löses genom eget ansvar. Det finns ju ingen bra medicin, jag vet det, men om vi är så många..: det har förstås med skam att göra, känna sig misslyckad och att inte klara något som ”alla andra” fixar. Här blir det extra tydligt.
Just idag känns nykterheten nästan som mitt livs beslut.
Just idag är jag (fortsatt) nykter. Inget att tveka på. Så glad att jag ”hann hit” innan jag förlorade barn eller man. Eller jobbet. Mig själv.
Jag känner mig stark i mitt beslut att inte dricka mer. Jag skickar en tanke upp i den blå himlen om att orka hålla i det beslutet.
Ha en fin kväll!

Jag har läst tillbaka lite i din tråd. Vi är ju många som du! Du är inte ensam om att skämmas och om övertramp i relation till barn, och tonåringar. Vilken viktig sak du kommit fram till, att berätta för din man men allra mest insikten om att sluta. Att inte skämmas över sig själv är min största insikt och ”vinst” med nykterheten. Sen finns hundra till, Men när man förstår all den skam som lagrats av autopiloten så blir det så tydligt vilket ovärdigt liv det är att vara alkis. Du och vi är värda bättre. Ta en dag i taget. Strunta i när det känns tråkigt eller segt. Det här är inte rolighetstävling utan en plan för att ett värdigt och bra liv. Kram.

Jag började också dricka mer efter skilsmässa och känner igen det du beskriver. I efterhand tänker jag att det är så stort och svårt att gå igenom en skilsmässa oavsett bakgrund att det inte är konstigt att vi måste hitta sätt att hantera krisen. Som ju håller i sig rätt länge,. Min erfarenhet är också att drickandet gör att sorgeprocesser stannar av och kapslas in. Tror det är därför vi blir både glada men även ledsna när vi slutar och livet blir mer på riktigt.
Min konsumtion gick ner så småningom men sen lite omärkligt upp när mina barn flyttade hemifrån. Nytt liv, mer tid, etc
Nu har jag inte druckit på snart 4 månader. Det trodde jag nästan skulle vara omöjligt. Mitt bästa knep är att bara ta en dag i taget. Ibland en timme i taget. Längs vägen upptäcker man livet på nytt. Relationer blir bättre och framförallt utan skuld. Något jag ändå läser att du känner av. Att leva så, inte skämmas över den man är, är en stor frihet. Inte gratis, men så värdefull. Skriv här, läs runt, fråga! Vi är många som hjälper varandra.
Nu är din dag ett. Ett mega-kliv! Kram.

Välkommen här kan du verkligen få stöd och hjälp. Suget den första tiden dämpas lättast iallafall för mig, genom att tänka tillbaka på hur jag mådde, har gjort och ångestkänslan som får en att krypa ur skinnet. ... sen blir det värre eller kanske inte, du kan läsa och se hur andra gjort, och hitta din väg ur träsket. Jag har försökt bli nykter i ganska många år och kan se att tidens gång mildrar fallen man gjort och man tror att det kommer funka denna gång att bara dricka lite eller ibland. Jag är nu på min 2 dag nykter och har verkligen kvar ångestkänslan från mitt drickande kvar. Vi kan stödja och hjälpa varandra här inne, bara det är ju jättebra. Ta det lugnt och en dag i taget. Kram

Stort grattis till 80 dagar! Du är så bra. Du är värd den finaste blomman ?

...och välkommen hit. Jag är själv på dag 3. Min motivator är också mina barn. Vi får vara starka för dem!
Fortsätt att skriva här, ett inlägg för varje dag. Det hjälper att hålla sig på banan. Jag ska själv vara mer aktiv här på forumet.

Hur medvetna är de du har omkring dig?

...att jag förstörde det för mig själv, för min familj igen.
För nu får jag erkänna för mig själv att detta även påverkar min familj, mina omtänksamma, vackra och förståndiga tonåringar.

Jag har FORTFARANDE inte pratat med maken, men nu ska jag göra det.
Faktiskt. Ni som har läst tidigare om min historik med honom som "alkohol-feeder" har sett mina rätt klena ursäkter till att inte prata öppet med honom om detta.

Jag är nu sjukskriven några veckor och maken arbetar hemifrån, så det passar bra att lyfta min alkoholproblematik med honom medan barnen är i skolan imorgon. Jag måste, måste, MÅSTE!

Och jag inser att det är ett HELT nyktert liv jag måste sträva mot (när jag skriver detta känns det som att det är en annan person som skriver det...det har inte sjunkit in ännu, men det är så det får bli). Jag har visat mig själv att jag inte hanterar att "dricka måttligt". Att det snarare eskalerar efter en tid och då är det avhållsamhet som gäller.

I söndags nådde jag mitt djupaste, djupa....så plågsamt att jag har svårt att beskriva det här på forumet, men jag känner att jag måste göra det för att komma vidare i processen. Jag som, oftast yrar till mig på 2-3 glas rödvin per kväll, fick nu spel och började klunka både gin och konjak i köket. Jag brydde mig inte ens om att det nog skallrade skvallrande om flaskorna.

Jag såg makens flackande blick på morgonen "Du somnade som en stock där, hur gick det, behövde du spy i natt? Jag låg bredvid dig här vid soffan till 02.00 med gick sedan upp och lade mig".
Dottern....som inte kramade mig som hon brukar göra på morgonen. Bara ett kort "Hejdå mamma"...jag som fortfarande låg i soffan.
Och sonen som kramade om mig på eftermiddagen. "Vad hände egentligen i natt, mamma? Jag såg att du hade en spyhink bredvid dig".

Bortförklaringar, att jag plötsligt börjat må illa av random orsak, men de upptäckte med största sannolikhet mitt sluddrande tal och konstiga rörelsemönster redan innan. Att jag gick ifrån kalopsen efter att ha bett maken ta över...kalops som jag sedan inte åt med familjen eftersom jag redan sov helt utslagen på soffan.
Dotterns konfirmationsavslut vid köksbordet där jag skrivit ett "fint kort" till henne - som jag skämdes så otroligt över att läsa dagen efter. Handstilen. De onyktra bokstäverna och orden. Att jag inte ens mindes hennes reaktion när hon öppnat paketet. ATT hon öppnat paketet.
Jag skämdes så mycket när jag läste kortet jag skrivit dagen efter. Renskrev det varsamt på ett kort med likadant tryck och ersatte några ord och meningar till andra, nyktrare, dagen efter och stack tillbaka det i kuvertet och lade tillbaka det på hennes rum.

I måndags beslutade jag mig sonika för att bli helt nykter. På riktigt denna gång. Idag är det alltså dag tre.

Och imorgon MÅSTE jag prata med maken.
(Maken som är min livlina till alkoholen, som tidigare sagt att han skulle lämna mig om jag började röka, att han inte skulle kunna ha sex med mig om jag blivit våldtagen. Den mannen ska nu få höra av sin fru det han redan vet, att hon är alkoholist.) Och tårarna och skammen bränner redan i kroppen.

GE MIG STYRKA!

Åh grattis till 56 dagar, det är fantastiskt. Och så skönt att inte vara ensam. Kämpa vidare Rosa, jag följer efter.