Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du belönar dig med något mycket mer givande. Jag köpte fina tulpaner varje vecka den första månaden. Jag belönade mig med att de stod på bordet och mötte mig varje morgon. Ingen annan visste varför jag köpte tulpaner hela tiden men jag gratulerade mig själv med dem. Kämpa på Hel, kloka tankar och en stark vilja segrar!
Kram Rosa76

Nu ser jag att det är små fina vajande majsplantor som är din emojisignatur- Kaveldun! (Min får väl vara de där stirrande ögonen..)
Underbart att kliva in här och mötas av nya tankar, tacksam!
Jag har gjort låtsas-lagom till en konst. Nästan pinsamt hur jag ”nej jag är nöjd” eller ”tack det är bra” och sen hem och fylla på med tre glas och vakna bakis- igen.
Min man som jag åtminstone upplever att jag lever nära, ja det betyder att jag faktiskt inte uppträtt berusad, med avstängd.
Alla sätt är bra. Gäller såklart även alkispodden. Jag tar tillbaka allt och lämnar mina vassa kanter till något tlllfälle de möjligen kan vara funktionella. ?
Är även jag nyfiken på AA. Känns bara som ett sjumilakliv och vet inte varför. Är varken rädd för gud eller möten. Kanske är jag rädd att högt säga orden att jag är alkoholist.
Idag är jag nykter och tur är det då dagen rullat igång med fart.
Idag kommer äntligen alla mina frön, och en klänning som passar hemskt dåligt i kombination. Med fröna. Den får hänga på en galge med löften om bättre tider.
Önskar er alla en fin och nykter dag! ?

Vissa dagar leker livet och man känner lycka över det mesta. Andra dagar handlar mest om att genomlida men när jag tänker på "innan"...Så var lyckan väldigt kort, det var väl i princip de första glasen man drack på kvällen som var ljuvligt avkopplande. Sedan började stress-drickandet efter en "ännu bättre känsla". Efter en tid infann sig inte den känslan på samma sätt längre. Man hade fyllt på och fyllt på men avsaknaden av den totala känslan av lugn kändes inte. Jag kunde istället känna ångest, irritation, missnöje med mig själv och likgiltighet. Just den där känslan av likgiltighet mot det mesta runt omkring mig är nog det som har förändrats mest och det inre hatet mot mig själv och det som jag höll på med.
Det är säkert en tillfällighet men jag reflekterar mycket kring all denna alkohol runt om oss överallt. All lycka ligger i det där FB/Insta inlägget med det goda glaset bubbel eller den stora kalla ölen med en vacker solnedgång i bakgrunden eller en bild på kvällens goda middag. Hela tiden är a i centrum: nu har jag rensat alla rabatter, nu har jag jobbat hårt, nu har jag klippt gräset och nu "unnar" jag mig ett glas god dricka. Jag är (*har varit) precis likadan men jag "unnade" mig på allt, även om jag inte gjort något alls, unna sog kunde man alltid göra.
I går kväll kollade vi på "Bäckström" och scenerna där han vandrar runt aspackad på natten efter att ha svept öl och whiskey ger mig avsmak (jag vet att det är film...) Visst, jag var aldrig packad här hemma på det sättet men hans känsla att bara dricka mer hela tiden kan jag relatera till..
Ja, ja det var bara lite reflektioner så här en onsdag förmiddag.
48 dagar nykter idag..Kram Rosa76

Godmorgon! Det är bättre att dricka det som man verkligen tycker är gott, om man inte gillar smaken på
alkoholfritt bubbel, vin och öl så skippa det. Själv har jag fått total avsmak för öl, även alkoholfri numera.
En stor anledning är antagligen för att det var det som jag drack mest förr. (fast 7,3 procentare då?)

Ska bli 21 grader varmt här i dag, blev kortbyxor på för min del.?Se till att ta låång bensträckare ute i dag. Det är vi värda!

Kram

...ska försöka skriva en rad i min egen tråd varje dag.
Så många fina trådar här...
Lite sen morgon i fåtöljen...i dag jobbar jag hemifrån och det är skönt ( kanske för att jag varit mkt fysiskt på jobbet sista tiden).
Samlar styrka från er som varit nyktra lite längre...
Jag vet sedan länge att det är nykterhet och inte dricka lagom som gäller för mig. Jag vet också att jag är alkoholist ( och i det lägger jag nog egentligen bara betydelsen att ha ett problematiskt förhållande till alkoholen) och jag vet att jag mkt hellre vill leva lite tråkigt, odramatiskt men i kontakt med mig själv - sådan jag är på gott och ont - än i den där snurren med alkohol, mycket jobb, ’roliga’ sammanhang, kickar och motsatsen....
Jag vet inte riktigt än hur det kommer att gå och precis hur jag ska göra....
Tänker att tid och att ’stå ut’ med lite långtråkighet, småtrötta dagar osv är en nyckel. Och att ngt händer med en ...om man får var nykter en längre tid. Jag ser/hör det när jag läser här...
Ha en fin dag

Jag har berusat mig på sol, vårkänslor , naturupplevelser, trädgårdsarbete där jag förbereder och sår för nytt liv. Vårda och ge näring till starka friska plantor. Och den plantan som är jag behöver också vård och omsorg. Genom att landa i nuet, i det enkla vardagliga, acceptera, ger jag mig möjlighet att läka, bygga mej stark. Medvetna val, hälsosam mat och motion.
Dag 11 idag och jag vet att jag när som helst kan bli attackerad av den listiga ? men den här gången ska det bli jag som går segrande ur den striden. Jag är beredd. En viktig detalj för att underlätta den striden är ju att det inte finns någon alkohol hemma.

dotter Andrahalvlek!
Att dricka lagom har inte heller varit ett alternativ för mig ( när jag druckit ensam har det ofta varit olagom!)
Efter två tre glas händer något i min hjärna..och om jag ska fortsätta på frikyrkospåret så skulle jag säga att
alkoholdjävulen tar över. Han är inte att leka med...
I mer sociala sammanhang har jag nog hållit honom stången ...men med den där besattheten på axeln...rastlösheten.
Vik hädan!
Vad gäller Alkispodden - jag har faktiskt lyssnat på den med stor behållning.
Ni har ju rätt i att det är priviligierade stockholmskillar ...verkligen. Men är inte en stor del av poddvärlden just sådan?
Och en typ av gäst jag saknat är ’vanlig’ kvinna 50 +....men ganska säker på att de skulle välkomna oss in i programmet om vi hörde av oss:-)
Jag har nog lyssnat lite okritiskt ..och mest varit glad över den positiva inställning de ändå utstrålar...och håller helt med er om att det är gästerna som ger bredden/djupet. Och att de är mkt ’killar’ i meningen att detta med att kunna prata om känslor är ngt som först kom med nykterheten/programmet.,, ha ha lite nyfrälsta. Men för mig har podden också betytt mkt ...och jag tror att de kanske har avdramatiserat detta med att gå till AA ( som kan verka lite skrämmande och sektlikt). Och att det är stort - AA är ju av naturliga skäl ganska hemliga...
Sedan har jag nu börjat lyssna på This naked mind ...som många lyft här. Än så länge känns den lite amerikansk ( i meningen ’här-är-lösningen-på-precis-allt) men det är en mkt hastig bedömning ...och kanske bara baserad på att uppläsaren är amerikan.
Så fördomsfull är jag:-)
??

Det är ju stunden jag vill ha, så det var ju så dumt att "förstöra" den med fel dryck (nej, sååå illa var det inte ;-)).
Och flädersaft är jättgott, gärna blandad med bubbelvatten :-). Mitt hetaste sommartips i kategorin "gott och billigt" tror jag faktiskt.

Igår drack jag påskmust, som blivit över efter påsken. Förvånansvärt gott. ICAs pärondryck är god och prisvärd också. Bubblig ?

Jag tänker också att halva grejen bör ju vara att sitta just där i solen med något gott i glaset. Varva ner, njuta ☀️

Effekten av nöjdhet blir kanske inte lika omedelbar som när alkohol finns i glaset, men den är mer hållbar i längden. Och genuin.

Och bara för att man tar bort alkoholen så behöver man ju inte ta bort den stunden tänker jag.

God morgon på er
Har sovit hårt och länge inatt. Tittade mig i spegeln och såg ett rufsigt och sömnmosigt ansikte. Inte så vacker men det kunde varit värre.
Otroligt så mycket energi det tar att vara jag just nu. Fattar inte var min energi tog vägen.
Några stora koppar kaffe gör nog susen får jag hoppas.
Lite morgontankar från en nyvaken själ..

Jag håller med bofink- bra råd och jag är säker på att AA och andra stöd skulle välkomna dig. Och du är välkommen hit!
Det du beskriver - att drick på negativa känslor känner nog många av oss igen - jag gör det. Och jag dricker nog både på sorg och glädje ( och mindre skav). Alkohol är en progressiv sjukdom ...alltså den blir nästan alltid värre - snabbt eller långsamt. Så ta hjälp. Vad gäller omgivningen så förstår jag också vad du menar. Jag har inte varit helt öppen med min omgivning / och många runt mig vet inte hur jag har det. Och kanske behöver man inte heller berätta för alla - i alla fall inte när man är i en mer skör nynykterhet. Men min erfarenhet är också att när man väl berättar för någon - och är riktigt öppen - så möts man med förståelse.
Men det är ditt liv och dina val. Du är klok som tar dig en allvarlig funderare på dina alkoholvanor nu. Om man väl fått ett mönster av att dricka för att hantera livet då är det viktigt att ta hjälp och tänka om.

Du kan ju dra till med att du inte vill ha eftersom du insett hur många kalorier det innehåller. Eller att alkohol innehåller massa skadligt socker (för det gör det!) och att du vill börja leva mer hälsosamt.

Ja då, jag känner precis så: Att jag inte styr mina egna val.

Är du hög?
Du har väl inte bytt alkoholen mot …. öh …. nykterhet?
Oj, oj oj…

Grattis till lyckoruset! Det där ruset man får när man kan börja känna glädje på riktigt.
Jag tror minsann du är där :-)!!

"Just därför kändes det extra fint i morse att jag helt utan sorg faktiskt nästan såg honom i ögonvrån. Som om han följer mig på den här nyktra resan också. Min pappa och min hund har slagit följe ?

Visst är det skönt att alltid ha sällskap av dem man älskar högst!

Jag minns när min far dog, det är över tjugo år sedan nu. Han dog, men han försvann aldrig ifrån mig. Jag kommer ihåg att jag någon gång sa till dem som beklagade sorgen att "ja, jag är ledsen, men jag känner fortfarande hans närvaro, han finns här för mig". Jag möttes av oroliga, undrande blickar "Har det slagit runt, har hon tappat förståndet?"...
Så, jag pratar aldrig om det längre. Att jag har en hel lite skara, vi det här laget, av älskade människor och djur vid min sida.

Så vackert att läsa att även du har lyckan att inte behöva skiljas från dem du älskar!!

Vet det är kämpigt.. Ta en paus från drickandet i tre veckor. Då har du bäst chans sedan att kunna dricka mindre alt. sluta helt. Så som du har det nu är inte bra ju.
Heja dig! Kram?

Du har så rätt, Andrahalvlek! <3

Gårdagen var mycket bättre är dagen innan. Inte mindre att göra, men jag hade ju bestämt mig för "en sak i taget". Det dök upp uppgifter som krävde "brandkårsutryckningar" och då släppte jag helt enkelt det jag hade för händer och fixade det som var mest bråttom först. Lite knot från något håll över att jag inte som vanligt höll kvar det jag hade för händer och försökte fortsätta fixa det med vänster hand medan jag for iväg med brandbilen, men vill de gnälla så får de gnälla. Nu är det jag som ska må bra!
Jag såg också till att "logga ut" tidigare på kvällen för att få lite avkoppling. Det var så fantastiskt väder!!!
…
Ett glas vitt i solen, åh, det är ju det som är så härligt när våren och sommaren kommer, att jag får koppla av ute i solen och njuta av ett glas vitt "för så gör ju alla".
Ja, det gjorde jag igår också. Jag knäckte den andra flaskan med alkofritt bubbel :-).
… det var inte så gott :-S.
Åkte och köpte flädersaft för att ha ikväll :-).

Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet.

Grattis Ah till fin dotter ?. Jag har träffat en av mina idag som jobbar inom akutsjukvården. Stolt mamma.❤️
Följer nyheter en timme innan sovdags. Lugn på insidan trots allt kaos men oro för vänners jobb, barnens framtidstro, och föräldrars sluttamp i livet. Ingen dans idag ?
Tack för att jag orkat allt jag behövt orka, hjälpa till och vara redig dotter, mamma, kollega, men inte utmattad utan ganska påfylld, fått vara så nära det går. Är sällan slut på det viset jag minns, när dagen från början var en dag att helst vilja gråta över och sen blev det inte bättre förrän det blev kväll och kanske två glas för att landa. Vaknar fortfarande som från dödsriket - om jag inte är pigg om morgnarna nu, så aldrig.
Frikyrkopastorn önskar godnatt och lägger dag 107 nykter bakom mig.

Såg reklam för ”GW:s Låda” ikväll. Är inte han omtalat alkoholiserad?

Ser romantiserade beskrivningar av alkohol överallt nu för tiden. Men det är väl som när man börjar jobba igen efter föräldraledigheten - då ser man plötsligt föräldrar med sina barn överallt.

Efter den första föräldraledigheten tyckte jag att det var överjävligt jobbigt att börja jobba igen. Hur skulle jag ens överleva utan min dotter i åtta timmar?

Efter den andra ledigheten tyckte jag bara att det var skönt att få tänka och prata i lugn och ro på jobbet. Och resorna till och från jobbet var en fröjd av lyxig egentid.

Olika sätt att förhålla sig till samma faktum.

”Att dricka eftersom alla andra gör det eller eftersom du oroar dig för att bli förbisedd är inte modigt. Det krävs stort mod för att stå upp för vad som är rätt, till och med att tyst stå emot majoriteten genom att beställa iste istället för en öl. Det krävs mod för att läsa den här boken. Det ligger inget mod i att dricka alkohol för att bli kvitt rädsla.”

Jag anser mig vara modig i de flesta sammanhang. Jag bangar inte för att höja rösten och öppet ta strid för det som jag anser är rätt och riktigt. Min moralkompass är väl kalibrerad.

Jag känner att jag är på väg dit vad det gäller alkohol också - och det fyller mig med glädje och tacksamhet. Det gäller bara att ha tålamod med processen och tålamod är inte min bästa gren.

Men fixade jag att tillfriskna från utmattningsdepression två gånger - och gå tillbaka till samma jobb båda gångerna dessutom - så ska jag väl klara av att outa min nykterhet med stolthet också.

Charlie70....

..mfl...men ändå Charlie70...

Blir alldeles jätteberörd...pga din förståelse...pga liknelsen med mina tankar kring min man.....

Samt att jag möter föräldrar som du..i mitt arbete..

Tack goa vänner här på Forumet ❤️❤️

När min yngsta dotter (som föddes svårt sjuk och handikappad) var 10 år gammal så blev jag sjukskriven för utmattningsdepression första gången.

Då hade jag orkat, orkat, orkat i SÅ många år. Och hon var hyfsat stabil, så jag ”tillät” nog mig själv att bli sjuk.

Folks ”missriktade hänsyn” skulle jag kunna skriva en bok om. De ”lät oss vara ifred” fast vi behövde våra vänner som allra mest.

De allra flesta visade sig inte vara vänner, utan bara ”bekanta” som var livrädda för att ta svåra samtal. Vad var de rädda för? Att vi skulle börja gråta?

Efter den upplevelsen har jag bestämt mig för att ALLTID uppsöka den som berörs om jag får höra talad om dödsfall, sjukdomsbesked och andra svåra trauman. Dels i mitt arbete, där jag har personalansvar, men också för mina vänner.

Visst kan det kännas obekvämt, men allt man över på blir man bättre på - även svåra samtal.

Lakrits var min allra första hund, och jag var inte riktigt förberedd på den kärlek som uppstod mellan oss. Men jag är så tacksam över att jag fick uppleva den ?

Vad fint att han gjorde dig sällskap idag. ?

Vi var också tvungna att avliva min älskade hund på grund av sjukdom Hon kom till mig när hon var 3 år och blev nästan 14 . Jag hade utmattningsdepression och hon var misshandlad , psykiskt skör. Vi räddade varandra, läkte ihop. Stor Sorg och saknad.
Jag har gått våra rundor så gott som varje dag sedan dess . Och även hon har varit med mig lite extra tydligt vissa dagar. ?

..,sättet som känslor och minnen kommer tillbaka. Som en blomma som öppnar upp sig, i takt med våren.? Kram!