Senaste kommentarerna i forumet

Du fick helt enkelt obalans mellan ge och få, input och outcome.

I vissa yrken är det bara ge, ge, ge hela dagarna och man får aldrig ens ett tack tillbaka. Det skapar obalans som man mår dåligt av.

Ett dåligt mående som vi historiskt har druckit vin på för att lindra. Och det funkade bra i många år, men det funkar inte längre. Det är ingen lösning längre. Tvärtom.

Då är det extra viktigt att fylla på med input i andra sammanhang - skratta, umgås med människor man älskar, träning, god och nyttig mat. Själv gillar jag yoga, mindfulness, naturen och körsång - underbar input!

En annan viktig input för mig är att jag behöver lära mig nya saker med jämna mellanrum. En föreläsning eller gå en kurs betyder jättemycket för min balans.

På det temat kan jag tipsa om Craig Beck på Youtube. Han har en kanal där han lär ut en hel massa om hur alkohol påverkar oss och hur vi ska klara av att låta bli och dricka ”gift” som han uttrycker det.

Sätt inte för höga krav. En månad i taget är lagom har jag kommit fram till - en månad går snabbt. Halvvägs mot min tredje månad nu, tjohej!

Och du är snart på din första månad igen, och du har ju redan tre nyktra månader i bagaget och har därför en massa positiva erfarenheter med dig.

Kram ❤️

Det är en väldigt fin kväll i min del av landet. Hoppas även hos dig.
Imorgon kommer du vakna och känna att du vunnit en seger.
Det är stort!

Otroligt häftigt vad tarotkorten visade! Jag får också rysningar.

Det låter som du haft en toppenlördag hittills ?

Jag tänkte först att din dotter är vuxen och ville ha sällskap när hon själv skulle dricka. Det är svårt att hålla isär allas familjekonstellationer ?

DEN besvikna blicken är vidrig ? Känt den av äldsta dottern många gånger. Då vände jag oftast ryggen till för jag orkade inte se den.

När hon blev äldre kunde hon till med och säga: ”Du mamma, jag vill be dig om en sak. Snälla, du kan väl låta bli att dricka nu i jul. Du blir så jobbig när du dricker. Please.”

Då kändes det som att få en spark i magen av dåligt samvete.

Tack och lov att det inte ska hända igen!

Återfall? Jag? Fortfarande obegripligt att jag ska kalla mig alkoholist och jag skriver återfall fast jag inte innerst inne betraktar det så. Men det var det. Att sakta börja dricka igen för att jag säkert kan nu, nu när jag fått ordning på mitt känsloliv (till viss del med medicin), det kommer ordna sig med en svår situation som varit på jobbet (jag slutar), jag börjar se positivt på framtiden och jag trivs med att vara singel. Då passar det bra att fira med lite bubbel. Och vitt vin, för det funkar med torrt vin tillsammans med lchf. Och livet måste ju få innehålla nåt härligt. Det räcker med att kämpa med konflikt på jobbet, vikten (5 kg övervikt), ekonomi, trötthet, vardagarna... klart jag ska dricka vin. Ibland, fast egentligen kan man dricka lite då och då. Härligt att ha vin hemma. Haha! Kolla jag drack inget idag fast jag har en öppnad flaska i kylen. Så jag har uppenbarligen inga som helst problem. Underbart. Då kan jag njuta de kommande dagarna utan dåligt samvete. Barnen kommer, bara lite vin men i ett dricksglas så de slipper fundera och bli oroliga. Jag tappar inte minnet, och har därför inga problem. Det finns ju många som dricker lite varje dag. En flaska verkar ju knappt göra mig lullig, så barnen märker inget och jag skyndar att ta ett glas till.

Men jag blev onykter flera gånger i veckan och är så tacksam att jag redan efter ett par månader efter första glasen hemma igen efter 9 månaders nykterhet upptäckte att jag behövde ge upp igen. Dag 2 idag och fri igen. Dricker te och kan hämta barnen mitt i natten. Sover gott och kommer på fötter tidigt på morgonen, kan börja se fram emot att fylla på med träning, söka nytt jobb, orka vara social i lagom mängd och se mig själv i spegeln! Största skillnaden är att jag inte längre delar in livet i stunder med och stunder utan alkohol.

Hade just en insikt. En lördag kväll kan också betyda att man är helt klar i huvudet, ute och tar en promenad i en vacker kvällsskymning. Vanligtvis brukar mina helgkvällar innebära att jag vid klockan 19 är rätt rejält påverkad och berusad, väldigt seg och rastlös på samma gång, bläddrar mellan olika filmer på Netflix utan att ha ro att se något på riktigt. Huvudvärken och ångesten brukar komma runt 21, då brukar jag äta massa godis, chips, m.m. för att lugna den. Vid 22 brukar jag gå och lägga mig och ligga och vrida mig i ångest. FY FAN. Vill aldrig ha en sådan kväll igen, så jäkla bortkastat. Hela lördagen brukar gå ut på att planera att hinna till Systemet, och väntan på att klockan ska bli 16:30 så att jag kan börja dricka. Och allt toppat med skam och skuldkänslor.

Idag har jag haft en fantastisk dag. Sovmorgon, AA-möte online, handlat tarot-kort och fikat med släktingar, lärt mig lägga tarot, ätit nyttig middag, sett lite tv, tagit kvällspromenad, och nu sitter jag vid köksbordet med massa energi och klart huvud och skriver detta med tända ljus och musik på. Sån oerhörd skillnad med kvaliteten på dagen, jämfört med mina vanliga lördagar. Jag har hunnit med så mycket, dagen känns på nåt sätt dubbelt så lång och med dubbel energi. Klarhet.

Att lägga tarot var... galet. Jag har alltid varit en mycket andlig person, men har förtryckt den delen av mig själv med alkohol i många år. Jag lade flera stjärnor och alla talade ett så tydligt språk att det var kusligt, jag befinner mig i en enorm förändring där jag förkastar det som varit, och om jag fortsätter på denna väg väntar lycka och andlig utveckling. Det gav mig rysningar :-)

Fantastiskt bra jobbat av dig VaknaVacker! Det gäller att hitta andra saker att fylla upp livet med när rastlösheten sätter in. Nu har jag gått på en timmas promenad. Vilket jag har som mål att göra dagligen....

Kram!

Tack för era svar, de är värdefulla och betyder mycket.

Jag sansar mig, jobbar en minut i taget och försöker inse att känslan går över. Jag tänker att jag tar en promenad sen, med podd i öronen och joggingskorna på om jag får feeling och vill springa bort lite av ångesten.

Så småningom ska jag uppdatera lite mer kring mig själv här i tråden, en dag när det är lite mer upp än ner så att säga.

Imorgon ska jag vakna till en nionde dag.

Välkommen, och så bra med en egen tråd! Skriva i din tråd och läsa här så mycket du orkar är jättebra när det är kämpigt. För mig har långa promenader varit väldigt värdefullt. Det rensar tankarna och hjälper mot rastlösheten.

Kram

Saskij! Du fixar detta! Vi hjälps åt??

Tog mig en liten lektion idag om hur alkoholen påverkar hjärnan. Hur otroligt mycket starkare dopaminpåslag man får av det än av något annat!
Det som ger störst naturligt dopamin är sex och mat.
Inte undra på att denna sjukdom gör att vi försummar våra familjer, vår hälsa och allt annat i våra liv. Samtidigt som man mår jättedåligt i jakten efter alkohol och återhämtning efter drickandet.

Vet inte hur det är med er andra, men jag påverkas mycket av kolhydrater. Vitt mjöl och socker.
Igår kväll åt jag mer sådant än vanligt och det får jag bakiskänsla av! Inte kul? Får akta mig så jag inte fastnar där istället!

Mår bra nu i min nykterhet. Den månar jag om. Det blir 16 veckor imorgon. Så glad och tacksam?

Ha en mysig kväll o kram???

Jag tror jag också skulle tycka det var lite orättvist att vara på dag 7, med 170 dagar i en rätt tung - som i bra- ryggsäck. Men alla efrarenheter har du. Starka.
Jag som lever tillsammans med min man har inte heller så ingående diskussioner om min nykterhet. Jag säger som det är, att det visar sig att jag mår väldigt mkt bättre utan- sant. Och han dricker inte särskilt mycket (jag har drivit på..) och nu är vi båda rätt glada att vakna på helgmorgnar utan huvudvärk.
Jag gillar ett vitt a-fritt vin som heter ein zwei zero. Funkar även som gt om man blandar med tonic.
Ha en skön lördagkväll. Kram.

Bra poliser ?
Vad härligt att läsa att det går så bra för dig. Grattis till tre veckor, kram!

Har planterat om växter och kryddor idag. Citrontimjan är en favorit. ?
Så bra att du skriver här, mitt go-to ställe nummer ett. Men jag gissar att du tänker på mer handfasta råd.
Jag vet ju inte så mkt om dig och din historia mer än att du läst en del här. Så gjorde jag också, och för mig blev det ett avgörande steg att bestämma mig för att kliva in här på riktigt.
Att stå ut med ångest när man inte kan ta till det vanliga vinet som lösning: promenera, eller springa. lyssna på boken Tänka klart/ This naked mind av Annie Grace. Finns på Storytel tex.
Äta lite. Ta en stund i taget.
Det finns tyvärr inger trolleri i de sluta lägena. Trolleriet är att stå emot. Och livet som kommer med det. Skriv och läs här, du är inte ensam. Kram!

Å va härligt det är med sol kaffe och umgänge med folk man gillar?

Jag är alldeles ny här, har dock som många andra smygläst i flera år innan jag nu äntligen startar min egen tråd. En ventil när det blir för mycket, eller jobbigt, eller bra för den delen.

Är idag på nykter dag nummer 8, och jag känner att jag balanserar på en väldigt skör tråd just nu. Har på grund av diverse omständigheter en enorm svacka ikväll, ångest och frustration väller över mig och jag har inga som helst verktyg att hantera det med, som inte innefattar alkohol. Och det är såklart ett uruselt alternativ.

Jag tänker härda ut, tror jag. Om någon vill dela med sig av sina go-to-strategier när det är på väg att gå åt skogen så tar jag tacksamt emot dem. Bara att skriva här och veta att jag inte är ensam hjälper hur som helst.

Hoppas alla ni andra har en trevlig och framförallt nykter kväll ❤️

Tack Torn, Jempa och Andrahalvlek!

Jag har gått omkring länge nu och tänkt "F*n att jag sabbade så många nyktra dagar, jag var ju så nära ett halvår och så sumpade jag ALLT!
Jag har inte ens kollat hur många dagar jag faktiskt hade för det är ju meningslöst, de är borta.

Idag känner jag mig glad över att jag är på dag 7, imorgon kommer jag att fira en vecka (!), något jag klarat med hjälp av ert stöd här på forumet :-)
… och kanske...
Jo, nu har jag faktiskt räknat, jag har 170 dagar i en följd under hösten-vintern som stöd i ryggen också.

Så, jag går mot vecka två med en erfarenhet av 177 dagar. Vilken lyckost jag är :-)

Kram alla!

...för konkreta råd.
Jag har börjat läsa din tråd nu med stor behållning!
AA verkar ju vara ngt väldigt bra - i grunden - som hjälper många. Sedan är det klart att det måste handlar om vilka människor man möter - och att man kan ha mer eller mindre tur där. Har en avlägsen vän som går på AA och hon säger att detta med att känna stark identifikation med medlemmarna i gruppen var viktigast för henne - i början, Efter ett tag tyckte hon att det spelade mindre roll - själva formen, samtalet, mötet ...var det viktiga.
Jag är lite rädd för att gå ...kanske rädd för att det inte ska ge ngt ( vad gör jag då?)
Men kanske bra att även kolla ngn beroendeklinik. Jag har ju aldrig druckit så att jag fått abstinens osv...och hade bra levervärden så sent som för ett halvår sedan.
Det jag skulle behöva är nog mer samtal ....kanske.

Åh tack! Känns så himla bra att ha hittat hit. Klarar inte av att göra detta på egen hand! Men nu ska det ske!

...blir nästan tårögd av era inlägg.
Och sant - skuld och skam - vad gör det för gott?
De känslorna gör mig ju bara självupptagen och ömsom passiv ömsom triggad till ngn sorts överprestation som inte gagnar någon - inte i det långa loppet i alla fall.
Jag tror på det du skriver om ’vilan’ Se Klart...att den kommer - fast i andra former - och jag hann ändå nudda vid det...som nykter.
Just nu vill jag sätta som mål att vara nykter i ett år. Men är det inte lite övermodigt ...när jag inte klarade mina tre månader?
Så jag börjar där. Börjar om. Tre månader.
Känner ändå att jag har med mig den nyktra perioden i bakfickan....erfarenheterna, samtalen här.
Jag har nu också sagt till vänner att jag ska hålla mig från alkoholen under en period ( skyllde på vikten). Till min man ( oäkta och vi bor inte tillsammans) och min bästa vän säger jag precis som det är. Det känns odramatiskt. Min man och jag har en tradition av att inte dricka alls....han drack för mycket som ung och är sedan länge - inte nykterist - men aktsam vad gäller alkohol. Själv var jag ju sen i starten - drack nästan inte alls innan jag fyllde 25 och började dricka problematiskt först när barnen flyttat hemifrån.
Solen skiner i dag och träden har slagit ut - några helt och andra står liksom och överväger... i den småkyliga luften med de små knopparna sprängfyllda av kraft.
Det är inte jag - sprängfylld av kraft:-)
Men inte motsatsen heller.
Jag vill så rysligt gärna fixa den här resan ....och känner mig - just nu - ganska glad och lugn.
Och tacksam över att ha tagit mig in här igen.
Ska försöka att hålla igång den här tråden nu.
En dag i taget.

Det är något speciellt att skapa med händerna. Väldigt mycket mindfulness.

Jag är en beroendeperson. Kan bli beroende av vad som helst. Nu är det alkohol (såklart), mobilen, snus, sociala medier, patiens på telefonen, läsa. Tidigare har det varit supernyttig mat, träning, glass, alkohol (igen), vaniljmunkar, spela på travet, städa. Allt har missbrukats på gränsen till tvångsmässigt. Jag är verkligen en allt eller inget person. Upp och ner som en jäkla jojo.

Funderar på om det går att använda min beroendepersonlighet att bli beroende av bra saker. Yoga, laga mat, meditation, promenader och löpning. För att brainstorma lite fritt. Det svåra med beroende är att det brukar inte bli det man väljer som man blir beroende av. Men skam den som ger sig. ?

Jag gjorde ju precis likadant när jag berättade för dottern. Sa att jag nu fullt ut förstått att mitt psykiska mående försämras av alkohol, och därför har jag slutat dricka. Och det är ju hundra procent sant!

För varje vecka som går blir jag mer och mer stabil i min nykterhet, och jag tror att jag gärna pratar om mitt alkoholmissbruk öppet så småningom.

När det känns rätt helt enkelt. Och jag känner ingen press att berätta bara för sakens skull. Gör jag det så gör jag det för att hjälpa någon annan - en olycklig medsyster eller medbroder.

Min dotter behöver aldrig få veta den nakna sanningen, och det behöver inte din gubbe heller.

Kram ❤️

Tack!

Nej hennes besvikna blick om jag hade valt att dricka idag. Den blicken hon haft den senaste tiden (innan mitt stopp) varje gång jag druckit. Såg den framför mig och då kunde jag härda ut tills systembolaget stängt.

Jag har precis gjort om mitt köksbord till ny arbetsplats här hemma.

Jag har lånat dotterns kontorsstol, som tidigare har varit min gamla stol på jobbet. Den som spar hon har ?

Funderar på om jag med hjälp av en pall på köksbordet kan stå upp och jobba för variationens skull ?

Jag har bra ljus från kökslampan, och dagsljus från köksfönstret. Har startat två nya videogrupper: videofika och videopausgympa.

Jag är redo för att jobba hemifrån från med måndag! Jag kommunicerar skriftligt 80 procent av min arbetstid och resten får ske på videomöte. Det ska bli bra ?

Älskar din bildliknelse med din nyktra soldat som patrullerar och håller koll - och absolut inte somnar på sin post, så att du får vila lite från att vakta din nykterhet.

Den bilden bär jag med mig idag.

Kram ❤️

Varför blev din äldsta dotter besviken? För att du inte ville dricka?

Grattis till 3 nyktra veckor, tjoho!

Sticka och virka är perfekt återhämtning för hjärnan! Det finns forskning på det faktiskt.

Det är något med att man sysselsätter händerna (finmotoriken) i kombo med att man planerar arbetet, koncentrerar sig (i alla fall i början, senare går det mer automatiskt) och att resultatet blir fint. Förhoppningsvis. Men allt man övar på blir man bättre på!

Jag lärde mig sticka och virka efter min första utmattningsdepression våren 2007. Hittade en grundläggande instruktion när jag googlade, och började försöka helt själv.

Sen dess har det blivit många sjalar, raggsockor och mössor. Ibland repar jag upp och börjar om. Det är själva hantverkandet jag är ute efter, inte lika mycket resultatet.

En del har jag gjort på beställning. Till äldsta dottern har jag gjort en dubbel trekantssjal med hål för huvudet (typ en poncho) i dubbelt garn. Jättevarm i ljust grått garn och stickad i rutor. Varje gång hon har den på sig blir mitt hjärta extra varmt ❤️

Jag har har virkat massor av smårutor till lapptäcken också, och en gigantisk rund filt i olika färger, av restgarner.

När man stickar och virkar kan man inte heller hålla på med mobilen hela tiden - och det är också nyttigt! Jag är helt klart mobilberoende, och det är min yngsta dotter också ?