Senaste kommentarerna i forumet

Så bra att du hittat hit!
Jag slutade dricka i höstas, höll upp i nästan ett halvår men tog ett återfall i februari.
Är nu på G igen, på dag 4. Men jisses vilken process det var att bestämma sig på nytt! Förstår till fullo att det känns läskigt för dig, att du är rädd - det är jag också, trots att jag vet att jag kan!
Så, ta en dag i taget.
Gällande din fråga om vad man säger i sociala sammanhang behöver du dock inte vara rädd (även om jag förstår det också).
Säg bara -Nej tack, inte idag!
Du behöver inte förklara dig. Det finns INGEN som har med att göra att du funderar på att sluta! Såvida du inte vill berätta det för någon för att få stöd naturligtvis.
Och jag har aldrig fått någon följdfråga, tack och lov är de flesta så pass taktfulla att de vet att de inte ska fråga eller pressa dig att dricka.
Innan jag förstod detta och litade det tog jag ändå bilen om jag skulle på middag, för att "ha något att skylla på".
Har du inte bil så kanske du "måste vara pigg i morgon för att …" eller "du mår bättre utan".
Det är bra att du vill vara förberedd! Men försök att inte förstora upp det.
Kram och lycka till!

Jag tror att den här Corona tiden tvingar oss till lugn på ett annat sätt än vad vi är vana vid och det kanske är bra. Bra att "fånga dagen", jag är inte speciellt bra på det egentligen utan är mer impulsiv. Nu måste man varva ner och jag tror att få igång endorfinerna är nödvändigt. En rask promenad eller en lätt joggingrunda, livet känns så mycket bättre och lättare efter en endorfinboost. Jag tror att de tankar du har är helt normala när man hållit upp så länge som du, det blir nästan som existentiella funderingar. Tänk på att den lilla j*vulen bara testar dig ! Kram Rosa76

Man behöver inte förklara någonting. Du har ingen redovisningsplikt. Det räcker att säga ”nej tack”. Möjligen med tillägget ”jag tar vatten/cola”.

Och frågar någon då kan du svara ”jag har insett att jag inte mår bra av alkohol och försöker därför låta bli att dricka”. Och det är ju sant.

Och vill du inte alls få frågor nu i början så kan du skylla på bilkörning, att du ska upp tidigt imorgon, eller att du satsar lite extra på träning och kost. Alla ursäkter och vita lögner är okej i dessa sammanhang.

Min första upplevelse av detta var när jag efter 3-4 veckor skulle på en jobbkonferens med övernattning. Vid middagen fick jag vin upphällt i mitt glas innan jag hann reagera. Ooops.

Jag fann mig dock. Gav mitt glas till kollegan bredvid och sa ”du får mitt glas, jag ska gå och hämta en alkoholfri öl”. Hon blev glad över ett extra glas vin, och jag fick inga följdfrågor. Inte en enda.

Det känns härligt att vara nykter efter ett tag. Kroppen vaknar till liv och man blir lugnare. När jag jag har känt sug efter alkohol så har det oftast varit att jag är hungrig ?Kämpa på så går det?

Välkommen hit med precis samma känslor som många av oss! Sådan enorm rädsla och så många tankar som säger: klart jag ska sluta men inte idag, imorgon är en bra dag...och så fortsätter det. Dagarna blir till veckor och det enda man vet är att det är en nedåtgående deprimerande spiral. Det kan endast gå på ett håll om man inte bryter mönstret. Läs våra inlägg, du kommer känna igen dig i så otroligt mycket. Mimolino..jag drack varje dag och kunde utan problem avsluta och stora mängder dessutom. Hoppas vi får hänga med dig på denna väg som jag kan garantera leder till lycka igen! Kram Rosa76

Jag ska gå in på din tråd och kolla dina tips om böcker och poddar, det vore nog en bra grej för mig att läsa.

Starkt av dig att vara helt nykter i 9 veckor och att inte vilja dricka. En fråga, hur gör du i sociala sammanhang? Jag vet inte vad jag ska säga till folk när de bjuder på alkohol och jag tackar nej... För jag vågar ju inte säga "nej jag har slutat dricka", för jag kanske börjar dricka igen (har hänt förut att jag sagt jag ska sluta, men så börjar jag, och det känns bara pinsamt då).

Det är en jättebra start: ”Idag ska jag vara nykter”. Gör du likadant imorgon så är du snart igång och räknar dagar ?

Jag var som du livrädd för att tänka tanken att sluta dricka ens. I höstas ville jag begränsa drickandet, men det gick inte alls bra.

Så jag bestämde mig för att sluta dricka. Nu har det passerat nio veckor, och det har gått oförskämt lätt faktiskt.

Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig för att sluta. Jag har kommit till nästa steg - jag vill inte dricka.

Läs min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få”. I onsdags skrev jag ett inlägg som heter ”Så gjorde jag”. Där har jag gett tips på böcker och poddar om nykterhet.

Man måste välja att sluta dricka med hela hjärnan - och det enda sättet att påverka sitt undermedvetna är att mata den med fakta och nyktra vittnesmål.

Man måste repetera gång på gång hur skadligt alkohol faktiskt är för våra kroppar. Hjärntvätt liksom.

Men vägen till beslut är en process, låt det ta den tid som behövs. Läs och skriv massor på forumet så ska vi peppa och stötta allt vad vi orkar.

Tack, vad gullig du är! Jag som bara lyckades skapa en forumtråd igår men var för trött för att skriva något i den, hehe.
Jag tillhör kategorin som är livrädd. Jag kan inte hantera mitt drickande, finns det alkohol hemma måste jag dricka den. Jag dricker inte upp hela flaskan, men jag dricker tills jag känner alkoholeffekten. Och alldeles för stort fokus i mitt liv ligger på alkohol. Jag hatar att inte kunna slappna av eller känna att det är roligt utan alkohol. Jag blir inte den jag vill vara, och har enorma skuldkänslor för det.
Jag vet inte hur jag vill göra med mitt drickande. Igår mådde jag jättedåligt efter att ha druckit varje dag i en vecka (då jag egentligen bestämt att vara helt alkoholfri under april), var bakis och mådde SKIT, så besviken och ledsen på mig själv. Då satte jag målet att vara nykter i 90 dagar. Men idag känns det jätteskrämmande att tänka den tanken, och den lilla rösten "men du dricker ju inte så mycket, du kan hantera det, du behöver inte överdriva och vara nykter" är tillbaka.... Jätte, jätteläskigt. Men jag börjar med idag, idag ska jag i alla fall inte dricka något och istället ha en fantastisk dag :-)
Vilken kategori tillhör du själv, dricker du eller är du helt nykter?

Du kände dig lite låg igår, hoppas du mår bättre idag?

Jag minns min hundraårsdag, jubel och salut! Jag hade klarat "det stora målet" som jag inte alls trodde på i början! Jag kan ju och jag ska fortsätta!
….
Det gick några dagar till … 100 dagar skulle ju vara den stora vändpunkten, inte uttalat men någonstans i mitt undermedvetna hade jag trott det … men här går jag och inte mycket har förändrats...
Jag blev låg.
Men det gick över :-)
(iaf tills jag tappade bort mig själv)

Ta hand om dig och tappa inte bort dig!

KRAM!

Jag känner precis likadant inför dina inlägg. Det är en ynnest att få följa din resa här ❤️

Du ska utnyttja det här forumet till max! Ut med alla tankar och känslor bara. När du skriver ner det tvingas du hitta orden för att beskriva - och då landar orden bättre i dig.

Alla som genomgår en tuff period i livet borde skriva dagbok. Dels av argumentet ovan, men också för att komma ihåg. Allt jobbigt har en tendens att försvinna ur minnet snabbare, det mänskliga psyket funkar så.

Jag har själv två perioder av utmattningsdepressioner bakom mig (2007, 2018). Båda gångerna har jag gått tillbaka till samma jobb och samma arbetsuppgifter. Lite klokare varje gång.

Man måste jobba med sig själv hela tiden. Sätta gränser för sig själv och andra, hitta strukturer som är hållbara, planera in daglig tid för återhämtning, låta vissa saker bli goodenough, aktivt välja bort sådant som tar mer energi än det ger och så vidare.

Och det är precis det du håller på med nu! Och det är så givande att få vara med på din resa ❤️

Kram och grattis till 100!!
Och lika mycket grattis till att du känner att du är på väg in i en ny fas där du inte är skräckslagen utan känner att nykterheten är skön och trygg att vara i.

Passar på att stjäla ett citat från dig:

"Att fortsätta ta en dag i taget är dock livsviktigt.
Att fortsätta öva på snällheten mot sig själv, är överlevnad.
Att vi mot andra är; omtänksamma, lyhörda, omhändertagande är ingen nyhet.

Jag är visst på rövarstråt idag ;-)

Kram!

Jag hittar så mycket kloka tankar i det du skriver, i senaste inlägget och även alla tidigare.
Jag vill tacka dig för det!

Ja, vad är man rädd för egentligen, den där rädslan över att sluta dricka som i princip alla här vittnar om?
Jag känner den också, men jag kan inte svara...

Idag tar jag med mig ditt citat från Pippi :-)

Kram!

Jag låg i natt och funderade över med- och motgångar, nackdelar och fördelar.
Kan det vara så att en motgång kan vara en fördel och vise versa?
Kan en nackdel vara lika med en fördel?
Eller är det så ätt jag kan välja vad som är en för- eller nackdel?

Jag tänkte på det faktum att jag sitter i "jobba hemma-karantän", inte fullständig karantän alltså utan bara att jag helst inte ska åka till jobbet.
Första veckan var det absolut perfekt! Jag kunde dricka på kvällarna utan att bekymra mig över att jag skulle köra bil morgonen efter. Toppen! :-)
Andra veckan var jag lite mer tveksam. Hmmm, jag borde nog försöka dra ner på mitt drickande … Kanske är det bra att ha bilkörning som tvingar mig att dricka mindre, för det här är ju inte bra …
Nu har jag kommit fram till att hemmajobbet är det bästa som kunde hända just nu, det ger mig tid och möjlighet att komma ikapp, att återhämta mig - så att jag slipper dricka. Perfekt!

Likaså det här med min rubbade dygnsrytm. Den är ju inge' bra... Sömnbrist som leder till … som leder till … hemskheter :-(
Fast å andra sidan. Jag tänker bäst (tror jag?) på morgonen, det är då jag är piggast, inte på kvällen när jag faller ihop i soffan. Och jag behöver tid att tänka. Dessutom får jag tid att tänka tanken ut på morgonen, jag har aldrig varit med om att någon kommer springande och avbryter med en bråttom-uppgift klockan fyra på morgonen, och det är så skönt!
Det där med att jag måste äta frukost direkt när jag kliver upp då? Det är ju inte bra att jag måste hejda den där hotande paniken över att inte kunna somna om med mat...
-Jo! Frukost är ju gott, den godaste måltiden på dagen. Och nu kan jag ju äta två frukostar om jag vill för att det inte ska bli så långt till lunch :-). Som bonus kanske jag tom går upp något kilo, det kan jag behöva innan badsäsongen. Så mycket snyggare om man fyller ut bikinin istället för att bara visa upp benknotor.
Japp, bra på alla sätt. Det finns ingen anledning att oroa sig, sömnen kommer så småningom :-).

Jag utnyttjar forumet till max för att jag behöver skriva av mig. Det är kanske att "överbelasta"?

Tja, NI VÄLJER om ni orkar läsa eller inte och om ni kan dra nytta av mina tankar eller inte.

För jag tror att det var det jag kom fram till i natt. Jag kan välja hur jag vill se på saker. Jag kan välja att en motgång ska vara till min fördel.

Kram

Ja, frukost kl 3 är lite väl tidigt och ja, jag har återkommenade sömnproblem, fast egentligen inte på en annan nivå tror jag..
Just nu vet jag att det är alkoholen som har ställt till det, det är solklart. Förra gången jag provade att nyktra till så tog det drygt 70 dagar innan jag kunde sova bra, även då berodde det enbart på alkoholen.
Känner mig tämligen säker på det för jag har gjort en liten analys, inte speciellt vetenskaplig och ännu inte granskad...
I höstas hade jag inget jobb som gav speciellt hög belastning i form av för mycket intryck som måste processas innan jag kan sova, jag hann "tänka färdigt" (höll på att skriva "tänka klart", men *skratt* det är ju omöjligt att göra innan alkoholens effekter gått ur helt). Sådana perioder, när huvudet hinner med så brukar jag sova gott.
I januari gick jag på ett jobbuppdrag som innebar att jag var hänvisad till att sitta i kontorslandskap, jag "visste" redan när jag tog det att "det där är nog inte så bra, det kommer att bli tufft".
Men JISSES jag hade aldrig kunnat ana! Alla ljud, alla dofter, all stress, alla samtal runtomkring som skulle "stängas bort", jag kunde tom känna vinddraget i nacken när en person gick förbi i fullt normal takt bakom mig...
Jag förstår nu att det handlar om att jag fick uppleva min känslighet till fullo, den som jag i alla år hållit i schack med alkohol. Dessutom hade jag ju planerat in alldeles för mycket privat så att jag kom hem sent varje kväll och hann alltså inte rensa skallen innan jag behövde sova - med sömnproblem som följd.
Man behöver inte vara Einstein för att förstå vad som händer i ett sådant läge... I slutet av februari var jag helt slutkörd, antagligen på väg in i en ny utmattningsperiod. Men såg jag det? Nej, naturligt vis inte! Jag såg att jag var såå värd att få dricka när jag jobbade så hårt. Smart.
Nu är det lätt att tänka: "Tänk om jag förstått att jag borde rensa kalendern och ta en liten time-out.."
Men jag väljer att ta lärdom av det istället.
Just nu jobbar jag hemifrån sedan ett par veckor, det har gjort att jag slipper alla "onödiga" intryck som belastar och jag spar tid genom att inte behöva pendla, tid som jag har lagt på vila och återhämtning och jag mår så mycket bättre igen. Så bra att jag ju tom har kommit till insikt om att jag vill skippa alkoholen - och må ännu bättre.
:-) Ja! Mycket vill ha mer! :-)

Det är därför som jag nu ser det som livsviktigt att lära mig strategier att hantera min högkänslighet. Jag kommer ju inte att jobba hemifrån och få sitta i lugn och ro resten av mitt yrkesliv och jag vill inte hamna i ett läge igen där jag kommer på den briljanta idén att trubba av mig själv med alkohol för att klara "livet".
Och nu när jag mår bra är bästa tiden att samla verktyg.
Dessutom har jag "turen" att med nästa jobbuppdrag slipper jag kontorslandskap :-)

Nykter och glad!

PS. Hoppas och tror att jag inte ska ha dålig sömn i 70 dagar igen, nu ska jag ju komma igen efter "bara en kort period", inte över 20 år... :-) DS

Det låter ju så självklart när du skriver det! Mindfulness ska jag träna när jag mår bra för att ha som verktyg om jag börjar må dåligt, eller helt enkelt för att fortsätta må bra. :-)
Tänk om psykologen förklarat det så istället för att vara påstridig att jag skulle köra mindfulness när jag mådde som sämst, när jag inte hade förmågan utan istället mådde sämre av det och blev avskräckt..
Men så meningslöst med alla "tänk om"..
Nu är jag tacksam att jag fick det här tipset i rätt läge då jag kan se och förstå att det nog är ett bra verktyg.
:-)
Tack!

Fast .... jag tar det for langt... Finns ett Mellan stadium

Tack for peppen. Tanker skriva arligt. Det ar Annorlunda utomlands. Sverige ar sa strickt. Ar glad att jag bor utomlands...

Här är det fritt fram att fundera! Vi som hänger har antingen slutat dricka eller funderar på att sluta dricka.

Vilken kategori tillhör du?

Blir verkligen ledsen för din skull, att du känner dig så låg just nu. Du JoYo är ju den som kvittrar på det här forumet ❤️

Läs din tråd från början - fatta hur duktig du har varit! Under lång tid.

Inte för att jag tror att du tänker börja dricka igen, men ditt mående behöver bli bättre snart. Är du utarbetad? Uttråkad? Understimulerad?

Fysisk aktivitet gör underverk för humöret, liksom tillräckligt med sömn. Kan du återuppta en hobby? Lära dig ett nytt språk? Boka in promenaddejter med kompisar? Eller så behöver du bara vila. Kolla på tv-serier och läsa böcker.

Så brukar det vara för mig när livet känns som en uppförsbacke. Då behöver jag vila, vila, vila - tills lust och ork kommer tillbaka. För den kommer tillbaka.

Och coronanyheter ska du sluta glo på. Ingen vet vart vi är på väg. Allt blir som det blir, och går som det går ❤️

Alkoholdjävulen är en stark motståndare. Kom igen med nya krafter - lite klokare och starkare.

I den ljudbok jag lyssnar på nu handlar ett kapitel om rädslor. Till exempel rädsla att sluta dricka för att ...

Ja, vad är det värsta som kan hända? Att man misslyckas? Att man ska bli annorlunda? Att livet ska bli tråkigt?

Jag har inga svar. Möjligen att jag var rädd för att aldrig få dricka alkohol igen. Aldrig mer. Som om det vore en mänsklig rättighet. Som om jag skulle bli utstött och dö ensam av tristess annars.

Jag vet egentligen inte varför jag var rädd för det. Jag får dricka om jag vill, men det är jag som bestämmer. Inte vinet eller alkoholdjävulen. Och jag vill inte dricka. Inte just nu, och inte inom överskådlig framtid.

Vad är jag mer rädd för? Jag har inga fobier, förutom att jag är lite höjdrädd. Det ska jag kanske utmana på allvar ?

Jag har ärligt talat funderat på att lära mig klättra. Kombinationen höjdrädsla och klättring funkar ju inte. Det tål att tänkas på lite till.

Man skulle vara lite mer som Pippi: ”Det där har jag aldrig provat, så det klarar jag säkert alldeles utmärkt.”

Jag har i pytteliten skala börjat ta mig utanför komfortzonen genom att lyssna på min första ljudbok på engelska ?

Den boken jag lyssnar på heter ”I Can Stop You Drinking” av Craig Beck. Den är bra hittills, men kräver full koncentration minst sagt.

Jag tänker att om jag vänjer mig vid engelska ljudböcker så finns det ju plötsligt en massa quitlit på Storytel att välja på.

Vi får se hur länge jag orkar proppa min skalle full med nyktra argument. Snart återgår jag nog till mina deckare och feelgood-böcker igen ?

Jag läser ditt allra första inlägg väldigt väldigt ofta... det ger mig kraft.. Tack för det och grattis till ditt liv!! Otroligt inspirerande.

Har känt mig lite trött på alla sätt på sistone. Känt mig gammal liksom. Trött av rädslan för Corona/viruset, ovissheten och spändheten under lång tid, utan slutdatum. Att inte kunna leva och göra allt roligt jag vill göra. Livet tvingar oss att backa. Luta oss tillbaka. Inte skynda för att leta efter lyckan där utanför. Stilla stanna upp för att inse att lyckan finns där inom oss. I stillheten. Vi har ingen kontroll över livet och världen därute. Vi kan bara acceptera. Stanna upp. Lyssna inåt. Jag inser att jag behöver jobba med den biten än. Lyssna inåt. Njuta av det tysta och tråkiga. Det är där lugnet är. Här. ☯️

100 dagar!!
Vi surfar på!??‍♀️?☯️