Senaste kommentarerna i forumet

Inte är du ensam. Välkommen hit?Gjorde många halvhjärtade försök att sluta. Några veckor och tre månader som mest. Vaknade alltid och tänkte att jag dricker inte mer. Var så less på ångest osv.

Nu har jag slutat. Fixar inte att dricka lite så nu är det finito. Så mycket vinster med det och ingen kamp.

När jag får frågan varför jag inte dricker säger jag bara att jag inte mår bra av det. Funkat för mig.

Se klart förklarar så bra! ?????

Det finns inget att skämmas över för att man har alkoholproblem!
Man ska snarare vara stolt över att man gör något åt sitt problem.
Jag använder ordet alkoholproblem istället för alkoholist för att jag tycker det bättre beskriver vad det handlar om.
Alla som dricker alkohol och som längtar efter att få ta sig ett glas efter en arbetsvecka eller liknande är slavar under alkoholen, och många av dem borde göra något åt sina alkoholvanor.
För mig var det så att jag liksom blev alkoholist och fick alkoholproblem när jag började göra något åt mina alkoholvanor.
Men det gör väll inte mig till en sämre människa snarare tvärtom.
Så jag håller fullständigt med dig om att du ska vara snäll mot dig själv och vara STOLT över du faktiskt gör något åt ditt problem tidsskillnad mot många andra, som bara mörkar sitt problem.

Många tar en dag i taget. Var nykter idag. Häng här. Blir du sugen, gör något annat... gå ut på promenad. Drick vatten! Tänk på hur jobbigt det är att vara bakis, ha minnesluckor. Du skadar din hjärna o kropp med det giftet! Tänk på hur stolt du är och skönt det är att vara nykter, att du mår bra. Du är värd att må bra.
Kram?

Hej Wasabi! Har läst igenom din/dina trådar och ser att du har haft det väldigt tufft. Det där med att du mår så extremt illa efter att du har druckit måste ju vara att kroppen skriker: Nej,jag vill inte ha alkohol! Nu är det bara halva hjärnan kvar att övertyga, och du har kommit på god väg. Du är ju såpass ung också och har hela livet framför dig, så jag säger bara, hold on! Livet utan alkohol är inte bara en dans på rosor, men det är 100 gånger bättre än när alkoholen har greppet över en.

Grattis till 16 dagar!?

Kämpa på, det är så mycket värt det! ❤️

... du har rätt igen. ? Så skönt att vakna pigg och utan ångest. Nu fredag, härlig ledig fredag ?

Problemet Nystart är väl att din alkoholkonsumtion och anledningen till att du dricker hänger så starkt ihop med din relation. När dina inlägg handlade mer om att sluta dricka för länge sen så tyckte jag att vi verkade ha lite likartat dryckesmönster eller ja... inte så mycket sug mer vana. Kan egentligen lika gärna avstå men gör inte det. Jag har egentligen en väldigt bra period, dricker sällan och då hinner man fundera mycket över varför... jag tror att jag dricker för att jag inte vet hur jag ska ta mig framåt, jag vet inte hur jag ska komma vidare. Jag försöker olika vägar, men det går inte riktigt, För mig handlar det om fysiska problem som jag inte får nån förklaring på, så en separation är inte aktuell... Jag måste alltså lära mig leva med det. Du sitter fast av en annan anledning och hittar inte vägen ut ur relationen, utan tar vägen till flaskan för det blockerar ju så att du får ro. Samtidigt blockerar det också din tankeförmåga. Och det går inte att tänka klart. Det har låtit på dig som att du dricker väldigt stora mängder dagligen. Är du nånsin nykter? Jag har haft några dagar i rad när jag druckit så mycket så att jag inte kan ha varit nykter alls om man räknar alkoholförbrönnkngen. Man blir ju knäpp... Så ta tag i ditt drickande nu igen. Det är kanske bättre med det än jag tror, men det blir en oerhört negativ spiral och du upplever att du sittter fast och då lika gärna kan dricka för att frun är elak, men det blir ju ingen väg ut på det sättet. Kan du rada upp några milstolpar som du kan ta dig fram till.., i ditt kämpande med alkoholen. Varje nykter dag är en dag med insikt. Staplar du några sådana på varandra så blir det bättre. Begränsa drickandet igen. Du har gjort det förr och då hade du planer.
Ta dig tillbaka dit igen det går att ta sig bort.

Förlåt, jag glömde! Dag 62 nu då! Stort grattis ❤️

Tack för orden Se klart.
Ja det är ett helvete när man tror att man ska klara av att bara ta dessa 1-2 glas vin och sen har man tagit 6st och är fullast av alla igen. Sen vaknar man med minnesförlust och ångesten sätter till för man vill inte minnas vad man sagt och gjort.Känns bra att jag hittat till denna hemsida och kan läsa hur alla andra gör och känner. Upptäkten att man är inte ensam om detta problem.

Ny i detta forum. Har varit inne och läst många berättelser här under de senaste åren. Har insett att jag är beroende av alkohol och inte kan hantera det när jag börjar dricka och att det är dags att ta tag i det. Känns inte roligt och det stör mig att jag inte kan dricka som ”alla andra”. Att det är en storhelg nu gör att det blir svårare. Hur gör/gjorde ni för att lyckas den första tiden?

Se klart: Jag tar också bara en dag i taget, svallvågorna sprider sig i tanken till imorgon och nästa dag med. Men det är inget jag intalar mig. Det bara blir så. Men idag är jag nykter för att jag vill.

Andra halvlek: Tack för bildliknelsen! Jag är en visuell människa och bilder är jättebra för mig. Det där var solklart❤️

Dag 13 har kommit, utan större ansträngning. Jag har sådan tilltro till mig själv. Som att jag faktiskt är snäll mot mig själv för ovanlighetens skull.

Jag är klar i huvudet, men väldigt trött. Har ibland kort stubin med barnen. Känner mig väldigt harmonisk men det är flyktigt och skört. Minsta lilla motgång får mig att tappa tålamodet. Jag har insett att jag behöver hitta egentid. Ut på promenader. Alkoholen gjorde att jag klarade av alla bestyr och syskontjafs hyfsat bra. Inte på slutet iofs pga den pyrande ilskan jag fick direkt när jag drack. Men tidigare. Inte så konstigt. Alkoholen gjorde mig avskärmad, avtrubbad och väldigt ensam i familjen. Jag var inte närvarande trots att jag var där. Så på ett sätt distanserade jag mig och var inte med hela tiden. Någon slags variant av egentid. Jag hörde inte allt, såg inte allt. Nu gör jag det och jag är utmattad. Kontrollbehovet är tydligen starkt hos mig.

I början av veckan skulle jag handla åt min mamma. På ICA och Systembolaget. Min första automatiska tanke när jag så listan var: "NEJ! Jag kan inte gå in dit. Det här kommer jag inte fixa. Då slog det mig. Fast.. det är ju inte jobbigt. Varför trodde jag det? Det var som att jag förväntat mig att det måste vara jobbigt. Gick in där, hälsade på mina bundisar (personalen) och de hjälpte mig att hitta rätt vin till henne. Passade på att köpa en flaska alkoholfritt bubbel så att jag har något gott alternativ om det dyker upp nån middag med kompisen i påsk. Det var som om jag aldrig druckit alkohol och att det alkoholfria alternativet var MITT.

Alltså, det här går ju oförskämt lätt. Nästan skrämmande hur lätt det är. Inget behov av alkohol. När kommer bakslaget som alltid kommit vid alla tidigare nykterhetsförsök? Precis som ovan, förväntar jag mig att det kommer. Men kanske jag inte ska göra det. Mina förväntningar ställer ju till det för mig. Jag tror att jag försöker göra så här: Förvänta mig att det kommer gå lätt och ha en plan för om det inte går lätt.

Kram alla fina ?

Det var några dagar sedan! Hur lever livet?
Kram!

Tack Andrahalvlek för din omtanke!
Ja, igår sparkade jag på mig själv. Ville slå mig själv hårt i huvudet. Behövde det kände jag.
Ja, jag är stressad över att ta ett beslut … men … jag är egentligen inte rädd för att sluta dricka.
Jag har funderat. Jag höll upp med drickandet i nästan ett halvår, har klarat av blöta fester, mörka november, glögg-december, jul och nyår utan att ta en droppe alkohol. Jag säger inte att det var utan problem men det gick bra, det gjorde inte ont, tvärtom kände jag fler stunder av lycka än jag någonsin gjort. Jag föll i februari, inte så konstigt, jag tog inte hand om mig själv och februari är en månad som jag vill stryka ur min kalender, det har alltid varit så... Lärdom.
Så, vad står i vägen nu?
Jag förstorar upp "aldrig mer", förra gången trodde jag hela tiden att jag nog kunde dricka emellanåt efter att ha haft en vit period och lärt mig vara nykter. Det kan jag inte. Och då blir "aldrig mer" så stort. Men det är ändå inte här som största hindret finns.
Det stavas S K A M. Jag skäms så in i norden över att behöva erkänna att jag är alkoholist.
Jag läste här någonstans häromdagen något i stil med: "Problemet är bara en känsla, en känsla är bara en känsla och den går över". Det tog jag till mig och ska försöka använda det nu.
Kanske kan jag till och med försöka ändra på stavningen på mitt problem, min känsla?
Provar …. S T O L T … Jag kan ju faktiskt försöka känna mig stolt, stolt om jag tar tag i mitt alkoholberoende.

Försöker också se att även om jag inte är vit sedan jag kom in här igen så har jag iaf haft några vita dagar och jag dricker betydligt mindre när jag dricker än jag skulle gjort om jag inte hade börjat försöka ta tag i mig själv igen. Jag har så lätt för att endast se misslyckanden, men det är ju ett steg i rätt riktning.
Provar att vara lite snäll mot mig själv idag.

Kram till er alla!

Jag har känt mig rätt nere idag, och igår också. Vet inte riktigt varför och det behöver väl inte finnas någon speciell anledning. Saknar min familj och mina vänner i Sverige. Jag har inga nära vänner här. Det är på exakt den här känslan jag brukar dricka. Nedstämd, ledsen och ensam. Alkohol är en quick fix och en flykt från stunden. Efter ett tag så har vi inget begär efter alkohol, utan det vi begär är just en flykt från vårt nuvarande tillstånd. Det begäret kommer nog alltid finnas där till och från... men det finns hälsosammare sätt att deala med det typ träning, promenad, yoga, skriva och prata om det osv. Jag är sååååå dålig på att prata om känslor.

En av de jobbigaste delarna med att vara nykter är att man måste landa i sina känslor. Man kan inte fly från dem och det kan kännas väldigt obekvämt och läskigt eftersom man har druckit vid minsta antydan av en negativ känsla. Nu är det bara "jaha, nu är jag ledsen och det finns ingenting jag kan göra åt det". Det är väl bra och en del av livet men jag kan inte säga att jag njuter av det.

Lite tankar bara...

Biologiskt,så måste det ligga till, exakt så är det här hos mig! Men jag tänker försöka steppa upp ändå.
Frugan har fått dra ett alldeles för stort lass under alla åren jag drack. Sköta klädtvätten kan jag dock glömma, jag är bannlyst i tvättstugan sedan jag en gång råkade färga alla kläder rosa och fått en massa kläder att krympa.?

Tar tid innan det blir bra. Jag var först superpigg någon vecka, sedan jättetrött några veckor.Pigg igen osv.
Nu är jag mest förvånad över hur få timmar jag behöver sova på natten och ändå vara pigg hela dagen, men härligt trött på kvällen.?

Grattis till två veckor! ?

Kram

Grattis till 100 dagar,härligt kämpat!? Huvudsaken är ju att du mår bra och är nykter, man får nog vänja sig att ha lite tråkigt i bland. Har själv haft en ganska tråkig dag, inte gjort något direkt kul.Tvättat altanen med högtryckstvätten var nog dagens höjdpunkt? En promenad, ett skönt bad och en bra film tycker jag låter helt ok.?

Kram

Det måste vara något som ligger nedärvt i män och kvinnor biologiskt.

Kvinnor håller ordning på hem och familj - kommer ihåg alla gympapåsar, tandläkartider, släktens alla födelsedagar. Och vi gör det av egen fri vilja. Till en början.

Män gör ”större projekt” som kräver viss teknik och praktiskt handlag, snickra verandor, gräver dränering, renoverar och tapetserar. Lagar mat också, men även det ska vara ett ”projekt”.

OBS: Jag generaliserar!

Ytterst handlar det nog om intresse. Kvinnor är väldigt intresserade av relationer, och vill vara alla till lags. Då glömmer man inte vantar, eller någons födelsedag.

Män är oftast intresserade av tekniska prylar, verktyg och maskiner, bilar. Vem städar och tvättar bilen? Min bil är åtminstone snuskigt smutsig både på utsidan och insidan. (Vi ska fira påsk ihop och jag vet att barnens pappa tar fram högtryckstvätten och sveper över min bil för han fixar inte att se fågelbajset. Sen muttrar han ”det fräter i lacken”.)

När vi separerade 2013 bodde barnen växelvis hos oss varannan vecka. Jävlar vad deras pappa fick steppa upp. Han hade tidigare inte ens gått upp och fått iväg dem på morgonen, eller lagat mat varje dag.

Och jag, som aldrig tapetserat, målat eller knappt använt en skruvdragare blev hyresgäst i en lägenhet - ett eget hus hade jag aldrig fixat.

En annan sak är tydlig. När äldsta dottern kom upp i nian-ettan på gymnasiet så började hon styra upp och fixa och dona. Sen dess har jag bara haft birollen på vartenda kalas vi har. Hon planerar och sköter allt - och tycker om att göra det.

Tyvärr gick det lite väl långt där. När de bodde hos sin pappa tog hon ett ansvar för sin lillasyster som hon absolut inte borde ta. För att hon tyckte att deras pappa inte var ”komplett” på många områden.

Vi har snackat jättemycket om detta. Att hon inte ska ta det ansvaret, agera ”extramamma”. Han får göra på sitt sätt, och allt man övar på blir man bättre på. Det har jag repeterat som ett mantra till henne i flera år.

Allt måste inte vara så perfekt. Och eftersom jag absolut inte är perfekt på något sätt så vet jag inte var hon fått den drivkraften ifrån. Det enda jag kan tänka mig är att den i grunden är biologisk.

Sen blir förvisso storasyskonet moget i förtid när de får ett handikappat syskon, men vi har varit noga med att hon inte ska ha ansvar för sin lillasyster. Vi har motat rejält där båda två i alla år. Lillasyster är vårt ansvar. Punkt.

Men det var bra att äldsta dottern flyttade till en högskoleort för 3,5 år sedan. Nu gör hon besök ibland i sitt barndomshem, men hon tar direkt kommandot i huset hemma hos sin pappa ? Han brukar säga lite skämtsamt till mig: ”Jag blev av med dig och ditt kontrollerande, men fick en dotter som är dubbelt upp”.

Själv är jag numer bara gäst i vårt forna gemensamma hem. Och imorgon ska jag sitta i en solstol på gräsmattan och njuta av solen medan de andra fixar maten ☀️

Föregående kloka talare. Det blir bättre!? Jag var okontrollerat trött länge och kan fortfarande drabbas fast inte lika ofta. Har varit nykter fyra månader nu.
Bra jobbat!

❤️

Tack Andrahalvlek! För pepp!???

Men det blev ingen träning som planerat. Blev så trött. Matt. Lite uttråkad. Gick en promenad. Såg folk på uteserveringar, det luktade alkohol, hann bli sugen på rödvin, såg folks glas med gott rödvin. Stora öl. Konstaterade att jag visst hade kunnat sitta där och smutta på ett glas alkoholfritt. Sällskap såhär i coronatider. Det är sällskap jag saknar. Gick hem och tog ett bad. Kanske känner mig pigg på träning på morgonen.
Nu, soffan och en kopp ört-te. Hoppas på en bra film. Sen vila.
100 dagar.... det känns bra. Tråkigt. Men bra!⭐️?

Verkligen bra gjort. Konsekvent och målmedveten! Heja, kram till dig!

Jag känner igen det du beskriver hos din fru, Torn. Att inte riktigt tillåta att någon kliver in, tar över ansvar, för att det inte blir på ”rätt” sätt. Det är hur enkelt som helst att se att det är fel, men det finns ju också lägen när det jag tänkt ut och planerat- är rätt bra.
Haft prat m min man om det och att vi båda två behöver förändra oss. Som alltid, alltså ?
För att släppa måste man lita på att nån tar emot. Inte glömmer att köpa halva handlingslistan... typ.
Tänker att det är så lätt att växa fast i roller, generellt, och att det nyktra livet ger tillfälle att omvärdera, göra om och göra rätt ibland/ och fel ibland.
Idag blev det iaf en mkt lagom dag och kväll med små och vilda barn på middag. Märker hur min vana att häva i mig ett (två) glas när de somnat, sitter i ryggmärgen. Jag vilar lite istället. Att det är vad som behövs Långt från halvöppna vinflaskor som ingen håller koll på.
Inte direkt bekymrad över det, men vanlig vardag är ju min favorit numera, lätt att förutse, låter tråkigt men tråkigt är ev även mitt nya roligt. Stackars ngn som läser detta på sin dag 1 av nykterhet, vilket framtidsscenario... ??
Kram kämpar, ni är bäst med det vet ni redan, innerst inne. ❤️

... för mig att sluta vara dödstrött.
Sen blev jag pigg. Och sen trött igen. Vi får leva med det. Men det är skönt att inte behöva oroa sig för att man är trött av alkohol.
Den trötthet man har som nykter är helt ok!

Vad bra att du skriver här.
Finns många som känner igen sig i allt du beskriver.
Ångest, ånger, att stå emot och att stå för att stå emot.
Jag är verkligen inte någon veteran och kan inte uttala mig med annat än mina erfarenheter.
Men tänker ofta att vi vill lösa så många problem, på en gång.
Vill ha svar på hur länge och hur mycket eller lite.
Så var det iaf för mig, och tycker mig läsa det hos många.
Det som är ganska fantastiskt är att det går att bara testa att vara nykter utan att bestämma något om framtid eller vad man ska säga när man blir bjuden. Liksom ta en sak i taget. Några saker får man verkligen kämpa med, kanske hela livet, vad vet jag. Annat är SÅ mycket enklare än man tror.
Eller, så har det varit för mig.
Där jag är just nu vill jag bara uppmuntra till att våga.
Livet öppnar upp sig med nya små stigar.
Ha en fin kväll!

Allt det här har spårat ut till att handla om min relation till min fru. Jag behöver lösa den förstås, men det är alkoholen som det handlar om här. Jag kommer hålla mig borta ett tag, ingen mening att jag skriver här så länge jag inte kan vara nykter. Visst jag är ju inte redlös och håller det inom ramarna, vad de nu är, men jag återkommer när jag är redo. Antingen i denna tråden, i en ny, eller med ett nytt namn.

Tack alla, tack för allt pepp, tack för att ni finns. På återseende! Kram